Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 24 april 2021

Rabatter

Nu är det vår, mina vänner och därmed har mina demoner löpt amok! Stopp, stopp, stopp, tänk inte såna där djävulska och mordiska demoner utan mer såna där fluffiga trädgårdsdesignsdemoner som har en förmåga att väsa "ut och GRÄÄÄÄÄÄV en fantastiskt fin och perfekt rabatt"rakt in i min hjärna. Och hjärta. Ibland,men bara ibland saknar jag min lummiga och uppväxta trädgård på Abborrvägen. Många växter följde med oss till Fiskvik men tyvärr inte buskar och träd. Så... Uppdatering "Lummig trädgård Fiskvik 210" är numera startad. I måndags morse, vid en blick ut genom köksfönstret, fick jag en idé om en rabatt bestående av vintergröna träd och buskar, stora stenar och betongdekorationer. Efter jobbet,måndag em. Jag och spaden blev ett tight team och vi utförde hjältedåd. Mina muskler och spadens vassa kant jobbade på med att förflytta grässvål från plats A till B. Jag sov gott under natten. Tisdag: Fortsatte gräva bort grässvål. Sov gott på natten. Onsdag: Vad mötte mig under min hemfärd från jobbet? Jo, ett attans tokregnväder! OCh det fortsatte och fortsatte. Alltså brann mitt grävprojekt inne. Sov ändå gott på natten. Torsdag: Jag och spaden tog nya tag för att få bort den sista delen av rabatten men under en halv sekund tänkte jag inte över min kroppshållning så rätt som det var sa det KRAAAAK i min rygg! En attans grästorva fick mig på fall... Sov inte gott under natten... Drömde att Klinga grävde en liten men otroligt djup grop och innan jag hann hejda henne hade hon hoppat rakt ner i den! Mina försök att nå henne misslyckades. Vaknade med ett ryck! Ajjjj.... Kände mig inte så tuff då jag äntrade jobbet igår morse, men lyckades långsamt, mycket långsamt landa på mitt kontor utan att tuppa av på vägen. Arbetsställningarna var många och fantasirika för att avlasta min arma rygg och allt eftersom dagen gick så kunde jag till slut linka omrkring utan att skrika högt vid varje steg. Lördag morgon: Nattsömnen har varit bättre... Ont i vänster arm och höft. Armen pga covid-19 vaccin och höften, ja ni vet varför... Efter morgonkoppen kaffe fick jag lägga mig att vila i soffan då jag heltplötsligt fick frossa. Vilade ca en timme och TADA, så var jag i fin form igen! Tydligen finns det krut i tanten på Fiskvik 210.. Eller så är det den klaraluften som gör det. Så... Jag gick ut och grävde färdigt min rabatt, jag! 7 timmar senare var den färdig. Jag är sååå himla nöjd!
Vår tomt är ju gigantisk jämfört med vår förra förortstomt. Jag har nu dragit igång trädgårdsprojektet Fiskvik 210! Har gett mig den på att få till en likvärdig innan jag hamnar på äldreboendet. Och vet ni, en vän till oss har skänkt massor av växter eftersom de har byggt altan och träddäck och vissa växter fick ge vika för byggnationen. Vissa växter...Jag trodde det skulle var typ några stycken... Jo jädrar ni! Kommer att gräva nya rabatter redan imorgon! Tack, snälla, fina Karin Björk! Jag kommer att ge dina växter det bästa fosterhemmet ever, jag lovar! Fick min första dos vaccin igår. Tror inte jag var ensam i kön om att känna en stor lättnad över att vi har kommit ett steg närmare bekämpningen av detta eländiga Corona. Sen får foliehattarna ha sin åsikter bäst de vill... Den dag de råkar ut för ett ilsket virus som ger otäcka symptom som inte vill ge sig.. Vad gör de då? Nåja, de får göra som de vill men jag är så himla glad över att vaccinet har nått oss och att vi kan se en ljusning. Hoppas att de flesta tänker som jag och tar vaccinet. Imorgon fortsätter projekt Fiskvik 210. Flera rabatter skall grävas så alla skänkta växter får ett bra fosterhem. Men jösses, är klockan sååå mycket!?! Let´s dance börjar! Vad sa ni? Hur mår ryggen? Hrmfp... Kraaaam på er, mina goingar!

söndag 18 april 2021

Träna eller gräva, det är frågan

 Go helg på er, mina vänner!

Lördagens träningstanke förblev i stort sett endast en tanke då mina träningspartners var ytterst ovilliga till promenad, den första blev ynka 500 m, redan vid grannarnas stall började hon streta emot. Försökte lirka lite men det var som förgjort. Det var bara att vända om men då blev det fart på tanten! Bytte träningspartner, med samma resultat....Lata kärringar, de där två! 


Soffpotatisarna Klinga och Lummi

Efter dessa misslyckade försök hade jag tappat sugen till promenad så istället gjorde jag mig en rabatt. Den ser inte mycket ut för världen just nu, då växterna är så små, men vänta bara tills dagliljor, vallmo, funkior, aklejor, rudbeckior, murgröna, clematis, miskantusgräset, violkungsljus, backtimjan, backnejlika, taklök och först av alla, tulpaner och narcisser blommar!

Fann en fin gren i skogen som
fick bli klätterställning åt en clematis

Tokyokörsbäret är jag riktigt nöjd med!
Även Blomsterlandet, antar jag, eftersom
det gick lös på 800 spänn.
Klirr i kassan m a o.


Istället för gymträning, lite sten och betong...

Buxbomen är ena tåliga rackare, har nog flyttat
dem 5 ggr! Nu räddade jag dem från att för evigt bli 
Humles favoritkissplats.

Trampstenarna är gjutna med funkiablad som mall.

Svårt att se kanske, men här finns en storblandig
murgröna.
Nu är det bara rabattkanten som skall gjutas. Har inte riktigt bestämt vilken form den skall ha, men det lutar åt min favoritform, champinjontråg. Men vi får se, kanske ändrar jag mig till glasslådor, inte heller omöjligt att jag tar de där mjölkkartongerna, typ 500 st som ligger i förrådet.

Som betongnörd är den här tiden en prövningens tid. Man ser framtida betongalster i varje liten islåda eller sockerkaksform. Ett par gummistövlar eller slitna shorts kan bli jädrigt snygga blomkrukor. Att köpa sandleksaker på Biltema utan att ge dem till barnbarnen är inte främmande för mig och mina betongberoende vänner. Och om man mot förmodan inte finner en endaste passande form så gör man sig en egen.

Loppisfynd, en Rosa Ljung för 35 spänn, pensla
på latexmjölk i tunna lager så har
man fått sig en nya form. 

Då jag grejar med trädgården så har Göbben fullt upp med sitt projekt-glasaltanen. Han har i och med detta tagit mitt katastroftänkande till högre höjder(häpp!) Med hjärtat i halsgropen ser jag hur han står balanserande på nån regel med antingen såg/skruvdragare/hammare/tigersåg(😲) i näven, flera meter ovan mark. 



Där står han, balanserande på skärmväggen!


Det där katastroftänkandet är nog medfött, har alltid trott mig se hemska tillbud vid höga höjder, vassa föremål, sågklingor och motorsågar(gulp!!!), det märkliga med detta är att jag aldrig fått "rätt" eller vad man säger. Inte vid ett enda tillfälle har det hänt ens en enda liten pytteolycka! Men vad hjälper det, jag har hjärtat i halsgropen bara nåt av mina barnbarn springer i nedförsbacke...

Igår ringde min dotter och vi pratade en lång stund. Hon håller på att göra fint på balkongen och vi dryftade olika alternativ till piffiga lösningar. Men de flesta lösningar ratades pga hennes paniska rädsla över att barnen skall komma ut på balkongen, trots barnsäker dörr, klättra upp och falla ner! De får endast vara på balkongen om de sitter blickstilla med rak rygg och benen rakt ut i rottningsoffan som är placerad så mamman med hökögon kan se varje litet försök till kroppsrörelse av dem! 
Solklart arvet från mammi😁 

Funderar på om jag skall vila med lite trevlig rabattgrävning idag också. Bara så ni vet, vi har lerjord...

Ha en härlig söndag men glöm inte att hålla i och hålla ut!

Kraaaaam!



lördag 10 april 2021

Svordomar och födelsedagar...

 Nä men hej, mina godingar! 

Har funderat på det där med svordomar. Det kom på tapeten för en tid sen av nån anledning. 

Då jag var ung svor jag nåt så otroligt!  Och inte bara jag utan även mina kompisar, det var liksom normalt språkbruk. Att svära var att vara accepterad och en cool person, liksom. 

Men...

Som vuxen bör man ha fått tillägnat sig ett större ordförråd än som tonåring. Tycker jag. Inte alla håller med mig, antar jag. 

Men det där med svordomar verkar ha ändrat sig ordentligt sen jag var ung. På min tid var fy faan och  djääävlar ofta väl använda. Fast jag var en blyg viol och använde dem endast i sällskap av mina kompisar då inte mina föräldrar fanns i min närhet. Och det där med könsord som tillägg!😧

 Första gången jag dristade mig till att uttrycka ett könsord var jag nog i typ 30- årsåldern.  Det var i ett oövertänkt ögonblick vid ett nederlag i ett sällskapsspel och över mina läppar löd: f***a. Alla deltagare häpnade liksom jag själv! 

Jag har numera tagit till mig och använder ofta min fd svärmors kraftuttryck, JÄSPALT! För mig är det en hyllning till Siv men också ett bra ord för att uttrycka en överraskande händelse, positiv eller negativ är oviktigt. 

Hade en klasskamrat som använde "järnvägars" som svordom. Har dock svårt att förstå om detta s k kraftord skulle trösta då huvud möter hårt motstånd. ..för mig hjälpte det i alla fall inte mig då jag smällde min lilltå i bordsbenet för att rädda en katt från en hund. Tån visade sig vara bruten och tvingade matten att bära badtofflor från augusti till oktober. Orden vid krocken är inget jag är stolt över och det hjälpte heller inte mot smärtan. 

Över till nåt helt annat.

Idag fyllde mitt första barnbarn Mr D 4 år! Att vara mormor till denna goe, empatiske och såklart fantastiske onge är en ynnest. Det bultar fint i mormorhjärtat💓


Ha en fortsatt härlig helg och massor av cyberkramar till er!




måndag 5 april 2021

Byggare Bob

 Tallyho, mina vänner! 

Påskhelgen sjunger nu på sista versen. Den här tiden är och förblir en otålighetens tid för mig. 

Trädgården...

Det kliar nåt otroligt i mina fingrar över att börja gräva och plantera hutlöst dyra men oerhört nödvändiga växter och träd och att få göra täta besök på loppisar för inspiration och kanske finna den perfekta formen för gjutning. Jag darrar av iver!

Men det finns en annan som är lika ivrig...

Här i stugan har Gôbben fullt upp med altanbygget, svordomarna haglar och plåstren är i det närmaste slut. Nu ljuder tigersågens in i märgenstämma över Fiskvik och hundarna ligger platta på golvet i tron att världens undergång nog är här i vilket ögonblick som helst. Även matte känner en viss oro...dock inte om jordens undergång utan mer om plåstren skall räcka...

Men han är duktig, min Gôbbe! Hans byggnationer har alltid blivit perfekta, nåja, vissa har väl orsakat en extralång följd av svordomar men alltid gått att rätta till så jag är trygg i att vi inom kort kommer att ha en fantastiskt stor och fin inglasad altan! 






Men hur mycket plåster kommer jag behöva köpa imorgon, tro? Har typ 2 m kvar....Nu dånar tigersågen igen! Platta hundar inväntar jordens undergång och matte en make nedfarandes från hög höjd med tigersåg i näven!😱 (hur många meter plåster behövs det för att tejpa ihop honom till igenkännande, tro?) 

Puh! Nu hörs endast hammarslag, inte en svordom på minst 5 minuter, då är det lugnt, det går framåt, helt enkelt😅

Ja, men annars är allt lugnt och stilla här på landet. Fågelsång och....nä, nu är tigersågen igång igen! Och dääär kom en riktigt otäck svordom(sencurerad)!!.................och

DÄR kom ett livstecken! Skönt! Nu kan jag pusta ut igen😅 Han kom nyss in med ett glatt leende på läpparna men gick snabbt ut igen...ohhhh! Hundarna står nu vid altandörren, gnällande...Jag avstår att titta ut då jag inte vet vad jag kommer att se. Kanske min Gôbbe ståendes på ett ben på en regel med tigersåg i ena handen och yxan i den andra och med en nyskapt svordom osande mellan läpparna så syrénerna kommer stå i blom alldeles för tidigt.

Nåja, kommer tid kommer råd, altanen kommer att bli jättefin, Det är jag säker på!

Men återkommer om hur många meter plåster som gick åt...

Kram på er, mina vänner! 




lördag 3 april 2021

Det bästa

Gokväll, alla mina godingar! 
Hoppas ni har en lika fin påskhelg som oss här på Fiskvik 210. 
Att vakna upp till fågelsång och en solstråle strilande in vid sidan av rullgardinen är energi för själen. Med detta vaknade jag i morse, dessutom med en hundnos på axeln, en annan voffs slickande min fotsula och en katt liggande brummande på mitt bröst. Det bästa livet!

Som om detta inte vore nog, att jag fått umgås med mina barnbarn och deras föräldrar har förgyllt dagen ytterligare. Även barnbarnet Filip fick besök och nya fina blommor på sin grav. Han är i allra högsta grad närvarande även om det inte är kroppsligen. Sorgen kommer till oss alla i perioder men så är ju livet, sorg och glädje varvas om vartannat. Att skriva detta är ett sånt tillfälle då tårarna rinner...
Sorgen att inte ha fått tillfälle att lära känna Filip är en tung sten i bröstet för oss alla, men att pynta hans grav känns som att man kommer honom nära. Det närmaste vi kan komma honom faktiskt.
Men i våra hjärtan finns han nära, nära💓

På hemmafronten har Byggare Bob spikat på utbygget av altanen för glatta livet. Och solen har bara lyst och värmt. Och helt plötsligt fick jag en sån fantastisk härlig känsla över hur gött det är att leva!




Cyberramar på er mina bästisar och ta hand om er och era nära!