Vååååår bästa tid är nuuuuuu!!!

 God fredagskväll på er, mina godingar!

Jag sitter faktiskt inomhus just nu. Jag vet, det är nästan brottsligt då naturen visar sin absolut bästa sida men om jag satt ute på altanen så skulle jag inte se vad jag skrev pga solens strålar. Ja, man kan ju tycka att jag är helt crazy som hellre går in för att skriva ett attans blogginlägg än sitta ute och njuta. 

Men...

Jag har faktiskt ett fullt legitimt försvar i form av snor-nys och andningsnöd. Som liten och ända tills 30-årsåldern var jag en fullständigt allergifri Anja. 

Nej, förresten, nu glömmer jag ju den där tonårstiden då man var tvungen att passa in i gänget på något sätt...vad skulle man hitta på? Jo, eftersom ens mamma rökte så kunde det väl inte var fel att sno några ciggisar av henne och stoltsera med i rökrutan? Jodå, så gammal är jag att det fanns rökruta på skolan. Bara det att hon rökte Ritz-ofilterat, hemska grejer!!! Detta var ju ohållbart så istället fick jag gå över till att sno några kronor ur hennes plånka för att köpa en liten Commerse. Ni märker villken brottsling jag var! Både missbrukare och ekonomisk brottsling!

Inte mer än rätt att jag i vuxen ålder blivit gravt allergisk mot rök, av alla de slag. Eller hur? Karma, liksom.

Nåja, över till här och nu. Våra vackra buskar blommar så vackert att ögonen tåras. Ja, just det, de doftar också...

Men skit samma med doftande buskar och rök så länge som jag inte är allergisk mot pälsdjur! 

Jag kan villigt erkänna att det inte är nån vila att bo på en gård. Men det är nåt man valt för ens sinnesros skull. Arbetet på gården är en form av rekreation även om det känns i musklerna. Jag gräver, svär, gräver igen och blir nöjd över mitt arbete, sen upptäcker jag nåt nytt som behöver åtgärdas, tex att nån av hundarna gjort ett grävprojekt i nån rabatt...

Men...

Livet här på landet lunkar på i lugn och ro utan stress.

Ta det lugnt, mina godingar, ni hinner, och det ni inte hinner är inte en livsnödvändighet. Om ni inte är hjärtkirurger förstås...men nån sån känner jag inte!

Kraaaaaam på er!

Valborgsmässoafton

 Gokväll, alla mina godingar! Är ni på väg till nåt firande just nu eller tar ni det lugnt? 

Själv tar jag det lugnt eftersom mitt hjärta skenar titt som tätt och denna vecka har det trilskats i mitt tycke alldeles för mycket. 

Efter attt jag stigit ur bilen utanför huset efter jobbet idag fick jag en yrselattack med tillhörande hjärtklappning. Jädrar, så trött jag är på detta! Jag som alltid varit så noga med kost och kropp!

Vi har sen en tid varit bjudna på valborgsmässobrasa med tillhörande mat och dryck av våra grannar "rakt över åkern". Idag utgick ett påbud att det är eldningsförbud i kommunen. Där brann brasan inne!😆

Min Gubbe fick order att sammansluta med övriga grannar som är bjudna. Jag sitter här och bloggar jag. Jag är inte nära döden på något sätt men känner mig bara trygg i mitt eget hem. Orkar inte en massa väsen och ståhej runt omkring mig ifall jag skulle bli yr och få hjärtklappning.

Just nu...

Känner jag mig faktiskt lite som tjuren Ferdinand som sitter under sin korkek för att lukta på blommorna och han är SÅ lycklig.

Kanske inte så lycklig som en tjur som slipper dö men ändå väldigt glad över att ha min familj och husdjur. 

Det är inte illa, eller hur?

Ta hand om er i våryran!

Mot härliga tider!

 Nä men hej, mina godingar! 

Jag har haft påsklov! Det har aldrig hänt förut och det kommer aldrig att hända igen men jäääspalt så skönt det varit! Tur att jag hann prova på hur det kändes innan det var försent. 

Jag har hunnit vila. För mig är vila AKTIV vila, dvs att vara kreativ på olika sätt. Antingen städa trädgården, piffa en glasburk med dekoupage, sticka barbiekläder, ja, allt som jag inte orkar under vanliga veckor. Att ligga i soffan och glo på tv gör jag endast då jag är sjuk...som jag nästan aldrig är.

Här kommer bilder i en oerhört knepig ordning men det vete tusan hur jag skall ordna dem snyggt...ni får stå ut, helt enkelt!

Förut har jag jäktat som tusan under helger med att rensa bort allt bôs ur rabatterna, nu har jag hunnit med nästan alla rabatter utan att stressa. För stressa skall jag inte göra eftersom hjärtat protesterat. Hjärtproblemet har ställt till det eftersom akutläkaren efter min yrselattack dubblade min medicindos. Oh my god, så jobbigt det har varit att bara gå en hundpromme! Kroppen har känts som bly och jag har varit tvungen att vila efter minsta lilla ansträngning. Vad gör man då man inte når sin läkare? Jo, man googlar såklart! Och där fick jag veta att min medicin gör att motion blir asjobbig. 

Accepterades inte av mig så i onsdags, kors i taket, fick jag kontakt med en riktig människa på vårdcentralen, tror jag i alla fall för han talade grov "Ekshärska" och det är väl för avancerat för AI? Han dikterade till min läkare, som jag aldrig träffat, under vårt samtal allt jag sa, och kära nån, det är så man tror man drömmer, men han hade ett svar från min mystiske husläkare redan nästa morgon att dra ner på medicindosen till ursprunget! Halleluja, hör bön!

Sååå, redan efter tre dar av halverad medicindos så har jag kunnat rensa rabatter och gå hundpromenader utan näradödentrötthet. Det ni!

Jag och min Gubbe har huserat tillsammans i 30 år. Han kallar mig Gumman och jag kallar honom Gubben. Detta kallar vi varann i goda vänners lag. När dessa begrepp inföll kommer jag inte ihåg men oavsett det så känns väldigt bra. 

Men...

Under mina shoppingrundor hör jag titt som tätt ÄLSKLING ropas av kvinnor mellan hyllorna och då undrar jag i mitt still sinne, har inte älsklingen ett namn? Varför kallar man sin man för ÄLSKLING mitt ibland folk? Jag har livlig fantasi, jag vet, så i mitt stilla sinne ser jag framför mig att män från alla håll springer som skållade råttor för att sluta upp till sin maka och inser att men va faan, det var inte min...Vart är MIN då? 

Drog jag igång er fantasi nu?😂

Bra! Då är jag inte ensam!😉

Ha nu en fortsatt trevlig helg!

Tankar från hjärtat

 Go fredagskväll på er, mina godingar!

Det där med vinter snö och is...

Jag såg en artikel i en dagstidning som gjorde mig nåt så  oerhört upprörd! En förälder hade protesterat mot att en idrottslärare på Hammarö planerade att ha iskunskap för eleverna. 

Vad är det för fel i huvudet på vissa föräldrar? Är det inte en ynnest att ens unge får möjlighet att begripa faran med att gå ut på isen hur som helst då man inte själv ids att lära ungen det själv? Herreguuuud, säger jag! Tacka läraren, för tusan! 

Läste nån dag senare i samma morgontidning att det har blivit ett stort problem med folk som går härs och tvärs över isarna och dessutom under broar, den farligaste isen som finns!...Själv går jag bara på spolad is, om jag måste. Vår plattgång över lilltomten är en isfälla, dock utan drunkningsfara. Det räcker för mig. 

Efter att ha ätit betablockerare i en vecka märks ingen skillnad. Samma obehagskänsla över bröstet och upp strypkänsla i halsen.  Under lördagen fick jag en hjärtrusning de luxe! Kommer inte ihåg att jag fått nån sån rusning tidigare. Försökte tänka bort hjärtrusningen eftersom jag behövde göra inköp som var prio 1. Bröstet drog ihop sig som om jag haft en oerhört för liten korsett och andningen blev tung. Pannbenet vann dock och jag kunde klara mina inköp och ta mig hem utan plåtskador. På bilen, alltså. Gubben fick bära in alla kassar ur bilen, dock inte mig, jag kunde fortfarande gå, om än på svaga ben.

Måndag v. 7. kl. 7.50.

Körde till jobbet, lyssnade till Mix Megapol på radion och skrattade högt åt deras flams då jag helt plötsligt blev fruktansvärt yr i huvudet och det blev svårt att andas! Kunde inte stanna då det fanns bilar bakom och jag var nära avfarten till Skåre. Pannbenet sa; Fokusera, för fan, Anja! Och det gjorde jag såklart för pannebenet och jag är riktiga kompisar sen många år! Faktiskt typ i 67 år, snart 68.

Väl inne på kontoret blev jag en blöt fläck och fick hjälp av tvåa av mina fantastiska kollegor, de sopade ihop mig och körde mig till akuten för vidare öden.

To be continue...

Hjärtslag

 Go kväll, mina godingar!

Det var ett tag sen som jag hade nåt att skriva om här i bloggen, men jag har inte mått så bra under en tid. Så är det då åldern visar sitt fula tryne.

Mitt hjärta rusar iväg hur som helst titt som tätt. Har tänkt att det går att kontrollera, tänker stress som man faktiskt kan påverka...i viss mån. 

Nåja,,,Har gjort arbetsprov, 24-timmars EKG och det visar samma dubbelslag och hjärtrusningar. Ansvarige läkare under provet hävdade dubbelslag men att det inte var allvarligt och jag kan leva med det utan problem, även om jag känner av det. Gött, tänkte jag.

Fick ett meddelande i förrgår från 1177. Jag ha ett recept med betablockerare på Apoteket! Utan läkarkontakt! Kollad upp medicinen på FASS och där fanns ju biverkningar värre än symptomen jag har! Jag kommer INTE att hämta ut dessa tabletter förrän jag har läkarkontakt. 

Återblick...

Jag var en tjock unge som hatade idrotten i skolan. Nej, förresten, inte bollsport men med en idrottslärarinna som hade dans som specialitet och som tyckte att brännboll, pingis och handboll var  skamgränsen och inget som hennes elever skulle ägna sig åt så var gympan hatämnet nr 1. Fast vi blev jävligt bra på mazurka, schottis, polka och jenka....

Har jag sagt att jag HATAR dans?

Mat var det bästa jag visste, ÄVEN skolmaten! Till och med syltan! Det ni! Min mamma lagade god husmanskost förutom lutfisk och fiskpudding men annars så åt jag allt. Så knubbig var mitt andra namn. 

Fast...

För att ta mig till skolan, kompisarna och badstranden så cyklade jag. Nåt annat fortskaffningsmedel fanns inte i lilla Kil. Så kallad vardagsmotion i sin bästa form. 

Tonåren kan vi glömma som hälsomässigt hyfsad. Då var jag inte min version av mitt bästa jag. Hade min mamma varit i livet så hade honn skrivit under på det. 

Lilla mamma som inte kunde begripa vad som hänt med hennes minsting. Rökte och härjade runt, var uppkäftig och obstinat. Under gymnasiet flyttade jag till min dåvarande pojkvän och snabbmakaroner och riven ost blev menyn under helgerna. Skolmaten var dret på Tingvalla, en mosbricka med paprikasallad i torgkiosken blev oftast min lunch. Var trött och håglös så jag gick till skolsköterskan och beklagade mig över dålig skolmat och trötthet och fick den värsta utskällningen ever! Jag kanske har glömt att berätta att hon varit missionär i Afrika? Bästa tankeställaren!

20-årsåldern...

Mötte min dotters far som var duktig fotbollsspelare. Blev gravid och gick upp 25 kilo! De första 6 månaderna mådde jag oerhört illa och kunde bara äta hårt bröd med kaviar på. Kaffe-och lökdoft fick mig att spy.

Men så en dag...

Hade jag matlust igen. Minnet från min första middag som jag fick behålla sitter som en smäck, stuvad vitkål och 16(!) bautastora frikadeller!

Efter det åt jag ikapp alla 6 månader på hårt bröd och kaviar. 

Men...

Så insåg jag att jag inte var nån snygging efter graviditeten så jag började gå långa barnvagnspromenader för att få bort krinolinen runt höfterna. Fick rejält ont i höftböjarmuskeln. Visste inget om anpassning av motion efter låååång vila.

Men...

Vem ger upp så lätt? Efter att höftböjar´n lugnat sig så fick jag blodad tand och började i lönndom göra situps på toan innan läggdags. Höftböjarn´n blev bra och då vågade jag mig till Skogsbackens skola där Karlstads gymnastikförening hade gympapass. Och herregud så kul det var! Var helt slut efteråt! Men glad och nöjd!

Och vet ni, här började min hälsoresa vid 22 års ålder.

Efter det har jag varit allt från hysterisk hälsonörd till att komma ner på jorden och äta vegetarisk kost och bry mig om min hälsa, är ju ändå utbildad inom friskvård.  

Men...

Vad hjälper allt detta då man under en rutinkontroll då jag var säker på att jag hade en låsning i bröstryggen, nåt jag haft under alla år pga min EDS och fått som rekommendation av min fantastiska fysioterapeut att först kolla EKG innan manipulation. Detta har jag gjort under alla år och hjärtat har alltid skött sig...förutom nu. 

Tack mina fina fysioterapeut Gunilla Nygren för att du gav mig  rådet för om du inte gjort det så hade jag gått omkring och trott att jag bara hade dålig kondition!

Idag har jag fått ett, nej förresten två brev från Region Värmland där det i brev 1 står att jag kommer att bli kallad till hjärtkliniken för ytterligare utredning.  I brev 2 står det att mitt 24-timmars EKG visade ett kraftigt antal extraslag.

Jag känner mina hjärtslag HELA tiden men vet inte om jag känt detta förut och inte brytt mig utan tänkt att det berott på dålig kondition. 

Och faktiskt, jag lite är rädd. Eller nåt liknande....

Kära ni, ta hand om er, för bövelen!

Ja men hej vinterslask...

 God fredagskväll på er, mina godingar!

Eller är den god? Har ni ens lyckats komma hem inom rimligt tid utan att fastna i blötsnön? Jag har lyckats ända tills jag kom hem och behövde ta mig ut ur bilen...VARFÖR har jag inte köpt nya broddar???? De jag har liggandes är från typ 1980 eller ännu tidigare...Vid åsynen av dem får man faktiskt en inre bild av 1800-tal...

Nåja, jag tog mig ur bilen utan fysiska skador, kunde hämta posten i uppförsbacke utan vurpor, sen ner igen och uppför trappan utan att trilla en enda gång! Dä ni! 

Men.... 

Jag är sååå rädd om min bil! Jag letade och letade efter en seriös verkstad under flera månader tills jag fann Thoréns Bilservice i Skåre. Jag lämnade in min bil för oljebyte, service och nödvändiga åtgärder i december. Fick tillbaks en bil i toppskick!

Och...

Efter servicen försvann ett missljud som uppstod då skolbussen trängde mig i diket förra året! Så glad jag var då jag 8 200:- senare hämtade ut bilen. Jag skojar inte, alltså!

Nu har vi ännu en vinter med tvättbrädevägar...igår kom raggarbilljudet tillbaks...faan också!

Min Göbbe ha haft en riktig mancold under hela veckan och jag har liksom bara höjt lite på ögonbrynen åt hans symptom. Som alltid. För det mesta så har han likt ett mirakel stått upp och gett sig ut på ett eftersök i lervälling utan problem efter att ha legat i soffan med lidande min. 

Dock inte denna veckan. Har han månne varit RIKTIGT sjuk? Jo, faktiskt, så är det så!

Jag är ju allergisk mot allt som möjligt och brukar ha en nysattack dagligen med typ...20 nysningar på raken. Vad som drar igång attacken är olika. Det kan vara en doftchock av parfym, sköljmedel, mögel eller helt enkelt torr luft som startar attacken. Efter attacken brukar det hjälpa med att jag snyter mig mig och går ut i friska luften. Idag kom nysningarna sent under eftermiddagen. Sen kom halsont och förkylningskänslan vid hemresan. 

Så... 

Jag inser att jag blivit smittad av min man. Fast jag står fortfarande på benen...men nyser och känner förkylningssymptom. 

Nu är frågan; Finns en motsvarighet till mancold hos oss kvinnor? 

Jag kommer att kämpa emot, bara så ni vet! 

Livet med dubbelslag

 God fortsättning, mina godingar! 

Hoppas att er ledighet har gett er det ni mest har önskat, antingen stort släktkalas, en liten familjejul eller en jul med tända ljus, god mat och julprogram på tv-n i sitt bästa sällskap med sig själv. Det där sista har jag firat för många år sen för att jag ville, trots min fd svärmors ängsliga protester om att jag inte längre tyckte om dem. Så var det såklart inte, de låg mig varmt om hjärtat under hela deras tid här på jorden. Man släpper inte älskade personer hur som helst!

För så här var det, jag och min dotters far hade separerat och då tyckte jag inte att jag hörde dit längre, men min dotter firade ju såklart med sin pappa, farmor, farfar och alla släktingar men kom sen hem till mig på kvällen. Det viktigaste för mig var att min dotter skulle få fira som hon alltid gjort, för min del ville jag bara...vara med mig själv. Julen är så olika för oss alla och man gör det bästa av den. 

Om man har möjlighet, vill säga....

Jag är numera en privilegierad människa med fast anställning sen många år men så har det inte alltid varit. Jag har lärt mig den hårda vägen hur man får pengarna att räcka till och det har min dotter lärt sig. Och hon är läraktig! Hon kan verkligen trolla med knäna! Jag är så stolt över henne!

Jag har mått konstigt sen en tid tillbaks, typ några månader, har haft obehaglig andnöd, hjärtrusningar, tryck runt bröstkorgen. Trodde att jag fått en låsning i bröstryggen, nåt som jag fått under hela mitt vuxna liv, ELLER en mycket dålig kondition...Så kan det absolut vara.

Enligt min fysioterapeuts råd då dessa symptom uppstått så skall jag först kolla hjärtat. Sen kan jag komma till henne för manipulation av kotor. Jag har lytt hennes råd i alla år och även nu. EKG togs, som alla andra gånger, men den här gången visade de inte det där urstarka hjärtat som tidigare. EKG:t visade en massa dumheter som dubbelslag lite hur som helst. Blodtrycket var ok. 

Läkaren, en ny bekantskap för mig, tog dock hjärtarytmin på allvar och skickade mig vidare till sjukhuset för utredning. Innan julledigheten gjorde jag ett ultraljud som visade ett friskt hjärta men med en massa extraslag! Detta var inte min VC.läkare nöjd med så han har beställt ett 24-timmars EKG till mig men också ett arbetstest. Detta gjorde jag idag. 

Jag fick massor av elektroder satta på kroppen inför passet. 

Men det jag inte visste var att...

 Arbetstestet visade sig vara ett maxpulstest! Jodå, såna har jag gjort förr i min aktiva tid som elitmotionär. Men det var många år sen. Det märkte jag mycket konkret idag. Under tiden togs blodtryck och pulsen visades i en display. Skämmes, tänkte jag. Alltså, hur mycket saknade jag min vältränade kropp då jag satt på cykeln, tror ni?! Men om jag varit  lika vältränad som förr, då hade jag ju aldrig behövt vara där och göra testet...

Nu är mina ben som mos efter testet och jag har bestämt att jag skall fan i mej ta tag i min kropp och hälsa för så här dålig kondition vill jag inte ha! För jag TROR, killgissar dock, att det handlar om dålig kondition, helt enkelt. Jag vägrar tro nåt annat! 

Fast...varför krånglar hjärtat, är min undran...för jag är allt lite orolig jag...

Sååå

Ta hand om er!