Funderingar...

Nu i den sena timman, sitter jag här och funderar. Jag skickade nyss gubben i säng, efter att han försökt hålla sig vaken men hans blick sagt något annat...Han skall jobba hela helgen och behöver verkligen sova. Jag är ledig och kan ta dagen som den kommer. I morgon skall jag bara försöka komma på en bra julklapp till dottern och hennes pojkvän, sen är det färdigt.
Vad är det som gör denna köphysteri inför julen? Vem styr? Konsumenten eller producenten? Jag vet inte vilken planet jag är född på men jag känner mig främmande för denna egoism som råder. Varför har det blivit så här? Ungar som skriker efter saker, som blir besvikna om de inte får vad det önskat/beställt. Men värst är dock vuxna människor som inte fattar julens budskap, att bry sig mer om andra än sig själv. Då jag var liten fick man ibland önska i flera år för att få det man önskade. Fick jag några men av det? Då jag önskade en skivspelare så tog det tre år innan jag fick en. Tror ni jag var rädd om den, eller? Att jag också fick en singel med Svenne och Lotta var väl inte det roligaste...men jag har den kvar!
Nej, jag tror fortfarande att det är viktigt att man lär sig sätta andra människor före sig själv.

Gåvoglädje

Idag har jag lättat bördan för några genom donationer och gåvor. Jag har kommit till insikten att jag inte behöver särskilt mycket saker, är inte speciellt köpgalen. Om jag då kan glädja någon annan genom att ge en pengagåva då och då, så känns det skönt i min själ och jag slipper grubbla på alla orättvisor i samhället. För en stund i allafall...

En inte så glad julbetraktelse...

Efter ett maratonpass på jobbet så har jag inte landat än, kan jag erkänna. Gubben mötte mig i dörren med mitt genom sms beställda glas rödvin, men fortfarande känns det som det är arbetsdag imorgon. Det är det inte. Jag har fått kompledigt. Sen har jag semester fram till...kanske hm, vad var det nu? Nästa år nån gång...3:dje, eller 4;:e januari.. Har inte riktigt bestämt mig. Massor med bekymmer rasar i mitt huvud och de måste lösas för att jag skall få den vila jag måste ha för att vara fit for fight för nästa termin. 

Nu är det snart julafton och en glädjens tid för de som har det tryggt. Men de övriga i vårt avlånga land? De är ganska många. Jag själv har jobb, en säker inkomst, men är ingen höginkomsttagare. Jag får tänka på vad jag köper. Ibland gör jag ett "glädjeköp" men då får jag ju offra nåt annat. Så har jag vänner som inte har varken jobb, pengar eller rika släktingar, men ett hjärta av guld, som kämpar hela tiden för att hålla huvudet över vattenytan...Jag blir så ledsen över allt. Jag vill hjälpa alla, men det går ju inte såklart...Vet inte hur jag skall kunna fira jul då jag vet att så många inte har kunnat köpa en endaste julklapp till sin unge. Eller då deras husdjur har en livsfarlig sjukdom men pengarna finns inte för att hjälpa. Hur skall jag kunna vara glad då jag vet att så många lider? Sen finns det ju såklart världssvälten också...Men den är så långt borta. Jag vill gärna hjälpa de närmaste först. Det är väl inte så hemskt i alla fall? 

Det här var ju inget kul inlägg men vad f-n....

Sen kan ju saker ändra sig...

Slutklämmen...

Hur trött kan man vara, egentligen?!? Känns som jag släpar mig fram från morgon till kväll. Men nu är det snart jullov! Välbehövlig vila för kropp och själ. Och jag skall inte planera ett dugg, mer än att gå upp på morgonen( läs fm) och lägga mig på kvällen. I morgon kväll sker sista styrkeprovet. Julavslutning med spex, korv och brödservering i korridorerna och sist betygsutdelning. Sen är det GOD JUL!!!
Fredagen skall jag antagligen tillbringa i affärer. Städa lite men mest softa med våra fyrbentingar.

Ordningen återställd

Nu är jag nytränad, kört ett lift it pass, och Gubben är hemma. Allt är med andra ord som det ska. Har även hunnit designa en ny tunika. Den skall jag göra klar inför skolavslutningen på torsdag kväll. Sen skall det bli skönt med jullov! Sista veckan innan jul. Fattar inte att det är julafton om en vecka. Tänk, då man var liten, vilken förväntan man hade! Det första var att se på julaftonens morgonprogram på TV. Kommer ihåg att Grodan Boll var en favorit. Klockan nio på julaftonsmorgonen. Sen var det en JÄTTELÅNG vänta till Kalle Anka. Därefter var det julklappsutdelning. Jag var inte bortskämd med många julklappar. Mina föräldrar hade det inte så fett men gjorde så gott de kunde för att jag skulle få lite guldkant. Men det var faktiskt inte så viktigt för mig med julklappar, utan just VÄNTAN på allt! Och Kalle Anka! En jul blev det strömavbrott och jag bröt ihop direkt. Var helt förtvivlad. Tjatade på mamma att hon skulle ringa till...ja, vem som helst för att de skulle fixa att Kalle kunde visas klockan 15.00! Och vet ni, det fixade "dom". Faktiskt utan att mamma hade behövt ringa...
Undrar om dagens barn bryr sig om annat än att få massor med julklappar? Inte vet jag, men jag hoppas att det finns nån liten glytt som inte girigt räknar klapparna under granen...