Tankar en lördag...

 Hej igen, mina godingar!

Nu är det lördag och jag är fortfarande gräsänka. Men då det började bli riktigt trist så kom samtalet från gôbben att han är på väg hem!

 Gött!

 Om han kör enligt hastighetsbegränsningarna så bör han vara hemma vid 19-tiden. 

Här öser regnet ner, jag, vovvar och kissar sitter på vår glasaltan och hör regnet strila ner på taket. 

Mysigt för mig som är värmeljusmissbrukare och kan dra igång en brasa i braskaminen i vardagsrummet oavsett årstid. 

Men de som inta har den möjligheten då? 

Har ont i hjärtat över alla som inte har nåt hem...

 Go fredag på er, mina godingar! Hoppas ni har det bra och känner helgfeeling trots regn och rusk. För visst kan man ha det mysigt inomhus också?

För en vecka sen påminde mig Gôbben om att han skulle på tidtagaräventyr i Kinna den här helgen. Det hade jag ju såklart glömt...trots att det varit en återkommande händelse under många år med ett litet uppehåll pga nån attans pandemi. Minnet är inte vad det varit...

I alla fall, denna händelse har förr om åren satt igång den värsta planeringen över aktiviteter och mat som inte maken gillar nåt vidare. Man får ju passar på, liksom...Det har oftast resulterat i en fetaost-och spenatpaj som jag kalasat på under hela helgen. Resten av planeringen har rasat typ...en timme efter att han rest.

Vadå då? Funkar inte alla gräsänklingar/gräsänkor så? 

Jag begär ingen större variation på maträtter, är hyfsat ointresserad av matlagning, eller faktiskt HELT ointresserad om sanningen skall fram. För mig funkar det hur bra som helst att äta samma mat flera dar i sträck bara den är god. Som spenat-och fetaostpaj tex. Orkar jag inte fixa detta av olika skäl, som tex lathet så funkar fil och mûsli också bra. 

Så varför ändra ett vinnande koncept? 

Såklart skall jag köra paj, men den här gången grönkål istället för spenat eftersom grönkålen växer så det knakar i mina pallkragar, tänkte jag.

Men...

Igår var dagen då jag fick min andra visdomstand bortopererad.

Som jag har längtat! 

Den första togs den 27 juli. Den var envis så det tog en rejäl stund att få ut den. Funkade hyfsat med återhämtningen, dock blödde det under hela kvällen. Det skyller jag på min EDS. 

Fick då med mig fyra såna där tussar att bita ihop om. De tog slut så snabbt att jag behövde till vår lokala apoteket för att köpa nya. De letade och letade både i lådor och på nätet men fann inget som matchade dessa tussar. Fick köpa kompresser som jag inte utan problem fick vika ihop och stoppa in i tomrummet efter tanden.

Alltså, nu tänker ni att jag är dum i huvudet på riktigt, eller hur? Att känna lycka över att operera bort tänder!?!!?

 Men om ni har haft käften full av tänder ända långt bak i tungroten och bitit er i kinderna titt som tätt under måååååånga år så kanske ni kan föreställa er något se när...

Mina visdomständer i överkäken har inte gett mig nån visdom alls(varför heter de visdomständer då man inte blir det minsta extraklok?) utan bara funnits där utan nån uppgift alls eftersom de famlat i blindo. Ingen tand att möta från underkäken eftersom den ena är bortopererad ur käkbenet för länge sen och den andra ligger nedbäddad i underkäken.

Så jag kände alltså framtidstro att ta bort den där onödiga tanden. Fick med mig massor av såna där tussar som inte apoteket hade förra gången och for hem, nöjd i sinnet. Ja, jag anar, ni tror fortfarande att jag är nån sorts masochist, eller?

Jag har sovit typ, kanske, eventuellt sammanlagt 2 timmar i natt. Att tala sluddrande på jobbet kändes inte som en bra idé så idag har jag kämpat på, försökt hålla mig undan elever och personal och helt enkelt stått ut för hujedamej så mycket blod som runnit ut ur det där hålet efter visdomstanden under dagen...

Men vet ni, snart kommer jag att tala klart och tydligt igen bara det slutar blöda, det ger sig nog snart...

Förresten, Humle hälsar att han är helt okej och håller koll på brorsan Dumle. Nästa vecka är det vettedags igen och då skall minsann Dumle få "inteintresseradavlöptikar" chip i nacken och Humle skall ha sin sedvanliga långtidssmärtstillande injektion. Vem tror ni är den coolaste vovven på kliniken? 

För att återknyta till ursprunget av inlägget...grönkålspaj är uteslutet, alldeles för svårtuggad. Det får bli en omelett, helt enkelt. 

Kraaam!

Humles resa

 Humles resa började redan i mamma Glittras mage. Så efterlängtad av matte och husse! Husse var med under förlossningen och redan efter någon dar hade vi valt den valp vi ville ha, den med vita fläcken i nacken. Vad som hände i hans kropp visste ju ingen förrän då han kom hem till oss vid 9 v. Han hade konstant diarré oavsett vad vi gav honom. Att få honom rumsren var en utmaning eftersom vi aldrig visste när det var dags, och inte han heller...för det bara kom oavsett hur många gånger han varit ute och bajsat. Våra nätter blev en enda lång bajsluktande historia. Det sägs att man inte kan känna lukt då man sover pga att hjärnan inte är i bruk. De forskarna har inte haft en hund med ständig diarré... Äckeldoft väcker mig på stört! 

•   

Vårt första besök hos veterinären skedde då Humle var 4 månader. Hans mage blev bara värre och värre och han magrade. En stor utredning tog sin början men vad som var felet kom de aldrig på. De kunde bara gissa. Och ge oss fodertips. 

Vid den tiden hade vår lokala smådjursklinik öppnat och jag bokade genast en tid då vår uppfattning om veterinärparet som startade kliniken var mycket goda. Och det har blivit täta besök, så täta att personalen hojtar ;Hej Humle, redan i dörren. Nja, inte då vi kommer störtande med en mycket sjuk Humle för då är det bråttom! Och det har hänt ett stort antal gånger...

• 
  
• 
  

• 

  Fyra månader och gick inte upp i vikt. Maten gick rakt
  igenom honom

  
  
• 
  

  

  Vi vaknade av att han skrek! Hans ena öga buktade ut och
  hotade trilla ut.
  
  

  

  Här var det dags igen. Jättehängig med stenhårda trampdynor
  som inte gick att få mjuka.

  
  
  

  

  Här mår han allmänt pyton . Hela kroppen värker.

  
  

  

  Här är han helt avtuppad av smärta.

  
  

  

  Mager och på återbesök

  
  

Senaste gången och förhoppningsvis
den sista. Han var så sjuk att vi fruktade
att han skulle gå till Regnbågslandet.

Dagens besök på Anicura Bagarmossen.

En del av alla fakturakopior
under årens lopp. Sen finns
det lika många på mejlen...

Hans resa har kunnat vara slut flera gånger då vi varit så förtvivlade över hans smärtor och tänkt att han kanske borde få somn....men ändå inte för varje gång vi fått hjälp av våra fantastiska veterinärer så har han repat sig på några timmar! Att låta denna goseclown få somna in utan att få alla chanser till att bli bra finns ju inte på kartan för oss. 

I söndags var det dags igen. Han blev jättesjuk! Jag kontaktade Agria vårdguide och fick kontakt med en veterinär som framförallt LUGNADE mig men också tipsade mig om olika ersättningsmediciner för kortison. 

Måndag kl 8.00.

Ringde Hammarö smådjursklinik och fick en tid under fm. Fick inte vår ordinarie vette men skit samma. Hade ont i magen, gråten i halsen som alltid vid dessa tillfällen men nu mer än nånsin. Hur skall han kunna leva utan päls och med trasiga och ömma trampdynor? Veterinären var väldigt tydlig med vilka alternativ vi hade: 

1; Söka specialkompetens, dessa finns endast i storstäderna

2:Fortsätta med kortisonet men som vi båda var överens om att det inte var vettigt-

3: Alternativet jag inte ens orkar skriva...

Jag lämnade Humle för behandling med antibiotika och kortisondropp. Han skall hämtas 16.00. 15.15 fick jag ett samtal från min veterinär som säger att Humle svarat bra på behandling men att hon också har en fråga gällande hur vi ställer oss till en fortsatt utredning. Hon berättade att hon suttit i flera timmar för att finna en veterinär med spetskompetens gällande Humles sjukdom och att hon till sist funnit en! Hon hade utifrån mina gråtattacker ändå fattat att vi ville göra allt för honom! Hon hade därför preliminärbokat en tid och gjort allt klart för oss! 

Men kan ni förstå att jag vill vara bästa vän med henne resten av mitt liv!!! 

Idag var dagen då vi i ottan for till den stora staden Stockholm för att träffa den spetskompetenta veterinären. Klumpen i magen var som en fotboll i magen så frukost var omöjlig. 06.15 gick Forden med maken som förare mot det stora djursjukhuset Anicura Bagarmossen. 

Många tankar i huvudet, men det största och värsta: Tänk om hon säger att inget finns att göra?

Humles resa fortsätter!💖

Just nu är jag bara så befriad av oro och gråten i halsenkänslor för det vi fick var en framtidstro av denna fantastiska kvinna! Nya mediciner, plan B mediciner och ett absolut löfte om att ha kontakt med vår vetteklinik för hon vill verkligen veta hur det går för vår Humle!

Jag funderar just nu på vad man kan ge för present till vår vette på Hammarö Smådjursklinik för hennes otroliga engagemang för Humle och oss...Saken är ju den att  i stort sett ALLA vettarna har varit inblandade i Humles välmående men just denna gjorde det yttersta för oss. 

Hur mäter man tacksamhet i en present?

Det är något jag kommer att fundera på ett tag samtidigt som jag kommer att hålla ögonen på Humle och hur han reagerar på sin nya medicin.

Kram från en mycket lättad matte

Ingen koll...

Nä men hej, mina godingar! 

Hoppas ni känner helgfeeling och vilar riktigt ordentligt. Eller kör ni ungarna till höger och vänster på olika aktiviteter för att sen falla ner i soffan helt utmattade och somna gott till 22.00-nyheterna? Vet hur det är men jag lovar att det kommer en annan tid då ungarna är utflugna och sköter sig själva. 

Då somnar man vid 21-nyheterna istället...😁

Då minnet sviker...

Fredag vid 16.30, plats Coop Nolgård. 

Makarna Ahlborg är på gång att inhandla helgens middagar.

Hon, med trött röst:VAD skall vi äta kväll? 

Han, med lika trött röst: Vet inte....

Hon, suckande; Skall vi inte köra tortilla då? Som de senaste typ 14 fredagarna. Tror att vi har ett paket tortilla hemma.

Han; Har vi?

Hon; Joo

Han: Okej, då kör vi på det. Då måste vi ha riven ost. Och majs. Och tacosås såklart.

Hon; Men har vi inte ost och majs? 

Han; Näe, det tror jag inte...

Hon; Kolla, två påsar riven cheddar för 38 kr, som hittat!

Vid frysdisken: 

Han; Kolla, vitlöksbaguetter på extrapris!

Hon, lite frågande; Men har vi inte det i frysen?

Han; Näe, det tror jag INTE! 

Hon; Okej, vi köper väl ett paket då, och där är majsen ogg! Nu går vi till tacohyllan och se där, två burkar för 25 spänn! Köpt! Men...vad skall vi äta i morgon då?

Han; Vet inte...Kanske kokt färskpotatis och biffar av nåt slag...

Hon, lite syrligt: Som typ de 14 senast lördagarna då?

Han, förväntansfullt exalterad: Eller pizza!!!!!!!! 🙏😍

Hon, lite uppgiven; Men då måste jag ju göra en deg för den där köpedegen är ju dret. Men jo för tusan, jag örker göre en deg! Jag gör en stoooor deg så det kan bli kluttar till frysen ogg. 

Paret Ahlborg, nyss hemkomna: 

Frun i färd med att packa upp deras inköp. Öppnar kylen och finner två paket cheddar à 38:- paret, två tacosåsburkar à 25:-paret och i frysen lyser majspåsen gul framför hennes ögon och i hyllan under tittar vitlöksbröden fram. 

Men nu finns det i alla fall rejält med ingredienser till pizzan som enligt planen skall framkallas under lördagen. Degen jäser sen några timmar och snart kommer makan att överraska sin make med ordern att fixa en god pizzasallad😄

För det är han bäst på! 

Ha nu en härlig lördag och kolla kylen INNAN...

Kraaam på er!

Inte höst än...

 Nä men hej igen, mina godingar! Nu är jag här igen och har nåt på hjärtat!

Jag skriver ju i oerhört ojämna intervall men så är ju livet, ibland är det motorväg och ibland en jävligt krokig, smal och gropig grusväg. Under den smala och krokiga grusvägen skriver jag inget, den är alldeles för personlig och inget som kan roa eller behöver oroa er. Men så kommer det ett uppslag, bara så där! och då jäklar behöver jag skriva av mig. Vete tusan varför men så är det. 

I min släkthistoria finns en Anders Lindeberg som verkar ha satt sin prägel på många av sina ättlingar, DOCK inte min far som antagligen var dyslektiker innan ordet ens var uppfunnet. Anders var en riktigt rättshaverist och fick en dödsom över sig för att ha smädat kungen men klarade sig från straffet via talets gåva. Nåja, jag tror inte att några av hans släktingar i nedstigande led har varit i närheten av hans ideologi. Jag är oerhört tacksam över att några av mina släktingar har delgett mig sina dokument från sin släktforskning. 

Men...

Det där med att skriva korrekt enligt regelverket är inget jag orkar med utan jag kör på gehör för jag har ingen strävan efter att bli/vara författare, jag vill bara delge er lite förströelse för en stund. Inget mer.

Nu så...

Jag började jobba i torsdags. Utan ångest. Sånt är för de som inte trivs på jobbet. Eller är det en fördom från min sida? Nåja, jag kan bara tala för mig själv och jag har inga problem att återkomma till jobbet efter semestern. Vi var en liten styrka som fixade och donade i lugn och ro. Det känns så himla gött att förbereda för att allt skall vara fint och färdigt vid terminsstarten. 

Och...

Nu är det lördag och vi har gjort den obligatoriska resan till återvinningen, Coop och Systembolaget. På Systemet träffade vi samma människor som vi träffat på återvinningen...samma sak varje vecka!

Visst är det förfärligt hur mycket plast och glas det blir på en vecka?! Jag erkänner att jag har klimatångest! Jag och göbben kanske klarar oss men våra barn och barnbarn, hur kommer det att gå för dem? 

Men nu barkar detta inlägg iväg åt fanders! Jag hade ju från början tänkt skriva lite komiskt om mina vedermödor under dagen! Men så här är det! Inget blir som jag tänkt från början

Nu försöker jag igen...

Förra årets tomatskörd var grön. Och jättestor. Google blev min räddning. Då. Tror jag. Vet inte än. Har flera stora plastlådor med gröna tomater i min frys. Där har de legat och tagit plats i ett år. Nu måste det hända nåt, tänkte jag då jag försökte tränga in en glasslåda gröna bönor i frysen.

 IDAG var dagen då det hände grejer! Måste skapa plats i frysen så nåt måste ryka därifrån. Gröna tomaterna fick därför respass, eller i alla fall en låda...

Fann ett recept som passade mig utomordentligt! Salsa verde heter receptet. 

Detta enkla recept sket sig så klart direkt. Jag kan verkligen inte följa ett recept utan att ändra på nåt! Hur KLARAR man att följa ett recept till punkt och pricka? 

Säg, snälla! 

Men vet ni, det där receptet var ju ett skitrecept för jag följde det faktiskt ganska långt men då det var färdigt så smakade det blaha...

Färdig salsa verde

Finns fortfarande grönisar kvar...

Jag piffade upp smojsen med en honungsslatt och jädrar i dä så god smojset blev! Tror dock att jag kommer att få äta denna smojs helt själv eftersom min kära make är ytterst misstänksam mot allt som inte är makaroner och korv. Nä, nu skojade jag, han kan faktiskt sträcka sig längre i val av kost förutom konstiga grejer skapade av hans kära maka.😀

Han hade ju inte tur då det gäller val av kulinariskt skapande maka, då den han valde kan leva på kokt ägg, musli och filmjölk alla dar i veckan.

Innan coronan, alltså.

Efter coranan så smakar kokt ägg som kattmat luktar!😱 Men som forskarna hävdar; träna på att äta livsmedlet som smakar urk såååå jag kämpar på. 

Men hör ni, nu är ju klockan 18.46 så nu är det dags för er att ta helgmys!

Kraaaaaam!

Sista semesterdagen

Hej hopp, mina godingar! 

Nu har jag haft semester så länge att jag gott kan börja jobba igen...och det kommer jag göra i morgon. Perfekt synkat, eller hur? Om jag skall sammanfatta min sommar hittills så kan jag villigt erkänna att den där brutna foten var onödig. Nästa sommar kommer jag nog att skippa brutna kroppsdelar, känns som jag kan det nu..

Mina veckor med bruten fot har varit lärorika och jag har lärt mig mycket, till exempel att om det finns människor som vill hjälpa, så skall man tacksamt ta emot den ty ibland är ens envishet av ondo...Nu är i alla fall mitt liv som enbent över och jag är numera tvåbent igen. Nåja, allt är relativt för om sanningen skall fram så säger foten genast i från om jag härjar för mycket. Men kryckor och pjäxa är adios för att ibland ersättas av tejpning eller bandage. 

Mera kul grejer...

Jag har fått en visdomstand bortopererad och tänk som jag har längtat! Kommer aldrig mer att bita mig i kinden. Om några veckor kommer jag att roa mig i tandläkarstolen igen då det är dags för högra visdomstanden. Ja, jag vet, jag bara roar mig!

Nu tror ni jag skojar, eller hur? Inte fan kan väl nån vilja längta till tandläkaren? Joho, det kan man då man äntligen fått tag på det bästa tandtrollet ever! Efter att ha varit missbelåten med min förra tandis så tog jag äntligen tag i saken och bytte klinik. Det bästa jag gjort! Att jag inte är tandvårdsrädd är nåt jag inte själv begriper efter att ha upplevt de värsta tandläkarna ever då jag var liten. Kanske blev jag härdad? Antagligen.

Trots pjäxa och kryckor så har jag allt kunnat påta i trädgården även om det inte gått undan. Vår trampstig är i det närmaste färdig, lite piff återstår men det är inte bråttom, det blir när det blir. 

Fattas lite kanter men sen så!

Jag har läst en enda bok under hela sommaren och den var en läsupplevelse utöver det mesta! En kärleksfull men också sorglig skildring av en mors kamp för sin son men också sonens strävan att få ett bra liv på sina villkor. Oerhört gripande! 

Rekommenderas!

Det där att sitta och tomglo är nåt som borde lagstadgas, tycker jag! Det är en konst som jag har återupptagit sen jag tappade den för länge sen. Nu har jag övat och är numera en fullfjädrad tomgloare😁 Idag är min sista semesterdag och jag skall sitta på vår altan och bara tomglo likt Ferdinand under hans korkek.

Kraaaaam på er!