Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 31 december 2022

Snart 2023

 Nyårsafton.

Har alltid tyckt bäst om nyårsafton, ja, kanske inte som liten men som vuxen har nyår betytt så mycket mer än julafton för mig. Julaftonens julklapps- och traditionshysteri är över och man kan bestämma själv hur man vill fira sin alldeles egna Nyårsafton. 

I vårt lilla tvåpersonshushåll har vi ändå dragit ner på alla måsten. Vi gör de rätter som vi älskar mest av allt och då ingår inte de där traditionella rätterna som tex leverpastej, julkorv, revbensspjäll, sill, mm. I år köpte vi därför ett litet paket färdigskivad skinka, ja, varför köpa en hel skinka då det endast är jag som äter kött, hävdade han. Förr om åren då vi köpte en hel skinka så åt han skinka tills han nästan fick tryne och grisknorr😉 

På årets julbord trängdes istället potatisgratäng, grönkålspaj, champinjonpaj, en pastasallad med rödlök, hackade jordnötter, turkisk yoghurt och majjo, rödkålssallad med rödlök och apelsin, linsbullar, viltköttbullar, älgstek kryddad med mortlade senapsfrö, lagerblad, svartpeppar, timjan, salt, vitlök, citronzest och olja, prinskorv och sojakorv...har säkert glömt nåt...jo, för tusan BRYSSELKÅL! Ingen jul utan brysselkål!😅

 För mig, alltså, Göbben avstår av någon anledning alltid denna runda lilla goding, hävdar att de inte räcker till honom...😉 den anledningen har han dock snott från mig, den användes flitigt av mig då min dotter var liten och jag lagat ris tex, jag avskyr ris men ville ju att hon skulle lära sig att äta så varierat som möjligt. Det funkade rätt länge faktiskt.😁

Nyårsaftonen har vi i många år firat i lugn och ro. De där åren då man ville festa in det nya året är för länge sen förbi. De blev ju nästan aldrig som man ville. Gick man på lokal så smälldes det bomber på dansgolvet och hade man fest hemma, jag hade ju tidigt egen lägenhet, så var det alltid nån som blev klapp kanon och spydde och/eller somnade innan tolvslaget. Hände aldrig mig, kan tilläggas, tro´t om ni vill...

 Och det där med raketer och smällare...jag har ALLTID avskytt smällare och raketer! Är otroligt skotträdd. Det enda jag kunde acceptera och tycka var fint var då mamma och pappa tog med mig i bilen och for till Deje på valborgsmässoafton för deras traditionella valborgsfyrverkeri. Men annars, smällare och sån skit, nej tack! Är man också djurägare så är det än viktigare att avstå detta smäll och dunderkalas! Lummi som under många år var en fantastisk eftersökshund och van vid skott blev under ett spårprov överraskad av hemvärnets övning, spårläggaren hade ingen aning om att de skulle ha övning och lade spåret precis intill deras övningsbana. Precis då Lummi och husse passerade övningsbanan brassade de på och Lummi nästan tuppade av av skräck! Husse fick bära henne till bilen och sitta och lugna ner henne en bra stund, efter detta var hon paniskt rädd för alla höga ljud. 

Då smällen kommer vid fel tillfälle så fattar inte hunden vad som händer. 

Vid nyår fick vi höja ljudet på tv-n, dra ner persiennerna, prata högt och positivt, lägga några kluriga godisspår inomhus. 

Men även under eftermiddagarna då folk kom hem efter jobbet så låg hon under vardagsrumsbordet och boffade och skakade. Barnens stoj på gatan gjorde henne till ett vrak varje dag. Stackars lilla Lummi! Men...då vi flyttat till landet så försvann ljudrädslan efter bara någon månad trots 2 km till skjutbanan där det sköts varje tisdag och torsdag. Hon fick 4 lugna fina år och avslutade sitt brokiga liv där hon hade det som lugnast.💖

Lummistump, matte saknar dig in i märgen!💔

Denna julhelg började ju inget vidare med mitt försök att rädda det lilla rådjuret och sedan att bli febrig under julaftonskvällen och även under juldagen. Julaftonens julfrukost hos bonusdottern med familj där även bonussonen med familj deltog blev ändå en fin tillställning mitt i allt det trista. 

Men tänka sig, jag har tagit det så lugnt att jag lyckats läsa en bok utan att tankarna har flugit åt annat håll, nåja inte helt men har hunnit halva boken. Har också sett massor av missade program på svt.play. 

Det där med tv, alltså... Tv:n har alltid kommit som sista möjliga underhållning om inget annat funnits som förströelse för mig. Så var det i min familj och det har jag tagit med mig under alla år. Men... Det är aldrig försent att ändra sig. Nu har jag bl a sett en norsk serie om folk som bosatt sig i de mest oländiga trakter och alla avsnitt av I vår herres hage om den berömde veterinären James Herriot. Fantastiskt underhållande program.

Jag är född 1958, jag vet, det är länge sen, men det är ett faktum och det har blivit väldigt viktigt för mig med tillbakablickar. Ett viktigt projekt är att få tag på alla fotoalbum från min barndom, de finns troligen i min ena brorsdotters ägo, men jag är inte säker. Jag forskar vidare i detta och återkommer då jag eventuellt fått fatt på fotot Anja, 5 år. vattnar blommorna, Anja 3 år klappar vovven har jag i min ägo men det är i stort sett allt. 

Djurvän redan då, ellä?

Jag kämpar på för att göra slut på årets friskvårdsbidrag. För några veckor sen fick jag en himmelsk massage hos Co/Stella i V.Skagene och igår en fotmassage hos NAVET Sköna fötter som körde mig rakt upp i himmelen! 1200:-  och en fotbehandling jag aldrig kommer glömma. Ni som hävdar att ni inte kan ta fotbehandling pga kitliga fötter, prova! Ni anar inte vad ni missar!

Vår lille pälskling Humle har ju inte utvecklats till en fullt frisk lapphund trots kortison, så jag bokade en tid för ytterligare utredning. För oss har det varit svårt att veta om det varit hans autoimmuna sjukdom som gett honom problem eller hans kortison. Nu har han fått ny ordination; 1 tab kortison + 1 tab Atopica och dubbel dos Dr Baddakys fiskolja varje dag. Efterbesök om 4 veckor till vår favoritvette Martin och då hoppas jag att Humle har pälsat på sig och inte längre har ont i sina leder. 

Humle har knappt nån päls och dessutom mjäll
men värst är att han har ont i sina leder.

Allt har sin tid även om man vill skynda på. Dr Martin sa att det tar ca 6 veckor innan vi ser en förbättring...

Tålamod

Lärdom: 

*Vid hälsprickor; fotbad + fet fotkräm filas i in i förhårdnaden med sandpappersfil. Upprepa 3 dgr i sträck så skall ni få se på tusan! 

*Kolla skafferiet innan ni köper dyra fotvårdsprodukter. Salt, honung, kokos/olivolja kan med fördel användas till att smörja in sin fossingar med. Smörj, packa in i varma handdukar eller plastpåsar och sätt dig framför tv eller med en god bok...eller bara SITT STILL i några timmar! Hur svårt kan det va? HAHA! Jag vet precis hur svårt det är att sitta med fötterna inpackade i plastpåsar och helt plötsligt bli kissnödig, törstig, hungrig, eller det värsta! Hundarna behöver ut och Göbben är utflugen! Men annars så...Tips från en som numera vet; Det funkar lika bra på händerna! Heureka! 

*Kortison kan inte ges tillsammans med smärtlindrade då magen kommer att påverkas negativt. Och Humles magproblem är som bortblåsta sen lång tid tillbaks. Så...Humle får alltså stå ut med smärta i sina leder men tids nog så blir det bättre. Förhoppningsvis. 

Nu börjar det bli dags att tillaga vår nyårsmiddag. Det vankas älgfilé med samma kryddning som älgsteken på julbordet(den är jädrigt god,sa Göbben,) så nu har jag gjort den även till min lax), potatisgratäng, kantarellstuvning, den där laxbiten till mig, och BRYSSELKÅL!!!!! Jag hävdar; mer brysselkål till folket! 

Vår inbjudne granne är tokförkyld så Göbben kommer att gå in till honom med en tallrik godsaker senare.  

Hör ni, nu har ni säkert en massa att ordna inför ert nyårsfirande så därför avslutar jag nu med ett rungande:









söndag 25 december 2022

Ingen Franciskus den här gången....

 God fortsättning, mina vänner!

Vår start på julhelgen kunde ha börjat bättre än den gjorde. Då jag på fredagskvällen släppte ut hundarna i hagen såg jag plötsligt ett rådjur springa förbi. Tror hundarna blev lika överrumplade som jag och säkerligen rådjuret också för det sprang rakt in i vårt viltstaket och fastnade med huvudet i maskorna! Det slet och drog för att försöka komma loss men blev sen liggandes helt stilla. Jag skrek till hundarna att gå in och döm om min förvåning då de gjorde detta! Gullhundarna💕

Jag närmade mig rådjuret och såg att det levde, försökte lirka ut huvudet ur maskorna, vet inte var jag fick sån kraft ifrån men drog och slet isär de grova trådarna, vek fram öronen på det arma djuret för att lättare få loss huvudet, den blicken jag fick kommer jag aldrig att glömma😢 Till slut var rådjuret befriat men låg helt stilla så jag sprang därifrån för att låta det lugna ner sig. Skyndade mig in efter maken som inte hört mitt hojtande utifrån, jag berättade vad som hänt och vi skyndade tillsammans ut för att se om det tagit sig därifrån via grinden jag öppnat. Men nej då, det låg kvar på samma ställe då min man kom fram till det, min förhoppning att det bara var chockat och skulle hämta sig om det fick vara ifred grusades därmed. Min man fick avsluta dess lidande på plats och jag tillbringade resten av kvällen gråtandes. Den blicken....

Vaknade med en aning huvudvärk på julaftonsmorgon, kände mig inte riktigt på topp men vi for på julfrukost till min bonusdotter med familj. Där hade småbarnen fullt upp med att roa oss och det gick några trivsamma timmar utan att jag tänkte på det arma rådjuret. 

På eftermiddagen kom febern...Resten av kvällen tillbringade jag under ullfilten medan brasan sprakade i kaminen. Känner mig skruttig även idag så...

Nu har jag skickat maken att köpa covidtest. 

Nåväl, det finns de som har det värre, tex i Ukraina, människorna där skulle nog vara glada för huvudvärk och feber istället för den verklighet de just nu lever i.

Julfrid till er, mina vänner!