V.43

Gofredagskväll på er, mina vänner!
Hoppas ni har fredagsfeeling och just nu håller på att stöka i köket med lite extragod fredagsmiddag, har hällt upp ett glas gott vin eller öl, och bara har det jättemysigt.
Det är en perfekt fredag!

Själv har jag varit gräsänka hela veckan då min älskade Göbbe är på älgjaktsäventyr med två av våra vovvar.
Då maken far på älgjakt brukar det mesta gå åt fanders härhemma.
Såsom:
Nån lampa i bilen blinkar
Lampan som blinkar börjar lysa RÖD
Bilen startar inte...
En säkring går i huset och allt blir mörkt och den finns inte att finna i proppskåpet
Tvättmaskinen går sönder
Snön vräker ner och jag hinner/orkar inte skotta.

Inget har hänt under denna vecka.

Däremot har jag blivit förkyld. Snoren rinner oerhört ofräscht och jag får snabbt som ögat springa iväg och snyta mig innan ryktet går om mig och mina snorsträngar under näsan.

Dock är jag inte intill döden sjuk. Som husse brukar bli under några få intensiva dagar...
Jag har orkat gå hundprommar med de två hemmavarande löptikarna som ratades av husse inför älgjakten. Ja, hur skulle det gå med jakthundar som blir kärlektskranka istället för att göra sitt jobb?
Husse bävade.
Dessa två tjejer gör grannkillen Dunder upp över öronen knasboll!
Det påminner mig lite om tonåringarna som jag umgås med under dagarna...

Nu har jag landat i soffan med datorn och det där med att laga god kvällsmat känns som en utopi.
Är inte hungrig. Näsan rinner och huvudet känns fyllt av bomull.
Men mys vill jag ha så därför har jag tänt massor av värmeljus eftersom jag inte orkar gå efter ved till en rejält. värmande brasa.

Vardagsrumsbordet

Köksbänken, mina höstfavoriter

Under tv-n

Finbyrån

Köksfönstret

Förstukvisten

Barbie

Som av en händelse så har jag köpt halloweengodis utifall det skulle dyka upp några spöken här på landet där medelåldern är drygt 60 år...
Dyker det inte upp nåt spöke under kvällen så...

Ingen har svält ihjäl i Sverige under det senaste århundradet, sägs det, så jag jag överlever nog.
Imorgon kväll kommer älskade Göbben hem och då återgår allt till det normala.

Visdomsord:
"Spöka inte för de som icke vill"

Ha en fantastiskt helg och glöm inte att ställa in grillen på söndag....

Kraaaaaam!!!

Lördagsnöje...

Hejhopp mina vänner!

Efter vår flytt till vårt paradis på landet med mycket större tomt mot vad vi hade förut så har begreppet räfsa löv fått en helt annan innebörd.
Vi har ett bigaråträd intill vår altan som fäller löv HELA TIDEN! Jädrar så trött jag är på detta träd! Samtidigt vill jag inte ta ner det eftersom det sitter en fågelholk i det och i våras fanns en familj i holken. Men vi behöver ansa det nåt otroligt, det har inte gjorts på många år så därför är det lite akut nu. Vår fantastiske granne har hjälpt oss med de andra träden så kanske kan han hjälpa oss med detta också innan vintern kommer. Fast det är lite jobbigt att be om hjälp hela tiden...

Här har jag nyss sopat...nya löv
redan på plats

Att gå på altanen då den är fylld med klibbiga löv är förenat med olycksrisk så därför började jag dagens arbete med att sopa bort alla förbannade bigaråträdslöv från altanen.
Fortsatte sen på "lilltomten" där löven fortsatt sin färd.

Men sen...
Jädrar i min låda!
Jag har räfsat löv i flera timmar! Och i min värld gäller RENT på området!
Inte ett löv skall få finnas då jag är färdig.
Idag kom misslyckandet...

Ärligt, vem är ansvarig för lövfällandet här i landet?

Lövén, kanske?

Efter lövräfsandet gick jag in för att fortsätta mitt knog inomhus, vad ser jag då utanför fönstret?!?!?!
Jo en massa löv där jag just räfsat och sopat!!!

Här var det nyss helt fritt från löv...

Dagens träningspass på bollen är därmed inställd.

Bollen och jag har varit bästa kompisar under veckan. Jag har kört bollpass i 3 dar och jädrar så bra jag känner mig i kroppen! Inget EDS symptom än så länge och det gillar jag.
Jag kämpar på och har förväntningar om att kunna köra golvpass på Kilene inom en snar framtid.
Det där med att köra på så kroppen är helt slut är en längtan i mig. Fast det är långt till detta än så länge...
Men som stönig kärring så vet man aldrig när jag är på gång...Jag kommer säkert bli överraskad själv då det är dax!😀

Det där med motion...
Idag har jag grävt en rabatt. Inget märkvärdigt kan tyckas...
Men där det blivit en rabatt har tidigare suttit en buske. En buske som har de värsta j-a rötter i världen. De där rötterna är inte lätta att få bort...har jag märkt. Men nu har jag grävt och grävt och till slut så blev det en rabatt!
Mitt fina gräs har fått sin plats på samma ställe och jag skall minsann hålla koll på om den j-a busken dyker upp med nåt skott för då skall den dö!!!

Miskantusgräs. Och bara så ni vet,
rabatten SKALL vara oregelbunden.

Nu gjorde jag en liten paus och gick in i köket i ett ärende och då jag kom tillbaks till soffan så kände jag en mycket tydlig känsla av träningsvärk i låren.
Bolljävel!

 

Rannsakning och lite annat...

Efter att ha rannsakat mig själv och faktiskt tagit några sjukdagar så insåg jag vad jag lovat mig själv under alla år; att hålla nere vikten för att inte förvärra min bindvävssjukdom.

Jojo...något hände där...

Det var alltså inte så att alla kläder krympt i garderoben utan ett fantastiskt härligt välmående i vårt paradis med gräddfyllda gratänger, chips, jordnötter, ost, kex och vin har satt sina tydliga spår på min fd välmusklade kropp. Konditionen är typ...borta sen länge. Kan ibland hissna över ett minne där jag sprang 1 mil i skogsterräng. Och jag älskade verkligen att springa! Nu blir det ittnö.
 Inte ens en hundpromenad eftersom voffs kan springa själva i vår stora hage.
Ja, jädrar i dä så snabbt en kropp förfaller.

Igår tog jag därför beslutet att börja träna igen. Efter en liten träningsvila på...hmmm, sisådär 2 år så tog jag beslutet att köra pilatesboll som premiärpass. Det är en skonsam och nyttig träningsform. Jag och bollen har ju också ett släktskap i formen. Sätt ett par gröna vadarstövlar på mig och du ser inte skillnaden...

Jag körde ett pass på 10 minuter.
Tog nog i för mycket för idag har jag värsta smärtorna i armarna. Och då snackar jag inte träningsvärk, bara så ni vet.
Jävla Ehler Danlos!
Men nu är det krig!

Har bestämt att fortsätta trots smärtan för här kommer arvet efter min far väl till pass, nämligen STÖNIGHETEN.

Nu kommer en filosofiskt undran.
Vad vore världen utan stönighet? Fundera på den ni...
För min del har stönigheten gjort att jag kravlat mig upp från självömkan snabbt som tusan ty att beklaga mig äro icke mitt sätt att leva. Att lida i tysthet är min grej. Eller nästan, jag beklagar mig ju lite här...
Tack pappa!💓

Pappa, ja, han skulle ha varit nöjd med mitt val av make(stönigheten personifierad, likt han själv), och älskat alla våra djur och vårt hus på landet.
Min mamma sa alltid då jag gjort nåt dumt; Det där har du efter pappa!
Mamma och jag hade en komplicerad relation men jag är helt säker på att jag fått med mig några av hennes gener i mitt sätt att hantera och reagera på saker och ting. Om inte annat så har jag handlat tvärtemot..
För något jag har lärt mig under årens lopp är att inte vara impulsiv i mina beslut, att alldeles av mig själv, med bakgrund av mina föräldrar, handla utifrån mina egna värderingar istället för att fundera ut andras tankar och önskningar istället för att utgå från mig själv. så TACK mamma och pappa för allt ni lärt mig direkt och indirekt.
För så är väl livet ändå, att man via sin uppväxt lär sig ta egna beslut och ta eventuella konsekvenser av sitt handlande.
Förhoppningsvis.

Nu över till lättsammare grejer.
Idag har jag varit på hundutställning med Humle. Denna vovve är en dröm i vissa fall, i andra inte...
Idag var han en dröm! Jag kände en otrolig stolthet över hans uppträdande, som om JAG var anvarig för detta, liksom...men...vem har tränat honom till detta? Har JAG? Eller husse?
Ingen vet, men inte är det då hans mamma, DET är säkert!
Att skaffa hundar och katter har berikat våra liv nåt oerhört både själsligt och socialt och vi har fått så många vänner via vårt hund-och kattintresse.

Glittra, Humle och Klinga chillar på altansoffan

Lummi i spårskogen

Och så Vaski, mattes hjärteblod!
Kan fortfarande inte se honom
på bild utan att börja gråta

Cissan och Syrran, så olika men ändå lika

Skrållan, den ultimata kissekatten. Gosig och pratsam. Att mista henne var en chock och
jag var inte mig sj'älv under lång tid. 

Denna vackre goding berikar våra liv till 100% 

Under mina sjukdagar har jag lyckats pyssla litegrann.
Mina sista små roséflaskor har fått lite piff.

Flarrorna

Att fortsätta läsa Jan Guillous senaste bok "Den andra dödssynden" i serien Brobyggarna  har jag dock skjutit framför mig. Efter att ha fastnat på sidan 73 så har mitt intresse svalnat helt och hållet. Jag har dock lite svårt att bara avsluta serien då jag var helt begeistrad över de 4-5 första i serien. För tänk om den sista boken är skitspännande och så missar jag den pga att de föregående var skittrista?
Så himla synd att Janne verkar ha idétorka och bara rapar upp politiska konflikter med sig själv som superhjälte men under psedonym, gud så tröttsamt! Pengar har han ju sen förut så varför inte bara ge sig och njuta av alla sina pengar i kistan istället för att fortsätta skriva tråkiga böcker?
Vet inte hur jag gör...den ligger där på bordet och vill bli läst, jag märker nog hur den liksom suger sig fast i mig då jag sätter mig i närheten. ¨
Kanske har Janne en okult gåva som tvingar folk att läsa hans böcker mot sin vilja för att han skall få upp upplagan vilket ger mer pengar i kistan?
Där fick ni nåt att tänka på så här på lördagskvällen!

Gokväll, allihop och kom ihåg"det finns värre saker än att prata högt för sig själv"

Kraaaaaam på er!

Fryser som vinterhatare

Nu väntar en lång, kall höst och vinter och mitt välbefinnande är som bortblåst.

I förrgår morse var mina bilrutor helt isbelagda. Nån isskrapa fanns ju inte att uppbringa eftersom jag fick bilen av min omtänksamme man under semestern i juli. Vem faan tänker på isbelagda rutor då man sitter på altanen med ett gott glas rosé? 

Inte jag i alla fall. Och inte senare heller....Förrän det blev skarpt läge i förrgår.

Satt mig i bilen och letade i dörrfacket efter skrapan utan resultat. Lät bilen stå på tomgång(som jag hatar eftersom jag är en miljömupp) och så drog jag och Gubben igång värsta isskrapeletandet.

Då min make efter en lång stund triumferade med en isskrapa i högsta hugg...så hade isen smält för länge sen på bilen tack vare tomgångskörningen...

Som vanligt har min kropp lagt in protest mot fukt och kyla. Då jag stultade in på Coop för ett tag sen och mötte en åldring med rollator så kände jag ett visst kompisskap... 

Du å ja, liksom...

Men så finns ju arvet efter min far i mina gener. 

Stônigheten.

 Inte skall den attans Ehler Danlos syndrom få mig på knä...igen. 

Men..

Just nu leder Mr Ehler Danlos.

Det som smärtar mig mest är att jag inte orkar eller vågar lyfta eller bära mina barnbarn. Var jädrigt nära att lyfta lilla Junia idag då hon kom krypande fram till mig och började klättra uppför mitt ben men OM jag gjort det hade jag tappat henne. Gud förbjude!

Nu gäller med andra ord pyssel. Det belastar inte mina fingrar, eller för den delen resten av kroppen så värst. Min flask-och burk samling börjar därför förvandlas till dekorationer. Antingen för återvinningen eller i bästa fall...här hemma eller som presenter. ¨

Snälla ni som får en pysselpresent av mig, ha inte dåligt samvete om ni känner en känsla av att vilja slänga den i återvinningen. Gör det!

Jag märker ändå inget!

Om man inte orkar till återvinningen
så kan man göra ljuslyktor av pavorna

Dystra?

Tada! 

Kommer ni ihåg Humle, vår valp? Ni vet den där lilla pälsbollen vi skaffade i början av juni? 

Helt plötsligt upptäckte vi att han var lika stor som Klinga!! Hur tusan gick det där till?

Liten blir stor...

Nu kommer jag till något svårt...

Jag har försökt stå emot ett beroende och det har fungerat bra under några veckor men idag fick jag ett återfall. 

Dollar Store fick mig i sitt grepp då jag i min oskuld besökte grannen Coop för att köpa glass. 

På väg till parkeringen fick jag en impuls...

364 spänn senare vacklade jag ut från djävulens mecka med mycket mer än den lilla ask att förvara mina örhängen i som jag från början var i begrepp att inköpa. 

Men jädrar så fint den där guldiga asken passar på min byrå i sängkammaren. Så synd att jag glömde den där helt tom så jag gick på upptäcktsfärd efter mina örhängen, de där jag köpte förra gången jag besökte DS.
Efter en svärande upptäcktsfärd så fann jag dem äntligen i min sminkväska...som för övrigt var tom på smink....

Forts följ...
Kom ihåg att njuta av livet i sol som regn!

Men guuud så fin avslutning jag gjorde där! Ibland överraskar jag mig själv så jag blir tårögd.


Kram på lördagskvällen,  alla godingar!'''

---