Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 30 juni 2017

Summering...hittills

Det haglar inte tätt av blogginlägg från min sida nu för tiden. Det finns massor av anledningar till det såsom tid, lust och viktiga ämnen. Det där med skrivlust och inspiration är a och o. Och att få till det där som är MIN grej, liksom...
Jag har börjat på flera inlägg under denna tid men då jag inte fått till min egen lilla knorr på inlägget så har jag kastat det.
Det skall ni vara glada för...'
Förut kunde jag få värsta inspirationsflowet om allt möjligt, det kunde bli flera inlägg om dagen, men så helt plötsligt...försvann allt.
För mig är det a och o att ha nåt viktigt att berätta, nåt som berör, stort som smått, sorgligt som kul, upprörande som medryckande.
 Det där med flärd och sånt kan jag absolut vara road av i andras bloggar, framförallt Petra Nymans blogg, hon är kul att följa! Hon är en fantastisk människa! Gulle henne! Jag är såklart partisk eftersom jag KÄNNER henne sen massor av år eftersom hon har varit och fortfarande ÄR instruktör på mitt träningsställe KMTI sen MASSOR av år.(återkommer till det).

Nu så....

Jag har under en längre tid känt att det där med träning på det sätt som jag alltid utövat det, dvs med stuprus och blodsmak i munnen för att tillfredsställa kropp och själ inte gett nåt som helst mervärde i mitt liv på äldre dar. Tyvärr. Känner mig lite lurad, faktiskt.
 Ehler Danlos kom ikapp mig, den skithögen!
Googla, så förstår ni...
Nu är jag over and out och har bestämt att min träning i fortsättningen kommer att var hundpromenader, enstaka rehabpass på pilatesboll och något pass på Kilene.
Mitt liv kommer att vara enkelt och lugnt, våra hundar och katter är våra hjärtan och kommer alltid att vara och mitt jobb är för mig jätteviktigt.
NU känner jag att livet är i fas!
Tänk att det skall ta så himla många år att komma på vad som är bäst för en själv!