November...

 Gokväll, mina vänner! 

Det var ett tag sen men nu har jag fått nån form av extraenergi, den kan försvinna hur snabbt som helst så nu gäller det att smida medan järnet är varmt! Hmmm, det där var väl ett uttryck som är okänt för våra unga? 

De har mycket att lära, de där ungdomarna😄

November...värsta månaden för mig. Alla vackra höstfärgade löv har fallit av träden, fukten träffar en som en smäll på käften varje morgon då man behöver gå utomhus. De sista ruttna äpplena behöver krattas upp och slängas i skogen så rådjuren inte kommer på besök i vår hage.'

 Kommer ALDRIG att glömma det lilla rådjuret som fastnade med huvudet i staketmaskorna och jag behövde lirka loss det. Hur jag orkade dra isär maskorna i nätet fattar jag fortfarande inte! Men de ögonen...finns för evig i mig💔 Den lilla behövde gå vidare till Regnbågslandet och springer nu på de gröna ängarna tillsammans med alla vår pälsklingar. Jag vet, är inte dum eller nåt medium, men som djurägare så måste man ha en ventil för att kunna hantera sin sorg och saknad. Det gäller inte bara djur utan även människor. Såsom mina två barnbarn...💔💔

Advent är min räddning för då kan jag plocka fram alla ljusstakar och stjärnor, tomtar, ljuslyktor och ljusslingor för att skina upp det konstanta mörkret. 

Så har det inte alltid varit. 

Som liten unge var jag bara förväntansfull inför julen, att mamma slet livet ur sig för att koka, steka, sylta och baka hade jag ingen aning om. Ingen av oss tre ungar var bortskämda med massor av julklappar. Det var inte vanligt att överösa ungarna med julklappar på den tiden. Önskelistor hade inte uppfunnits, i all fall inte i vårt arbetarhem. Mina föräldrar, rättare sagt mamma, hade koll på vad vi önskade och om vi hade tur så fick vi vår önskan uppfylld samma år eller nästa.... Av detta lärde jag mig att hantera motgångar. 

På den tiden...😕

Men så jävla gammal är jag väl ändå inte?

Joo, det är du ju! Men du är ju inte sänkt bara för det, eller?

Hmm...

Där fick ni nåt att fundera på för nu, mina godingar, skall jag ta helgen tillsammans med min gubbe och våra pälsklingar! Brasan är tänd, likaså alla värmeljusen, maten står på spisen. Inte riktigt som på mammas tid men nästan...om det inte vore för att göbben sitter och surfar på mobilen...vet inte vad min pappa gjorde då mamma stod vid spisen 1969...

Nu backar jag 50 år bakåt i tiden och ser min pappa sittande vid vår Telefunken kl 18.00 då sändningarna började med nyheter. Efter dem var det middag. Sen umgicks vi. Ibland visades nåt intressant eller spännande program och då låg jag under vardagsrumsbordet,(redan då fruktansvärt närsynt)och kollade tills jag somnade. Sen vaknade jag i sängen morgonen därpå..

Ja, herregud, så tiderna har förändrats, både på gott och ont. 

Just nu är det gott, hoppas detsamma för er!

Äppelkriget

Då var det fredag igen, mina vänner. Hoppas ni har nåt kul på gång och kan fokusera på annat än regnet som smattrar på rutan. 

Oktober står ju för dörren och naturen börjar lägga ner sin sommarverksamhet för säsongen. Jag är tudelad då det gäller hösten.

En lunchpromenad

 Jag älskar de vackra höstfärgerna och den syremättade luften men avskyr fukten, dimman, regnet, mörkret och vetskapen om att det bara kommer att bli värre ända fram till vårkanten.

Men...

Samtidigt så älskar jag att tända i braskaminen, tända värmeljus i mängder, mysa i soffan med en evighetslång serie på tv tillsammans med Göbben och alla djuren. Hösten och vintern är ju också helt kravlös för mig eftersom trädgården ligger i vila och betongverkstaden ligger nere för säsongen.

Brasan äslkas av oss alla

Fast i januari startar ju förstås odlingssäsongen igen med frösådder av chili, tomater., oregano, timjan, aberginer, paprika och eventuellt nåt annat spännande...

Hösten är ju också ransakningarnas tid för oss på landet. Vad hann vi inte med i år som vi skulle ha gjort, kanske redan för typ tre år sen? För det finns ALLTID nåt som behöver skötas om, repareras eller bytas ut. 

I år hann jag inte med att gjuta rabattkanter till rosenrabatten, det får jag sota för nu. Jag löser det med att inte titta åt det hållet. Ogräset är snart frodigare än rosorna...

Sen blev inte golvet till vår pergola verklighet, det löste vi mycket enkelt med att ställa ut vårt vingliga caféset där, lätt att flytta vid gräsklippningen dessutom lätt att flytta till skuggan då solen var som hetast i somras. 

Vad gjorde vi inte mer då? Åhh, att jag inte kom på det direkt! Organiserade garaget!!! Jag har gjort det tydligt att jag ICKE kan beträda detta garage i dess nuvarande tillstånd utan att behöva psykiatrisk läkarvård direkt efteråt😵

Ordning och reda är ju mitt ledord i livet, både i kaffekoppshyllan som i skruvlådan. Det vet alla som känner mig😄

Fast det där med ordning och reda är inget som jag är född med, långt därifrån. Jag har ändå lärt mig nåt under mina 66 år på jorden och det är att hålla ordning på mina saker för att allt i skallen skall få ro. Det funkar, jag lovar!

Den här helgen är jag gräsänka vilket innebär att jag planerat in hur mycket som helst...som jag inte kommer att göra. Det är jag helt säker på! 

Men nåt som jag vet att jag kommer att göra är att kratta äpplen!

 Vad är det för fel på våra äppelträd? De är för gamla, planterade på 50-talet, för att ge gigantiska skördar men det skiter de tydligen i.

Krattade igår, såg detta imorse...

Mat till rådjuren och älgarna

 Förra året gav de inga äpplen, knappt kart på marken ens. Nu krattar vi fallfrukt som galningar, går upp i skogen och lämnar till rådjuren och älgarna. Äpplena är ju heller inga ätäpplen, jag smakade på ett och det stramade långt upp i pannloben av syran, och då skall ni veta att jag gillar surt och beskt,..men enligt grannarna är de mycket goda att göra mos av. Bara det att varken jag eller Göbben äter äppelmos. Vi är inga syltmänniskor, helt enkelt. Eller mustmänniskor, heller för den delen.
Har gjort fyra äppelpajer till jobbet, det märktes knappt i äppelskörden. 
För mig är det viktigast att inga klövdjur hoppar in på tomten och skadar sig på stängslet runt trädgården. Glömmer ALDRIG rådjuret jag fann med huvudet genom stängslet i julas!!!Så förfärligt!
Hämtade posten idag, Göbben hade glömt...i brevlådan fanns ett mjukt kuvert där avsändare var Svenska kennelklubben..fast överstruket. Blev såklart dretnyfiken! I paketet fanns en pipleksak i en annan färg än Glimmas och jag fattade såklart vem som var avsändaren! 
Det var ju Glimmas förstamatte Marie som tyckt att Dumle behövde en egen pipleksak då Glimma och han tampas om hennes! Fina människa!💖 Jag blev såklart tårögd! Så fint av Glimmas förstamatte att bry sig om vår Dumle!

Till Dumle💓

Dumles lekis

...och vem snodde den direkt?

Så kom det sig att de parkerade sina pipisar intill varann.

Lekisparkering

Mina mål att klara under helgen

Ha nu en fantastiskt trevlig helg!

Livet rullar på...

 Go fredagskväll på er mina godingar! Jag hade tänkt börja skriva nåt intressant om min vecka men just nu är jag inne i en nysattack delux! Har just nyst den 17:de gången...vet inte om eller när det kommer en ny...men NU verkar det ha lagt sig...Kanske...pausar lite och snyter mig...

Det där med mina nysningar har varit en ständig källa till glädje i vår familj. Ungarna har alltid vetat att jag ALDRIG nyser bara EN gång utan minst 21 gånger. Vete tusan varför jag blivit överkänslig för vissa ämnen i vuxen ålder? Nåja, så länge jag tål pälsdjur så är det lugnt. Märkligt ändå, då jag var ung så hade jag ingen allergi. Hade inga vänner som hade allergier heller. Vi var häpnadsväckande friska, helt enkelt! Jag lämnar över till experter att fundera ut varför vi var friskare förr. 

Nu så, har jag slutat nysa. Äntligen! Känner inte den minsta retning i näsan så nu kan jag nog fortsätta mitt blogginlägg. 

Jo, så här är det, jag har haft vår valp Glimma med på jobbet under två veckor och tänk att en liten valp kan göra att en hel personal börjar prata småbarnsspråk och ligga på golvet för att busa med valpen! 

Jag hävdar att hundar eller husdjur över huvud taget är gott för människans själsliv! Människor som inte tycker om hundar, katter eller för all del alla husdjur..Varför gillar de inte djur? Är de rädda? Är de(gud förbjude!) oempatiska eller bara inte vana vid husdjur? Skit samma, våra hundar har varit en källa till glädje för vår personal då jag har haft dem med under elevfria dagar. Vår skolhund Leja har en annan uppgift och skall inte busa runt hur som helst bland folk utan vara ett stöd för våra elever som behöver det. Det är hon suverän på! Lilla Gumman som gör så mycket gott!💓

Annars...

Så är det lite vemodigt att gå runt i trädgården och se alla växter som vill gå i vila men samtidigt känna den där friska, härliga morgonluften då man släpper ut vovvarna på morgonkiss 06.05. Ja, jag vet, det är tidigt men jag har inga problem med att gå upp tidigt, är ju på väg till ättestupan(pension😜) och att sova en hel natt utan avbrott har inte funnits sen....................kommer inte ihåg. 

Skit samma!Nu verkar det bli en solig och fin helg och då är det ju bara att NJUTA!

Ha en trevlig helg!

Don´t mention the war...

 Förra sommaren gjorde jag en formation av tre pallkragar i vår stora hage och sådde blomsterängsblommor i dem. 

I våras tog vi bort dem och där de stått blev det såklart märken efter pallkragarna. Det växer igen, resonerade vi. Men icke, det märktes tydligt var pallkragarna stått men vi brydde oss inte nämnvärt...tills jag en dag gick en promenad på vägen utanför vår hage med en av våra hundar och såg märkena i gräsmattan. Det såg ju för tusan ut som ett hakkors!!! Jääädrar så oskönt!

Så satt jag och Göbben en kväll på vår glasaltan och hyresgästerna till våra grannars stuga dök upp. Tyska skyltar på bilen...samtidigt blickade vi ut över vår hage och hakkorsmärkena efter pallkragarna och vår spontana tanke kunde inte bli nån annan än Basil Fawltys: Don´t mention the war, I did i once but I don´t think they notice😂 Är man Fawlty Towers fan så är man...

Igår morse såg jag tydligt märkena efter pallkragarna men då jag gick ut under kvällen och skulle ta foto på eländet så fanns inga märken kvar....Har herr H kommit upp från h-vetet och raderat sitt bomärke, han var ju känd för att sabotera för vanligt fölk under många år...eller är det bara en naturens nyck?

JAG ser ju tydligt hakkorset men det är antagligen
för att jag har kvar bildminnet...

Men hör ni, ha nu en trevlig söndagskväll!

Kram

Från Fiskviks Basil Fawlty

Utan mattor på golven...

 Hej hopp, mina godingar! Förhoppningsvis har ni haft en fin ledighet trots varannandagsväder. För oss med egen brunn välkomnar vi dessa dagar. Tänk så mycket man lär sig av att bo på landet och att inte vara ansluten till kommunalt vatten.

Men...

Man vill ju ändå ha vackert väder med sol och endast små molntussar som seglar förbi på himlen. 

Men en dag då regnet stod som spön i backen så tog jag äntligen tag i den översta boken i min bokhög, De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser, han är en av mina favoritförfattare och han kommer att fortsätta vara det även efter den här boken. 

Ja, det där med att läsa böcker...jag har läst böcker sen jag var liten unge. Ingen av mina föräldrar propsade på att jag skulle läsa, men vår lilla bokhylla var ändå fylld av böcker. Det kan ha berott på att min mamma en gång i tiden jobbat på ett bokförlag och fått en massa böcker. då de lade ner. verksamheten. Där fanns inga barnböcker så jag högg direkt in på Moa Martinsson, Harry Martinsson ,Wilhelm Moberg, Per-Anders Fogelström men även en massa mindre kända författare som jag inte kommer ihåg namnen på.

Men...

Om ni frågar mig om min absolut bästa läsupplevelse så säger jag, Ingen tobak, inget halleluja av Eric Lundqvist. Om missionären Algot Svensson som kommer till Nya Guinea för att frälsa papuafolket till kristendomen. Hans vedermödor för att få dessa "vildar",att skyla sitt underliv med svarta kalsonger istället för penisfodralen som alla män bär som enda plagg är bara en av alla dråligheter i denna fantastiskt underhållande bok. 

Jag har läst massor av fantastiskt bra böcker både före och efter denna berättelse men just den här sitter som ett positivt klister i mitt minne.

Tycker synd om dagens unga som inte har förmågan att uppskatta en historia i skrift och dessutom att till på köpet få ett bildminne, så torftigt att bara titta på färdiga bilder hela tiden...Nä, nu generaliserar jag för visst finns det ungdomar som läser böcker och varje gång jag träffar på en tonåring som söker en specifik bok så blir jag så himla glad! Har jag den inte i bibblan så säger jag att jag beställer den på direkten! Mama mia, ungar som läser!

Här på Fiskvik har tiden haft sin gilla gång med ogräsrensning, reparationer och valpsäkring inför den nya valpen Glimma. En liten brun lappistjej, söt som socker som vi hämtade i mitten av juli. 

Diskussionerna om vi skulle skaffa en ny hund efter att vår finaste Humle fått somna in böljade fram och tillbaka under våren. Vi sörjde och sörjer fortfarande honom, men samtidigt så kändes det som om tomrummet efter honom behövde fyllas, INTE att han skulle ersättas, hell no! Det går inte! Humle var Humle och hans minne finns för alltid hos oss. Men skulle vi ta en omplacering som vi har gjort fyra gånger tidigare och vet utmaningarna ELLER satsa på en valp som kommer att leva ca 15 år? Vi är ju inte lastgamla men blir ju heller inte yngre(vem blir det?😒).

Det fick bli en valp.

Så den 18 juli for vi till Skogsgläntans kennel i Alingsås kommun för att hämta lilla Glimma(Skogsgläntans Wilma). Ett riktigt litet yrväder som varken räds att tampas med store Dumle eller katten Blixten med vassa klorna! Ja, Blixten ja, han får numera gå ut på egen tass för att slippa alltför många överfall av den där bruna odågan Glimma. Då jag ropar, Blixten, vill du gå ut? så kommer han springandes och sätter sig i hyllan på altanen för att få sin gps runt halsen. Sen spatserar han sakta ut, sätter sig på plattgången och tvättar sig, tar ett varv och går sen till sitt favoritställe under altanen, där han kan ligga i timmar. 

Glimma och lekisarna

Vid hans gpspremiär var hans matte hyfsat orolig och stod på altanen med mobilappen öppen för att se var han höll hus, då hon inte är nåt tekniskt snille, ej heller fena på kartbilder så blev hon ytterst fundersam då hon verkade stå på katten! Då hon med egna ögon såg att detta inte var fallet så trillade talgdanken ner att han befann sig UNDER altanen precis under hennes fötter. Ja, jädrar...

Bästa gps:en!

Blixten💖

Ja, livet med valp förändrar livet ganska radikalt så i vårt hus lever vi numera mattlösa och golven har väl aldrig varit så välstädade som efter den 18 juli😄, vi turas om att sova med valpis i gästrummet i källaren, den andra sover i sovrummet med de andra två hundarna, eftersom de väcker henne då de byter sovplats flera gånger under natten. Detta märkte vi ganska raskt de första nätterna då vi sov allihop i gästrummet där det är svalt under värmebölja, det blev inte många timmars sömn för oss då Glimma tyckte att hon sovit färdigt vid 03-tiden...😵😵 

I år har jag också gjutit den allra sista formen i vår plattgång! Nu behövs det bara fogsand...det blir väl nästa semester...

Spänningen stiger...