Solens återkomst mm

 Nä men go lördag på er, mina godingar! 

Som vanligt under lördagsmorgnar vaknar jag vid vardagstid dvs typ 5.30. Så har det varit under många år så jag är van. Inga problem för mig för det är gött att vakna tidig men ändå kunna ligga kvar och mysa med katten Syrran som alltid ligger intill min kudde och brummar, Glimma som trängs med henne för bästa fokus, Glittra som smyger fram och vill morgongosa och så Dumle som försöker tränga sig fram för lite mys och så sist men inte minst Blixten som brukar komma upp i sängen efter att ha legat i "min" läsfåtölj under hela natten. 

Idag var således en helt vanlig lördagsmorgon. Mys med vovvar och kissar, snarkande husse bredvid så för att inte väcka husse så smög vi upp under stort ståhej av Dumle och Glimma som inte riktigt förstått det där med att smyga...

Men eftersom husse är intill döden döv vid sömn så märkte han ingenting. Tur vi har brand-och inbrottslarm...Jag väckte honom lite försynt med en hård klapp på benet me d orden; Klockan är halv 10, skall du inte gå upp nu? Jodå, sa han...

Dagen har alltså gått enligt den sedvanliga rutinen; Hundarnas rastning och frukost, kaffe för matte( JÄTTEVIKTIGT!!!!!) och sen frukost för blodsockerbalansen. 

Ja, jösses hur det där blodsockret kan ställa till det för mig. Har alltid haft svår med blodsockerbalansen kanske för att jag har svårt för mellanmål. Jag kan inte äta om jag inte är hungrig, liksom. 

Förr, då jag tränade jättemycket så var detta ett jätteproblem då jag verkligen behövde energi för att klara exempelvis tre pass om dagen. Jag hade ofta blodsockerfall med kallsvettningar och  hjärtklappning vilket gav svimningskänsla. Nu, då jag är en försoffad fd elitmotionär borde detta tillstånd inte var ett problem men jodå, det dyker upp titt som tätt, kanske som en liten påminnelse om forna dagar...

Idag är mitt fokus på att njuta av sol, värme och att det knoppas i trädgården.  Idag har jag därför vandrat runt i hagen för att upptäcka nya knoppar. 

Kanske borde jag ha lämnat hundarna innanför grinden...

Trädgård kanske är att ta i, där har jag nåt att bita i...Att förvandla en 3000 kvm fd hästhage till en trädgård kommer att bli ett fortsatt stort projekt även om jag kommit en bit på väg, men från min förra trädgård på 400 kvm till denna fd hästhage är det ett gigantiskt glapp. Några klipp:

Plattgången som jag slet med.

Buskaget för att dölja den tråkiga tegelväggen.

Höstfärgerna var magiska!

Det finns så många fler bilder från vår tidigare trädgård och trots att jag är sååå lycklig över vårt nya boende så är jag sorgsen över att allt arbete och egagemang jag gjorde i vår fd trädgård år ett minne blott. Men så är det ju. 

Vårt hus har också haft en fantastiskt trädgård som förändrats och faktiskt skövlats under årens gång. Så synd! Vi har fått se bilder från trädgården då huset byggdes. Åhhh, så jag önskar att jag fått träffa Aina, som byggde den fantastiska trädgården! 

Men...

Nu är det 2025 och livet går vidare. 

Men...

Jag vill ofta backa bandet.

För visst är det så att livet går alldeles för fort för oss alla, men framförallt 80-90-talisterna, via sociala medier, eller? 

Det finns ingen tid för eftertanke och reflektion. Det där med att det  läggs ut ens mest privata konflikter och tillkortakommanden är för mig så sorgligt. 

Över till nåt helt annat.

Syrran skall in på tandsanering på måndag. Hon mår bra men äter inget torrfoder. Min tjej i alla väder!

Men jag är orolig...

Jag har i tankarna vår Skrållan som hade tandproblem och skulle få tandsanering men efter undersökning sa Vette-Martin att det fanns tumörer i munnen. Jag lämnade henne och fick inte ta adjö av henne ordentligt! Lilla, fina Skrållan, min bästa vän!

Skrållan, mattes pratkompis

På måndag är det dags för vår Syrran att få tandsandering och jag bävar. Jag önskar att jag var mer lika noga med tandborstning med kissarna som jag är med vovvarna men tyvärr så är jag dretdålig på detta. Kanske pga mycket vassa klor och tänder...

Syrran, mattes bästis

Nåja, att ta ut elände i förväg ger ju bara elände så nu tänker vi  bara positivt!

Så därför tänker jag att...

På måndag får Syrran nya fina tänder! 

Sol och framtid

 Go fredagskväll, mina godingar!

Att denna tid är min bästa är väl ingen hemlighet sen tidigare inlägg, förmodar jag? Att slippa snö och kyla är för mig en oerhörd lycka förutom allt annat jag är lycklig över. 

Såsom att jag är frisk..förutom en envis hälsporre som begränsar mig, vänster baklår som trilskas och en midjemuffin som kommit från ingenstans. Men annars är livet bra.

Och...

Jag har börjat döstäda. På jobbet. Jo, det är säkert. Litegrann, då och då...Mappar med information från typ 2018, eller ÄNNU äldre, ja ni fattar.

För...

Jag har faktiskt lyckan att få bestämma när jag skall gå i pension och har valt att gå vt-2026. 

Sen kommer en annan tid i mitt liv. 

Men...

Hur gör folk? Jag fattar om man välkomnar pensionen om man vantrivts eller fått skador som begränsat en men annars, hur känner man att klippa av sina kollegor efter ett helt arbetsliv? Jag bara undrar?

Paus...

Det ringde på dörrklockan..

Där ute stod vårt hus fd ägare med dottern i hand, hon som låg i mammas mage då vi tog över huset, och ville hälsa på! 

Sååååå kul!!  Att få ännu en bit av vårt hus historia är så oerhört viktigt för oss. Så TACK från hjärtat Jonas, för ert besök idag! Du och familjen är välkomna  till oss när som helst!

Hade tänkt skriva om en massa annat men det blev liksom tomt efter detta besök.

Ha en trevlig helg, mina vänner!

Humle for ever

 Idag känner jag mig lite nedstämd trots att vädret är vackert och vårens första knoppar har dykt upp lite här och där. Den 8:de mars är ju den internationella kvinnodagen, en dag som skall uppmärksammas, för egen del så tycker jag att alla dagar skall vara internationella kvinnodagar precis som Mors dag och för jämlikhetens skull även Fars dag. 

Fast för mig är denna dag dagen då vi lät Humle gå vidare till Regnbågslandet. Den sista tiden bad han om att få slippa smärtorna, det visade han tydligt. Hans sista vecka lät jag honom få en upplevelsevecka, han fick godaste maten och godiset, fick hela min och husses totala uppmärksamhet och då fredagen kom så var det så tydligt att hans blick sa: Jag mår inte så bra, kan ni hjälpa mig att slippa ha ont som ni alltid gjort förut? Och 10.30 fredagen den 8 mars 2024 kom så hjälpen, hans finaste veterinär, som varit med under hela hans långa sjukdomsresa och gav honom hans sista smärtlindring. 

En nostalgitripp i spiltan och 
hundgården. 

Matte, jag har ont och behöver vila.

Vilar men vet inte att om en
liten stund så
kommer han att få träffa
Lummi och Klinga

Äntligen utan smärta.
Desto mer smärta i våra hjärtan!

Hej brorsan! Varför ligger du där?

Vad har hänt med Humle?
Varför ligger han där? undrade Glittra
Hon har haft en tung period efter
alla förändringar i flocken. 

Tack från hjärtat finaste T! Vi har lovat att inte avslöja veterinärens identitet och det håller vi självklart.

Inte det mest upplyftande inlägget men sånt är livet. Upp och ner.

Höpp i köppen!

 Halloj!

Här duggar inläggen inte tätt så håll i hatten för nu kommer det ett!

"Hon kommer med solsken" den gamla slagdängan från en svunnen melodifestival, dök nyss upp i hövve på mig, inte mitt förstahandsval av musik kan tilläggas, men då solens strålar tinar upp min vinterfrusna kropp och sinne, så får väl hjärnan för en gångs skull köra egen vald låt på repeat. Ett tag....

Men sen tar jag över för nån måtta får det ändå vara!

I vårt hem finns en randig katt vid namn Blixten. Ni kanske har hört om honom förut?😉 Den här veckan har han varit häktad pga olydighet i samband med utevistelse. Han kommer eventuellt att få en dubbelövervakad(mobilapp och mänsklig) permission under morgondagen men vid minsta återfall så dras utevistelsen in med omedelbar verkan med skärpning av straff som påföljd. 

Skit på er, matte och husse! Så här tycker jag om er!

Vad sa ni? Vad han har gjort? Han har å det grövsta nonchalerat mattes och husses inkallning vid mörkrets inbrott, lekt kurragömma med dem, muckat med grannens ena katt och vid flera tillfällen smitit ut via stängda dörrar och fönster, ja ni läser rätt! Hans nya namn är numera Houdini...Nyss fann husse hans senaste hemliga flyktväg, den nyinstallerade kattluckan som hans klantmatte låst i fel läge, dvs i utgångsläge...Att Blixten/Houdini totalvägrat använda denna lucka har alltså varit en dimridå. 

Det värsta är att jag tror att han skrattade gott åt oss slavar som med mobilen i näven försökte följa hans framfärd i tractiveappen, en app som visade sig inte klara av Blixtens hastighet...

Annars da?

Jo tack bra!...förutom ont i vänster baklår men annars så...borde jag få upp konditionen. Alltså, den är för sorglig! Att kondition är färskvara är den absolut sannaste sanningen ever. Har noterat detta på min "todolista". Hmmm, vart lade jag nu den?

Förra lördagen hade vi besök av våra bästisar Sussie och Anders. Planen var trevligt umgänge, god mat och dryck och sen bad i böbbelköppen. Då vi kom till sista delen av meningen dvs bad i böbbelköpp så blev det dock stöpp! Sussie var först ut och skrek högt då hon doppade foten i vattnet och insåg att det var dretkallt! WTF! Vi kollade displayen och fick till oss informationen att temperaturen var 25 grader. Frågade Sussie om hon ändå var sugen på att bada...Hon sa nej.😄

Ja, så kan det gå men nästa gång de kommer så kommer böbbelköppen ha 38 grader och om den konstrat en enda gång till och ställer sig i "ekonomiläge" så kommer den att bli ett fall för återvinningen. Bara så den vet, liksom.

Det där med odling. Jag vill ju kunna odla så vi näst intill kan bli självförsörjande av potatis, grönsaker och örter. Det är mitt mål i alla fall. Men då är det väl för bövelen dags att sätta fröer NU! JAAAA, jag VET! Jag lovar att jag skall sätta tomat och zuccinifröerna denna helg. Nu har jag skrivit det så nu måste jag ju. Nu är ni mina vittnen! Känner ni pressen? Äsch da, bry er inte, jag får faktiskt växa upp och ta ansvar för våra grödor. 

Så ha nu en härlig helg! 

Nu skall jag och Göbben testa böbbelköppen!

Höpp i köppen!

Betraktelser

 Gokväll, mina godingar!

Nu kommer det betraktelser...Håll i er nu för nu kommer de!!

Jag har svårigheter med att växa in i min ålder. Mentalt är jag ibland löjligt barnslig och kommer ofta på mig själv med att kalla vissa människor för "pensionärer" en aning överseende och nedlåtande tills jag inser att de flesta i min egen ålder är pensionärer sen flera år och att jag står på tur nästa sommar. Min käre Göbbe har varit pensionär sen flera år trots att han är min toyboy, dvs två år yngre än jag är😁

Men..

Jag hänger kvar på min arbetsplats som en relik från 25 november 1996 då jag för första gången steg in genom entrén till Ilandaskolan. Jag blev den enda(vad jag vet) som har blivit presenterad av dåvarande rektor Mats Larsson via Allanropet! Allanropet var ofta använt på den tiden då det behövde gå ut information till alla. 

Men...

Förr eller senare säger väl hjärnan till en att det är dags att INSE att det är dags att ta det lite lugnt...

Äsch da!

Men så knackar krämporna på.

Jag är döv på vänster öra sen min influensa v.3. Har kört alla öronsprayer som finns i handeln men de funkar bara en kort stund. Så då är frågan? Är det så här det kommer att bli i fortsättningen som "gammal"? Min syn, som har varit diagnostiserad som halvblind sen tidiga år har  försämrats på vänster öga vilket har föranlett att jag behövt beställa nya progressiva glasögon à 12.200:- men håll i er nu, jag fick SENIORRABATT med 25% eftersom jag fyllt 66 år så notan blev "endast" 9.990:-.

Vet fortfarande inte om jag skall känna mig kränkt eller vara tacksam...

Men vet ni, just nu så hör jag Pip, piiiiiip, pip, piiipip och piiiiiip från en pipleksak hårt pressad av en brun lappis vid namn Glimma, så helt döv är jag inte. Och vet ni, hon och hennes två kompisar gör att jag känner mig ung..nja, yngre...nåja, mindre gammal. 

Ha nu en trevlig helg!