Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

måndag 27 december 2021

Rapport från julhelgen

 Ja, då var julhelgen över för den här gången. Man hade ju hoppats på att coronan varit över men tyvärr icke. Vi kunde ändå ha vår traditionella julfrukost med barn och barnbarn då alla vuxna var ordentligt fullvaccinerade. 

Så himla mysigt!

I år var det premiär för lille Link, 8 månader! Han är då den mest godmodige onge jag träffat på länge! Grinar han aldrig, den ongen? Eller så är han så smart att han väljer sina surperioder till mammi och pappi?😉 Lille Nermin har hunnit bli en stor kille på nästan 2 år vilket antagligen ger hans föräldrar svettdroppar i pannan. Men hans storebröder är så himla fina med honom även om de inte heller alltid hinner med då olyckan är framme, som då han satt handen på kaminglaset...😲 

Men det gick bra, som tur var!😅

På tal om corona...

Jag och Göbben behövde köpa nya vinglas då jag är en glaskrossare av rang pga känslebortfall i mina fingrar och våra vardagsvinglas börjat tryta. De dyra, fina vågar jag ju aldrig ta ut ur vitrinskåpet! Sagt och gjort, mot Bergvik och Cervera, ty nu skulle det minsann inköpas nya, fina glas!

Och vet ni, på Bergvik fanns ingen corona! Helt otroligt! Där svärmade folk omkring hur som helst, cafeérna var fulla, folk stod i klungor och umgicks som om ingen pandemi nånsin funnits. 

Men...

Vid ingången till Cervera stod en personal och höll koll så inte fler än 13 personer vistades i lokalen samtidigt. Trots allvaret och butikens ansvarstagande så blev hela situationen tragikomisk då kön till butiken fick stå med två meters avstånd rakt ut i folkmassan!

Skall man skratta eller gråta?

Sen kom då juldagen. Dagen då man som ung går på krogen, medan man som äldre och där "bästföre" datumet passerat, antagligen tar en vilodag. Vårt bästföredatum har passerat för ca 20 år sen...😁 Vi bjöd istället in vår fine granne K-Å på fika och en virrepinne men inte kunde vi väl få sitta ifred och mysa utan att ett eftersök paxade på makens deltagande..VARFÖR kan inte trafikanterna ta det LUGNT på småvägar där skogen gränsar intill?

Dock kunde vi fortsätta kvällen efter att eftersöket var avslutat inom rimlig tid. 

Annandagen bjöd på middag hos svärföräldrarna med mycket god mat och trevligt sällskap. 

Den där katten Blixten, alltså...

Idag har vi haft besök av hussemor, hennes barnbarn Therese med sin dotter Karma. Såna fantastiska djurvänner de är!💓 Mitt hjärta svämmar över av såna människor!💖Lille Blixten somnade på stört efter att de åkt hem! Han var helt klart nöjd över Karmas gosestund med honom!



Att på äldre dar ha fått en liten tokig kattunge i sitt hus är både otroligt glädjande men också oroande. Var är Blixten? Vad GÖR Blixten? är de vanligast kommentarerna i vårt hus just nu. Att i förväg tänka ut alla faror en liten nyfiken kattunge kan komma att intressera sig för är ett hårt jobb. Än så länge är vi i fas...Syrran-katt är dock fortfarande hyfsat dretsur på den där lille skitungen som inte har vett att respektera en mogen kattkvinna, hon hävdar kattmetoo!

 Livet med husdjur helt enkelt😁


Jag har inga vantar eller handskar som håller värmen. Mina handskar från förra året har tydligen tappat värmeförmågan. Idag fick jag avbryta hundprommen efter bara 1 km då mina fingrar var så stelfrusna att det VÄRKTE i dem, fick knappt nyckeln i låset då vi kommit hem. Jag har yllevantar och fleecevantar men inga håller värmen. Det enda som funkar hyfsat är fodrade arbetshandskar från Bygg och Fritid. Köpte ett par nya idag då jag ändå behövde göra ärenden...Har flera par men de är flera år gamla. Får se om dessa håller värmen...

Idag bokade jag äntligen tid angående Humles kroppsliga problem. Han har varit stel och haft en struttande gång under en tid och under helgen har han haltat så han skrikit till ibland. På torsdag skall han därför få träffa vetten Sanna. Efter att jag avslutat samtalet släppte jag ut alla hundar varvid Humle och hans morsa Glittra drog iväg på en tokraid över hela hagen...Vadå halta, sa Humle...

Hoppas ni är lediga och kan ta tillvara mellandagarna.

Kram på er!








lördag 4 december 2021

Sorg och glädje om vartannat, men det är väl livet i stort...

Ja ni, det var ett tag sen. Det har varit en tung höst för mig av olika anledningar, både kroppsligt och själsligt. Men såklart har det även funnits och finns solglimtar både här och där. 

Men...

Det där med att tända ljus på en viss grav varje helg är så oerhört jobbigt att sorgen fylls på varje vecka. Men jag har bestämt mig för att klara av det eftersom de är mina älskade människor som jag så himla gärna hade velat lära känna, men inte hann. Att då besöka deras grav känns ändå som att jag, trots allt kan...jag vet inte, det kanske låter flummigt, men det känns som att jag ändå kan möta dem. Jag pratar med dem ibland då jag är där men förstår såklart att jag inte kan få nåt svar. Tårarna får rinna hej vilt. .Idag såg jag en man som stod vid en grav, han hade tänt ljus men stod bara kvar och...stod. Jag förstod honom. Han hade säkert en dialog med sin saknade. Jag kände nån sorts samhörighet med honom även om vi inte alls känner varann. SÅ känner jag också.

 Livet måste ju gå vidare, trots allt. Sorg är ju en del av livet även om vi ofta värjer oss för den. Hur man hanterar den är individuellt, för min del har jag mina sorgestunder i min ensamhet. Då jag har fina människor omkring mig kan jag fokusera på annat och det är betryggande och helande för mig. 

Men ibland rinner sorgen över.....

 Då vår älskade kisse Cissan ropade på mig en eftermiddag då mörktret sänkts sig. Efter en stunds sökande fann jag henne. Hon låg intill husväggen med blodet rinnande ur nos och mun, hon försökte gå mig till mötes då jag ropade men hennes bakdel följde inte med. Hon kravlade sig fram endast på frambenen.Jag vågade inte röra henne för att inte skada henne ännu mer. Detta förföljer mig dag och natt, att jag inte tröstade henne i sin smärta utan bara sprang iväg för att ringa Evidensia...som inte svarade på minst 30 min.. Att sen förstå att hon inte skulle kunna klara en resa till Evidensia för sin sista resa var helt overkligt! Och att sen inse att hennes resa till Regnbågslandet var via en kula i huvudet är en helt ny insikt som jag aldrig hoppas behöva vara med om igen! Men tack, snälla grannen K-Å för att du kunde förkorta Cissans smärtor💓 Jag kan fortfarande höra skottet..

Men...

DÄR tog sorgen över! Ibland kan man inte hålla kontroll på sina känslor utan faller ur titt som tätt över allt! Sorgen var så sargande att jag höll på att förgås!

Men...Mitt i all sorg fick jag ett mess från en kär vän...

Och rätt som det var hände det sig att..

En liten ljusglimt vid namn Blixten dök upp! Han kom som en skänk från ovan!

Hans förstamatte berättade att det behövdes hem till honom och några av hans syskon. Jag frågade Göbben och han sa  JA direkt! 

Fast lille Blixten är ingen ersättning för Cissan! Hell no! Hon kan inte ersättas eftersom hon var just HON!  Hon har en speciell plats i mitt hjärta precis som alla våra djur som gått vidare till Gröna ängarna. 

Blixten är en alldeles fantastiskt liten kissemiss som berikat vårt lilla hem och ger sin matte annat att tänka på än saknaden efter alla sina kära!


Blixten💓


 


Cissan i mitt hjärta för evigt!💓


 Sorg är sorg oavsett vem man saknar, människa eller djur.


Kram på er och ta hand om varann!