En inte så glad julbetraktelse...

Efter ett maratonpass på jobbet så har jag inte landat än, kan jag erkänna. Gubben mötte mig i dörren med mitt genom sms beställda glas rödvin, men fortfarande känns det som det är arbetsdag imorgon. Det är det inte. Jag har fått kompledigt. Sen har jag semester fram till...kanske hm, vad var det nu? Nästa år nån gång...3:dje, eller 4;:e januari.. Har inte riktigt bestämt mig. Massor med bekymmer rasar i mitt huvud och de måste lösas för att jag skall få den vila jag måste ha för att vara fit for fight för nästa termin. 

Nu är det snart julafton och en glädjens tid för de som har det tryggt. Men de övriga i vårt avlånga land? De är ganska många. Jag själv har jobb, en säker inkomst, men är ingen höginkomsttagare. Jag får tänka på vad jag köper. Ibland gör jag ett "glädjeköp" men då får jag ju offra nåt annat. Så har jag vänner som inte har varken jobb, pengar eller rika släktingar, men ett hjärta av guld, som kämpar hela tiden för att hålla huvudet över vattenytan...Jag blir så ledsen över allt. Jag vill hjälpa alla, men det går ju inte såklart...Vet inte hur jag skall kunna fira jul då jag vet att så många inte har kunnat köpa en endaste julklapp till sin unge. Eller då deras husdjur har en livsfarlig sjukdom men pengarna finns inte för att hjälpa. Hur skall jag kunna vara glad då jag vet att så många lider? Sen finns det ju såklart världssvälten också...Men den är så långt borta. Jag vill gärna hjälpa de närmaste först. Det är väl inte så hemskt i alla fall? 

Det här var ju inget kul inlägg men vad f-n....

Sen kan ju saker ändra sig...