Fördomar

Den här helgen går till historien som den mest händelserika på länge. Både positivt och negativt men i lika delar så i slutändan tog de ut varann liksom....
*Först min vurpa över Klinga...ONT!
*Solsken, efter städning god mat och vin med min Bästaste Gubbe, dessutom alla husdjuren som en älskad extrabonus . GÖTT!
*En sjunkbomb i form av en efterhängsen "stalker". En vän som hastigt blev en fd vän pga otroligt elaka påhopp som eskalerat till förföljelse. ARG MEN BESLUTSAM!
*Solsken och trädgårdsstädning. HÄRLIG VÅRKÄNNING!
*Ont i hälen men ändå vid gott mod. GÖTT!

Ja, så här kan man sammanfatta vår helg, men så tillkom det något som jag tycker är viktigt att berätta.

Efter våra alla vedermödor under söndagen tyckte min Gubbe att det var på sin plats att bjuda mig på mat på lokala pizzerian. Inte mig emot även om pizza inte är mat i min värld....
Men på menyn finns ju annat som kan fylla min mage så jag tackade snällt min man och så cyklade vi MOT SKOGHALL.

Det är inte vilken pizzeria som helst, detta ställe. Ägaren är min favvis, han kan som ingen annan få mig att skratta så tårarna rinner. Som den gången då vi var där och Gubben skulle köra cykeltävling dagen därpå. Då jag påpekade detta vid Gubbens beställning av en öl, så fick han in en öl...i ett shotsglas!!! Jag skrattade så jag nästan kiknade, dessutom fick jag med mig hela pizzerians gäster! Vilken skrattfest vi fick!
Han är för go, vår pizzachef!
Men idag var det inte han som var huvudpersonen.
I vår lilla kommun finns tyvärr många "blåklockor". En av "blåklockorna" är Nocka. En av ortens "kändisar" men också klasskamrat med min Gubbe. En otroligt snäll kille, men tyvärr en förhärdad alkoholist.
Då vår mat var uppäten äntrade Nocka lokalen och upptäckte genast Gubben. Shit, tänkte jag, nu är vår kväll körd. Nu blir det en massa fylledravel. Inte så lite fördomsfull....
Nocka blev alldeles till sig då han såg oss...eller rättare sagt Gubben. De började prata om gamla tider och hur de två dretongarna lärde sig snusa. Hur deras mammor letade efter dem och hur sofistikerade dretongarna blev att gömma sig!
Jag blev mer och mer fascinerade av Nockas berättelser. Herregud, så mycket han hade att berätta!
Ett havererat äktenskap med en dotter i bagaget, ett äventyr till USA, jobbat i Ryssland under 3 år...och mycket mer.
En man som inte har haft det lätt i livet men alltid försökt vara alla till lags, så himla sorgligt att han inte kan sluta med spriten och få ett värdigt liv.
Min Gubbe säger att Nocka var snällast i världen då de gick i skolan, men var svårt mobbad. Varför?
Jo, för att han hade en liten*****.
Det räckte alltså med en sån skitsak.
Mobbing har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tyvärr.
Om vi vuxna inte kommer på en bra formel för att förhindra små dretongar att göra livet fördjävligt för de som inte passar in i den stora grå massan så kommer trakasserierna att fortgå i all evinnerlighet!
FAAN! Och åter FAAN!
Jag fick mig i alla fall en ordentlig tankeställare vad det gäller mina fördomar om alkisar....
Ha en trevlig vecka, alla mina vänner!

Vådlig vurpa

Då man minst anar....så är Olyckan framme.

"Olyckan"

Men är man vallhund så är man....

Efter hemkomsten igår eftermiddag bestämde jag mig för att gå varsin långpromme med lurvtjejerna. Vädret var ju så härligt och foten kändes helt ok. Lummi var först ut.

Jag ropade på henne samtidigt som jag öppnade dörren för att släppa henne före mig. 

Och som från ingenstans kom KLINGA snurrandes runt benen på mig, jag tappade balansen, hade ingenstans att ta emot mig, utan for rakt in i dörrkanten med full kraft!! 

JÄDRAR!!!!!! Så ont det gjorde, faktiskt så ont att jag tuppade av en sväng....då jag kvicknade till stod två slokörade vovvar och glodde på mig. 

De två långprommarna blev hastigt två mycket korta, med en matte som knappt kunde stå på benen. Hela vänster överkropp kändes som mos och armen gick inte att röra. Tjena, jag som hade tänkt cykla och hämta Vaski på dagis efteråt. Det fick bli bilen, styrandes med höger arm....

Innan mina cirkuskonster hann jag i alla fall göra nåt jag tänkt göra länge men inte fått tid till. Även om jag är veggis så är jag inte nån militant sådan, men har krav på vilket kött min Gubbe skall äta. Vi har ju frysen full av älgkött men ibland kan det nog bli lite trist med samma sort hela tiden. 

Igår fick alltså Gourmanderiet ett besök av mig. Där säljer de bara kött från glada djur, nämligen. Ja, de kan väl hålla sig för skratt i sin sista stund men innan dess har de haft en bra levnad, foder och omvårdnad. Inga långa transporter till den sista vilan utan de har fått vara ovetandes om vad som komma skall till sista minuten....Uhhhh, så hemskt ändå!! Det är bara EN av orsakerna till mitt veggisval, men ett av de största.

Det fick bli två fläskkotletter till Gubben, men så hade de ju en massa annat göttis också, däribland en pesto som var helt gudomlig! En bit gorgonzola till mig, bara mig eftersom Gubben tycker det är äckligt med sån ost. 1-1, alltså!

Jo, en sak till köpte jag, två stycken ölkorvar av vildsvinskött. Gubben är ju inte förtjust i  levande vildsvin, men i form av korv är de mer stillsamma, mindre farliga och benägna att böka...

Gör gärna ett besök där, om ni är noga med vad ni stoppar i er. Där finns inte bara kött utan även frukt och grönt, ost, ägg, sylt och marmelad, bröd och skorpor, hemgjord pasta och mycket mer. Allt ekologiskt och närproducerat. Om man har svårt att ta sig till typ Tranhems gård så är detta mycket mer lättillgängligt. Om man hittar till Sonnelids så finner man detta lilla krypin ett stenkast därifrån. 

Förra veckan fick jag en vision om att börja virka. Jo, det är säkert! Jag har nämligen sett en sånt fantastiskt söt flodhäst i afrikanska blommor i en pysselgrupp på fb. En sån vill jag hemsk gärna göra! Eller ville.....

Jag köpte garn, fyra olika färger, och lade dem i garnkorgen. Kollade sedan(bara det, varför inte tvärtom?!?) virkbeskrivningen(ja, ni märker vartåt det barkar) och tröttnade direkt. Det var inte alls så lätt som det såg ut på bilderna. Och dessutom är jag ju världskänd på att inte kunna läsa beskrivningar....

Nåt som jag däremot är mycket bättre på är växtlighet. Nu har mina fröer börjat växa till sig. 

Och tänka sig att Syrran har låtit dem vara....än så länge, i alla fall.

Det skall bli härligt då Gubben byggt odlingslådorna så jag kan ställa ut alla kryddor och grönsaker!

Ett litet problem har jag dock just nu...Det kliar i fingrarna att börja städa trädgården men kanske är det fortfarande för tidigt? Det kan ju fortfarande komma nåt snöelände eller bli rejält kallt och då är ju lövtäcket i rabatterna ett skydd. Sen har jag ett annat frågetecken då det gäller mitt fikonträd. Om jag skall ta av vinterkläderna på det och börja väcka det? Hm....Jag får väl göra som vanligt, googla.

Annars så ser trädgården pigg och vårfräsch ut. Inga döda rosor eller buskar. Det puttrar riktigt under lövtäcket av gröna blad som vill upp! Jag skall kanske ändå städa upp...liiiite i alla fall?!?!

Nja, jag frågade just min vänstra arm och den sa; Nä, vänta med det du....

Att trilla rakt på en dörrkant är inte att rekommendera.
Försök undvik det om ni kan...

Det gör mer ont än det ser ut, Blåmärken brukar ju vara mitt
kännetecken utan att jag vet vart jag fått dem ifrån, men
nu är det tvärtom.

En fläskis från en glad gris

Jädrar i min låda så god den här är!!
Absolut värd priset 49:-!!

Det kunde ha blivit en riktigt gullig flodhäst.....

Basilikan växer så det knakar

....likaså chilin!

Om inget alls

Oj, oj, oj, nu är det långt mellan blogginläggen. Men dagarna svischar ju förbi så snabbt att jag inte hinner med bloggandet. Jag prioriterar inte facebook och bloggandet som nummer 1 längre. Helt plötsligt, en dag, vet inte vilken faktiskt, så blev jag helt görtrott på att kolla fb och det har hållit i sig.

Att skriva kommer jag aldrig att tröttna på, det är ett beroende hos mig, men då måste det till inspiration. och den kan ibland lysa med sin frånvaro.
Det kommer att bli lite hipp som happ i bloggen i fortsättningen...eller ett tag framöver, är mer sanningsenligt.
Men hallå, nu märker jag att det blev attans allvarligt!

Ni får inte ta allt jag skriver så bokstavligt, jag är ju känd som en velpotta och det hävdar jag att jag kommer att fortsätta vara...säkerligen.
Så vänta och se, ni nyfikna, rätt som det är så kommer det ett inlägg...om VAD SOM HELST!!
WOW!

Visst är ni nyfikna?

Vårkänslor och huvudbry....

Nu börjar jag känna igen mig själv. Huvudet fullt av idéer, både för ute- och innebruk. Sällan blir speciellt många verklighet, men att få fantisera är liksom grejen. Idag har jag i alla fall förverkligat en av alla idéer.
Så himla bra idé(synd att jag inte kom på den själv, men som vanligt fann jag den på nätet)!!!!

Då jag satt ett frö i varje "kruka" blev det några
krukor över. Oj, oj, klagade jag. Vad skall jag "skärma"
av med så jag vet vilka krukor som är tomma?
Vänta, sa min kloke man, och kom ilandes med
 världens bästa grej, BUNTBAND! Dessutom var den tjocka delen
perfekt att putta ner fröet med!

 Jag har aldrig blivit vän med de där små plastkrukorna som man skall sätta fröerna i. Så därför blev jag själaglad då jag såg detta finurliga sätt att fröodla på. Visst är det bra? Man tar en dagstidning, klipper lagom remsor, lindar runt fyra fingrar och tejpar ihop, sen viker man in botten med fyra flikar och klämmer till. Ingen fara om paketet far upp för då jorden kommer i så står den stadigt. SÅ ställer man alla så tätt som möjligt. Då plantan kommit upp en bit och skall skolas om så flyttar man hela paketet till en större kruka, och tidningen, den förmultnar efter en tid.

Här ser ni vad jag har framför mig....

Jag rekade lite vad jag skulle kunna sätta mina tidningskrukor i
och i förrådet stod dessa. Min Gubbes gamla framkallningslådor
 sen tiden innan vi träffats, typ för 17 år  sen. Fotointresset
har falnat, med andra ord. Frågade honom om jag fick "låna"
dem för min frösådd och som den bäste make han är så
tyckte han det var en strålande idé att återanvända dem!
Så här är de resterande lådorna, den gula är som ni tidigare sett
full av chili.

I år skall jag äntligen få min efterlängtade grönsaks- och örtagård! Den skall jag ha på vårt trädäck som Gubben byggde i somras. Där skall inte finns några blommor....tänkte jag först. Men så var jag på Coop idag och såg dessa...

Gladdisar! Jag älskar gladdisar! De skall få trona i en stor kruka/låda vid hörnet av huset. Kanske skall de få sällskap av ett lass med Dahlior också....Gubben är duktig på att snickra fina blomlådor, se! 

Vi gjorde ett hästjobb förra våren/sommaren för att få bort alla rabatter på framsidan huset. Grävde som tokar, flyttade växter, slängde växter, gav bort växter....lade på markduk och bärlager för att i år kunna göra grusgång. Vad ser vi då snön smälter? Jo, röd vallmo, lilje- och tulpanblad över hela området! Från älskad blomma till ogräs är inte steget långt, kan jag lova!!! Nu skall det på växtättika!!!

Vår lilla vovvis Lummi bekymrar mig mer och mer. Funderar på om hon kan ha problem med sköldkörteln. Vet inte om de tog prov på den då vi hade henne inne för genomgång, just för hennes stresspåslag. Måste ringa och kolla det. Hon verkar ibland helt borta av stress för att i nästa stund vara sitt vanliga charmiga jag. Detta utan att nåt speciellt  har hänt.

Det måste vara jättejobbigt för henne att vara på helspänn, heeeela tiden!

Så sitter hon och tittar på en såhär, och man bara smälter....då är hon den goaste i världen, men så springer en unge förbi ute och hojtar, då blir hon som förbytt, skäller så håret reser sig på en, för att sen börja gnälla och flåsa. Stackar´n! Men nu är det dags att vi gör nåt radikalt för att hjälpa henne! Många lappisägare jag talat med har sagt att kastration lugnar ner lappistikar ordentligt. Men det är åtskilliga tusenlappar som ryker...Minst 6000:-

Men har man skaffat dem så får man göra det bästa för dem.

För egentligen är hon ju en solstråle och är värd det bästa! Lummipummi Lejontass....

Igår bjöd svärmor och svärfar på våfflor och hjortronsylt med grädde! Så himmelskt gott! Bara det att då vi inte ätit middag innan så blev den fördröjd till framåt 9-tiden på kvällen...

Det fick bli nåt snabbt och lättsmält. Jag hyvlade varsin morot, en bit gurka och strödde flingsalt med lime över. Sen några varv med pepparblandning. Olja och hallonvinäger.

Klyftpotatis och Gubbens fantastiska vitlöksdressing, slutligen fräst kyckling och lök till honom och frästa champinjoner och lök till mig. En bönblandning till mig också förresten. Gött!

Jag är inte speciellt fåfäng, men då naglarna delar sig...och delar sig...och delar sig till f-bannelse, så blir jag väldigt trött. Varje år, samma sak. Förut har jag köpt nåt geggamoja som skulle stärka naglarna men det har aldrig hjälpt. Men vad gööör man? Jag kan ju inte ens klia mig i huvudet....

Såhär måste de stackars amerikanska katterna känna sig då deras rika mattar får klorna bortopererade på dem så finsoffan inte får rivmärken....

Den perfekta födelsedagsmiddagen

Gubben bjöd mig på Karlstads bästa restaurang!

Jag brukar inte gilla drinkar, men den här var ett
undantag. Sidecar, en riktigt syrlig och läskande
drink, helt i min smak.

Inte den lilla vin/spritlistan....och till sist fick
vi ta hjälp av vår fantastiska servitris.

Åsså var det maten....hm...

Hm.......

Men till slut fastnade Gubben för
denna skapelse; Pork med
tryffel och bacondolme(såg lite färglös ut, men
smakade gudomligt, tyckte Gubben)

Men här kan man snacka om den gudomligaste
maten ever! Stekt röding med frästa rotsaker och
sås av...jag vet inte vad, men otroligt god!!

Så var det då dags att välja vin....Hjälp oss, snälla,
bad vi ännu en gång vår servitris. Det blev den här
flarran med rötjut för det eminenta priset av 375:-......
Gött, göttigöttgött!

Inredningen med detaljer från tiden då Olssonsbröderna
huserade på adressen var helt i vår smak. Särskilt
den här föll Gubben i smaken, en ritning på ett slutstycke till
ett vapen....Det sa han i alla fall. Jag är totalt dum då det
gäller ritningar så man kan lura i mig vad som helst....

Det här ser för mig ut som ett horoskop...

Inredningsdetalj över vårt bord, gamla ritningar. I like!

Om man höjde blicken från den utmärkta maten så
hade man denna vyn framför sig. Och då jag förstorade
bilden såg jag minsann ett känt ansikte...Den lilla pricken
i vänstra övre hörnet är Fredrik, make till Åsa, min klasskamrat
från Folkhögskolan i Molkom tillika instruktör på KMTI
OCH eventchef för bröderna Olsson! 

Men vad är detta? En miss i inredningen?
Gubben blev lite skamsen över mitt tilltag att fota dessa mindre
smakfulla brallor....men jag kunde inte låta bli!
Själv skulle jag aldrig komma på att sy byxor av en gardin...

Vecka 11 snart till ända

Det har inte varit värst mycket bloggande för mig under veckan som ni märkt. Vid uppdatering så känns det som en repris från förra veckan..och förrförra...och den förrförrförr.....JA, ni fattar! 

En enkel sammanfattning kommer här:

Hälsporre from hell!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Spinning from heaven!!!!!!!!!!!!

Vackert vårväder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (en uppstickare!)

Jobba hela veckan!!!!!!!

En mera utförlig beskrivning av veckan kommer här:

Tänk så livsandarna vaknar då solen skiner och temperaturen stiger över 0! Jag hör till den del av befolkningen som går i dvala vid gråväder, mörker och kyla. Så är det bara, och numera har jag accepterat faktum och inte kämpat emot. Eller låtit mig övertalas av nån vinterfanatiker heller för den delen. Därav denna blogg. Jag är en inbiten vinterhatare, helt enkelt, så det så!

Jag blir alldeles till mig i trasorna då solen lyser upp våra skitiga fönster, och allt damm som flyger omkring i det solupplysta hemmet ger mig energi och städlust!

Och så blir jag pysselsugen, fast det är ju ett litet dilemma. Jag har så mycket i huvudet att det ibland inte blir nåt alls. Detta har alltid varit ett stort problem för mig; Att jag vill göra allt i ett, liksom....

Så jag tror nog det är ganska bra att jag, som idag, inte fick nåt vettigt gjort efter jobbet. Att ta nya tag kan ta ett tag...'

Jag laddar......

På jobbet har jag också massor av idéer som jag vill förverkliga. Men när skall de hinna förverkligas? 

Mina reaböcker har anlänt under veckan och jag skulle vilja läsa ALLA på raken för att kunna förmedla mina läsupplevelser till ungarna. Men HUR skall jag hinna det? FRUSTRATION, är bara förnamnet! 

Med vovvetjejerna går det sakta framåt. Det tråkiga är ju att de inte får tillräckligt med motion just nu. Jag MÅSTE vila min attans häl så den blir frisk. Gubben och jag turas ju om att åka hem och rasta voffs och det är ju gött att få en promme i det fina vädret, men den foten, den foten...

.SKIT så ont den gör efteråt! 

Idag har jag i stort sett suttit hela dagen och då jäklar var foten snäll. Men hur ofta kan jag SITTA hela dagen på jobbet? 

Önskedröm, helt enkelt.

Jag känner ibland en aningens för stor spänning i midjan och tror nog att jag har fått en aningens för mycket föda under en tid...Kilot är 1 men känslan är 10.

Ja, så här är det i mitt liv, just nu, bra men kan bli bättre!

Hmmm, är det inte alltid så?

Nåja, ha det gött kärvänner!!

 

Internationella städardagen

På Internationella kvinnodagen borde man väl strejka för nåt, eller åtminstone kräva rättvisa för oss kvinnor, i vardagen. 

Redan då jag såg det vackra vädret fick jag en oemotståndlig lust att STÄDA! Detta trots att vi gjort upp att göra det tillsammans, då Gubben kom hem från jobbet. Men jag kunde inte låta bli...Funderade på att be min Gubbe om förlåtelse för mitt tilltag, då han kom hem...men...

Han verkade inte vidare kränkt dock, om han ens märkte nåt då han kom hem....

Men jag var verkligen nöjd! Vårgardinerna i vardagsrummet hängde snyggt och julslingan på altanen var väck. Hela huset skurat i citronsåpa och dessutom kontoret sanerat från Skrållans kissrutiner utanför lådan. Lådan är numera flyttad till altanen. De andra övriga lådorna är fortfarande ok för henne. 

Eftersom Gubben åkt till jobbet innan jag vaknat så fick jag tejpa foten själv. Attans, så knepigt det var!

Men skam den som ger sig. Fick till det hyfsat bra och drog ut på hundpromme x 3. 

Och kan ni fatta så härligt väder det var. Åhhhh, jag njöt i fulla drag!

Fick sällskap av några andra hundägare på prommen. Härligt för både mig och vovven Vaski. Fem hundar på samma promme. Hade aldrig gått med Lummi, och det är en sorg för mig. Men kanske längre fram...

Och tänk så överraskad jag blev då jag kom hem med Vaski och gick genom trädgården och det bara lyste grönt överallt! Jag var bara tvungen att skynda in och hämta mobilen för lite bilder. Ja, jag vet, jag gör lika varje år, men det är ändå nåt speciellt med det första gröna som sticker upp i rabatten.

Aklejorna, mina älsklingar!

Daglijorna, också mina favvisar!

Marktäckare nr 1 men också.... Snigelmat nr 1!! 

Vårstjärnorna, finingarna!

Och kolla här då, ett rosskott!

Spik i foten?

Jag smet från jobbet tidigare idag. Allt för att hinna köra ett bra spinningpass! Jag tror att min snälla chef förlåter mig. Finns ingen bättre chef!
Nåväl, jag skyndade hem för hämtning av en vovve på dagis och rastning av hemmavarande vovvar. Ja, nu vet våra rutiner....

Efter vissa intermezzon med vovvarna så for jag iväg för att avreagera mig på spinningen. Jag hade inte bokat passet om inte instruktören varit en favorit. Nåväl, jag körde passet med foten tejpad, plus inlägg i skon. Det klämde och hade sig, men vadå, det var ju KUL!!! Passet var ju så fantastiskt att jag ibland glömde det onda. Vilken kille, alltså, denna Christian! Man får ny energi hur död man än känner sig innan passet!
'
I omklädningsrummet efter passet satte jag upp foten på bänken där jag hade mitt skåp för att ta av tejpen på onda foten. Det satte som berget! Drog och slet(tyckte synd om mig själv för denna orättvisa skada) i min iver att få bort all tejp. Så drogs min blick till nåt just intill mig...
En fot...i en stålmojäng som gick vidare upp i ......ett knä på en ung tjej på ca 20 - 25 år.
Att se en så ung tjej med ett amputerat underben...
Jag har fortfarande svårt att få ordning på mina tankar, men att ha en hälsporre känns lite...smått i jämförelse med detta...
Fast det gör jäkligt ont, ändå!

En vecka äldre...och eventuellt visare

Ännu en vecka till ända på livets motorväg. Swwossch liksom, så var det fredag. Och varje fredag så tycker man; åhh, va gött, äntligen fredá!
Men det man inte tänker på är att det är en veckas åldrande man har längtat till...

Jag har känt av mitt åldrande hela tiden så det har aldrig varit något problem för mig men kanske för andra, det är dock inte mitt problem, ni vet det där med hur kort kjol man skall ha etc...Att åldras är ju också en viktig kompetensutveckling, tycker jag. Sen är det ju inte säkert att den mentala och kroppsliga biten går hand i hand....

Jag har ibland svårt att tackla hur gammal jag är i mötet med så många människor i olika åldrar. Alla vikarier jag bokar och senare möter, till exempel. De är för mig lika gamla som mig, Dags för terapi, eller?
 ICKE! Jag har ett enormt utbyte av alla människor runt omkring mig och ser det som en förmån att träffa så många intressanta människor varje dag i mitt jobb.

Jag har nog världens bästa jobb!

Säger jag nu....9 timmar efter att ha träffat de inte mest artiga, väluppfostrade eleverna någonsin...

HÄLsningar från en något gladare vinterhatare!

Vet ni.....det gör inte JÄTTEONT längre! I hälen, alltså. Igår fick jag übernog av min onda häl och gick till doktorn....HA HA HA! Skulle inte tro det...Nä, jag gick ut på nätet och googlade på HÄLSPORRE och helt plötsligt dök det upp en sida jag inte sett förut....eller missat. Den här sidan dök upp framför mina ögon;
http://www.ryggochidrottskliniken.se/tips-rad/halsporre.html

Vilken fantastisk hemsida!!! Jag läste och  blev frälst direkt, helt enkelt. Måste jag konvertera...så gör jag det. Jag känner mig lite som en profet, faktiskt. "Kommen till min facebooksida, alla smärtkänsliga, så skall jag leda er till bästa lindringen här på jorden". Visst är det bra?
Att ha ont nånstans och förhindrad att röra på sig då man är en rörlig människa är som tortyr. Otroligt jobbigt för kropp men också för själen. Att halta, som jag har gjort i en månad, gör att jag också får ont i ryggen. Finns bara ett ord för sånt; BLÄÄÄÄÄ!!!....Fast är det ett riktigt ord? ....Hm. Ähhh, skitsamma, ni fattar, era klokingar!
Ibland kan jag se det komiska i hälsporresituationen eftersom jag har en arbetskamrat som lider av samma åkomma, på samma fot...och så tränar vi på samma ställe. Kanske är det trösterikt för oss, vi är ju lite crazy sådär allmänt, hon och jag, och kan se det kuliga i eländet.

Men nu skall jag tala om vad jag har upptäckt!
Man kan stretcha den attans foten. Massera den och sen tejpa.
Det sa de inget om, Ortopedteknikerna på den Magiska Fot och Skoaffären.

Nu skall ni få se på grejer!

Värsta benrangelfoten, jag vet....

Här kommer stretch! Dra tårna bakåt och tryck ner hälen,
'jädrar så gött! Dra åt alla håll,
för bästa effekt. Då det ändå är skit på tv så kan man
roa sig med detta...i 5 minuter, inte jobbigt, eller?
Inte för mig i all fall, men jag har ju ont..så in i....

... 

Började bra...med ett ankare...

Så drog jag på med tejp åt höger och vänster och
kolla så bra! Som en sko, liksom! Gött som attan i foten,
inte alls så ont som förut.

Jaha ja! Nu över till nåt annat. Riktigt viktigt, faktiskt!
Jag får nog visa med bilder för att ni skall förstå: Kommer här....

Kolla bara vad som kom idag!!!!
REABÖCKERNA!!!

ÅHHHH.....

...åhhh, de här också....

 Kan ni förstå en bibliotekaries dilemma? Vad skall man prioritera först? Själen säger såklart: BÖCKERNA!!! Och jag skall försöka följa själen så gott det går men att läsa ALLA böcker innan de är "lånbara" för eleverna är ju en utopi, eller?

.

Men guuud så spännande!

Vovvarnas tjejfest

Dagen kommer att gå i slöhetens tecken, det är en sak som är säker. Då man har kommit upp min ålder tar det styggt på kroppen med trevligheter såsom tjejfest långt in på småtimmarna. Men det är det värt! 

Hemmet förvandlades till Pizzeria Abborrevägen och spisrosorna lyste om våra kinder då det bakades de mest fantasifullt formade pizzor som någonsin skådats! SÅ mycket fyllning får man aldrig på den lokala pizzeriorna....

Fast undrar om det inte var vovvarnas fest egentligen?

Lummis sätt att välkomna gäster är väl inte det
mest smidiga, men välment...
Bakom Lummi sitter en något tillplattad Nettan.

Pia, jag äääälskar dig, verkade Vaski säga
då han hoppade upp i hennes knä och överhöljde
henne med ömhetsbetygelser....Att Pias
lappistik just gått ur höglöp hade säkert inte alls med saken
att göra.....

Som sagt, det är en något loj festprissa som idag har legat på soffan, kollat lite förstrött på Vasaloppet, slumrat en stund och kollat igen, för att piggna till en aning vid det rafflande slutet.

Jag har nu avslutat den mest tankeväckande boken ever! Har svårt att veta vad jag tycker om den....
Så himla.....förvirrande.
Jag kan tycka att Åke är en egoistisk människa som utsätter sin familj för detta, bara för att han vill gå klädd i kvinnokläder. Men i nästa stund kommer insikten om hur otroligt modig han ändå är, och hur stark hans längtan är att hamna "rätt" i livet. Vad nu det rätta är....
Dottern skriver otroligt självutlämnade om sina känslor kring sin pappas identitet och man får rysningar av hur det måste ha varit för henne. Och hennes mamma sen....Helt obegripligt för mig!

Jag kan bara ge er rådet; Läs den! Den kommer garanterat att utmana era värderingar.