Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 31 maj 2025

Att lägga näsan, eller hela ansiktet i blöt...

 Hej där, mina godingar, i finvädret! Hoppas ni njuter av solskenet på bästa sätt. 

Själv sitter jag i skuggan...Har dragit på mig en förkylning och den har jag bestämt skall försvinna utan bihåleinflammation. Så skugga gäller. 

Men vem har sagt att benen är förkylda så därför har jag suttit i skuggan med benen i solen.

Nåt som jag trilskas med allt mer är blodsockerfall titt som tätt. På senare tid har det varit väldigt tätt. För er som inte vet hur det känns då man får ett blodsocker fall så kommer här en förklaring; Man börjar få olustkänslor, hjärtat skenar, kallsvetten kommer, panikkänslan efter att få tag på nåt att stoppa i munnen för att förhindra totalt kollaps ligger nära. Helst skall man äta nåt salt, sött och fett. Eller bara vad tusan som helst bara man får stopp på obehaget. Om inget av detta hjälper så tuppar man av. Helt enkelt.

Som...

I torsdags var det den stora dagen för oss att ställa i ordning vår hügelbädd för potatisodling. Jädrar så taggade vi var! Gubben fixade ny fin ram och stolpar för hundsäkring medan jag skottade massor av skottkärror hästskit och fyllde upp. Då det blev lite dötid tog jag en sväng med spaden runt ett träd som Göbben klagat på att han inte kan klippa runt. Grästuvor är j-igt jobbiga att handskas med. Det är sen gammalt. Nåja, är en stönig så är en....

Kolla vårt potatisland!
Hundsäkrat och allt!



Fontänpilen behövde lite omtanke runt roten...

Men vilka rötter....

Men vem ger upp, inte JAG!

Vi körde på, Gubben och jag, hela dagen faktiskt. Utan matpaus. Såna är vi, gubben och jag, men han har inga blodsockerproblem som jag. Han kan jobba en hel dag utan mat, det kan inte jag. Men det glömde jag som vanligt....

Det blev sååå bra och vi var såå nöjda! Efter detta styrkepass tyckte vi att ett böbbelbad vore gött. Sagt och gjort. Vi bubblade våra trötta kroppar och delade en flaska Cava. Härligt!

Förrädarna väntade kl.20.00 så vi gick upp för att göra middag. 

  1. Göbben såg på TV, hörde en duns och fann mig på altanen i en stor blodpöl! Jag hade trillat rakt framåt och tagit emot mig med ansiktet...Jag var kanske ingen vacker syn före, men NU...mina glasögon trycktes in i ansiktet på mig så just nu har jag en pandalook. Inget är brutet men är öm och svullen men vid gott mod. Ser faktiskt lite ut som Glimma...fast hon är ju gullig hon!

Pandalook
Gullig Glimma

Och hej, var inte oroliga, jag KOMMER att boka tid på vårdcentralen. Om jag kommer fram...men det blir ett annat inlägg.

Ha en fortsatt trevlig helg!









söndag 25 maj 2025

Time fies...


Regnet kommer och går, ibland ösregn som övergår till ett stilla duggregn och som odlare med egen brunn så välkomnar jag allt vatten från ovan...i lagom mängd. 

Lagom mängd är ju inte helt enkelt utan beroende på vem man frågar och i vilket syfte. 

Skall förklara; Förra helgen satt jag ut mina tomatplantor och paprikaplantor i pallkragarna där de skall frodas och ge oss en riklig skörd. Efter plantering och en rejäl giva av brunnen hästskit så förväntar jag mig att plantorna tar sig. Regn är därför välkommet...men inte HELA tiden! Nån måtta får det väl va! Solljus och värme är viktigt för oss alla men framförallt för våra grönsaker. 

Jag är lite egoistisk där...jag vet, krig, världssvält, människor och djurs vällevnad finns ju som ett stort svart moln över mig men ibland så vill jag få nån sorts vila från alla eländigheter och bara få...vara. Inte bry mig, utan bara...rensa lite ogräs. Ni anar inte hur skönt det är för själen att rensa ogräs. Man låter hjärnan gå i standbyläge och bara står på knä och rycker fulväxter ur rabatten. Fast det finns ju gränser som att alla pallkragar varit överfulla av ogräs trots markduk underst...

Sååå...

Idag har jag rensat två stycken, öst över all jord i den ena, lagt tjocka lager med kartong underst i den tomma, öst tillbaka all jord i den första för att lägga kartong i den andra. Nu jädrar skall väl inte de attans rävrumporna få en chans ändå! 

Men tänk om:

Man var Ogräspolisen och bara sa: Hörrni! Hur kommer det sig att ni är här? Jag har INTE gett er tillåtelse att beträda denna mark så varsågod och försvinn för annars blir det inte kul, då tar jag fram mitt vapen gasolbrännaren! Tänk på det ni! Och rävrumpor, maskrosor, kirskål och deras anhang drar slokande iväg som en avlöning till nån annans trädgård som helt plötsligt en dag kommer att vara full av fulväxter. 

Drömma går ju...

Tomaterna och paprikan verkar överleva i alla fall. 

Då jag var ung så var jag av åsikten att man är lite dum i huvudet om man har kalas för sina husdjur. 

Det var innan man fick huset fullt av hundar och katter...

Dum i huvudet eller ej så firade vi igår vår lilla yrhätta Glimma som fyllde ett år. Hon är vår alldeles fantastiska lilla solstråle! Att vi bestämde oss för att skaffa en valp så tätt inpå Humles bortgång har underlättat sorgen efter honom, han är saknad för den han var, vår alldeles speciella och kloka spelevink. 

Glimma och presenten Unicorn

Sorgen efter ett älskat husdjur är oerhört jobbigt, inte bara själsligt utan även kroppsligt precis som då man sörjer en nära anhörig. Då vår första vovve Vaski behövde somna in juli 2018 så var jag inte mig själv på flera månader. Kunde inte se våra promenadstråk eller hans älskade hunddagis utan att falla i gråt. Kan fortfarande falla i gråt av saknad. 

Vaski, för alltid saknad

Inte att förglömma mina första katter Toker och Blyger. Blyger somnade in 2009 pga att han fick beteenderubbningar och kissade överallt inomhus. Detta var innan Feliway. 

Toker fick åldersrelaterade problem och fick somna in vid 19 års ålder men hans bortgång kommer jag aldrig att glömma! Jag var chockad över hur känslokall veterinären var inför avlivningen! Hon tyckte att jag skulle lägga honom på det kalla bordet istället för att ha honom i min famn ifall han skulle kissa i mitt knä under sövningen! Hon fortsatte med att ge honom lugnande vilket gav honom illamående och kräkningar, inget som katter skall behöva utstå under den sista tiden i livet. Jag sket i hennes råd och hade honom i knät under hela tiden. Han hade ett fruktansvärt svårt avslut på livet och jag har ALDRIG förlåtit veterinären för detta!

 Sen har vi behövt ta adjö av Cissan, Klinga, Lummi och till sist Humle och alla förutom Cissan som blev så svårt skadad av en bildåre att hon akut behövde få somna in, har de fått fina avslut i lugn och ro här hemma. Och min kropp och själ har gått sönder varje gång. 

Men man repar sig ju. För så är ju livet för oss människor och även för djuren. 

Men...

Vår Glittra har tagit alla avsked från alla sina vänner väldigt hårt. Hon har varit så låg att vi sökt veterinär för hennes problem men inga tester har visat något konstigt. 

Nu, ÄNTLIGEN, har hon blivit sig själv igen! Hon busar med Glimma och Dumle, är snabb som vinden och säger ifrån som den Drottning hon är. Så skönt för oss tvåbentingar som oroat oss sen september 2022!

Glittra

Vi har skaffat städhjälp.Våra nya medarbetare heter Jing, Jang och Ding och har varsitt område att bossa över. Jing härskar över vår övervåning med beröm godkänt, Yang har som ansvar att härska över källarvåningen där gästrum, tvättstuga och dusch ingår. 

Då Ding fick sitt område i markplan tilldelat så visste vi ännu inte att han hade nedsatta funktioner som tex att anpassa sig till höjder och trånga utrymmen. Under detta inlägg har jag i snitt 20 gånger räddat Ding från diverse dilemman som att fastna under soffan, kilat in sig under diskbänken och fastnat under garderobsdörrarna. Nåja, han gör sitt jobb om än på sitt eget speciella sätt och bara man håller ett vakande öga på honom så blir det nog bra.