Som om det inte var nog...

Att just ha lämnat sin bästa väns jordiska skal på en filt i ett kalt rum på veterinärkliniken för att bli endast ett minne gör att man inte tänker på vad som finns i brevlådan vid hemkomsten utan man tar brevbunten och går in med tårarna rinnandes. 

Ögnar endast igenom framsidan på kuverten, där är det gamla vanliga förutom ett kuvert med båda våra namn på. Struntar i alltihop och försöker att inte gråta ögonen ur mig. Husse likaså. 

Så kommer natten. Sover ca 3 timmar. Vaknar. Inser att det inte går att somna om och smyger därför ner på bottenvåningen för att inte väcka maken som skall jobba.

Ser brevbunten och tänker att det är väl lika bra att kolla vad det är. Kanske en inbjudan eller nåt?

Öppnar kuvertet och upp flyger fruktansvärda anklagelser rakt i synen på mig! Gallan dryper från början till slut i ett brev, där skribenten säger sig vara talesperson för ett "granngäng".

Vi anklagas för att ryta och skrika åt hundarna oupphörligen. Både utom-och inomhus. Hundarna skäller hela tiden dag som natt. Både ute och inne. Vi är klockade på våra promenader och då skäller hundarna HELA tiden. Kl. 23.00 rastar vi våra hundar för natten och det är helt fel för  alla vaknar över oväsendet. Då borde vi låta hundarna göra ifrån sig på tomten...

Vi har också skrivit på sociala medier att vi skaffat hundarna för att skrämmas och att vi är experter på hundar.Det raljeras över att jag klickertränar hundarna utan resultat. Vi baktalat grannar i vårt område. Vi är en skam för hundägarskap och borde anmälas till Djurskyddet(?) Barnen i lekparken är jätterädda för våra hundar och det borde vi ju begripa att vi inte är lämpliga som hundägare! Hundarna mår ju uppenbarligen jättedåligt! Vi får också tipset att lära av alla andra trevliga hundägare i området.

För dit hör inte vi.

Dessutom har vi tydligen skaffat EN HUND TILL! 

Oj, glömde en grej, vi super också!

Måste hämta andan lite....

Efter att ha frågat vår närmaste granne om vi och våra hundar stör dem så tittade han frågande på mig och frågade:

 -Hur då? 

-Ja, att de skäller väldigt tex? 

Nää, vadå? Det gör det väl inte!

-Jo, men Lummi är ju jobbig med sitt skällande.

-Jovisst, ibland så, men hon skäller inte då hon är ensam hemma.

-Men hojtar och gapar vi med hundarna?

-Näääej, hur menar du?

-Men att vi hojtar arg på dem om de springer ner till staketet och skäller på passerande hundar?

-Men det måste man väl få göra? Man måste ju får ropa på sina hundar precis som man hojtar på sina ungar som inte kommer direkt och då måste man ropa igen.

Jag berättade då om brevet och han blev helt förstummad. Och sen sa han: DETTA står inte vi bakom, det skall du vara säker på! Men, vem kan vara så elak i vårt grannskap?

Ja, vem kan vara så elak på vår gata? Och så bitter? Eller avundsjuk? Eller hatisk? Och varför?

Min gubbe och jag har en aning men håller det för oss själva, men min göbbe skall ta upp detta med sin kollega som är polis. Såklart finns inget att göra utifrån ett anonymt maskinskrivet(dåligt formulerat) brev, men om trakasserierna fortsätter så ligger brevet i tryggt förvar i en låda...Bara så du vet, skribenten, om du spionerar...

Ja ni, kära vänner, detta är läget på vår lilla idylliska villagata.

Kram i massor och ta hand om er!

Vaski 28/7-2004 - 8/7-2018

Hej mattes pöjk!

Har du kommit fram till de gröna ängarna än, mattes Vaskiböbb? Tänkte ifall det är kö, eller nåt...
Hoppas det finns äppelträd, tomat och chiliplantor så du kan palla så mycket du vill, min Vaskipöjk. Däruppe finns inga magknip, vettu. Jag vet att jag var tjatig på dig om det där med vad som är för hundar och vad som är för människor, men du hade lite dålig koll varför du ville upp och bajsa flera gånger om natten efter dina raider i trädgården bakom ryggen på mig.

Ja, du Vaskiböbb, det är väldigt tomt efter dig, tjejerna ligger på din plats i hallen, du vet på graniten som är så sval och skön. Klinga är sorgsen, men var inte orolig, vännen, hon har Lummi och Glittra som kan putsa morrhåren och tvätta öronen på henne.

Och din mattemor försöker tänka på dig som den du var, en barnslig och pigg kompis som alltid var sugen på att lära sig nya saker. Inte vill jag tänka på hur ont du hade under din sista tid, det hoppas jag du också har glömt. Varför tänka på tråkiga saker, vännen min?

Minns du då du kom till oss som 3-åring? Ganska tjock om magen men vacker som bara du kunde vara! Och den där tjocka magen försvann fort då du fick träna. Sen var du bara vacker!
Och hur jobbigt du tyckte det var att gå på "utbildningspromenad" med mig? Du fick ju inte göra nåt som du gjort förut. Inte skälla och hoppa efter andra hundar, fulhundar, som du kallade dem. Att gå ordentligt i koppel var inte din grej heller. Men du var den mest läraktiga hund jag träffat, även om jag inte tyckte det då..
.Ibland vet du, var jag på väg att förtvivla. Som den gången du fick nos på nåt i skogen och drog mig rakt in i en gran! Kommer du ihåg det? Tror du skrev om det i din blogg, faktiskt.
Eller den gången du kastade dig in i en häck och ditt koppel drog mitt finger ur led? Fast du gick  väldigt fint på väg hem...
Ja, jösses, så många minnen vi har tillsammans, du och jag. Tänk så stolta jag och husse var då du skötte dig så bra på kurserna! Det där med att träffa andra hundar var det ju lite si och så med, eller hur? Men du överraskade oss med ett exemplariskt uppträdande! På kurserna, alltså...Under prommarna var du fortfarande draghund och skällde på hundar. Det var Strängmatten som kom med tipset att anmäla dig till hunddagis. Kommer du ihåg henne? Lummis förstamatte och mattes dotter. Du tyckte ju att hon var jättesträng då hon tränade dig, ha ha! Tittade på henne med den särskilda blicken, liksom i ögonvrån.

Dagis, ja. Där har du varit i 8 år, tänk vad åren går! Så bra du haft det där. Efter några år fick du förtroendet att ta hand om nyingarna så de skulle känna sig trygga. Min pöjk dä! Undrar om inte du var fröknarnas favorit ändå? Alltid vänlig till sinnet även om du gruffade ibland men vem gör inte det? Vem som helst kan väl vakna på fel sida nån gång? Även då du började bli gammal(förlåt) och stel så sprang du fram till dagisdörren på morgonen ivrig att komma in.
Tror du inte att dagis gjorde att du höll dig pigg extra länge? På äldre dar märkte jag att du var piggare efter en dag på dagis än om du hade varit hemma med oss. Där fanns så många fröknar som busade, tränade och gick långprommar med dig men hemma fick du inte samma uppmärksamhet, du fick ju dela den med tjejerna.

Vet du egentligen vilken charmör du var? På tjejfesterna var du medelpunkten, du din store lurvige klump låg i knät på "mina" gäster. Och de bara älskade dig!

Du har haft jobb också. Ett viktigt jobb som eftersökshund. Du och husse var ute på uppdrag och du var strålande såklart! Du lämnade över uppdraget med beröm godkänt till tjejerna då du blev 11 år och pensionär. Det var du värd, min goe guldvovve.

Och som du tog hand om lillsyrran Klinga! Du har tagit hand om henne som drängen Alfred gjorde med Emil. DU å ja, Vaski, ja DU å ja Klinga, såg det ut som ni sa till varann då ni putsat varann färdigt.
Klinga hälsar förresten! Hon ligger här intill mig i soffan. Hon verkar fundera lite på varför du inte kommer hem från dagis. Klockan är ju vid den tiden nu. Hon finner sig skall du se. Ni kommer ju att träffas då det blir hennes tur att fara till Regnbågslandet. Fast jag vill gärna behålla henne många år till, om du ursäktar...
Jag har plockat ihop lite justa bilder av dig. Alla kan inte få plats för den är nog 500 stycken minst. Hoppas du tycker att jag har tagit de bästa. Ursäkta att de ligger i oordning men jag orkar inte sortera dem rätt just nu.

Övning med tjejerna

Det där tyckte du INTE om! Det var du
då du skadat bröstmuskeln

Godissök var du världsbra på!

Åhh, detta var en kul dag! Du fick visa ditt dagis för
din fina hussemor och tjejerna! Hundpromme var det också!

Så högtidlig du ser ut på din 12-årsdag!

Hundpromme med några av Vallarjäntans alla lappisar.
DU, Förstamatten och Klinga främst.

Spadax! Det gillade du!

Tjejfest och dags för knähäng

Långpromme med matte och frost i skägget

Husse tränar dig, Lummi och Klinga

Bästa utkiksplatsen

Du fick en grisis men tyckte den var halvkul...

Höstpromme

Selfie

Här fick du spel, minns jag! Rullade runt och hade dig

Här är vi på juldagspromme

Tjejfest och här är du på väg upp i soffan

Ett av dina många veterinärbesök, ett lyckat...

Kommer du ihåg det här då? Vi bodde på övervåningen
och ni fick mat utanför toan. Dumma vattenläcka!

Så himla fin du var i det täcket! Det skall sparas för alltid!

Busvovvar!

Hade du hunnit palla nåt äpple än?

Jaha, dags för nästa knä!

Ett veterinärbesök igen, också lyckat...

En midsommarafton vid vänern

Balansbollen hann du inte använda så mycket

HA!! Där kom jag på dig!

Ja du Vaskivännen, som jag sa så finns det hur många foton på dig som helst, du är lika fin på alla.

Jag kanske hör av mig längre fram!
Massa gosekramar från din mattemamma

EN dag av alla andra dagar i livet...

Tänk dig att du lagt dig för kvällen, kollat fb en sista gång och tagit fram favoritboken för att läsa några sidor innan John B Lund är i faggorna. Den jäveln är ju känd för att slänga sömngrus hej vilt och mycket riktigt, du somnar som en sten. Sover gött men så...skäller en av vovvarna! Tjuvar på gång, eller en full granne som trillar ur en taxi? Föräldrafria hormonstinna ungdomar som har svårt med volymen?

Vete tusan, hundjäkeln vänder på sig och somnar om.

Du glor i taket och inväntar J.B.Lunds återbesök. 

Helt i onödan. 

Den jäveln har väl gått på fest och skiter totalt i alla stackars sömnlösa.

Så äntligen....det började dra i ögonlocket och du känner att du blir tyngre och tyyyyngre....då börjar din kära äkta hälft dra timmerstockar de luxe! Du puttar lite försynt på hen för att få stopp på dödsrosslingarna men det är såklart helt förgäves. Vem hade trott nåt annat?

De fortsätter i ojämna intervaller antagligen JUST för att du inte skall falla in i nån sorts snarktillvänjning ungefär som en godnattsaga, om ni förstår. Och då du tänker att detta nog är det värsta oljud du har hört så startar måsarnas sommarfest.

Värsta ravepartyt! Undrar vilka droger de tar egentligen? De har ju inga hämningar, de där skitmaskinerna. kastar sig huvudstupa från taken rakt ner i backen med dödsförakt. 

OCH överlever! 

Men så äntligen, verkar de ha ankrat och du ser din chans att lägga igen dina mycket trötta blå.

DÅ hörs bzzzzzzzzzzz, bzzz, bzzzzzzz, bzzzzbzzzz.....bz...

Du spänner din hörsel för att pejla myggjäveln för slå ihjäl den en gång för alla men ger upp då kriget är förlorat innan det ens börjat. Den var nämligen inte ensam...

Då du gett upp så känns det som att sömnen börjar komma och du känner den där slappa känslan i kroppen som är så himla go och nuuuuuu äntligen....

Gnäll, gnäll, gnäll, gnäll.....GNÄÄÄÄÄLL!

Klockan är nu 17.38 och en kissnödig hund vill ut. En hund som blir överlycklig över att du är vaken och vill umgås med honom efter att han har dragit en liten drill på tomten. 

DU är dock kallsinnig till gos och går grinigt uppför trappan för att om möjligt få en liiiiten blund i ögonen.

ÄNTLIGEN!

 Sömnen kommer men vad händer då? Jo, du drömmer att du fått sparken och vet inte varför! Du får vassego att plocka ihop dina saker utan prut och bara...försvinna utan förklaring. 

OPPPS!!!!

Du tvärvaknar och känner ändå att du nog har jobbet kvar men behöver gå på toa. En vovve och en kisse vill säga godmorgon så det blir lite gos innan toabesöket. Såklart måste man gosa! På väg till toan känner du en doft av bajs SAMTIDIGT som din ena fot träffar nåt blött, kladdigt....

Din högra fot har träffat en hundbajs mitt i prick!  

Som tur är så är du ju nära duschen så du tvättar din högra fot oerhört noga och då du ändå håller på Så tar du den vänstra också. För man vet ju aldrig....bajs är ju bajs och då man råkat nudda den så vill man liksom bada i klorin, eller hur?

Nu är du en förnuftig människa och tycker det räcker med tvål och vatten och att skölja duschgolvet lite extra noga, faktiskt...skura med såpa. Flera gånger. 

Sen behöver du kaffe. Kaffe är livets dryck, eller hur?

Utan kaffe på morgonen så kan hela dagen bli upp och ner...

Medan kaffet bryggs så tar du två av dina fyra vovvar på promme och försöker då fundera ut vilken av dem som kan ha bajsat inne utan att ha meddelat medelst gnäll. Båda lägger snällt var sin kringla. Ok, då är det två kvar. En lägger kringla, en inte. Du känner dig nöjd med ditt detektivarbete.

Du tar en tur till veterinären med din gammelvovve för lite smärtlindringsdrog och då du kommer hem finner du bajs på vardagsrumsmattan....och två spyor på två soffplymåer i TV-rummet. 

Suck...tänker du.

Du tar dina bajsiga mattor och spyiga plymåer och kör såpa och högtryck på dem.

Och känner dig aningen utpumpad...

För nu är frågan; VEM har gjort VAD?

 Detta kan du fundera dig gråhårig på eftersom det har visat sig att alla utom en(gammelman) har motiv och möjlighet till bajs-och spykavalkad. 

Efter detta är du kanske en erfarenhet rikare och låter mattorna stå ihoprullade för vem vet när nästa bajskringla skall dekorera nån av dem?

Tänk dig att detta hände dig? 

Fifi/Glittra

Hej goa gänget! Hoppas ni har en bra helg med snösmältning och eventuellt korvgrillning eller bara mys i solen. Skit samma vad man gör bara man vistas ute i friska luften.

Har en fråga till er; Om ni har en åsikt och håller stenhårt vid den...vad kan få er till att ändra åsikt?

Jag har under lång tid sagt till min make att det inte blir nån mer vovve i vår familj. Våra vovvar är ju till åren komna, även om det är en frisk ras som blir gamla.
Sedan har jag högt och tydligt förkunnat för min make att om det skall bli nån mer hund i vår familj i sinom tid så skall det var en hanhund och den skall vara brun som en björn. Jag tycker verkligen att de är sååå himla fina!
Men...
Så hände det sig att det på vår "uppfödargrupp" på facebook stod att en liten vacker tik var för omplacering.
Min make for i taket då han redan kände tjejen.
Jag tvärvägrade först!
Men så...
Tänkte jag...
Va tusan, det funkar väl med en hund till!
Varför inte, liksom?
Gammelman Vaski är ju snällast i världen och kan på ålderns höst bli en farfar till Glittra. Även Klinga är ju en go mamma. Så kommer vi till Lummi....Där har vi nåt att bita i. Men kommer att lösa det, så det så!
Så idag har vi varit på besök till Glittras nuvarande hem. Hon heter nu Fifi, men det passar inte hos oss utan kennelnamnet skall klickas in.
Klickas in, tänker ni? Vad tusan är det? Klickerträning är det bästa sättet att trana djur på. Varje gång djuret gör rätt klickar man och så är man snabb som tusan med att ge godis.
Funkar alltid.
Eller nästan alltid..
Ja, jädrar, så spännande det skall bli med en ny hund! Två i varje hand och skrämma livet ur alla små trasselsuddar i kvarteret!!!! Och deras ägare utan hundkunskap...

PS: Har förstått att en läsare inte förstår då jag raljerar så jag får väl förtydliga för hen att vi INTE skaffat hundar för att skrämma vettet ur andra, utan för att vi älskar både husdjur och utmaningar.
Och om vederbörande inte vet vad raljera betyder så kommer här några synonymer:
Skämta, gäckas, skoja, småretas, nojsa, gyckla, förlöjliga. Bara att välja det som passar bäst.
Hoppas detta hjälper den arma människan att se livet från en ljusare och humoristisk sida...men förstår att det kan vara svårt att urskilja nyanser i språket då man har sina egna föreställningar skrivna i sten. DS

Glatt och sorgset

Hej Goa Folket!
Hoppas att ni har en fin tid nu då snön smälter och solen värmer i lä bakom knuten. Jag älskar verkligen den här tiden! Trots att det kan bli attans slaskigt så går allt åt rätt håll dvs mot sommaren och då kan jag stå ut med slask runt fötterna och grusiga hundar.

Mot mina principer så for vi förra helgen MOT snö och kyla! Vi for till ett ställe som jag älskar över allt annat.
 Likenäs!

Jag är född på landet men då jag skulle börja skolan ville mamma att vi skulle flytta in till tätorten dvs Kil...Värsta metropolen vid den tiden.
Jag har alltid känt mig bekväm i små "hålor" och har fortfarande en dröm om att få möjlighet att bo i en "håla".
Nordvärmland känns som vårt framtida hem då vår tid inom arbetslivet är till ända.

Älskar gamla möbler...

Möbler från förr...

Jag älskar denna vy

Kakelugn!!!

Grannar...men hyfsat långt bort

Snön var tyvärr för djup för två av våra hundar...
Vaski ville men orkade inte...

Klinga fann en finsoffa att vila i direkt!

Här ligger gänget i väntan på MAT!

Mannen i mitt liv lagar födelsedagsmiddag till mig...och honom

Moraklocka!

Min frösådd frodas lite ojämnt men är ändå godkänd av mig. I år kommer det att bli en rekordskörd av aubergine, zuccini, bönor, tomat och som vanligt chili.
Har jag bestämt, i alla fall....

Växer så det knakar...

..och här också!

På tal om blommor.
Jag fick en sån himla fin blomma från jobbet på min 60-årsdag! Jag har aldrig sett nåt liknande och är därför jätterädd att ta död på den!
Det är en ficus enligt infolappen i alla fall och ficusar har jag haft många under många år men denna sort är för mig helt okänd.

Helt fantastiskt fin! Hoppas jag kommer att få den att överleva.'
Skall googla...

Och nu över till nåt helt annat.
Jag var ju inte överlycklig över mitt kontor vid vår återflytt efter vår helrenovering 2014.
Men inget är ju skrivet i sten så därför åtgärdas allt till det bästa under vt-2018.
Och jag är överlycklig över förändringen!

Vy över mitt f d kontor

Tom bibbla

Inför flytt...

Mitt fd kontor

Kommer ALDRIG att behöva ha denna utsikten i framtiden ! Jag är helt
överväldigad!

 Biblioteket kommer att bli mindre men jag kommer att få ett kontor med FÖNSTER och en glasdörr som ger mig vidvinkel och kontakt med eleverna. Känns som det kommer att bli jättebra!

Jag hade önskat att jag inte behövt skriva, eller ens tänka detta, men det är nu dags för ett besök hos vetten för vår gamle man Vaski.

Igen.

I min fantastiska värld kommer han att leva i 100 år men i den verkliga världen så är det nog så att vi får räkna alla dagar som bonusdagar. Vissa dagar är han pigg som en valp, nästa dag orkar han knappt resa sig. Det smärtar mig nåt så oerhört att det inte går att beskriva.
Att jag har förberett mig för detta sen han var ca 10 år hjälper inte ett dugg för det är ändå så himla obeskrivligt för mig att han inte skall finnas för evigt.
Han och jag har tampats sen han som 3-åring kom till oss som en ouppfostrad men fantastiskt lättlärd och vänligt inställd hund.
 Nu är han till åren kommen och jag ser med sorg i sinnet hur han tacklar av även om jag försöker blunda för det. Då han snubblar vill jag skylla på ojämnt underlag...för matte är ju precis lika klumpig...
 Han är och kommer alltid vara mattes älskling!
För alltid!💗

Vaski, mattes hjärtegull! För evigt!