Nu har alla ungar haft sommarlov en vecka och deras lärare har idag fått sin välförtjänta sommarledighet. För egen del jobbar jag en vecka till. Jag har till hjälp våra fantastiska resurser Lotta och Richard! Ärligt, hur skulle vi klara oss utan dem? De år GULD!
Jag behöver planera för ht-2025, förövrigt min sista hösttermin...Det känns fortfarande overkligt men nästa sommar tar jag semester för evigt. Men jag har redan börjat städa bort mig själv så min efterträdare får det lättare än jag hade för 30 år sen. Men det var andra tider då, det får vi inte glömma.
Nu över till nåt helt annat...
I morgon är det midsommarafton. Vår granne har bjudit in oss på firande med honom och hans barn med familjer. Kommer att bli jättekul!
Trots att tant och farbror Ahlborg brukar somna i soffan vid 20-tiden...
Nåja, de får väl väcka oss om vi somnar till...
Hur vi löser en löpande tik bland deras två hanhundar löser vi imorgon.
Just nu sitter jag på altanen och har dragit igång spotify. Fick olika tips och såklart valde jag 70-talsmusik. OH MY GOD!!! Vilka minnen som dyker upp i hövve!!
Midsommar på 70-talet, innan vuxenlivet. Hade just gått ur gymnasiet och hade fortfarande MYCKET att lära mig om livet. Nåja...det är en annan historia som jag kanske tar upp en annan gång...
Nu återgår vi till midsomrar...
Ett ständigt planerande av midsommarfirande på campingplatser, folkparker, hemma hos nån kompis med eget boende eller nån med tillgång till sommarstuga. Alkohol var den viktigaste delen av hela helgen. Mellanöl fanns under en tid, skitäckligt men vad var alternativet, liksom? Jo, fulgrogg av nån billig sprit och juice eller läskeblask. Därav anledning till att jag inte gillar juice och läskedryck...eller starksprit heller, för den delen.
Midsommar 1980.
Stillsamt firande med liten tjejbebis. Barnvagnspromenad och plockande av blombukett.
Midsommar typ 1986-isch och framåt
Härliga midsommarfiranden med mitt ex och hans syskon med sambos i samband med midsommartravet i Årjäng. Som helt ointresserad av trav så fann jag ändå min plats bland alla. Vi hade många år av härliga firanden i Årjäng.
Men så...
Separerade vi.
Livet förändrades såklart för oss alla.
Nu har vi gått vidare sen länge, mitt ex och jag och herreguuuud, det är ju för bövelen år 35 sen!!!!
Varför sitter jag därför och skriver om detta?
Men det kom bara över mig en dag som denna inför en storhelg. Det känns liksom som att jag ville summera mina midsomrar. Eller min ungdom...eller nåt.
Hade ett så bra samtal med en klok person på jobbet idag, en person som haft en stor uppförsbacke i livet men rest sig. Eller inte bara idag, hon är klok alla dar.
Eller så här, livet går vidare i olika faser och firanden tar sig olika uttryck för oss alla.
Nåt som dock aldrig kommer att förändrats för mig är maskerader. Att klä ut sig. Förfärligt! Att festa med människor som verkar känna en men inte ha en aning om vilka de är, usch och fy, så hemskt!
Jag har ett tidigt minne av en tomte i ett fönster en sommardag. Jag var typ 2-3 år och en kompis till min bror ville skoja med honom. Jag var den som upptäckte hans tomtemaskklädda ansikte vid vår entré. Minnet har etsat sig fast i mitt minne. Mycket har jag glömt från min barndom men DET kommer jag glasklart ihåg! Har erhört svårt för tomtar sen dess. Min mamma har berättat att jag skrek tills jag tappade andan.
Åhh, jag måste berätta en kul grej!
Efter min vurpa med ansiktet i golvet kom jag inte in i min mobil via ansiktsigenkänningen!😂
Nu har jag fått nya fräscha blånader med hjälp av Glimmas tassar, oreglerliga grenar och allt som man kan stöta ihop med. Men det är okej så länge som jag inte förändrar både ansikts-och fingerigenkänning OCH slår i hövve så hårt att jag glömmer koden...😂
Ni som känner mig vet ju att jag har en trist sjukdom som heter EDS där bindvävens kollagen är defekt vilket innebär stora blåmärken vid minsta stöt, långsam koagulering, urledvridna kotor, muskelinflammationer och smärtor i fötter och händer. Just nu har jag en fin blaffa på min högra arm efter att Glimma gett mig lite tuff kärlek. Mitt högra ringfinger är svullet och blått efter en bristning i ett blodkärl då jag satt vid datorn och jobbade. Att uppvisa nya, mörkblå blåmärken varje dag är halvkul då det finns alldeles för många kvinnor bland oss som blir misshandlade i sina relationer. Men så är ICKE fallet för mig, snarare tvärtom, Göbben plåstrar om och försöker hålla koll på sin klantiga maka så gott det går så hon inte slår ihjäl sig. Såg förresten att även han hade en rejäl blaffa på armen efter sammanstötning med en stor gren. Och då var det min tur att plåstra om. Ge och ta, så enkelt är det.
