Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 23 oktober 2015

Tiden går

Hallå alla vännerna! Här kommer ett inlägg från en gräsänka. Ja, det var ett tag sen sist. Gubben har uppehåll från alla tidtagningsåtaganden då tävlingssäsongen är över för denna gång. 
Nu har han dock dragit iväg på älgjakt. 
Men hur kan det vara möjligt? Det var ju sommar alldeles nyss, juh!! 
Känns det som, alltså.
Men då man ser sig omkring i naturen så inser man snabbt att tiden rusat iväg. Höstfärgerna sprakar och luften är klar och ren. Himmelskt vackert, utom då det är regnigt, dimmigt och mörkt. Då är det baske mig som att stoppa huvudet i en säck. 

Det har varit en riktigt hektisk tid på jobbet. Jag gillar att ha många järn i elden, och under en tid  har det nog slagits svenskt rekord i "järn i elden"!
Sen har jag ju Djurskyddsjobbet också....Fast det är ju frivilligt, som vissa säger, dvs "skyll dig själv"
Det där med ideellt arbete för en sak man brinner för kan för många te sig suspekt. Eller dumt. Eller beräknande. Eller maktfullkomligt. 
Ja, åsikterna varierar. Har hört det mesta. 
För mig är det djuren som har den största platsen i hjärtat. Därav mitt engagemang i Djurskyddet och då främst katterna. 
Men där finns plats för andra också. De, oavsett färg eller religion, som är orättvist behandlade pga just detta. 

Nog om detta. 
Idag har vi haft en fantastisk dag på jobbet! Eleverna i Elevrådet hade arrangerat en temadag där den röda tråden var gemenskap och allas lika värde. 
Det var ju också sista dagen innan höstlovet och dessutom Halloween till helgen....Jag lovade såklart ungarna att hjälpa till! Det är ju för ungarna vi jobbar inom skolan...
I onsdags for jag till Coop med värsta inköpslistan och dödsförakt i blicken. 

Listan:
60 påsar marshmallows, 500 tandpetare, 5 påsar maränger, 2 flaskor chokladsås, 2 flaskor lakritssås, spindelnät, massor av plastspindlar/fladdermöss, 5 Dödskallegirlanger, 7 ljuslyktor, 3 paket glutenfria havregryn, 2 paket glutenfri spagetti, 2 flaskor ketchup, 2 kortlekar, 2 batteridrivna ljus, batterier, 5 spökmasker, 4 spökdiadem, 5 dukar till vårt personalrum(då jag ändå höll på), 5 prydnadspumpor och en JÄVLIGT stor halloweenpumpa att karva ur. Pust....
Att jag dan därpå fick åka till ICA för att köpa tandpetare och kortlekar eftersom jag inte fann dem någonstans på Coop gör ju historien lite mer kryddad....
Jag hatar verkligen att handla på Coop Bergvik!! 

Men då man idag såg resultatet av ungarnas planering och genomförande så kan man inte annat än LE med hela ansiktet! Mitt formel 1 lopp på Bergvik var värt detta.

Vi har haft en alldeles fantastiskt kul dag idag! Jag och två medarbetare har ansvarat för skolcafeterian med allt vad det inneburit. 
Och fjantat oss till den milda grad! Man är inte äldre än man gör sig...Idag var jag drygt 14.... precis som mina kollegor. 


Muffins och SKRÄCKbollar till salu!

Pumpagubben var bra mycket finare i verkligheten...
Whhhhiiiiii!!!! Spöken i bibblan!

Dödskallar både här och där


Men nu, efter att landat hemma så gör jag inte många knop. 
Har lagat en grönsakspaj.

Här är receptet:
Ta av kartongen på pajen av märket ICA och lägg på en assiett.
Läs noga instruktionen och öppna luckan på micron.
Ställ in assietten och stäng luckan.
Vrid vredet till tiden 3.50 och starta micron.
Under tiden hinner du springa uppför trappan till övervåningen och ge vovvarna mat.
Har du planerat detta väl så är du tillbaks på bottenvåningen samtidigt som piiiiipet.
Ta ut assietten med pajen och med den i handen springer du uppför trappan till övervåningen, innan du har bränt dina fingrar på assietten. 
Sätt dig och ät.

Bon appetit!









måndag 19 oktober 2015

Livet går vidare....

Hej hopp!
Kommer ni ihåg oss, ni vet dom med vattenläckan på Abborrvägen? Ja, just vi, ja!
Gubben i huset jobbar och sliter...och GILLAR det, medan frun är riktigt jävla nöjd på allt och lite till.
Vilken tur för henne att Gubben kör på. Nu har det spacklats, målats och tapetserats. Byggare Bob har haft fika sen minst tre veckor tillbaks...
Nåja, lite har frugan i huset gjort i alla fall. Gått ut med kiss och bajsnödiga hundar, utfodrat dem, lagat mat(hahaha!!!! Dvs Värmt i micro, köpt sallad på Coop eller anlitat den lokala pizzerian), diskat i diskbalja i badrummet(blä), tvättat medelst tvättmaskin på jobbet. Och lite till...

Idag har vi i alla fall gjort världsrekord i val av kakel och klinker! Det tog inte ens en timme!
Förra gången vi skulle göra badrummet tog det 2 år i planering, färg och val av kakel och klinker.
Efter moget övervägande bestämde vi nu att INTE välja liknande från vårt förra badrum. Det som jag var så himla förtjust i.
Nej, nu får det bli nåt helt annat. Vi valde svart och vitt. Låter tråkigt, kanske, men vi har kommit på en kul idé.
Hallen har Gubben börjat måla idag. Färgnyansen vi hade tänkt oss hade såklart utgått ur sortimentet. Nåja, det löste sig med en bruten färg med tapeten som bas. Nu känns det liiiiite bättre. För det blir bra. Riktigt bra.

Åhhh, den tapeten är vi såååå nöjda med!

fredag 16 oktober 2015

Inget renoveringsgnäll...

Hej hopp alla mina vänner!
Idag skall jag INTE beklaga mig för renoveringseländet....NEJ, absolut inte!!!! På inga villkor skall ni behöva läsa om hur det just nu ser ut på vår bottenvåning. Nääää, bevare mig väl! Inget sånt om att det är värsta röran av betongsäckar, verktyg, spånskivor, skräp, spik och skruvlådor på alla befintliga ytor.
Nej, för bövelen, det skall ni inte behöva stå ut med att läsa.

Jag är otroligt lätt att glädja. Att få ett positivt besked eller en liten vink om att jag är en viktig person kan göra min dag.
Jag har under en ganska lång tid försökt få till en bra tidpunkt och plats för en jourhemsträff i mitt andra jobb, det helt ideella jobbet inom Djurskyddet.
Tidpunkten var väl inget problem, men lokal...Jag har kollat och kollat...Antingen har det inte funkat eller så har det kostat skjortan. Och inom Djurskyddet försöker vi ju hålla hårt i kassan till förmån för våra kissars skull.
Men så kom jag på...Kan jag kanske ha min jourhemsträff på jobbet?
Funderat i flera dar...men min chef har varit upptagen....men idag fick jag chansen.
Självklart, sa hon.
Och då blev jag glad. Jätteglad!
För att jag har en bra chef.
För att hon förstår mitt engagemang i Djurskyddet.
För att jag är lätt att glädja....

Såg ni Skavlan för några veckor sen?
EN kvinnlig rektor gästade programmet. Hon har gjort sig känd för sitt speciella sätt att tackla problem i sin skola.
Men....hon hade en annan historia som var än intressantare. Hon heter Lina Axelsson Kihlbom.
Läs boken "Kommer du tycka om mig nu?
Det skall jag.





.








lördag 10 oktober 2015

Slit och släp...

Jag hade verkligen önskat att låta er slippa mer om vårt hus....men det är lite arbete kvar, om man så säger...
Här är det senaste från Abborrvägen 91. 
Vårt grovkök är färdigt för gjutning av golv.

Här är den framtida tvättmaskin/tumlarplatsen.
På andra sidan skall tvättho och eventuellt en mangel finnas.

Här är dörren från grovköket till hallen.
Här fanns det förut en dörröppning.

fredag 9 oktober 2015

Sånt jag längtar efter....Och sånt jag har

Att längta efter:
Att laga mat:
Trodde ALDRIG i min vildaste fantasi, att jag skulle längta efter det! Till och med att baka småkakor! Ja men ni hör ju....Nu är det illa...eller tvärtom, välj själva.
Men då jag mestadels överlevt tack vare salladsbaren på ICA och COOP eller falafelrulle från traktens pizzerior sen början av juli fram till höstterminens start, så är jag oerhört tacksam att jag valt rätt arbetsplats! Efter det har vår eminenta skolrestaurang hållit mig undan svältdöden. Jo, det är faktiskt så att jag ibland struntat i att äta eftersom det varit så förbaskat jobbigt. 

Att få gjuta:

Mitt största intresse under sommarhalvåret har gått i stöpet. Något litet har jag lyckats få till men inte i närheten av allt som ligger kvar i huvudet och inte har möjlighet att komma ut. 
Min betongverkstad har ju tagits över av vår kyl och frys...

Att sy:

Mitt syrum är numera kombinerat kontor/syrum/kattlekrum och kartongförvaring. För att jag skall kunna skapa något över huvud taget så måste det vara rena ytor runt omkring mig. Särskilt om jag skall rita mönster och klippa tyg. Det är mycket svårt att skapa nåt då man måste trängas med en kattunnel och en klätterställning...OCH två nyfikna katter. 

Att träna mina hundar:

Innan "den stora läckan" lekte vi ofta kurragömma med våra vovvar. Det var hejdlöst kul BÅDE för dem och oss! Nu finns det ingenstans att gömma sig mer än under sängen och i klädkammaren. Kryper jag under sängen så finner dem mig direkt plus att jag sen inte klarar att kravla mig fram igen...Jaha, där ligger matte under sängen igen, tänker säkert våra smarta voffs. Och var är husse nu då? Jahaja, i klädkammaren. Så otroligt svårt, tänker våra spårhundar. Så var den roliga leken över. Den tog typ 3 minuter...

Att se på TV utan att kolla rakt in i porerna på personerna i programmet:

Vår TV är inte värsta fläskiga plattisen men i vårt gästrum där vi numera har vårt allrum, är den gigantisk! Egentligen behövs ingen fjärr, det behövs bara en lättare framåtböjning så når man TV-n. Tyvärr så finns ingen "väljknapp" på apparaten utan det är väl bara att sparka in rutan, antar jag. 

Att träna MIG SJÄLV:
Suck.....
Avunden har inga gränser då jag hör mina vänner berätta om sina vedermödor och träningsvärkar från alla möjliga och omöjliga träningspass på vårt gemensamma träningsmecka!
Jag som är beroende av träning, både fysisk, psykisk och social har nu blivit en sån där som "går ut med hunden". Nu har jag ju tre hundar så det innebär....under helgen, alltså, 3X ca 40 minuters promme. Och då handlar det inte om nosprommar...Matte har en ny mobil med stegräknarapp inlagd...

Vad jag har:

Ett halvt hus:

I dess tider med flyktingströmmar från framförallt Syrien så får man perspektiv på saker och ting. De har lämnat sina hem men kanske har de med sig det viktigaste i livet, sina familjemedlemmar. 

Mina husdjur:

I mitt liv finns inget viktigare än våra djur och deras väl och ve! För dem gör jag allt! Det får kosta vad det vill. Det gör det....

Fantastiska svärföräldrar:

Det finns bara ett ord för mina svärisar; DE ÄR FANTASTISKA och JAG ÄLSKAR DEM! 
Hmmm, det där var ju flera ord...men jag är inte helt säker på matte, jag...

Ni kanske undrar vart Gubben tog vägen i allt detta men han finns med i allt SÅKLART! 

Såsom att:

Laga mat på gasolspisen i husvagnen under några valda tillfällen i somras eftersom jag vägrar gasol. Jag har en uppenbarelse om att jag spränger hela skiten i luften...om jag ens sneglar på gasoltuben.
Riva tapeter och spackla då jag låg i migrän en hel helg.
Dra rör och el för att "det har gått lite långsamt" för " de andra".
Gett mig framtidstro då jag bangat ur och grinat till mig.
Om inte annat så har han stått ut med mig...












söndag 4 oktober 2015

Jo tack, huvudet upp och fötterna ner

Så är det då oktober. Vart tar tiden vägen? Det var ju inte längesen det var sommar.
Arbetet med vårt hus, knallar på i sakta mak. Nu har rören dragits, där fick Gubben göra en insats för att det skulle gå undan...Sen har han fixat vårt TV-rum, som var minst skadat, så vi förhoppningsvis kan fått dit golvet snabbt som attan. Nä men, nu får jag väl hejda mig lite, Byggare Bob kan ju bli utmattad. 
I helgen har vi valt tapeter, golv, kakel och klinker. Det kommer nog att bli bra. Då det blir färdigt.
Ni kanske anar en viss skepsis från min sida...




Men efter att ha hört vad rörmokaren sa till Gubben så är jag trots allt positiv.
Han sa: Ert hus är det snabbast åtgärdade försäkringsfall jag någonsin jobbat med. Ibland tar det en månad innan försäkringsbolaget ens hör av sig! Att det gått så snabbt hos er beror nog på att det var en så omfattande skada att det inte gått att bo här.....Ehhhh
Eller så är det så att i detta hus bor en ärkedrake med nyvässade horn....
Välj själva alternativ. 

Det är inte bara jag som är hjärtligt trött på vårt compact living. Även Skrållan har börjat, sin vana trogen då hon inte känner sig tillfreds, att försöka kissa in sitt bomärke på bottenvåningen. Hon är helt suverän på att slitsa upp plasten och tejpen, hoppa från stillastående över kompostgallret ner i trappan för att sedan springa ner och finna ett tryggt ställe som hon känner igen och kissmarkera. Icke acceptabelt, har vi sagt, men det ställer hon sig helt frågande till. Detta är kattens natur, hävdar hon. Och hon har ju rätt. Sånt här ståhej för en gammal katt(föråt Skrållan) är inte bra.
Köket

. Hallen


Men wtf....


Nu har hon i alla fall gjort sin sista rymning. Idag satt Gubben dörren som är över från kontoret(där det skall bli hel vägg) i övre trappan. Skrållan är INTE glad, kan meddela.

Det är väl ingen som missat mitt stora intresse för djur. Våra djur men även andras och de som inte har någon ägare alls. Eller en ägare som borde lämna bort sitt djur....

Vår Vaski börjar bli till åren och jag fasar för den dag han inte längre finns med oss. Han har fått konstaterat artros i höfterna och nu är det upp till oss att göra hans liv så smidigt som möjligt. Att han själv tror att han är en valp med allt vad det innebär gör ju inte detta så himla lätt. 
Nu har han fått Glucosamin till att börja med. Det hoppas jag kommer att få hans höftleder att bli smidigare och smärtfria.
Mattes böbbe.