Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 8 december 2017

Beskedet jag INTE ville ha

Så här i juletid skulle jag gärna ha velat delat med mig av någon nyinköpt tomte eller julstjärna, eller kanske nån ljusslinga på nån av våra altaner, men nu blir det inte så...

För....

Idag fick jag Klingas provsvar.
Klinga, vår lilla prinsessa har skivepitelcancer, en aggressiv art. Operation är bokad nästa måndag. Då skall alla framtänder i överkäken och en bit av käkbenet tas bort. Men om metastaser visar sig så....Ja, ni förstår..., för jag orkar inte ens skriva det. Att ge cellgifter till ett djur är inte aktuellt för oss då biverkningarna är svåra och vilket värde har en hund av livet då den mår dåligt hela tiden?  Strålning kan inte bota, endast förlänga livet en tid....
En tröst just nu är att hon inte verkar ha ont eller ens vara besvärad, fast det vet jag ju inte, men hon gosar som vanligt och äter sin mat med god aptit. 

Goaste fina Prinsessan Klinga

....och hennes såriga och svullna mun trots att en tand är bortopererad

Men...
Det går inte att förtränga att vi kanske får ta adjö av henne inom snar framtid. 
Hela kroppen skriker NEJ! 
Inte en gång till vill jag mista ett djur i juletid! Förra året lämnade jag Skrållan för att få onda tänder bortopererade men efter en timme fick jag samtalet jag inte ville ha från veterinären att hon hade cancer i hela käken och inget gick att göra, så jag fick låta henne gå in i den eviga vilan utan att ha hunnit säga adjö ordentligt. 

Så kommer man till den eviga frågan som många ställer: Hur kan man skaffa djur då det förr eller senare kommer en tid då man får ta jobbiga beslut? 

Tja....


För mig är det mycket enkelt; Om man är rädd för att mista sina älskade så kan man ju inte ens skaffa en partner, barn eller djur för trots allt kan man inte vaccinera sig från olyckor, sjukdomar och sorg 

För mig är det en sån oerhörd lycka att få dela vardagen med våra lurviga vänner att jag får ta ansvar för att de mår bra och om inte...så får jag ta det jobbiga att hjärtat brister på mig då och då. 
Nu är jag av hävd en katastroftänkare och tar ofta ut olyckor i förväg så nästa måndag kanske vi har en nyopererad, hyfsat groggy men tumörbefriad och tandlös Prinsessa hos oss. 
Håll tummarna, kära ni, för vi vill gärna behålla vår lilla gumma hos oss bra många år till!