Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 30 maj 2015

Kriget fortsätter...

Just nu har Mr E. Danlos vunnit massor av segrar och jag är helt tillintetgjord. Det enda han inte har vunnit över är mitt huvud. Eller jo, det har han ju också, till viss del, eftersom jag haft djävulsk huvudvärk, men tankarna har han f-n inte tagit över! Och kommer aldrig att göra, så det så!

Jag fick ju en massa bra piller av mina läkare och dessa verkade bra i en vecka, men då tog Mr Danlos hjälp av sin kompis Virusinfektion för att stärka sin position i min kropp. Ett bakhåll, helt enkelt och det lyckades såklart.
'Jag är ännu inte helt van vid dessa krig trots att vi tampats i hela mitt liv. Nu hjälper inte ens en fördubbling av medicindosen längre.
Varje dag är en kamp för att komma ur sängen. Men det går såklart. Men sakta. Sen är det att få igång kroppen så pass att komma i tid till jobbet. Funkar inte alltid. Men oftast.
Sen är det skönt att komma till jobbet och köra på som om man var som alla andra. De som jag skulle vilja höra till. Alltid. Men tyvärr inte gör....
Tänk att kunna röra sig utan att ens tänka på kroppen. Den liksom bara finns där som ett komplement till hjärnan.
Nåja, nu har jag kommit till hälften av mitt liv...ungefär, det vet jag ju inte med säkerhet men förhoppningsvis så.
Mitt mål nu, vid 57 års ålder är att ALDRIG ge Mr Danlos övertaget så mycket som för vissa av mina olycks/systrar/bröder. Jag är få förunnat att kunna ha en 100 % anställning med en förstående chef.

Men nu, kära vänner, kommer det positiva saker.
I hela mitt liv har jag känt en sån otrolig empati för djuren. Och för människor också, såklart. Men djuren har ju inget fackförbund och hur gör man då man känner att nåt djur inte mår bra i sin miljö. Vem är överraskad över att jag är vegetarian?

Nu har jag dragit mitt strå till stacken och gått med i Djurskýddet. Inte bara som medlem utan i STYRELSEN. Ja, jädrar, nu är det allvar.
Nu är det katterna som gäller. Katterna som oansvariga människor bara struntat i att ta hand om och dumpat. Har själv en sån kisse, Syrran, världens goaste kisse, men det finns hur många fler kissar som helst som behöver få en nystart hos människor som bryr sig.
Sen har vi Skrållan också, som kom som julklapp från våra barn. Hon kom från ett katthem som var lite suspekt, kan man tänka. Hon är nu 14 år och familjens överhuvud.

Det känns som om jag kommit närmare djuren...eller i alla fall att kunna göra en tjänst för de som mest behöver det.















onsdag 13 maj 2015

Anja vs EDS

Jag hatar....nej...HATAR.... verkligen HATAR att ha denna EDSskiten i kroppen!!!

Nu, då värmen kommer smygande så sakta och väcker den mest envisa växten att vakna upp,
Det kliar i fingrarna på mig att få börja vårbruket med allt vad det innebär, då minsann säger Mr Ehler Danlos: Nä du, lilla gumman! Kom inte här och tro att du skall kunna göra som andra människor! Du vet, de där människorna som kan göra precis vad som faller dem in. Utan smärta. Tro inte att du hör till dem. För inte är du väl så dum att du TROR DET?

Visst är du sugen nu, va? Att blaska på med nåt betongprojekt, he he? Men serru, det blir det inget av med, för här är det JAG som bestämmer! BASTA!
Och du, då jag ändå håller på; Tro inte att du skall kunna skriva på den där datorn hur länge som helst för du vet väl att jag sätter stopp för det efter....typ 5 minuter. Eller hur att det sticker och rusar i fingrarna redan nu? Bultar till och med? Hmmm, säg inte att jag inte varnade dig. Visst gör det ont i vänster pekfinger lite extra nu? He he, tänk att jag visste det....Men hur känns det i övriga fingrar då?
Ont? HA! Gissade rätt!

Såg förresten att du köpte lite frön då du kämpade på i affären nyss. Jag var nog liiite besviken att du faktiskt klarade att bära den där säcken med kattsand, jag....
Men du, de där fröna...ärligt, inte f-n har du tänkt sätta dem NU? Var har du jorden då? I förrådet...
Hfmpt....och HUR skall du få ut den säcken då, om jag  får fråga? Bära den? HA HA HA HA!!!
Du är allt rolig du!!!Och om nu din mesige karl hjälper dig med det, hur har du tänkt klara att peta ner fröna i nån behändig liten kruka då? Men geeee dig nu!!
 Men du, måste bara få säga....Då du var ute med de där lurviga sakerna förut...Du såg verkligen ut som en skitnödig trädgårdstomte....Förlåt, men så var det.

Och du, det där som du har envisats med halva ditt liv, träning kallas det väl, lägg ner! Ja, LÄGG NER, säger jag. Du vet ju att JAG bestämmer vad som är ok. Och bara så du vet, du kan glömma att fjanta runt på ditt "träningsmecka" för en lååång tid framöver.
Bara så du vet...

Att få vara mig själv, som jag vill vara, och brukar vara, dvs en vanlig aktiv, kreativ och positiv människa , har inte varit möjligt under en lång tid p g a den ovälkomna gästen i min kropp.
Som alltid funnits utan att jag vetat om den.

För tillfället är det krig på vår adress.
Mellan mig och Mr Ehler Danlos.

Det är ett smutsigt krig som ingen kan vinna, tyvärr.

-Men jävlar om jag lägger mig platt, din jävel!!
-HA HA! Vi får väl se....
Forts, följ.....








lördag 2 maj 2015

Ett riktigt skitinlägg...

Egentligen skulle detta inlägg handlat om trädgårdens alla växter som bara poppar upp ur marken så man nästan hör det, men annat kom i vägen...

En stor hundskit, nämligen.
Under skosulan.

Jag HATAR verkligen hundägare som inte tar upp efter sina hundar!!!! Det är ju inte hundens fel att den måste bajsa, liksom.

Det är väl tur att vi i vårt land har bestämmelserna att man skall ta upp efter sin hund, för tänk om INTE...

Vi har tre hundar, de bajsar ca två gånger om dagen.

Vaski, storbajsar´n. 3-4 ggr/dag

Klinga, 2ggr/dag

Lummi, 2-3ggr/dag

I vårt lilla kvarter finns det dessutom ca 20 hundar till i olika storlekar vilket innebär olika stora högar.

Säkert 1000 hundar använder hela vårt område som toalett dagligen.

Tänk er bara....

Så egentligen är syndarna inte så många om man räknar på antalet hundar. Men varför var just JAG tvungen att få närkontakt med den äckliga högen och inte en Hundbajssyndare?

Jag när en dröm att en dag ta en sån där skithundägare på bar gärning och som en riktig Hundskitspolis ropa: Hallå där!!! Har du ingen bajspåse att ta upp efter hunden? Ta här, jag har fickan full, ja!!!!
Man kan undra varför de inte tar upp skiten. Av äckel, lathet, eller  är de rättshaverister, helt enkelt och vägrar rätta in sig i bajsplockarledet?

Man kan hoppas att ingen såg mig då jag gjort mitt fotavtryck i skithögen, för den vilda dans jag genomförde för att få bort äcklet under skosulan lär jag inte komma med i Let`s Dance med.

Men resultat blev hyfsat gott för då jag var nästan hemma hade jag dansat bort nästan hela rukan.
Detta hindrade mig inte från att vilja köra skorna i Klorin tre gånger i 90 grader, men då hade jag nog fått ut dem ur maskinen i storlek 18....
Så det fick bli handtvätt.

Nytvättade

Jag vill bespara er bild på skosulan INNAN tvätt...
Jag gillar mina skor alldeles för mycket för att förstöra dem.

Det är nämligen inga skitskor.

Ha det gött, kära vänner och kom ihåg; titta nedåt på promenaden!!