Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 29 augusti 2012

Intervaller som avslappning!!

Vad kan vara bättre än att efter en skitstressig dag få köra ett spinningpass i stuprus? Intervaller med Lisa som instruktör till på köpet. Det var ganska länge sen jag körde intervallspinning, och det kändes kan jag lova, men herregud, så roligt! Det blir garanterat flera gånger trots att tiden blir lite knapp då jag måste hinna till hunddagis innan 18.00, men det går om jag duschar hemma. Tänk om man kunde träna hela dagen och jobba 2-3 timmar istället? Det skulle vara mumma, men då är det väl dags att börja spela på Lotto eller nåt sånt....
Vaski har piggnat till hyfsat efter gårdagens drogparty på Solstaden. Men hela gårdagen var han JÄTTEHÄNGIG och ville inte ens äta. Då är han verkligen hängig. Och då husse svängde in på uppfarten blev han inte skogstokig som han brukar utan låg kvar i soffan! I morse var han jättedålig i magen
så nån medicin vågade jag inte ge honom. På dagis har han varit trött men ätit sin mat så det börjar väl rätta till sig. Skitsur är han på mig just nu för han får inte springa på tomten, endast gå i koppel...
Blicken säger: Men schyssta då matte, släpp ut mig!!! Jag är dretsugen på att palla några äpplen eller tomater då du vänder ryggen till!!


Här är rekordmånga mogna tomater
på plantan men inte så länge till.
Vaski är fena på att plocka de röda då man vänder
ryggen till!

tisdag 28 augusti 2012

Three legged Vaski and the mystery of the smelling ghost

Idag var det då äntligen dags att besöka veterinären med Vaski. Hans haltande går ju inte över av sig själv trots att han inte fått överanstränga sig. Men helt har det ju inte gått att hålla honom stilla då vädret varit fint och alla varit ute på tomten. Några raider har det blivit...Vi fick en jättebra vette, det är inte alltid vi har haft den turen, men den här gjorde verkligen allt för att lokalisera skadan. Hon märkte att han ömmade på två tår, inte så han skrek men hon märkte det på hans uttryck. Så det blev röntgen, men först en lugnande spruta. Lite komiskt var det då vi satt i det lilla väntrummet vid röntgen och den ena stora vovven efter den andra tuppade av och fick bäras in av två personer!  Som mest låg där 3 utslagna vovvar. Vilken tur att jag inte har en St. Bernhardshund! Vaski har en inflammation i tårna så det blir smärtstillande/antiinflammatoriska tabletter i 20 da´r och telefonkontakt med veterinären. Är det inte bättre efter 10 da´r så blir det en större utredning. Skönt att det finns bra vettar på Solstaden också!


Drogad


En väldigt spak vovve ligger och sover nu. Han gnällde inte ens då långa visaren stod rakt upp och den korta ner, vilket betyder M A T. 
Igår tror jag det spökade här hemma! Jag släppte ut alla djuren på tomten då jag kommit hem och satt mig själv ute på soldäcket med en kopp kaffe. Satt i godan ro men efter 45 minuter ropade jag in alla eftersom det var dags att åka och träna. Jag stängde dörren ut men lät altandörren till vardagsrummet stå öppen och gick upp på övervåningen för att hämta träningskläder. Då jag kom ner och hade packat väskan och det var dags att åka skulle jag hämta in Syrran som var på altanen. Döm om min förvåning då där stank av värsta parfymbomben!!! Det gick inte att andas där ute! Jag kan för mitt liv inte förstå hur detta kunde ske. Ingen kunde ha smugit in utan att jag hört-dörren är ganska trög och låter rejält-och VARFÖR skulle nån göra det? Eller för den delen SPRUTA PARFYM. Ingen människa kan ju spruta på sig så till den milda grad medvetet! Det var ungefär som då ungarna har parfymkrig i skolan och jagar varann med flaskorna för att spruta ner varann! Jag fattar inte hur det gått till. Inte Gubben heller då jag berättade. Det närmaste vi kommit är om grannungarna sprutat i deras förråd som är vägg i vägg med vår altan, så det luktat så infernaliskt inne hos oss, men det är ju dubbel vägg emellan...Nä, det mest realistiska måste vara spöken!











lördag 25 augusti 2012

Varför ändra ett vinnande koncept?

Då jag är gräsänka brukar jag alltid passa på att äta nåt som bara jag tycker om. Det brukar alltid bli nåt med spenat. Spenat och fetaostpaj har det blivit de senaste 10 gångerna, och alla gångerna har det blivit görgött! Som ni vet är ju ingen gång likt den andra då det gäller mig och matlagning...Men denna rätt är och förblir min favorit.
Då kan man undra vad som flög i mig idag då jag helt plötsligt gör spenatlasagne! Undrar om utomjordingarna på altanen har börjat ta över på allvar, eller var jag bara förvirrad? Jag hade alla ingredienser till pajen men ändå gjorde jag en lasagne. Det är ju tråkmat!!!! Och dessutom för mycket kolhydrater...
Ja, så här blev resultat!.GRÖNT!!! Tacka vet jag paj. Skall aldrig mer gå ifrån
ett vinnande koncept...

Undrens tid i köket!

Jag är ju inte den som längtar till kökets domäner i första taget. Att laga mat är ett nödvändigt ont i min värld. Det har inte alltid varit så men nu på senare år har jag tröttnat rejält på matlagning. Då dottern var liten var det mer fart på mig. Tyckte om att experimentera med kryddor och mat från främmande länder. 
Igår tog jag mig i kragen och åstadkom en riktigt god rätt! Gubben min höll på att trilla baklänges då jag gjort nåt annat än det vanliga, typ potatisgratäng eller pastagratäng, ha, ha!
Det där ser ju inte så smarrigt ut heller....
Jag hade som vanligt inget recept mer än det inne i hövve...
Jag delade potatisen i tjocka skivor och lade i formen
Så blandade jag :
Olja
sesamfrön
hackad vitlök
flingsalt
svartpeppar
Men så här blev det bättre!

Och älgfärsbiffar till Gubben!
In i ugnen 200 grader till potatisen var halvmjuk. Då var det dags för broccolin och paprikan. Så in i ugnen igen tills allt blev gyllenbrunt. Jag körde varmluften på slutet för att få jämnare färg.
Ja, så var det biffarna då. Jag har ju aldrig ströbröd hemma utan brukar använda havregryn, sojamjöl, bovetemjöl till biffar för att binda ihop dem. 
Jag försöker dra ner på kolhydrater nämligen.
Nåja, igår blev det grahamsmjöl till biffarna. 

Biffarna var ju till Gubben och han bryr sig inte så mycket om sånt bara maten är god! 
Alltså, grahamsmjöl och vatten geggas ihop
1 ägg
vitlök, två klyftor...stora
salt, efter behag....
svartpeppar, jäkligt många varv med kvarnen...
sambal oelek, ganska mycket, Gubben svettades
älgfärs, ca 4hg
Det fick stå en stund och svälla.
Förresten, jag tror jag hade i nån mer krydda men kommer inte ihåg vilken...
 Åsså ner i stekpannan!
Visst ja, själv åt jag lax eftersom jag inte äter kött. Lax är busenkelt, bara flingsalt och svartpeppar och så stek! 

Utomjordingar på tomten?

Herregud, så fort denna veckan gick då! Ungarna är tillbaka i skolan, ordningen är m.a.o återställd. Jag har fått fler uppgifter som har stressat mig en aning, men jag tar det som en positiv utmaning. Igår var dagen vikt åt 7:orna. De fick guidad tur av sina mentorer genom skolan. Då de kom till mig i biblioteket så var det alltid nån elev i varje grupp som hyssjar åt sina kamrater. Det slog aldrig fel! De är för goa, satt som små ljus i soffan då jag berättade om mina regler i bibblan. Och då jag försökte få en dialog med dem så räckte de upp handen då de skulle svara, ha, ha! Det där brukar gå ur dem snabbt....
Min träning har gått över förväntan och det är jag oerhört glad över! Kroppen har stått emot då jag hoppat, sträckt, lyft och stretchat(som jag helst inte skall göra). Vissa övningar har jag slutat med helt, såsom armhävningar som gör att mina händer brakar ihop, likaså tricepsdips på brädan, händerna där också. Stå på ett ben är i stort sett omöjligt, belastningen på ståfoten blir alldeles för stor och då börjar jag vingla av smärtan. Och att springa kan jag glömma, om jag inte får tag på värsta bästa skorna eller inlägg vill säga. Så jag kan springa som en Bumbibjörn....Men annars är det okej. Den här veckan har jag tränat alla dar utom onsdag. Bra schema på KMTI  den här terminen. Förra året var kinkigt att få till för min del, mina favoriter låg på helt fel tid. I och för sig spelade det ingen roll eftersom jag hade ont nästan hela året...Men nu är jag på gång, och herregud så kul det är att träna! Igår, till exempel var jag på popspinning. Jag tog i så cykeln hotade lossna och dra iväg genom salen, ha, ha! Så kände vi nog lite till mans därinne. Man kan inte annat än ta i då musiken är så medryckande och instruktören så positiv! Det hade sett ut om vi alla hade cyklat runt därinne....Likaså, powerstep, som jag körde på torsdagen. Man blir såååå glad att man nästan känner sig hög då allt stämmer, bra musik, duktig instruktör, bra övningar, ja jäklar!
Mattes lille gris<3
Nu har jag fått nog av Vaskis hälta. Den kommer och går hela tiden och på olika ben dessutom! Jag köpte ju  fiskolja för att smörja upp lederna men det har inte gett nån verkan än i alla fall. Men så hörde jag att hälta liknande hans kan vara fästingrelaterat! Det hade jag ingen aning om så nu har jag beställt tid på Solstaden och på tisdag skall han kollas. Jag är ju inte jättenöjd med Solstaden, de har inte hjälpt oss nåt vidare förut men tagit bra betalt. Men nu är det bråttom för är det fästingrelaterat så kan han ju bli riktigt sjuk!! Om de inte finner nåt denna gången heller så SKALL jag söka annan veterinär!











Även om hösten står för dörren finns det fortfarande nåt att glädjas åt i trädgården. Bolltisteln är en av dem. Blåskimrande, nästan självlysande och så dagliljorna då, helt fantastiskt tacksamma! Blommar hela sommaren till sena hösten. Riktigt smaskigt snygga, tycker jag.
Nåt misstag måste ha skett för i år satte jag inga tomatfrön utan köpte en planta på Plantagen. Jag sådde istället frön av basilika, chili och vintersquash. Men det som växt upp i mina krukor ser misstänkt ut som tomater. Fast bladen ser lite annorlunda ut. På påsen till vintersquashen såg de då inte ut som mina...Kan det vara utomjordingar, månne?
Den köpta tomatplantan, Vaskis godis

En av utomjordingarna, full i frukter men vad för sorts frukt?

Här är flera utomjordingar. Dricker vatten som attan. Får vattna
flera gånger både morgon och kväll! Också fulla i frukter.

































tisdag 21 augusti 2012

Amillas farfar finns inte mer

En vemodig dag. Min mobil ringde vid 06.30. Då är det nåt viktigt, tänkte jag. Och det var det. Min fd sambo och dotterns pappa meddelade med bruten stämma att min fd svärfar, tillika dotterns farfar Kjell gått bort under natten. En massa minnen har dykt upp under dagen. Amilla är hans första barnbarn och han gick långa promenader med henne i vagnen. Han fick strikta order att INTE köpa godis till henne! Då de långt om länge kom tillbaks från sin promenad var ungen misstänkt röd om tungan! Då hon blev äldre kunde hon också stolt förkunna; Fafa och ja va till Böje i boa!! Ingen kunde som Kjell berätta historier, påhittade såna, för sitt första barnbarn. Då Amilla undrade vem det var som tände lamporna i stolparna, så förklarade han; Det är jag det! Jag går runt då alla har somnat och tänder, sen går jag upp tidigt och släcker innan alla har gått upp! På frågan varför bilarna hade grenar med blad i grillen på bilen under midsommar, sa han att det berodde på att de missat vägen och kört rakt in i skogen! Vilken fantasi, ett barnbarns dröm! En favorit var ändå då min exsambo var liten och han frågade sin far vad det var för automat som satt på väggen(en kondomautomat)och Kjell förkunnade att det minsann var möbelpolish att köpa i den!
Då jag som ung tog rollen som Första fästmö i familjen kallade han mig ofta för Rooosmarie! Det var nåt fint som man skulle vara stolt över! Även hans fru Siv fick heta detta titt som tätt. Så trillade barnbarnen på. Robin kom och Kjell blev morfar för första gången. Sen kom Louise, Rickard, Christian och Victoria, Valter och Kerstin och Felicia och Ronja. Och barnbarnsbarn, minsann! Alla har de sina minnen av morfar-farfar Kjell. Då min fd sambo och jag gick skilda vägar så var han ledsen. Efter separationen gjorde alla klart för mig att jag fortfarande var välkommen i familjen. Vid större sammankomster då jag var med kramade han alltid om mig och frågade; Hur är det, Rose-Marie? Jag hade önskat att jag träffat honom sista gången vid ett annat tillfälle än vid en begravning, men så blev det. Hela sommaren har jag tänkt att jag skulle bjuda hem honom och  farmor Siv, så de fick se min trädgård. Kjell älskade ju blommor. Men så blev det inte av och nu är det försent...
Ja, det finns många minnen av Kjell, olika från person till person och hans avtryckt kommer att finnas hos alla!
Ha det bra Kjell!!
Rose-Marie/alias Anja

söndag 19 augusti 2012

Lantluft är berusande...

Att vara nykter på fest har sina fördelar. Man kan vakna upp pigg och utvilad utan en fadd smak av gårdagens läckerheter, såväl ätbara som drickbara, i munnen, särskilt om det varit vitlök i maten...Finns inte en tandkräm i världen som tar bort "dageneftersmaken" i munnen. Nåja, jag kan inte skryta med att jag tog beslutet att vara nykter av ideologiska eller ens präktiga skäl. Nej, det var ju den attans migränen som avgjorde saken. Den gick ju gudbevars över under dagen men om jag smällt i mig en massa vin så hade jag haft den tillbaks som ett brev på posten. Så då var beslutet enkelt.
Och vi hade hur kul som helst! Vi åt en hejdlöst massa god mat-jag känner inga som kan äta så mycket som vi, och drack vin i mängder. Det alkoholfria vinet jag köpt var jättegott! Inte så sött och saftsmakande som de brukar vara. Kalaset hölls i Maries stuga på landet. Gud, så mysigt ställe! Trots dåligt väder i stan så var det hur fint som helst hos oss. Kav lugnt och inte en regndroppe. Vi satt ute och åt utan att frysa, nåja, till slut blev det allt lite kallt, men då var klockan runt 20-20.30 på kvällen. Då gick vi in och Marie gjorde en brasa i kaminen. Hög mysfaktor! Det blev så varmt att vi höll på att storkna och fick ta fikat ute på verandan. Där satt vi och pladdrade ikapp med syrsornas spel. Dottern vägrade erkänna att det var syrsor eftersom de förebådar hösten...
Och vad händer då Anja är mätt och det är varmt? Jo, hon blir jättetrött. Vid 23-tiden gäspade jag stort och även dottern, som partajat kvällen före, så vi tackade för oss och styrde saaben mot staden.
Så mörkt det är på landet. Det var nästan kusligt då jag körde hemåt på den smala grusvägen. Jag tog det görlugnt i fall det skulle hoppa fram nåt djur på vägen. Både dottern och jag kände oss som om vi satt i en liten bubbla i det stora svarta. Vi andades ut då vi kom ut till 63:an. Där var inte kvällen SÅ svart...
Och då vi närmade oss stan så kom de första regndropparna.
Dotter Amilla, faster Pia, faster Nettan och Marie

Pia och Nettan i brasvärmen. 

Tomt i glaset? Fyll på!!
Så idag skall jag klippa gräset...igen.


lördag 18 augusti 2012

Huvudsaken är att man har roligt...

Såklart glömde jag att ta kort på pajerna igår. Jag kom på det då endast en liten bit var kvar..Jag får väl dra slutsatsen att de var goda. Själv åt jag inte av nån av dem. Är inte så sugen på söta saker och särskilt inte då jag gjort det själv. Blir liksom mätt av att baka fikabrödet.
Gårdagen var en aning hektisk så vid tre-tiden stängde jag dörren till kontoret och for hem. Tankade bilen och handlade på hemvägen för sén hade jag tänkt mig att bara softa. Ja, efter att jag städat då...Släppte ut hundarna på tomten så de fick busa och Lillklutt fick selen med linan på sig och sen bar det iväg. Jädrar så duktig hon är på att fånga "fefflar"! Hoppa 1-2 m upp i luften, klappar ihop tassarna om flygfäet och smaskar i sig det, hm. Skrållan föredrar att härska få framsidan av huset. Gör några gästspel hos oss ibland, kråmar sig och jamar, sen går hon tillbaks till framsidan.
Så kom Gubben hem och i det fina vädret passade vi på att grilla. Man får ta tillvara de fina stunderna nu innan den hemska årstiden. Och igår var det också osannolikt tyst ute. Inte en enda unge i lekparken eller nån annanstans heller för den delen. Inga tjofadderittanfester på uteplatserna, inga tonåringar som firade den sista helgen på lovet(det brukar annars vara tradition i lekparken). Ingen som spikade, sågade eller hamrade på huset eller klippte gräset. Vi kunde sitta och prata utan att behöva höja rösten för att höra varann. Ibland inträffar detta fenomen och vi blir lika förundrade varje gång.
Men så kom den råa kylan smygande och vi gick in och satte oss vid Tv-n. Det tog nog en kvart, så började Gubben att klippa i ögonen, ha, ha! Det brukar annars vara jag som står för den biten. Programutbudet på de flesta kanaler var ju inte det bästa igår heller.
Här lurar hon på ett smarrigt kryp...

Efter buset blir man trött...

Ett av gästspelen...
Och ibland är det gott med en gosestund med husse, sa Klinga

I morse vaknade jag med sprängande migrän...igen. Månad och tisdag var ju också migrändagar. Och ingen medicin finns att köpa. Inte just den jag behöver, alltså. Det är nåt strul med leverantörerna, säger apoteket. Nåja, fick köpa nåt halvbra men det har lugnat ner värken i alla fall. I kväll skall jag på tjejfest. Egentligen skulle det bli övernattning men jag vill nog hem i kväll. Köpte en flaska alkoholfritt vin så inte värken startar om, dessutom kan jag ta bilen hem. 

torsdag 16 augusti 2012

I morgon kommer dom!

I morgon kommer alla tillbaka från semestern. Det skall bli så kul att träffa dem igen! Idag har jag förberett så mycket som går inför fikat i morgon förmiddag. Jag gillar att skämma bort mina kollegor så därför brukar jag baka nåt smarrigt första dagen på terminen. Denna gången blir det paj, hallon/blåbär och ananas/ mandarin. Så insåg jag att det skulle bli ganska mycket kvar av ingredienserna så jag snodde ihop en dubbel sats av kokostoppar också. Glömde såklart att ta kort, skall försöka hinna det i morgon, innan de är uppätna. Jag lovar, mina kollegor är helt otroliga på att äta kaffebröd. Jag har sagt att jag en dag skall ställa en skål med hundgodis på "godis och kaffebrödsbänken" så får vi se hur länge den får vara ifred. Ställer man nåt på den bänken så är det allas, det är den inofficiella regeln. Jag har köpt vindruvor också, till  mig och några till som inte äter söta/feta grejer.
Sen är det gemensam lunch klockan 12.00. Jag får lax, det gillar jag, men om jag fått bestämma så hade jag velat äta senare och köra lunchspinning istället men...jag får fredagsvila och köra body sculpt på lördag istället.
Mindre kul idag var att Vaski hade haltat på dagis. Skit också, vi får nog kolla upp honom även om jag är ganska säker på att det är åldersrelaterat. Hans mamma har ont på samma sätt. Skit också, vill inte att han skall bli gammal, mattes gris som beter sig som en valp!
Har kört ett riktigt gött spinningpass för en av alla Åsor! Detta var Åsa H. Hon kan ibland prata väldigt mycket i passen men nu var hon suverän! Pedagogisk och entusiastisk och körde som bara den! Passet var så bra upplagt att jag kunde köra på 5:an, max alltså! Gillas! Jag försöker blunda för att jag faktiskt har lite(mycket)ont i höften/ryggen/benet...Det går över, eller inte. Skit samma, nu är det så roligt och jag är i riktigt hygglig form att jag kör på och hoppas på att inget händer med den skruttiga kroppen.

måndag 13 augusti 2012

Njuter av den sista blomprakten

Sista blommorna på dagliljorna, snyft. Men alunroten hänger i.
Tog en tur i trädgården ikväll. Plockade lite utblommat och ogräs. Kunde konstatera att hösten är i antågande. Grönskan börjar skifta i gult och det senblommande står i full blom. Kvällarna är riktigt kyliga och morgnarna fuktiga. Både vemodigt och mysigt, samtidigt.
Det här är jag riktigt nöjd med! Rosenmandel
trädet och det under rosenstav och bolltistel. På kvällen upplyst
av solcellsbelysning.
Det blir riktigt mycket
äpplen i år...till Vaskis lycka!
Han smyger ner till äppelträdet
då han tror jag inte ser, och plockar från
de nedersta grenarna.
Krolliljorna och bolltistlarna, en härlig
kombo. Bolltisteln är nästan självlysande!

Gula dagliljorna, Candide Candy och Ed Murray
har fortfarande många blommor där de står i lä
intill altanen. Vänslas med floxen.

De här dagliljorna har jag glömt
namnet på, jag har så attans många,
men jag älskar dem alla. Vi köpte
en herrans massa dagliljor då vi besökte
Trädgårdsmässan på Liseberg två år i rad.
Sen har jag utökat sortimentet genom att beställa
på nätet av samma dagliljeodlare som var på Trädgårds
dagarna. Den sköna lustgården, tror jag sidan heter...låter tyvärr
som en nätbutik för sexhjälpmedel...fniss


Här mognar Vaskis godis
sakta men säkert. Igår tog jag
honom på bar gärning med nosen i
busken!! Han nosar reda på de mogna,
den spjuvern!!

Här ligger han och sover, mattes lille gris!!
Lyfter på ena ögonlocket då och då för
att kolla läget.

OOOOAAAAAOOOOUUUU, sa jag med teckenstorlek 96
då jag och Vaski var på skogspromenad!! Men eftersom
den inte flyttade på sig fast vi var så nära
misstänkte jag en viss avsaknad av liv i den. Mycket riktigt,
det var en fd kopparorm...

Vaski blev eld och lågor över nåt under skogspromenaden.
Fråga mig inte vad det var men några ståndskall  voffade han.
Antagligen en "korre"

fredag 10 augusti 2012

Första veckan, höstkänning...

Hur kan man vara så medvetslös på morgonen då man lagt sig jättetidigt? Ja, det var den stora frågan i morse. Jag snoozade 5(!) ggr! Som tur var gick segheten över och på jobbet fick jag riktigt mycket gjort idag. Dessutom körde jag ett spinningpass vid lunch. Mitt ryggonda från igår( som ingen vet om) blev mycket bättre efter den genomkörningen. Jag får nog tänka mig för med aerobics i fortsättningen...Ja, så körde jag ett race på jobbet och så var det helg. Jag kan inte begripa så fort veckan har gått!
Jag har haft besök av Inger, hundarnas uppfödare, tillika mamma till dotterns barndomskamrat Elin. Det är så kul då hon kommer, jag får visa att jag har tagit väl hand om hundarna och dessutom har vi samma yrke så samtalsämnen finns. Jag tror baske mig att hundarna känner igen henne. De beter sig på ett speciellt sätt med henne. Ja, varför skulle de inte göra det? Man kan aldrig veta allt om hundar, de kan ju inte prata.
Jag bjöd på spenat-och laxpaj med fetaost. Då Gubben är borta brukar jag alltid göra mat som han inte gillar. Paj är det bästa som finns. Snabblagat och kan varieras i det oändliga! Sallad är inte fy skam heller, men det har jag ätit hela sommaren..
Hade tänkt vara ute i kväll då vädret blev bättre men det visade sig vara omöjligt. Tog med mig alla djuren ut på tomten för en softarstund men en granne eldade järnet så det låg rök över hela området. Jag har ju astma och reagerade direkt. En försmak inför hösten då alla börjar elda i sina braskaminer och jag måste medicinera innan jag går ut med hundarna. Dessutom får jag öva upp förmågan att hålla andan långa stunder...även inne, om vi har samma otur med vår braskamin som vi hade förra året. Det var svårt att elda in kaminen och dessutom köpte Gubben ved som visade sig vara sur.  Ja, vi har braskamin, visst låter det stollig då jag gnäller så på alla andra som eldar, men jag har lärt mig att om man har torr, fin björkved så stinker det inte. Men om man eldar gamla pappkartonger, lastpallar, dasspapper, tidningar m.m så stinker det nåt ohyggligt.
I morgon skall jag ha träningsvila. Det var ingen enkel match att övertyga mig själv om det. Fick ta i ordentligt...
Och i morgon kväll kommer Gubben hem. Då är allt i sin ordning!

torsdag 9 augusti 2012

The three amigos

Jag är nyss hemkommen från aerobicspasset jag berättade om igår. Döm om min stora förvåning då Cia och Ann-Louise knallar in på samma pass!!! Vi tre är de enda från vår tjejgrupp som har fortsatt att träna i alla år. Vilken nostalgikänsla jag fick. Cia kör ju inga andra pass än spinning och har väl inte besökt nån av de andra passen på flera år och så kom hon på att prova just då jag också gjorde gästspel, och dessutom efter att jag nämnt henne i min lilla historik igår. Ann-Louise och jag brukar träffas då och då och hon har varit trogen aerobicsen i alla år, men även gjort lite inhopp här och där. Hon är inte rädd att prova nya pass! Men detta kändes som att vi knöt i hop säcken på nåt vis. 
Passet då. Frida hade snickrat ihop ett kanonroligt pass! Vad annars? Lite klurigt så hjärnan fick jobba men då poletten trillade ner, då jäklar blev det åka av!!! Och om man hinner se i spegeln möts man av sin egen lyckligt flinande nuna! Även om man är elefanten i glashuset...
Fast i omklädningsrummet blev jag något konfunderad. En av kvinnorna från passet tog av sig allt utom underkläderna - gick in till duscharna - torkade sig med handduken,utan att ha duschat, alltså - fortsatte in i bastun - kom ut efter 10 sekunder - gick till skåpen - tog på sig kläderna - torkade håret(som alltså inte var tvättat) med handduken och gick sen ut...Fräsching! 
Själv duschade jag mig ordentligt, så det så! Ordning och reda. Att jag har jäkligt ont i ryggen efter min sprattelcomeback kommer jag aldrig att säga till nån...

onsdag 8 augusti 2012

Comeback!!!

Så har jag ont i halsen igen....men i möra hoppas jag att jag är som vanligt för då...har jag bokat mig på ett-håll i er- AEROBICSPASS!!! Jag som knappt sitter ihop har alltså tänkt göra comeback på sprattelarenan!!! Men nu har jag varit i form och smärtfri så länge att jag bara MÅSTE prova igen. DET ÄR JU SÅ KUL!! Vissa människor gillar ju att gå på dans och bugga och sån dret men det har aldrig varit min grej. Jag började på 80-talet med vanlig hederlig gympa som sen utvecklades i stegkombinationer vilket tog motionen till högre höjder. Jag fick en kick, helt enkelt!
Vi tränade för Cia Karlsson på Skutberget i KGF:s regi. Vi var ett helt gäng tjejer som hade hejdlöst kul! Några av oss ville ha lite tuffare pass och så blev vi ett "järngäng" som följde med Cia till en lokal som hennes grabb, Jonas Karlsson, tränade karate i. Jonas är mera känd från TV-sporten än från karatekarriären...Där tränade vi dåtidens aerobics, eller workout som det hette då. Jo, jag har haft såna där blanka trikåer. Det hade vi alla. Och såna coola stringbyxor UTANPÅ den blanka gympadräkten...Men guuuud så kul det var. Så byggdes KMTI och Cia följde med sin göbbe Ulf som då var delägare, och jag tog över träningen för en tid. Men jag hade ju ingen utbildning utan var bara en glad amatör. Det kan man inte vara som instruktör. Efter nån månad tog jag helt sonika med hela gruppen till KMTI för att prova alla passen de hade...och det var inte många då, 1986. Fast vi tyckte det var så stoooort!!! Sen har det rullat på. För min del var det bara aerobics för hela slanten. Körde flera pass om da´n. Det var ju inte så klokt, kan man tycka så här i efterhand. Många fick skador i knän och fotleder då vissa moves inte var så nyttiga.
Under en period på 90-talet var jag instruktör på KGF och fick då utbildning för alla de olika träningsformer som var på tapeten på den tiden. Kul som bara den! Då fick jag också upp ögonen för cirkelträning. Inte i närheten av hoppsastegen som jag gjort förut. Ja, jäklar så kul det är att träna! Trots alla skador och min trista sjukdom som hindrar mig i det jag helst vill göra. Men i morgon så smäller det! Anja kör aerobics!!!
Undrar om det kommer att stå i tidningen?

tisdag 7 augusti 2012

Undrens tid...

Kvinnan med tre vänsterben, det är jag det. Jo, det är säkert. Okej då, jag kanske överdriver, ingen människa har väl tre ben, men nu menade jag INBILLADE VÄNSTERBEN! Så här är det; I alla år har powersteppassen varit ungefär lika utformade. Instruktörerna har kanske ändrat lite på kombinationsordningen men man har alltid känt igen stegen. Och jag, som är en gammal aerobicshoppa kan ju de flesta moves. Trodde jag... tills idag!!! Idag hade Frida dristat sig till att göra om till och med UPPVÄRMNINGEN!!!! Och sen...oj oj oj, som hon hade gjort om! Hon måste ha tänkt såhär: Nu jäklar skall jag se till att de får hålla tungan rätt i munnen för en gångs skull och inte bara trampa på som om de var hemma i vardagsrummet! Men det var uppfriskande att behöva TÄNKA samtidigt som man utförde rörelsen...eller försökte utföra den. Jag kan såklart bara tala för mig själv för inte har man en chans att kolla vad de andra gör! Men det är nyttigt att känna sig som nybörjare ibland. Och det var jag idag, PUNKT.

Igår hade jag tänkt klippa gräsmattan då jag kom hem från jobbet. Regnade det eller regnade det vid 16-tiden igår? Jag SPRANG från bilen de få metrarna till dörren och hann bli rejält blöt innan jag och vovvarna var inne. Dessutom kände jag mig hängig, lite febrig och hade hals- och huvudvärk så jag lade mig i soffan en stund för att vila. Regnet ökade i styrka undan för undan och till slut trodde jag altantaket skulle braka!! Och vilket oväsen sén!! Tänkte på mina och Vaskis tomatplantor där ute på altanen, den har väl trillat och brutits sönder. Men inte hade jag lust att kolla...Och alla liljorna i trädgården, de måste ju vara helt förstörda.
Idag infann sig samma jäkla regnväder då jag for hem. Skulle ju tillbaka till stan direkt efter att ha hämtat hundarna så jag hann inte kolla alla skador.
Så efter mitt berömda powerstep pass så släppte jag ut hundarna för kisspaus och kors i taket, det var uppehåll, så jag passade på att kolla trädgården, och kan ni tänka er!?! Inget var sönder!! Gräset är ju JÄTTEHÖGT men annars så...och våra tomater har mognat ännu mer!
Rosen Rumba, så fantastisk med sina färgskiftningar!

Och så Morsdagsrosen som bara
blommar och blommar...

Den rosa liljan är såååå snygg!

Här brottas djävulsbusken med liljor
 och lite annat bös som jag har glömt namnet på....

Dagliljor, behöver man säga nåt annat? De är ju sååå
fantastiskt tacksamma och vackra!
Och blommorna är vackrare än nånsin!

söndag 5 augusti 2012

Ett år till nästa gång...

Efter lite bloggvila är jag nu tillbaka. Semestern är nu slut för denna gång, ja, några dagar har jag kvar men de sparar jag till julen. Men i morgon styr jag bilen mot Ilanda. Det skall bli riktigt roligt att möta mina arbetskamrater efter en lång ledighet. Jag ser också fram emot ett nytt läsår med nya utmaningar!
Här hemma har vi kommit långt i vårt hallprojekt. Några saker återstår såsom lister och klinker framför dörren. Den nerkissade spånskivan skall bort innan klinkern. Ibland verkar det som ett evighetsprojekt med detta hus...
Visst är det höst nu? Helt plötsligt blev det kallt i skuggan fast det var jättevarmt i solen. Men det gör inget. Jag har haft en härlig semester. Fått göra allt jag inte hunnit under året. Ja, inte allt, men nästan. Det jag har saknat är långpromenader med Vaski som har varit halt hela i flera veckor. Min nallebjörn börjar bli gammal och matte bävar för flera ålderstecken.
En dag fick jag bara nog. Jag grävde upp alla växter under äppelträdet! Nu finns där endast utebelysningen. Min Gubbe blev glatt överraskad att jag inte grävt av ledningen till den. Det har ju hänt förr...Jag planerar att lägga grus under trädet och bara ha växter i krukor.
Jag har planerat att fortsätta min träning i samma anda som i sommar. Har inte haft en sån bra träningsperiod på flera år. Såklart blir det svårt att träna mitt på dagen men med lite planering så skall det gå. Då jag tränar mår jag som bäst!
Gubben skruvar upp nya hyllan


Där satt den!
Nyckelskåpet med spegeln är en hit!!

Och hatt-och skohylla.
 En gardin har tillkommit och dessutom har jag oljat möblerna.