Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 24 december 2020

Det blir jul i år också

 Nu är den här, julaftonen! En otroligt annorlunda jul men med samma budskap, att ta hand om varann. 

Det där att ta hand om varann är ju inte lätt eftersom vi inte vill smitta våra nära samtidigt som vi vill umgås med dem. Vissa skiter i restriktionerna och får då ta konsekvenserna på gott och ont. Ingen av oss i vår tid har varit med om nån pandemi under sin livstid så man kan inte klandra dem...även om det kan vara på liv och död. DET har nog inte gått in i huvudet på många.

Men så finns ju de som ingen har att umgås med...Som uteliggare, tiggare eller de som inga släktingar och vänner har. Jaha, tänker då vissa. Vänner skaffar man sig om man vill ha. Hmm, inte så enkelt för alla. Mina tankar går ofta till de som finns i utkanten av mitt trygga liv. 

Idag, under julklappsutdelningen hos min bonusdotter med familj, sa hennes sambo; Man får nästan ångest över vilket överflöd man ger ungarna. Förstår precis hur han tänker! Man vill ju uppfylla sina ungars önskningar samtidigt som man mår dåligt över alla som knappt har mat på bordet. Att ha jobb och lön varje månad får många att glömma alla som INTE har det. 

Även om det var bestämt att endast våra barnbarn skulle få julklappar så kom det igår kväll en klapp från min dotter. Hon har ju haft som tradition under flera år att ge behjärtansvärda gåvor och så även denna gång; 30 mässlingsvaccinationer för behövande via UNICEF! År fantaststiskt stolt över min dotter som känner en sån empati, omtanke, och engagemang för de behövande. 


Julmatsförberedelser....
                                                                    Julköttebullar

                                                                        Julveggisar


  
                                                
Champinjon och purjopaj
                                              
 

Skrämsel i julveckan...
Efter att Humle varit pigg under lång tid så började vi trappa ner hans cortison till hälften enligt order från vår vette. efter provtagning Efter en vecka vaknade vi av hans skrik! Han skrek i högan sky utan att vi fattade varför! Ringde vetten i måndags och fick komma direkt. Inflammation, prover på lymfan visade förhöjda värden, inte jättehöga men tillräckligt för att han skall bli sjuk igen...Fick öka dosen cortiosn till dubbel dos och efter 8 timmar var han som vanligt igen, dvs tokstolle😁

Mår inte bra...

Om ni kommer ihåg så har jag kört ner min vikt under en tid och är nu i mål  på 60 kg, -14 kg senare. Jag är sjukt nöjd över min bragd som jag faktiskt inte tycker är en bragd...utan bara sunt leverne med hjälp av bästa appen Lifesum sammankopplat med Runceeper eller runkePer enligt vissa...😆 


Lummi gillar sin mycket gladare och lättare matte

Har inget foto från tiden 14 kg tidigare eftersom jag vägrade foton av mig då...ville inte visa upp en pumpaliknande kropp på BILD..😮

Men hörrni, ha en fantastiskt fin julaftonskväll och möt ljuset som vi är lovade i morgon!

Kraaaam på er!

                                                                     















lördag 19 december 2020

Coronan fortsätter....

 Hoho, på er, mina godingar! Igår avslutade jag den mest märkliga och nyskapande vecka jag nånsin upplevt! På tisdagkväll fick jag meddelande att vi skulle gå över till distansundervisning fr o m torsdag. Corona blev plötsligt mycket tydligare trots att jag faktiskt haft detta eländiga virus! Nu kom det skarpa läget som många väntat på. 

Jag är sååå imponerad över vår lärarkår som fixade detta med beröm godkänt! Och eleverna sen...de var ju helt med på noterna! 

Och "mina" vikarier och resurspersoner som stöttat och fixat för att allt skall klaffa. Så himla fina människor jag omger mig med!

Snart är det jullov och alla får ett avbrott i denna konstiga tid som inte liknar något annan tid.

Idag har jag köpt min första jultröja! Jo, det är sant! Har aldrig tidigare känt nån längtan efter en julig tröja men idag föll min blick på The Jultröja...Nu är den min! Tror att de flesta kommer atycka att den passar mig...😉 


Detta inköp hände sig i förmiddags då jag och Göbben for in till city för julklappsinköp vid en tidig timme för att undvika trängsel.  Tror att de flesta människor vid god vigör har tagit till sig de nya restriktionerna för vi kunde utan problem vandra runt i godan ro utan att behöva bli irriterade över "gåpåare". 

Jag och Göbben gör ju inga täta besök in till Karlstad city, lantisar som vi är, så för varje besök finner nån ny affär eller t o m byggnad. Idag fann jag en fantastiskt affär i Mitticity! Där flockades tokroliga tröjor om vartannat!  Tyvärr fick jag inget gehör från min älskade make...så därför kommer jag göra vi ett nytt besök till veckan...då har han annat för sig😉 

I coronatider bör man ta sitt ansvar, det bör vi ju göra alla, så därför gjorde jag en julmatsbeställning på Coop för ett tag sen.  Glömde hela beställingen och datum direkt!

Vårt Coop är bra att handla på, har jag upplevt. Stora utrymmen där man kan backa undan för att slippa för nära kontakt. Därför känner jag att jag kan konpletteringshandla där med gott samvete. Igår ef gjorde jag därför ett besök för lite komplettering. Gjorde detta i flygande fläng och for hem.

Efter ca 1 timme fick jag meddelande om att beställing var att avhämta. Tur att jag endsst hade tagit en mun av mitt fredagsvin....For iväg som en oljad blixt för avhämtning.

Vid uppapckningen insåg jag att jag lyckats beställt detsamma som jag nyss varit inne och köpt.

Nu har vi dubbelt av ägg, purjo, potatis, värmeljus, grönkål och grädde. Skinka och prinskorv är undantaget.  

Vi kommer inte att svälta i vårt hus i alla fall😁

Jag hoppas att coronaviruset ger upp snart så vi kan leva våra vanliga liv men med en lärdom rikare, att vara rädda om varann oavsett om vi känner varann eller inte.  Jag hoppas att människor är kloka och tar vaccinet för allas säkerhet. Jag har ju antikroppar ett tag till och låter därför mer behövande gå före. 

Snälla rara, ta hand om varann! Att inte få kramas är jättejobbigt men också jätteviktigt att avstå ifrån! 

Håll A V S T Å N D!

Cyberkramar i massor!








måndag 14 december 2020

Pandemi, för vissa?

 Idag fick alla Sveriges mobilabonnenter ett sms från Folkhälosmyndigheten och MSB med en länk där var och en kan läsa de nya, starkare restriktionerna fr o m nu. För mig inget konstigt. Jag har följt restriktionerna till fullo hela tiden. Ändå blev jag smittad...Hur, står skrivet i stjärnorna...men jag fortsätter följa råden. Gör inte alla det?

Efter jobbet gjorde jag en avstickare till PeKås i Skoghall för att köpa bröd. Redan vid entrén hamnar jag bakom en kvinna som inte hade bråttom...Hon vandrade långsamt mitt i gången för att ta en kundvagn, efter detta snedställde hon vagnen så ingen kunde komma förbi. Jag höll mig bakom henne på lagom avstånd tills jag fick en lucka, då drog jag förbi henne, höll yttervarv för att komma till kassan. Men tji fick jag, för vem kom runt hörnet vid nästa monter som en bulldozer, jo, damen med periodiskt långsamtgående. Jag hade avverkat halva "korridoren" men fick backa ut eftersom damen tydligen bestämt att hon var viktigast och med en till synes nollställd uppsyn fortsatte framåt med bestämda steg. 

Det här var bara ETT av alla tillfällen i möten av respektlösa människor under EN dag i Sverige under en pandemi.  

Kraaam på er, mina goingar och kom ihåg; HÅLL AVSTÅND!


fredag 4 december 2020

Dagens rapport från coronaland

 Gokväll, mina godingar! Här kommer en rapport från Coronaland. 

Då min Göbbe testade negativt vecka 49 under sin mancold så var jag så himla säker på att mitt test skulle visa detsamma. Tyckte bara det var förspilld tid att vara hemma då jag ville vara på jobbet. Jobbade två dar efter hans provsvar. 

Fick löjligt svaga symptom under helgen. Raspig hals och snuva. 

Hmm...restrektionerna är glasklara, håll dig hemma vid symptom. Sååå, på måndagen stannade jag hemma och beställde test. Var hur pigg som helst och fick ok från min fina chef att jobba hemifrån. Onsdag kväll kom kallduschen; "Du har testat positivt, covid 19 och kommer få vidare instruktioner på 1177".  Vaaa!???? var min första tanke...satt en lång stund och försökte ordna till allt i huvudet. Sen ringde jag min Göbbe och delgav honom situationen. Sen alla berörda som min chef och mina kollegor. Ja, jädrar....

Det där med Corona har vi levt med under lång tid. Sen slutet av förra året, faktiskt...Men om man inte har haft nån som insjuknat i en nära relation så har man säkerligen svårt att förstå hur detta virus kan drabba gemene man och smittans verkningar i övrigt. Jag har sen början följt restriktionerna till fullo, tvätta och spritat mig, backat och väntat vid mina nödvändiga inköp. På jobbet har det dock varit omöjligt att hålla avstånd då jag samsats med 500 elever och personal under vardagarna...De som känner mig vet mycket väl hur mycket jag avskyr att gå i affärer. Jag ålskar ju webbshopping...

Nu sitter vi här, min göbbe och jag, i karantän och får gilla läget. Ingen av oss är värst sjuka, men måste hålla oss från fölk. Så är det.

Igår hade jag en riktig dipp och kände av andningsproblem. Det stack i hela kroppen och det satt som ett band om bröstet på mig. Höll dock fattningen och gick ut i kylan på vår altan. Kyla brukar lindra astmaattacker har jag lärt mig men glömt tills nu.... sååå jag drog DJUPA andetag under en lång stund och efter en tid lättade det. Insåg att det var ett typiskt astmaanfall, helt enkelt. 

Jag har ju jobbat hemifrån hela tiden men i morse var det lugnt så jag hann ta min veckovikt.

I min viktresa har jag använt appen lifesum där man lägger in sina matval, recept, vikt, och alla mått och mål. Om man inte vill betala för extratjänster så klarar man sig hur bra som helst med grumdappen.

Dock...

Har jag under några veckor slarvat med kosten p g a sakernas tillstånd. Druckit vin, ätit halvfabrikat och tyckt synd om mig själv. 

Imorse var vägningstime och  jag bävade inför faktum. Men bara att gilla läget, liiksom..Ställde mig med bomullsfötter på vågen. Den visade 60,2!!!! 

Nu visr sig ett problem, jag tappar byxorna! 

Aldrig är det bra!😂

Kram på er och glöm inte, HÅLL AVSTÅND!






tisdag 1 december 2020

Dagen efter jubileumet..

 Hallå, mina vänner!

 Efter gårdagens 24-års jubilerande för mig och Göbben så kanske nån tror att jag fick värsta bakfyllan och behövde vara hemma från jobbet idag. Men näe, jag är för gammal för såna anledningar till frånvaro. 

Om ni minns så hade min käraste Göbbe en grym förkylning förra veckan och då fick hans maka, dvs moi hålla sig hemma fr o m måndag kl. 10.00. Han tog covidtest och fick negativt under onsdag kväll. Jag fick därmed klartecken till att återgå till jobbet på torsdag. Att jobba hemifrån funkar ju helt otroligt bra men inget är som att vara på plats på jobbet. Torsdag- fredag var det fullt upp. Så blev en kollega testad positiv...

Ni vet väl hur fredagskänslan är, eller hur? Då man avslutar på jobbet, packar ihop sina saker och går ut till parkeringen och backar ut bilen från parkeringen. Kanske lite tidigare än vanligt...Färden hem är rena helgrakan inför helgen, eller hur?

Min hemgång på freda´n var likadan men under lördagen började helgfeelingen sacka, inte samma helgkänsla som annars, halsen raspade, andhämtningen var stundtals lite jobbig och snoren rann. Under söndagen var symptomen ännu tydligare. Sa till min Göbbe: Tror jag fått din förkylning..en liten en..sååå jag stannade hemma på måndagen och har sen dess jobbat hemifrån.

Idag fick jag provsvar; Positivt covid 19. 

Så är läget just nu. Göbben är återkallad från sitt jobb, ingen får komma i närheten av oss förrän om 7 dar. Om mina symptom är borta, vill säga. Det där känner jag ett stort obehag för... Hur vet jag när symptomen är över? Som astmatiker kan jag ju ha torrhosa hur länge som helst...

Jag har haft mycket värre förkylningar än denna men då mindre farliga. 

Nu önskar jag er, mina goa vänner, hälsa och välmående💓💓


Cyberkramar i massor!



måndag 30 november 2020

24 år

 För länge sen, på den tiden då inte surfplattor och smarphones fanns, hände det sig att två människor i sina bästa år av en händelse råkae stöta ihop på ett av traktens förnöjelseställe. De var lite naggade i kanten av sina första erfarenheter av vuxenvärldens vedermödor. Som så många har upplevt.

På den tiden gick man på lokal för att njuta av stoj och glam efter att ha grundat med lite extramod medelst surt vin eller dåligt blandade drinkar. 

De var vid gott mod vid typ....22.30-tiden..De hade tappat bort sitt sällskap för länge sen och minglade runt lite på måfå. SÅ föll blicken på en speciell person! 

Resten är historia.

Dessa två personer hade inte mycket gemensamt från början mer än husdjur och attraktionen till varann, men tänk så mycket de har lärt sig av att leva sida vid sida under många år.

Hans första gymnastiska övning, månne?

Först och fråmst..det där med husdjur,..

I Hans hus fanns Fanny, en riktig kattbitch. Hon kom att hata Henne efter att Hon hävdat kastrering. De två kastrerade hankatter som Hon tog med i bagaget dissades totalt av Fanny, som visade sitt missnöje med att kissa här och där, utom i kattlådan..

Så träningen...

Hon hade under många år varit en elitmotionär men tappat lite av gnistan av olika anledningar och Han hade väl aldrig nånsin haft gnistan till träning tidigare, Han hade istället ett stor intresse av skog, mark och jakt.

Det där med jakten...

Där lade hon in en brasklapp från början eftersom hennes ömma tankar var hos djuren i alla lägen och han lovade att hålla detta suspekta intresse vid sidan av henne. 

Men skog och mark kunde Hon väl gå med på...kanske

Hon hade kontakter för att hyra stuga i Branäs under flera år. Det där med snö var nåt hon försökte gilla men insåg att om det inte var julkortslikt så kvittade det.

Fint..men bara på foto, hävdader Hon

Men om sommaren var det en annan femma. Varmt och skönt. Och tomt på folk. På 90-talet, alltså. De två tränade av glatta livet och mådde sååå gött.

 Hon har just avslutat ett pass...






tillsammans med Honom.

Och i övrigt körde de skiten ur sig på deras träningsmecka och hade sååå himla kul! Spinning-ibland dubbla pass, cirkelträning och styrkepass. Inget var tuft nog.

De band tätare och tätare band..

Så...

kom då dagen då De gav varann sina finaste löften inför varann, De valde den långsamma versionen på ca 2 minuter. De tänkte som så att det är inte tiden på löftena som är viktiga utan att HÅLLA dem.
Han och Hon



Idag är det 24 år sen De möttes! Följ den spännande fortsättningen!

Puss och kram till er alla!





 














 


 


 



 


 








söndag 29 november 2020

Recept....eller inte

Nä men hej, mina goingar! Har ni verkligen tid med mig i dessa adventstider? 
Okej, då kör vi!
Denna vecka har ju varit en annorlunda vecka. Min Göbbe blev förkyld under måndagen och då fick hans kära maka vackert åka hem ifall han skulle ha fått det onda C. Jag har jobbat hemifrån och det har funkat kanon. Fast vissa saker GÅR faktiskt inte att sköta via dator, såsom ett bibliotek, vid min återkomst var det inte bokstavsordning i hyllorna direkt...
Nåja, vad vore väl livet utan utmaningar😉


I torsdags fick jag en ingivelse om att byta helgmeny, den har ju varit i stort sett densamma under många år. Typ potatisgratäng och nåt tillbehör passande för en köttätare och en vegetarian. För att variera den så kan man ju alltid skära potatisen på nåt nytt, spännande sätt...
 Tog tag i saken och började gå igenom alla mina kokböcker som jag samlat på mig under årens lopp. Som den här tex. Dess framsida förleder en att tro att där finns spännande vegetariska recept.
Så slår man upp första sidan och där minsann finner man ett recept innehållande fläsk...
Bläddrar vidare och ta mig tusan är det inte kött och fläsk i alla rätter!



Men denna kokbok har ändå varit en källa till glädje..."Skär huvudet i fyra delar och servera med litet av spadet"😁 Onekligen en aning makabert...

Nästa kokbok fick vi i present av vår mäklare vid vår husförsäljning. Ställde den oöppnad tillsammans med alla andra kokböcker på bänken i köket och där har den stått tills nu. 
Började bläddra lite förstrött och insåg att där kryllade av recept med lamm, kalv, fisk och skaldjur. Inget som nån av oss äter. Min Göbbe vägrar äta djurbarn och jag varken barnen eller deras föräldrar. Den enda fisk jag kan få i mig är lax, och den var inte representerad i något recept...
Men boken var säkert dyr...


Men vet ni, har ni denna kokbok i er ägo, så har ni en guldklimp! Jag menar då Annas Mat, inte den där GI-historien...Här finns grundrecept, inga milslånga ingredienslistor som i allafall jag slutar följa efter sisådär fjärde ingrediensen, för att fortsättningsvis köra efter eget huvud. Därför har jag aldrig lyckats göra om en lyckad rätt...Som den gången jag skulle göra en kryddstark veggisgryta, tog fel på spiskummin och kanel, ville inte slänga alltihop utan tokkryddade för att få bort kanelsmaken och tänk, jag lyckades över förväntan! Men inte kommer jag ihåg vad jag använde för kryddor...



 Så egentligen borde jag ju slänga hela receptsamlingen förutom den, det skulle ju dessutom ge mer plats på bänken...


Vad sa ni? Vilken rätt det blev? Potatisgratäng, älgbiff/vegbiff och sallad😄


Ha en trevlig första advent, mina vänner och glöm nu inte det där med avståndet!

Kraaaam!

 

lördag 21 november 2020

Höstmörker i corionatider

Go lördagskväll på er, mina godingar! 
Visst är det tufft nu, med detta regn och mörker som har legat över oss under lång tid? Och som inte det vore jobbigt nog, så har vi dessutom corona som ett blytäcke över oss. Tur att det var vackert väder igår. Jobbade hemifrån då vi hade studiedag inom grundskolan. Då passade jag på att ta 2 av hundarna på värsta hundprommarna. Jag valde de två yngsta, mor Glittra 3,5 år och son Humle 1,5 år. Har träningsvärk idag, faktiskt...
Hade tänkt hundprommar med våra två pensionärer idag men vaknade av regn och blåst. Dessa två är mycket ovilliga till att vara ute i regn och rusk så mattes motionspromme gick upp i rök. Inte kunde jag väl tvinga ut den mot deras vilja?

Jag har alltid haft svårt med höstmörkret och under tidigare år tagit lunchpromenader för att tanka luft och ljus. Men efter vår flytt till Tullholmen under vår stora renovering 2013-14 så försvann lunchprommarna. Att återgå till tidigare goda rutiner har inte lyckats.  

Det där med Corona...
Jag är skiträdd nu, med astmaallergi och EDS som kroppsliga problem. Men inte bara för mig själv utan även för alla mina kära. Och hur blir det om jag eller maken går bort, hur blir det då? Orkar den överlevande med allt runt omkring? Vi är ju inte lastgamla nån av oss, men ingen går ju säker i dessa tider.Vi har verkligen fått nåt att tänka på, Göbben och jag. Tunga saker som är viktiga att ordna, tex att skriva testamente och vita arkivet. Inget man tänker på då man är i livets mest effektiva fas. Men nu är det baske mig allvar i en pandemi! Eller vad säger ni?

Nu över till ilandsproblem. Vårt växthus tex...
Under vår tid i villaförort så fanns ingen plats för ett växthus men då vi äntligen fann vårt drömboende på landet så dök ju min önskan upp om ett växthus. Googlandet drog igång och efter många jämförelser och rekommendationer så valde vi ett som verkade passa oss. 

Några månader senare...glest mellan rutorna...
Mycket luftigt...
Ni ser säkert att det sitter några rutor kvar men det var i förrgår det...idag hade resten blåst bort!
Nyss stod min Göbbe och tomglodde ut över skogen, efter en stund upptäckte han nåt opassande i skogspartiet över vägen...det visade sig vara en plastskiva från vårt växthus...
Jag har tät mejlkontakt med företaget vi köpte växthuset ifrån så förr eller senare så kanske vi har ett växthus som är värt namnet...om inte så har jag en aning om att min käre Göbbe kommer att slänga hela dreten på tippen! Det har han nämligen hotat med varje gång han funnit en plastskiva på tomten...😆 Dock har jag med mitt stoiska lugn😆fått honom på bättre tankar. Än så länge...För inte slänger man väl 6500:- på tippen hur som helst, eller hur?😒

Som ni förstår så har vi mycket att lära som nybörjarlantisar, jag och Göbben. Men vi har fantastisk hjälp av våra fantastiska grannar.💓 


Ha en fantastiskt fin lördagskväll, mina finingar men glöm inte, HÅLL AVSTÅND!
Kraaaam på er!💓







lördag 14 november 2020

Eftertankar...

 Men hallå, mina godingar! Hur går det i mörkret? Orkar ni ta tag i nåt nytt projekt såsom att bygga ut en altan eller byta en glödlampa? Vet ni. det är lika jobbigt oavsett vilket man än väljer. Bara så ni vet...Fråga min Göbbe, han har ett altanbygge på g...

Mitt råd till er alla: ta inte tag i några stora projekt just nu, eller ännu bättre; tänk bort alla ansträngande saker till nästa sommar. 
Min göbbe har som sagt andra tankar...han är född med en oerhört positiv egenskap i kroppen..på gott och ont...Hur han skall hinna bygga ut altanen innan vintern hugger tag i temperaturen och gör byggande av altan förjävligt jobbigt är för mig outgrundligt...forts. följ....

Vi har ändå fått lite gjort idag. Göbben for iväg och inhandade virke till altanen medan jag for till kyrkogården för att tända ljus. Först till lille Filip, som inte hann se världen innan hans livsgnista slocknade, och sen till mina föräldrar som ändå hann leva men lämnade livet alltför tidigt. 

Att tända ljus på mitt barnbarns grav är bortom all sorg i världen.Den sorg jag känner varje gång jag besökt graven går inte att beskriva! Samma sorg kan jag känna över att jag inte fick leva med min syster Margaretha som dog då jag var liten. Det enda minnet jag har är ett foto på henne och min bror med mig som liten mellan deras armar och ett snäckdekorerat skrin som hon köpte då hon hade en bra dag under sin cancerbehandling på Sahlgrenska. 
Skrinet var ett av allt som fanns under vår flytt och som jag återfann i somras! Känslan då jag fann det kan jag inte beskriva! Ibland drömmer jag om min syster. Jag har ju inte upplevt henne som vuxen men i drömmen är hon så himla verklig. Jag hann ju inte ha henne som storasyster mer än i 5 år men hade verkligen velat ha henne i mitt liv och saknar henne mer för varje år. Om hon levt så hade hon varit 71 år och hade säkert haft mycket att lära mig som lillasyster. Och jag skulle ha kunnat visa att jag inte bara var en liten skitunge som gjorde livet surt för henne och brorsan utan fick ett bra liv som vuxen. 
Jag är nu 62 år och det innebär ju att tiden framåt är mindre än bakåt. Den tid som är kvar är för mig nåt jag prioriterar som den viktigaste i livet. Tiden före gick ju av bara farten utan att jag ens reflekterade över tid och rum. 
Denna tid skall jag äga och förvalta för mitt välmående tills jag eventuellt inte minns vad jag gjorde för 10 minuter sen. Sen får väl min göbbe ta hand om mig...om inte han också är helt bort i stöll...

Nåja, jag och Göbben mår hur bra som helst just nu så vi hänger kvar ett tag till. 
Men i dessa tider så vet man aldrig...

Ta hand om er för tusan och cyberkramar från mig!

fredag 13 november 2020

Mörkt hela tiden...

Men hallå goingar! 

Är ni lika energibefriade som jag under denna mörka månad? Jag har alltid tyckt om hösten, men då menar jag den RÄTTA hösten, dvs då den visar sina fantastiska färger, marken är krispig av frost och himlen är blå och molnfri. Inte den här hösten som visat sig på sistone då färgerna är grått och svart. 

Nu skall jag berätta för er hur min hemkomst var idag: Körde ALLDELES för fort på hemväg då jag väntade en viktig leverans. Min tanke var att jobba vidare hemifrån. 

Då leveransen kommit insåg jag efter koll i kylen att jag saknade vissa nödvändiga livsmedel och tog därför den sista energin till hjälp för att orka vända bilen och ta en tur till Coop. Passade också på att slänga skräp, lite kul måste man ju ha...😉 Insåg att jag kört som en tok då jag vid sopstationen vid Coop mötte min makes morbror som påtalade att jag verkade stressad. Hmmm...kanske hade han en poäng, men det erkände jag INTE för honom..😁 Gjorde mina inköp i flygande fläng och for sen hemåt för att jobba vidare. Väl hemma bytte jag till mina civila kläder, dvs formlösa svarta byxor och den numera urblekta hundmönstrade favoritjumper för att sen gå och släppa ut våra hundar från hundgården. 

Där stod...

Tre lurviga tjejer som mottog matte som om de inte sett henne på flera veckor! Detta är bara EN av alla anledningar till att ha husdjur! Att bli mottagen som den bästa i världen känns så mjukt och fint i hjärtat att det på en gång sänker stressnivån. MEN det är ett stort ansvar att ha ett husdjur som familjemedem!

Jag tänkte låta dem härja omkring på tomten och i hagen så jag hade tagit på mig Fiskviksjackan; dvs min självlysande gula jacka med reflexer och en oerhört stor mängd fickor,(tror inte jag funnit alla än😏), för att hålla värmen, men döm om min förvåning då alla tre efter utförda behov sprang upp på altanen för insläpp. Man kan undra om hundarna har samma problem med höstmörkret som matte? 

Sååå...

Jag lät mina lurviga älsklingar få gå in. I min jobbmobil hade jag fått två viktiga sms som jag under helgen skall sammanställa till ett dokument under helgen. 

Men inte ikväll...

För...

Efter min hemkomst från Coop så blev det alltså totalt batteritorsk på mig och hundarna.

 Jag laddade upp vovvarna med varsin morot att gnaga på men för min egen del överraskade jag mig själv med att sätta på tv-n! Att kolla tv direkt efter jobbet är inget jag gjort tidigare men idag var det premiär.

Som en energibefriad människa zsappade jag runt och hamnade på Wahlgrens värld. Har aldrig råkat på denna realityserie förut och efter bara en kort stunds tittande blev erhört illa berörd. 

Tänker...

Är det månne modernt för 20-30-40 åringar att ge nedlåtande och respektlösa kommentarer till sina föräldrar? På tal om detta så läste jag häromdagen om att Isabella Lövengrip-Blondinbella (jag VET vem hon är, är inte helt bakom flötet.😜..) hade uttalat sig i media om sin barndom i negativa ordalag utan att hennes föräldrar fått en chans att få ge sin syn på hennes påhopp. Varför göra detta mot sina föräldrar? Vad är syftet? Nån sorts ny terapi för 30-40 åringar som inte vågar ta ansvar för sina handlingar och lägger därför ansvaret på sina föräldrar.Vad är det som gör att man känner en sån stor lust att ge sina föräldrar en stor fet verbal käftsmäll rakt i ansiktet titt som tätt? Är det nån sorts självterapi att låta ens föräldrar få skulden över allt som hänt och som fortfarande händer och sker i ens liv? Vad beror detta på? Jag bytte kanal.

Snart ser vi på Idol. Caspar har redan vunnit, iallafall enligt mig och Göbben,  men även om inte, så är det ett fredagsnöje för oss gamlingar, dvs innan röstningen...det där mellanprogrammet är ju dret, eftersom man lätt somnar under tiden och då röstningen kommer så är man oftast i drömmarnasn land ...Fast det gör ju inget för Caspar har ju redan vunnit, eller hur? Har röstat, bara så ni vet...

Förresten, jag glömde ju att berätta, nu har jag bara 2 kilo kvar till matchvikten 60 kg. De där sista kilona är sega som faan, men idag var det lätt att kapa tterligare kilon i vår lunchservering. Korv, mos och bröd en fredag..Vegkorv och fläskfria såg likandana ut, för min del chansade jag inte. 

Men.. 

Grönsaker är ju också gott så det gick ingen nöd på mig.

Ha det gött mina kära vänner och tänk på avståndet!

Kraaaaam på er!








lördag 7 november 2020

Allt möjligt

Hur har ni det i höstmörkret, mina kära vänner? Jag har tidigare inte känt av tidsomställningen så himla mycket men nu känns det verkligen i hela kroppen. Att inte hinna hem innan mörkret faller är ruttet jobbigt! Jag vägrar erkänna att åldern tar ut sin rätt för om jag hinner hem innan mörkret infaller så har jag hur mycket energi som helst. Dret med denna tidsomställningen, hävdar jag.

I förrgår hade jag och min tandläkare en sammankomst. Efter en rotfyllning i maj så har det känts konstigt, som ett obehagligt och t o m ont tryck i tandköttet över tanden. Inte jätteont men irriterande. En kula har också oroat mig. Vid koll visade det sig finnas en rotbit kvar med inflammation och varbildning som följd. Varet fanns i kulan.
Så kom dagen då den skulle avlägsnas. Tänkte att detta är väl inga problem. Har ingen tandläkarskräck.
Men...
Inför ingreppet lade hon värsta groteska dunderdrogen. Det var jag verkligen inte medveten om då, men igår kväll var jag en slagen hjälte. Vänstra sidan av ansiktet var bedövat, det var snett och huvudet värkte. I morse hade jag fortfarande tandläkarsmak i munnen...
Lunchen idag blev ytterst liten då den var hyfsat svårtuggad. Kanske bör sojastrimlor inte värmas upp och underhållas under för lång tid...

Tänk så rogivande det är att sitta och tomglo på småfåglarna vid matstationen utanför fönstret en lördagsförmiddag. Nyss fick den besök av en hackspettshona. Visst är hon vacker?


Förra helgen var det ju alla helgonsdag och jag och dottern var för att tända ljus på gravarna till våra kära avlidna.
Insåg då att det inte är långt kvar till jul! Och jag som tänkt vara ute i tid med alla julklappar! Nu är det ju inte första gången jag har tänkt samma sak...men i september hade jag stora förhoppningar om att klara av alla inköp innan deadline 23/12. 
Den här julen kommer dock att bli coronajul dvs ingen julfrukost hos oss med alla våra barn och barnbarn. Om alla är friska så har vi julfrukost hos min bonusdotter och hennes familj. Ja, jösses, så denna corona ställer till med våra traditioner! 
Snart fyller mitt andra barnbarn 2 år och där gäller samma coronaläge. Kalas är inte möjligt. Tror nog inte att hon är medveten om tidernas tillstånd, som 2-åring är man lyckligt ovetande om det mesta av livets baksidor. 

Men...
Där for Göbben iväg på eftersök! Strax efter det första samtalet kom nästa från en annan kommun! Där hade kontaktmannen ringt alla sina eftersöksjägare men de hade inte tid?!?!?! 
Då finns det en man på Fiskvik 210 som känner ett samhällsansvar för att viltet inte skall lida i onödan. Han kan åka över halva Värmland för att avsluta ett lidande eller avsluta med ett friande av viltet.
Det är min Gubbe det, men jag är rädd att han kör slut på sig😧
Det bästa vore om folk kunde låta bli att köra på en massa vilda djur och istället hålla hastighet, kolla höger-vänster inte bara i vägkanten utan även i skogskanten och uppmärksamma varningsskyltarna vid vägkanten! 
Då skulle vi kunna ha en fin lördagskväll utan avbrott.

Klockan är nu 17.53 och på tv-n visas Helgmålsbön. Har ALDRIG sett detta förut men nu har inslaget stått på eftersom jag sitter här och bloggar men vet ni, det var ju fantastiskt rogivande med en kvinnlig präst som berättade en historia som berörde mig oerhört. Ingen predikan. Jag, som ateist är mycket förvirrad över min egen upplevelse...

Nä, nu måste jag ändå visa mitt ljuslykteinferno! Jag är ju en värmeljusberoende person och har nu insett att det inte är farligt för hälsan utan tvärtom. Sååå nu har jag utökat placeringarna av ljuslyktor, inte bara inomhus utan även på altanen. 

Den där ljuslyktan är 
oerhört viktig för oss då 
det var den vi fick av vår
fastighetsmäklare då
försäljningen av vårt fd hus var klart!

Återbruk av burkar

Miolyktor och ljusstake från 
Solareturen

Dessa små mässinggrottor ligger mig varmt om hjärtat!
De var julklapp från vår förra chef!


Ja, här kommer min BetongBarbie igen!

Här fick jag allt med flera ljuslyktor på samma bild!
På väggen en present från min bonusdotter, den är mycket
uppskattad kan jag lova💓

                                                                 Ett verkligt fynd från Gengåvan.
Älskar den!

Tyckte det var väldigt mörkt
vid köksfönstret. Och tänk,
så lägligt fann jag några ljuslyktor i ett skåp. Inte skulle
 de väl behöva stå där alldeles
oanvända...😉

Ohhh, nu kom min Gubbe hem igen! Han har avslutat ett stackars rådjurs lidande😢 Nu kanske vi kan få en fortsatt lugn lördagskväll.

Från mig till er; Ha en fantastiskt fin fortsatt helg och tänk på att hålla avstånd!

Kraaaam på er!💓💓💓💓




torsdag 29 oktober 2020

Höstlov

Så lider veckan mot sitt slut och tänk så mycket jag har fått gjort! Känner mig verkligen i fas inför nästa vecka då lärare och elever kommer tillbaks.

Våra ungar har haft tråkigt och avreagerat sig på skolans möbler....Varför? Vem vet? Inte dei alla fall...


                                               
Idag fick jag lite feeling och fixade till soffan så gott det gick med hjälp av skumgummidynan till en oanvänd kattbädd och resttyg från slöjden. Får se hur länge det håller...




I morgon jobbar jag hemifrån med en massa beställningar och min som alltid ömma tå; biblioteket. Skall läsa en hel hög med ungdomsböcker, märka upp dem med ryggsignaler för ämne, plasta in dem och till sist registrera dem i biblioteksprogrammet. 


I veckan såg jag i facebookflödet ett inlägg om att köpa vackra muggar designade av bästa Petra Nyman i samarbete med Bröstcancerföreningen, Värmland. Jag nappade direkt! Att kunna gynna ett bra ändamål via nåt vackert är verkligen en vin-vin situation! Muggarna överträffade verkligen bilderna! Jag, som har svårt med såna där stora baljor som rymmer bort emot en halv liter dryck blev sååå himla lycklig då jag öppnade paketet och såg den perfekta storleken på muggarna. 


Efter jobbet fanns det en liten lucka och bästa Inger-hundarnas förstamatte kom på visit. Vi hann med en fikastund innan det bar iväg till vetten med Lummi och Humle. Lummi har en envis och jobbig hosta som stört både hennes och vår nattsömn under några veckor och Humle skulle kolla sina vita blodkroppar inför medicinbyte. Inger tog hand om Lummi och jag om Humle. Undrar hur många hundägare som har en sån fantastisk uppfödare och inte att förglömma VÄN som vi har? Fick en burk hemmagjord(säger man så?) honung av henne. Nu kommer det honungsgrillade att stiga i vårt hem.

Lummipummi, vår goa
gammeltant, ehhh förlåt Lummi,
menar såklart äldre dam💓

Humle, vår stora oro och glada tokstolle!
Har aldrig förstått att han är sjuk i magen utan
glatt snott kattmat, gnagisar, kottar, gräs, kattbajs...
och ett oändligt antal okända smakupplevelser från 
skog och mark.


Då man kommer in på Hammarö smådjursklinik med Humle så hojtas det; Men hej Humle! från alla håll.
 Hans besök har ju varit täta ända sen han var liten valp med svåra magproblem och viktbortfall så han han har blivit något av en kändis först på Ulvsby smådjursklinik och senare på Hammarö smådjursklinik dit drygt halva styrkan från Ulvsby följde med vid öppnande i våras. Förhoppningsvis kommer våra besök att minska i framtiden då Humle fått ny medicin utan så många biverkningar som cortisonet gett. Lummis hosta är inte heller av svår art utan en bronkit som hon fått medicin emot. Och jag som var redo för värsta tunga beskedet. Tänk att man alltid skall ta ut det värsta! 

För två veckor sen fick vi ta adjö av vår kära kollega Camilla, som har tagit tag i sina drömmar och sökt och kommit in på en konditorutbildning. Sorgligt var det att ta adjö av henne samtidigt som man ville önska henne lycka till!

Sååå...
Kom då dagen då vi blev medvetna om att vårt energiknippe, fantastiska vän och medarbetare Jenny gjorde sin sista dag hos oss! Men på riktigt, som hon brukar säga!

Jenny som drottning av böbbelköpp!
Tyvärr kunde inte Camilla vara med i
vår böbbelfest. 


Att sakna nån på riktigt har fått ett helt nytt ansikte för oss och den som kommer ersätta henne får inget lätt jobb. Vill INTE byta med den stackar´n..

Två fina medarbetare på två veckor är verkligen för mycket! Vi tänker att de bara är på en liten utflykt...

Det där med att fina medarbetare går vidare i livet på andra arbetsplatser blir värre och värre för varje år. Om inte alltför många år kommer jag att gå i pension. Hoppas att NÅN kommer att sakna mig då...

Men hör ni, till helgen kommer den där förhatliga Halloween samtidigt med alla helgons dag. Jag kommer att hedra mina hädangångna föräldrar, mitt lilla barnbarn Filip och min dotters farfar med en tanke och ett ljus för var och en av dem här hemma och på gravarna. Halloween fär hålla till nån annan stans!

Mys i höstmörkret mina godingar!



söndag 25 oktober 2020

Söndagsreflektioner...

 Go söndagskväll på er, mina godingar! Nu, då regn, rusk och mörker är vardag så får man förgylla sina dar på bästa sätt för att uthärda denna vidrigt mörka och kalla årstiden. Jag har alltid känt mig låg till sinnet under den mörka årstiden och verkligen behövt kämpa för att inte avslöja mitt missmod.

Nu, då jag och Gubben funnit vårt paradis så känns inte hösten och vintern så ödesmättat längre. Fast mitt i vår lantislycka behöver vi få en uppåtkick ibland. Då bjuder vi in några kära vänner för samkväm med mat, dryck och det obligatoriska böbbelbadet.

Igår var det dax för FEST!

Kollegorna Birgitta-till vardags Björk, och Jenny, dök upp för en otroligt trevlig kväll till min och alla hundars glädje. Som sidekick kom Göbben in efter att varit outlockad till grannen Kjell-Åke under kvällen men inte orkat hålla sig från att vara med på vår "tjejfest"...Nåja, han fick tummen upp av mig!💕

Böbbelbilder!

Jenny rockar!

Och sen behövde hon googla...😆
'
Björk säkrade med pannband men insåg 
efte en kort stund att det var onödigt.
Barhuvad!
                                                                                                                                                                                Efter bubbelköppen så var det dax för soffhäng med alla hundarna!                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         
Att vakna upp en söndag efter en sån kul kväll är dock mindre lyckat...men efter massor av vatten och en kaffeköpp så var jag på banan igen. 

Nu dags för natten!
Sov gott!

fredag 23 oktober 2020

Halloween på gott och ont...

 Men hej! Är NI här? Så kul, men jag var inte riktigt beredd så nu får jag väl komma på nåt intressant för er att läsa så vad tusan! 

Ok...nu kom jag på nåt...

ETT problem är att jag inte förstår varför radavståndet ibland blir attans stort helt plötsligt då jag skriver...DET är jobbigt för mig som vill ha ORDNING OCH REDA. Jag har INTE ändrat nåt i inställningar så...forts.följ. 

Men nu verkar det ju funka...Bäst att få till nåt innan avståndet ändrar sig! För en 62-årig tant är det inte lätt att ha koll på allt inom tekniken...

Näääää, det där är inte riktigt sant! Jag är fanimej bra på mycket.  Jag har koll på alla mina program inom alla mina arbetsområden. Och känner ingen skräck inför nya program. 

Än så länge......

Skräck hör ju tydligen till denna halloweenhelg med alla spök-och skräckhistorier. Halloweenfester sker både här och där men inte många vet bakgrunden till denna sk tradition, 

I år krockar denna ickesvenska tradition med vår allhelgona där vi sen länge hedrar våra hädangångna släktingar med ljus och vackra dekorationer på deras gravar. En fin tradition. För mig är alla helgona den tid då vi tänker extra mycket på våra hädangångna närstående genom att pynta deras grav. 

Inte tänker vi på att de skall gräva sig upp ur sina gravar och vandra omkring och skrämma livet ur folk?!?!  Mina båda föräldrar är bortgångna sen flera år,  jag drömmer om dem då och då. men inte vill jag att de efter alla år skall komma upp ur gravarna och besöka mig! De finns i minnet, inget annat. 

Det var allt för mig för kvällen! 

Sov gott!






onsdag 21 oktober 2020

Gräsänka

 Gokväll, mina vänner! Jag är gräsänka sen i måndags och idag är det halvtid tills Göbben och Glittra är hemma igen nån gång under lördag ef.


Och inte nog med det! Dubblar glädjen denna dag!
För....
På lördag har jag tjejfest med två av mina fantastiska kollegor Jenny och Birgitta och det kommer bli sååå himla kul! Hoppas bara att regnet håller sig på plats däruppe bland molnen eftersom vi skall bada böbbelköpp. 
Göbben blir därfö förvisad till källaren...Låter oerhört grymt, jag vet, men tyck inte synd om honom för jag kommer att bjuda in vår fantastiskt goda granne, tillika hundvakt Kjell-Åke, som sällskap till min käre make. Medan vi tjejer plaskar och glammar på markplan så blir det säkerligen en massajakthistorier på källarplan. Eller så ser de på nån actionfilm med en massa biljakter och brinnande byggnader...
De kommer dessutom få mat🍕och dryck🍻🍻🍻🍻🍻🍻🍻

Inför denna efterlängtade helg så kör jag lite genrep idag med lite vin och en värmande brasa. 

Humle har koll på matte
...

...
 På tal om brasa...Jag är inte speciellt lagd åt självskryt men jag har blivit riktigt bra på att hålla brasan levande UTAN AVBROTT under en hel kväll. Jaha, tänker ni, vad är problemet med att fixa en brasa? Men...
Vår braskamin är verkligen inte så samarbetsvillig som den i vårt f d hus. Men man kan ju inte få allt. 

Över till nåt helt annat. Igår tog jag hem en efterlängtad bok som nattlektyr. Har tänkt mycket på detta "fall" och hur de inblandade mådde och levde vidare. 
Att låta alla"inblandade" få möjlighet att ge sin syn på händelsen och åren därefter är en så skrämmande läsning långt värre än en påhittad kriminlaroman! Jag talar såklart om Berättelsen om Kevinfallet. Att äntligen familjen fått göra sin röst hörd. Gör om, gör rätt har fått en innebörd!         

Nu över till vår följetong Humle. Idag fick jag ett samtal från vår vette Blå stjärnan i Gtb. Återkoppling efter mitt akuta samtal angående Humles viktnedgång och vår oro över detta för 2 veckor sen...Jodå, så är det med återkopplingar från deras håll. Akutsjukhus, som de kallar sig...
Nu har vetten och jag kommit överens om att vår ordinarie vette på fantastiska Hammarö smådjursklinik skall åter få  ta hand om Humles hälsa. 

Äntligen! 

Har tid nästa torsdag för nästa steg för vår lilla tokstolle. Prover skall tas för koll av cortisonets inverkan på hans kropp inför ny medicin resten av livet. Så kommer det att bli. 
Klinga och Lummi har ju också livslång medicinering för att må bra. Vi kommer att få en till. Inga problem. Vi har rutin. Bara de mår bra. 💓💓💓
Full fart mot helgen!

Men just det ja! Har totalt glömt att berätta att jag har 2,8 kg kvar till mitt slutmål. Så, då var det gjort. Då var det inget mer.

Adios Amigos! (Hej då, mina vänner)

                              

lördag 10 oktober 2020

Fredag igen

 Halloj, gänget! Låt inte mig störa, men om ni nu skulle ha lite tid över och är hyfsat nyfikna över vad jag har på hjärtat så häll upp nåt gött i glaset och häng med! 

I förmiddags fick jag ett mess från min Göbbe med en bild på en slaktad nalle. Denna nalle har varit kompis till 4 hundar under många år och endast haft smärre akuta skador, typ öppna sår i nackpartiet som Dr Matte lätt som en plätt kunnat operera och sytt igen. 

Så kom Humle.... 

Mjukisarna har slaktats en efter en. Denna lilla matallergiska hund har inga problem med att sätta i sig de mest otippade saker samtidigt som vi enligt order från expertvetten i Gtb ENDAST får ge Humle sitt specialfoder. Jo men tjena...ExpertBjörn är  absolut jättekunnig inom djurens anatomi och utbildar landets alla veterinärer men jag är skeptisk till om han är medveten om vardagen med en hund likt Humle...Det är dock våra lokala vettar MYCKET medvetna om och hjälper oss i akutlägen med en empati som man bara älskar dem för!


Vi har ju kommit överens om att det är höst, eller hur? Jag har bytt ut gardiner och ljuslyktor i höstfärger, ja, i allafall nästan överallt. Gardintyg är inköpt och ligger på väntan för komplettering.


Ja, så var det novemberkatusarna. Igen. Tantblommorna nr 1! Jag vet att jag upprepar mig med dessa blommor men jag bara HÄPNAR varje gång de visar sina bästa sidor. 


I hallen mår man gött..

Men inte så gött som i fönstret!
Jag blommar om jag!
Jag är återhållsam med blomning just nu
men vill ändå ge några exempel på vad jag kan åststadkomma
om jag vill.
Har inte riktigt bestämt mig än...

För kännedom, jag har gått upp 3 hg. Surt, men inget att skylla på mer än... så kan det gå då man är övermodig...Fuskade bort i stöll förra helgen då jag tyckte att jag hade utrymme för slarv. Jojo...
Men vet ni, jag är en stönig jävel så nu har jag kompenserat på mitt favoritgym Hälsohuset. Crosstrainer i 50 min och styrka i 30 min och idag brände jag ca 500 kcal. Det betyder att jag kan äta en god middag ikväll. I möra kommer det bli en joggingtur på Kilenes 4.8km bana.
Nu ligger jag i soffan, middagen skvalpar skönt i magen och Idol har just börjat. 
Hejar på Caspar jag!

Ha det gött mina vänner!

Cyberkram!








lördag 3 oktober 2020

Höstkänning

Go eftermiddag på er, mina vänner! Hoppas att ni har en härlig lördag med allt vad det innebär. Vissa vill mysa och bara ta det lugnt med god mat och dryck, en bra film eller spela sällskapsspel, vissa vill partaja järnet med sina vänner, eller så vill man sitta i sin favoritfåtölj och läsa en spännande bok. Ja, alla har vi olika sätt att slappna av under helgen för att vara taggade inför kommande vecka. 

Jag är ju av födsel och ohejdad vana en vinterhatare, men däremot en höstälskare av rang. Gårdagens hemkomst visade mig de vackraste höstfärger då jag släppte ut hundarna för kiss/bajs/lek/stoj/otillåtet grävande och skällande på passerande ekipage.

Kolla bara!




           Visst är det magiskt vackert?


Fann två vadderade paket i vår brevlåda vid hemkomsten igår. 
Lycka! Trodde inte de skulle anlända så snabbt! 









Mina barnbarn växer så det knakar och då måste det finnas mönster i rätt storlek för att Mommo skall kunna sy lite coola outfits till dem. Beställde mönster bara för nån dag sen och de levererades redan igår. Braa webbshop! Tyg fyndade jag i hastigheten på Olssons tyger efter ett tandläkarebesök i torsdags. Att göra besök i Karlstads city är inget jag gör om jag inte är tvungen. Är man lantis så...

Det där knäskyddet visade sig vara det bästa ever! Idag provade jag det på en s k joggingtur på Kilene. Jädrar i min låda alltså! Gjorde inte ont i knät en enda gång under turen 4,8 km. Däremot knep det lite efteråt...Jag är dock grymt nöjd över min bragd att klara den kuperade banan på hygglig tid. Tiden är dock oväsentlig eftersom det är kalorierna jag jagar. Nu återstår 3,8 kg tills jag är i mål. Sprättlätt, kan tyckas, men det är då man börjar slarva...

 Igår var dagen då våra fantastiska fikaspecialister på STÄD hade bokat fikafredag. De levererade enligt bruklig sed!

Kolla bara!


Jag är ju ingen fikamänniska men det här var outstanding! 4 kex med brieost och en rejäl bit av den där tårtan med blåbär slank ner i magen utan att jag hann blinka. Nåja, tänkte jag. Jag får dra in på nåt annat i kväll. Håhåjaja..

Gick tidigare från jobbet, tog en motionstimme på Hälsohuset för att avsluta veckan med lite nyttig motion. Brukar köra crosstrainer men har inte fått upp nån fart på den liksom. Har tänkt att jag lär väl mig..men icke. Igår var dagen då jag insåg min begränsning och frågade gymägaren om hjälp. Det visade sig efter hans vägledning att jag har GÅTT BAKLÄNGES på crosstrainern!!! Hur är sånt möjligt, kan man undra? Fast...då det gäller mig så är ALLT möjligt😊 Jädrar så givande det skall bli att gå framlänges i fortsättningen!😄


Som sagt så är hösten här, inget snack om saken och pellisarna behöver vintervila. Idag fick de sin nya bostad i förrådet för att sova tills våren 2021. Sov gott, mina finisar💓

Ibland tar jag mig en tur till enteriörbutiken Arianne i Skoghall. Ytterst sällan kommer jag ut därifrån tomhänt. Tog mig en tur igår och fann en mycket viktig tingest för vårt hem.

Kolla bara:


En almanackskatt! En nödvändighet i varje hem. Plåtdjuren är också nödvändiga tingestar därifrån😉

Nu kommer det viktiga grejer till er som faller lockpriser! Har kollat detta under en tid och har upptäckt att då det annonseras för typ 2 citroner för 10:- så kan det verkliga priset om man kollar på vågen vara mycket lägre. Idag var det auberginer som hade det hejdlöst låga priset 16:-. Vid koll på vågen av den kritiska tanten på Fiskvik så löd priset på 13:-. Ha koll, mina vänner.

Nu skall jag kolla ugnen innan maten bränns. Ha det gött mina vänner och håll avstånd, än är inte coronan över.

Cyberkramar!