Nå men! Så kul att ni har tid med mig en lördagskväll som denna och dessutom då rubriken är tung.
Att inse att man är en missbrukare är baske mig inte lätt! Men då man får insikt i sitt beteende och förstår det problematiska i ens missburk då har man kommit långt. Jag har under många år, då handlar det om ca 30 år, varit fast i ett tungt beroende. Idag kom jag äntligen till insikten att det får vara nog nu!
Att inse att man inhandlat 150 värmeljus och de är slut efter 1 vecka är bara för mycket! Idag har jag tagit beslutet att jag får sänka mitt beroende till 40 värmeljus i veckan. Det kommer att bli en otrolig utmaning och jag behöver massor av stöd för att klara detta!
Missbruket startade för många år sen efter att ett missförstånd i familjen gjorde att de levande stearinljusen blev bortglömda och höll på att bränna sig ner i köksbordet. Sen var det kört! Jag började köpa värmeljus. I mängder. Men de räckte aldrig. Problem uppstod också då Lummi blev sugen på de utbrunna aluminiumhylsorna...Hon blev med andra ord medberoende.
Ytterst sällan finns stearinljus i vårt hus, och i så fall stirrar jag på dem som om de gjort nåt ont för att genast blåsa ut dem vid ryggvändande. Ja, ni förstår hur sjuk jag är! Som nu tex...jag har två liljeholmens i en vacker smidesstake framför mig då jag skriver. Då jag behöver kolla ugnen i 10 sek så blåser jag genast ut ljusen. Ut i fall att, liksom...
Men i övrig känner jag mig helt okej😃
Kraaaam på lörda´n!
