Glatt och sorgset

Hej Goa Folket!
Hoppas att ni har en fin tid nu då snön smälter och solen värmer i lä bakom knuten. Jag älskar verkligen den här tiden! Trots att det kan bli attans slaskigt så går allt åt rätt håll dvs mot sommaren och då kan jag stå ut med slask runt fötterna och grusiga hundar.

Mot mina principer så for vi förra helgen MOT snö och kyla! Vi for till ett ställe som jag älskar över allt annat.
 Likenäs!

Jag är född på landet men då jag skulle börja skolan ville mamma att vi skulle flytta in till tätorten dvs Kil...Värsta metropolen vid den tiden.
Jag har alltid känt mig bekväm i små "hålor" och har fortfarande en dröm om att få möjlighet att bo i en "håla".
Nordvärmland känns som vårt framtida hem då vår tid inom arbetslivet är till ända.

Älskar gamla möbler...

Möbler från förr...

Jag älskar denna vy

Kakelugn!!!

Grannar...men hyfsat långt bort

Snön var tyvärr för djup för två av våra hundar...
Vaski ville men orkade inte...

Klinga fann en finsoffa att vila i direkt!

Här ligger gänget i väntan på MAT!

Mannen i mitt liv lagar födelsedagsmiddag till mig...och honom

Moraklocka!

Min frösådd frodas lite ojämnt men är ändå godkänd av mig. I år kommer det att bli en rekordskörd av aubergine, zuccini, bönor, tomat och som vanligt chili.
Har jag bestämt, i alla fall....

Växer så det knakar...

..och här också!

På tal om blommor.
Jag fick en sån himla fin blomma från jobbet på min 60-årsdag! Jag har aldrig sett nåt liknande och är därför jätterädd att ta död på den!
Det är en ficus enligt infolappen i alla fall och ficusar har jag haft många under många år men denna sort är för mig helt okänd.

Helt fantastiskt fin! Hoppas jag kommer att få den att överleva.'
Skall googla...

Och nu över till nåt helt annat.
Jag var ju inte överlycklig över mitt kontor vid vår återflytt efter vår helrenovering 2014.
Men inget är ju skrivet i sten så därför åtgärdas allt till det bästa under vt-2018.
Och jag är överlycklig över förändringen!

Vy över mitt f d kontor

Tom bibbla

Inför flytt...

Mitt fd kontor

Kommer ALDRIG att behöva ha denna utsikten i framtiden ! Jag är helt
överväldigad!

 Biblioteket kommer att bli mindre men jag kommer att få ett kontor med FÖNSTER och en glasdörr som ger mig vidvinkel och kontakt med eleverna. Känns som det kommer att bli jättebra!

Jag hade önskat att jag inte behövt skriva, eller ens tänka detta, men det är nu dags för ett besök hos vetten för vår gamle man Vaski.

Igen.

I min fantastiska värld kommer han att leva i 100 år men i den verkliga världen så är det nog så att vi får räkna alla dagar som bonusdagar. Vissa dagar är han pigg som en valp, nästa dag orkar han knappt resa sig. Det smärtar mig nåt så oerhört att det inte går att beskriva.
Att jag har förberett mig för detta sen han var ca 10 år hjälper inte ett dugg för det är ändå så himla obeskrivligt för mig att han inte skall finnas för evigt.
Han och jag har tampats sen han som 3-åring kom till oss som en ouppfostrad men fantastiskt lättlärd och vänligt inställd hund.
 Nu är han till åren kommen och jag ser med sorg i sinnet hur han tacklar av även om jag försöker blunda för det. Då han snubblar vill jag skylla på ojämnt underlag...för matte är ju precis lika klumpig...
 Han är och kommer alltid vara mattes älskling!
För alltid!💗

Vaski, mattes hjärtegull! För evigt!

60 år, men va faan....

Här kommer ett livstecken från en mycket gammal människa. 60 år minsann.
Glömsk sen många år, men nu är det äntligen legitimt. Ja, förr eller senare händer det ju att man blir G A M M A L.
Vissa kan bli förskräckta, vissa skiter fullständigt i ålder, inget är rätt eller fel. Själv gillar jag nog bara läget, liksom...Ja, vad skall man annars göra?
Visst är livet ändligt och visst funderar jag ibland på hur länge jag finns med här i världen...men varför hålla på och undra, liksom.
Men..... såklart undrar jag...
Ja,  jag har ju ett barn och dessutom ett BARNBARN!
 Såklart vill jag vara med så länge det bara går för lille David, men då vill jag vara frisk i hövve, annars kan det kvitta så därför tränar jag på att hålla min hjärna igång. Det går så där...
Att fylla 60 år ger perspektiv på livet. Man ser tillbaks och summerar men har ändå tid att rätta till eventuella plumpar.
Hoppas nån vågar säga till då jag blir bort i stöll....

Men nu till min födelsedagsvecka. Jag fyllde mina mogna 60 år i onsdags.
Att då bli överraskad av goa, rara, fina medarbetare med sång och stor, fin present i vår elevcafeteria var en sån stor överraskning att jag totalt tappade hyfs och fason!

SÅ himla fint att jag tappade hakan! Såååå himla glad över
 såna arbetskamrater att jag blir helt tårögd!

Glömde att tacka ordentligt och skämdes därför oerhört innan jag kunde gottgöra. En fantastiskt fin korg med choklad, blomma och dessutom 2 lotter där en har gett utdelning! Nja, inte en miljon än så länge men en ny lott ger nya möjligheter...
 Tänk så fina människor det finns runt omkring mig!
Jag är sååå himla lyckligt lottad!
Och veckan är inte slut än...

För idag fick jag då tidernas present av baby Davy med föräldrar.
Mitt hjärta är helt fyllt och det finns inte plats för mer just nu!

Jag bara undrar: kan man få en finare bukett?

eller finare födelsedagspresent?

 Trevlig helg från en nybliven, mycket ovan 60-åring...nåja, nån gång kommer även JAG att växa upp..
Om inte, påminn mig, snälla ni!

Dödlig förkylning och att köpa sig frisk

Hej igen, mina vänner! Efter min näradödenupplevelse förra veckan så är jag nu på benen igen.

Är inte förtjust i selfies men här tog febern över omdömet...

Innan jag föll ihop i en "tyckasyndhög" så hann jag pyssla ihop en liten fin plätt av fuskpäls till katterna framför kaminen. Dock har de skytt den som pesten, de fisförnäma prinsessorna...
Efter detta blev matten näst intill dödförklarad i förkylning.
Men så....
Återkom livet och matten kunde göra sin plikt som tvåbenting dvs att göra livet så smidigt och perfekt för sina inneboende pälsklädda som möjligt.

Som kattbetjänt så försöker man ju ligga i framkant hela tiden.
Så då jag kände mig på livets rätta sida så tog jag mig för att fixa till en tråkig pall i vårt vardagsrum. Med tillförsikt, ludd, häftpistol och gott humör tog jag mig uppgiften.
 Jag är nöjd.
 Och jag tror att kissarna är det också. I alla fall Cissan, som har provlegat. Och tuggat päls...och tuggat päls...

En tråkig pianopall förvandlad till en kattbädd!

Då jag orkade stå på benen efter en vecka så orkade jag faktiskt åka och tanka bilen så tog jag en sväng till Gubbens jobb för lite tröstköp...och tänk så fina ljuslyktor de hade fått in! Nu förgyller de vårt vardagsrumsbord! Men inte bara dom...

Men åhhhh, så fina!

För jag fann ju guldiga varianter också...så jag slog till!

Här står de, guldlyktorna! Och jag är SÅÅ nöjd!

Förkylning och friska hundar

Hej mina goingar! Här kommer en rapport från en semestrande snorböbbla. 

Ja, så kan det gå då man går omkring och skryter om att man inte varit förkyld sen finska vinterkriget, typ. Nu värker kroppens alla leder och näsan är täppt som en luddfylld dammsugarslang.

 Åhå, ni har aldrig upplevt det? Det är INTE kul, särskilt om proppen sitter på mitten av slangen. Då kanske ni förstår hur min näsa känns...Nä, nu beklagar jag mig alldeles för mycket och härmed över till nåt helt annat(fin övergång, eller hur?).

Som sagt, idag har jag haft semester och efter att jag tyckt synd om mig en god stund så tog jag tag i saker och ting. Ja, vad tusan, alltså! Man kan väl fortfarande sy trots en däppt däsa, eller hur?

Igår, förstår ni, fyndade jag så in i norden på en väldigt anonym butik i närheten av mitt jobb, den heter IDEA och jäklar, alltså!! Höll på att aldrig komma ut därifrån! Min ursprungsidé var att sy en dyna till ena hundburen i Gubbens bil. Den vi har nu omformar Lummi till en liten, liten tygknorv...(nytt ord, inte ännu med i svenska akademins ordlista, men det kommer, var så säker) 

Skumgummi var tanken, tyg finns ju metervis i min tyghylla, men så kom jag på att klösträdet behöver en uppfräschning...och nåt fint och mysigt framför till katterna framför kaminen. 

Shopade loss på fuskpäls, skumplast och fleece för det facila priset av 400 spänn! Vet ni vad en hundbädd kostar? Och en ny klätterpelare? Nä, hur skulle ni kunna det om ni inte har hund eller katt?

I förmiddags tog jag mig för att knåpa ihop en kattbädd. Det gick på ca 1 timme. En oerhört luddrik timme, kan tilläggas.

Kissekissekiss...

Funderar på om jag skall göra en till...men av intresset att döma av min fina, mysiga, mjuka kaminbädd så är jag tveksam....

Nu kommer en ny smidig övergång....

Mina naglar.

Inte helt tokigt, va?

Den rosa plutten på pekfingern är en skada efter
borttagningen av gelnaglarna. Där gör det lite ont
då jag målar på undermedlet...

Vad tycker ni? Inte dretlånga såklart men framförallt inte avbrutna och skadade. Och lilla vickevire på höger är jag riktigt nöjd med. Forts.följ...

Våra två vovvar har äntligen blivit friska från sin magsjuka. Jösses, så orolig jag varit! Särskilt för Vaski, som har tacklat av nåt otroligt! Denna goding är mig så kär att det inte är klokt! 

Ni som har sunt förnuft tänker väl att jag är tokig som inte begriper att hans dagar är räknade...men det VET jag ju såklart och därför känns det nåt så otroligt viktigt att göra hans sista tid(uhhh, nu är det jobbigt) så underbar som möjligt. 

Snart är det min födelsedag och då har vi tänkt rymma till okänd ort med alla vovvarna i släptåg. Vi har varit på denna okända ort förut så därför vet vi att alla vovvar älskar detta ställe. Det kommer att bli great! 

För vet ni, jag har jättesvårt för stora födelsedagskalas och allt som hör därtill. Åldern i sig är oväsentligt, har  aldrig haft åldersnoja, men att helt plötsligt bli föremål för att fylla år är för mig så himla främmande! Att fylla år är väl ingen bedrift, eller hur? Det gör man ju bara, eller hur? 

 Det är väl i så fall föräldrarna som skall ha uppmärksamheten för att ha lyckats få till en unge till just ett speciellt datum. 

Men vet ni, alla får göra och tänka olika i vårt land och det gör mig så himla glad! 

Ha en fantastiskt kväll, mina goingar!