Go kväll, mina godingar!
Det var ett tag sen som jag hade nåt att skriva om här i bloggen, men jag har inte mått så bra under en tid. Så är det då åldern visar sitt fula tryne.
Mitt hjärta rusar iväg hur som helst titt som tätt. Har tänkt att det går att kontrollera, tänker stress som man faktiskt kan påverka...i viss mån.
Nåja,,,Har gjort arbetsprov, 24-timmars EKG och det visar samma dubbelslag och hjärtrusningar. Ansvarige läkare under provet hävdade dubbelslag men att det inte var allvarligt och jag kan leva med det utan problem, även om jag känner av det. Gött, tänkte jag.
Fick ett meddelande i förrgår från 1177. Jag ha ett recept med betablockerare på Apoteket! Utan läkarkontakt! Kollad upp medicinen på FASS och där fanns ju biverkningar värre än symptomen jag har! Jag kommer INTE att hämta ut dessa tabletter förrän jag har läkarkontakt.
Återblick...
Jag var en tjock unge som hatade idrotten i skolan. Nej, förresten, inte bollsport men med en idrottslärarinna som hade dans som specialitet och som tyckte att brännboll, pingis och handboll var skamgränsen och inget som hennes elever skulle ägna sig åt så var gympan hatämnet nr 1. Fast vi blev jävligt bra på mazurka, schottis, polka och jenka....
Har jag sagt att jag HATAR dans?
Mat var det bästa jag visste, ÄVEN skolmaten! Till och med syltan! Det ni! Min mamma lagade god husmanskost förutom lutfisk och fiskpudding men annars så åt jag allt. Så knubbig var mitt andra namn.
Fast...
För att ta mig till skolan, kompisarna och badstranden så cyklade jag. Nåt annat fortskaffningsmedel fanns inte i lilla Kil. Så kallad vardagsmotion i sin bästa form.
Tonåren kan vi glömma som hälsomässigt hyfsad. Då var jag inte min version av mitt bästa jag. Hade min mamma varit i livet så hade honn skrivit under på det.
Lilla mamma som inte kunde begripa vad som hänt med hennes minsting. Rökte och härjade runt, var uppkäftig och obstinat. Under gymnasiet flyttade jag till min dåvarande pojkvän och snabbmakaroner och riven ost blev menyn under helgerna. Skolmaten var dret på Tingvalla, en mosbricka med paprikasallad i torgkiosken blev oftast min lunch. Var trött och håglös så jag gick till skolsköterskan och beklagade mig över dålig skolmat och trötthet och fick den värsta utskällningen ever! Jag kanske har glömt att berätta att hon varit missionär i Afrika? Bästa tankeställaren!
20-årsåldern...
Mötte min dotters far som var duktig fotbollsspelare. Blev gravid och gick upp 25 kilo! De första 6 månaderna mådde jag oerhört illa och kunde bara äta hårt bröd med kaviar på. Kaffe-och lökdoft fick mig att spy.
Men så en dag...
Hade jag matlust igen. Minnet från min första middag som jag fick behålla sitter som en smäck, stuvad vitkål och 16(!) bautastora frikadeller!
Efter det åt jag ikapp alla 6 månader på hårt bröd och kaviar.
Men...
Så insåg jag att jag inte var nån snygging efter graviditeten så jag började gå långa barnvagnspromenader för att få bort krinolinen runt höfterna. Fick rejält ont i höftböjarmuskeln. Visste inget om anpassning av motion efter låååång vila.
Men...
Vem ger upp så lätt? Efter att höftböjar´n lugnat sig så fick jag blodad tand och började i lönndom göra situps på toan innan läggdags. Höftböjarn´n blev bra och då vågade jag mig till Skogsbackens skola där Karlstads gymnastikförening hade gympapass. Och herregud så kul det var! Var helt slut efteråt! Men glad och nöjd!
Och vet ni, här började min hälsoresa vid 22 års ålder.
Efter det har jag varit allt från hysterisk hälsonörd till att komma ner på jorden och äta vegetarisk kost och bry mig om min hälsa, är ju ändå utbildad inom friskvård.
Men...
Vad hjälper allt detta då man under en rutinkontroll då jag var säker på att jag hade en låsning i bröstryggen, nåt jag haft under alla år pga min EDS och fått som rekommendation av min fantastiska fysioterapeut att först kolla EKG innan manipulation. Detta har jag gjort under alla år och hjärtat har alltid skött sig...förutom nu.
Tack mina fina fysioterapeut Gunilla Nygren för att du gav mig rådet för om du inte gjort det så hade jag gått omkring och trott att jag bara hade dålig kondition!
Idag har jag fått ett, nej förresten två brev från Region Värmland där det i brev 1 står att jag kommer att bli kallad till hjärtkliniken för ytterligare utredning. I brev 2 står det att mitt 24-timmars EKG visade ett kraftigt antal extraslag.
Jag känner mina hjärtslag HELA tiden men vet inte om jag känt detta förut och inte brytt mig utan tänkt att det berott på dålig kondition.
Och faktiskt, jag lite är rädd. Eller nåt liknande....
Kära ni, ta hand om er, för bövelen!
