Gokväll, mina godingar!
Nu kommer det betraktelser...Håll i er nu för nu kommer de!!
Jag har svårigheter med att växa in i min ålder. Mentalt är jag ibland löjligt barnslig och kommer ofta på mig själv med att kalla vissa människor för "pensionärer" en aning överseende och nedlåtande tills jag inser att de flesta i min egen ålder är pensionärer sen flera år och att jag står på tur nästa sommar. Min käre Göbbe har varit pensionär sen flera år trots att han är min toyboy, dvs två år yngre än jag är😁
Men..
Jag hänger kvar på min arbetsplats som en relik från 25 november 1996 då jag för första gången steg in genom entrén till Ilandaskolan. Jag blev den enda(vad jag vet) som har blivit presenterad av dåvarande rektor Mats Larsson via Allanropet! Allanropet var ofta använt på den tiden då det behövde gå ut information till alla.
Men...
Förr eller senare säger väl hjärnan till en att det är dags att INSE att det är dags att ta det lite lugnt...
Äsch da!
Men så knackar krämporna på.
Jag är döv på vänster öra sen min influensa v.3. Har kört alla öronsprayer som finns i handeln men de funkar bara en kort stund. Så då är frågan? Är det så här det kommer att bli i fortsättningen som "gammal"? Min syn, som har varit diagnostiserad som halvblind sen tidiga år har försämrats på vänster öga vilket har föranlett att jag behövt beställa nya progressiva glasögon à 12.200:- men håll i er nu, jag fick SENIORRABATT med 25% eftersom jag fyllt 66 år så notan blev "endast" 9.990:-.
Vet fortfarande inte om jag skall känna mig kränkt eller vara tacksam...
Men vet ni, just nu så hör jag Pip, piiiiiip, pip, piiipip och piiiiiip från en pipleksak hårt pressad av en brun lappis vid namn Glimma, så helt döv är jag inte. Och vet ni, hon och hennes två kompisar gör att jag känner mig ung..nja, yngre...nåja, mindre gammal.
Ha nu en trevlig helg!