Go fredagskväll på er, mina godingar!
Det där med vinter snö och is...
Jag såg en artikel i en dagstidning som gjorde mig nåt så oerhört upprörd! En förälder hade protesterat mot att en idrottslärare på Hammarö planerade att ha iskunskap för eleverna.
Vad är det för fel i huvudet på vissa föräldrar? Är det inte en ynnest att ens unge får möjlighet att begripa faran med att gå ut på isen hur som helst då man inte själv ids att lära ungen det själv? Herreguuuud, säger jag! Tacka läraren, för tusan!
Läste nån dag senare i samma morgontidning att det har blivit ett stort problem med folk som går härs och tvärs över isarna och dessutom under broar, den farligaste isen som finns!...Själv går jag bara på spolad is, om jag måste. Vår plattgång över lilltomten är en isfälla, dock utan drunkningsfara. Det räcker för mig.
Efter att ha ätit betablockerare i en vecka märks ingen skillnad. Samma obehagskänsla över bröstet och upp strypkänsla i halsen. Under lördagen fick jag en hjärtrusning de luxe! Kommer inte ihåg att jag fått nån sån rusning tidigare. Försökte tänka bort hjärtrusningen eftersom jag behövde göra inköp som var prio 1. Bröstet drog ihop sig som om jag haft en oerhört för liten korsett och andningen blev tung. Pannbenet vann dock och jag kunde klara mina inköp och ta mig hem utan plåtskador. På bilen, alltså. Gubben fick bära in alla kassar ur bilen, dock inte mig, jag kunde fortfarande gå, om än på svaga ben.
Måndag v. 7. kl. 7.50.
Körde till jobbet, lyssnade till Mix Megapol på radion och skrattade högt åt deras flams då jag helt plötsligt blev fruktansvärt yr i huvudet och det blev svårt att andas! Kunde inte stanna då det fanns bilar bakom och jag var nära avfarten till Skåre. Pannbenet sa; Fokusera, för fan, Anja! Och det gjorde jag såklart för pannebenet och jag är riktiga kompisar sen många år! Faktiskt typ i 67 år, snart 68.
Väl inne på kontoret blev jag en blöt fläck och fick hjälp av tvåa av mina fantastiska kollegor, de sopade ihop mig och körde mig till akuten för vidare öden.
To be continue...
