Nyuppstigen från dödsriket...

Go lördag, alla mina vänner! 

Nu skall jag köra lite gnäll men sen snabbt gå över till positivitism(är det ett riktigt ord? Hmmm...)

Slutet på 2024 och starten på 2025 var ju inte det bästa för oss på Fiskvik 210.

En brun valp vid namn Glimma fick lungmask inför och under julledigheten, därefter hann jag jobba typ en vecka innan jag hamnade i dödsriket pga vinterkräksjuka + influensa SAMTIDIGT. 

Att ha magsjuka är för mig en näradödenupplevelse. För de flesta är det säkerligen jobbigt under ett dygn eller så. För mig tar det minst en vecka innan jag kan äta fast föda. Allt med det minsta tuggbara konsistens är omöjligt att få ner. Nåt som är helt säkert är att jag aldrig någonsin kommer att äta ris och grönsakswok igen...😨

Men vet ni hur sjukt gott det är med julmust under en hel vecka efter en magsjuka? Jag som tidigare inte varit nån julmustfantast är nu omvänd för evigt!

Nu har jag varit på jobbet i två veckor, ja, jag säger varit på jobbet för kroppsligen har jag ju varit där men mentalt har jag fortfarande legat i sjuksängen. Jag har gått på autopilot, helt enkelt. 

Men vet ni, igår skingrades äntligen molnen, både kroppsligen och på himlen, eventuellt kan det höra ihop...Jag är ju en solälskare av födsel och ohejdad vana och varje smält snödriva laddar mina energidepåer allt eftersom tills de är på 100%. 

Sorry, alla skidåkare men mina heta böner om en snöfri vinter har gett resultat! 

Med nyladdad energi har jag idag fixat och donat inomhus, gett hundarna extra mycket omsorg, tassvården tyckte de att jag kunde skippat dock...men de stod ut trots allt då godisburken var involverad...

De har ju också fått jag köra flera formel1 race i hagen där Glimma har vunnit hela skiten. Varje gång. 

Som tur är har hon ingen aning om att man vid formel-1vinst skall premieras med fina priser😁

Jag har under en tid haft ett inredningsproblem. Jag har googlat, besökt loppisar men inte funnit nåt som passar. Då jag var liten fanns det vägg/bordslampor med rörliga motiv tex vattenfall. De är helt omöjliga att finna! Lite lustigt är att mina föräldrar tyckte dessa lampor var skitfula och skulle ALDRIG ha köpt nåt dyligt. 

Synd. För mig.

Nåja, jag får söka vidare vad som kan passa i gluggen. Amerikaklockan står still men är dekorativ,( orkar inte dra upp den), tavlan är en mycket kär gåva från min fina fd svägerska Sussie(tack fina du💖) .

Åhhh, vad jag vill ha en
sån där 60-talslampa till höger!

Stjärnorna glimmar och månen lyser klar på himlen så nu blir det ett bad i böbbelköppen  för tant och farbror Ahlborg!

Ha en fantastiskt trevlig helg!

Dödens andetag i nacken...

Den där rubriken kanske är väl dramatisk men likväl har den känts väldigt rimlig, särskilt under natten till söndag fram till tisdag eftermiddag. Vaknade av frossa och en fruktansvärd huvudvärk. Drack en hel flaska vatten då jag var fruktansvärt törstig. Jag genomled natten, den dunkande huvudvärken var mördande och stundtals fick jag för mig att jag fått hjärnhinneinflammation. Under morgonen kom känslan av illamående men tänkte att det berodde på huvudvärken, är ju trots allt migränmänniska. 

Illamåendet tilltog och jag hade som tur var hämtat en hink för rätt som det var så insåg jag vad jag drabbats av! Ja, ni vet väl hur det är att spy så man tappar andan så jag skall inte förgylla denna text med detaljer. Kanske kan jag dock sticka in en liten notering av vad som kunde starta en spyattack; Hörde maken öppna kylskåpet, hörde micron pipa, matos från makens uppvärmda mat...

HINKEN!!!

Under tiden som detta pågick fick jag pling efter pling på jobbmobilen, sjukanmälningarna haglade in! Jag har nog aldrig skrivit så korta smssvar som denna gång...

Tisdag eftermiddag var kväljningarna äntligen över och huvudvärken rimlig och jag kunde på vingliga ben vackla nerför trappan till toan. En hastig titt i spegeln och jag fick mig en riktig chock! Ögonen var helt rödsprängda och nedanför vänster öga lyste en blodutgjutning! 

Men...

Så ökade febern och jag fick frossa, huvudvärk och hosta från helvetet! Ja, så har hela veckan fortgått i sängläge men ibland har jag dristat mig till en utflykt till tv-soffan. 

På nyheterna fick jag veta att det snart skall finnas ett vaccin mot vinterkräksjuka. Den dagen det släpps så skall jag stå först i kön!  Den som försöker tränga sig före, den ger jag en smäll på käften!

Ännu en jul är överstökad...

 Go en helt vanlig vardagskväll, mina godingar!

Har ni haft svårt med veckodagarna, eller? Då är ni inte ensamma. Samma sak, varje julhelg. Idag är första dagen som jag har koll eftersom återvinningen var öppen enligt schema.Vårt nöje sen måååånga år!😁 

I år firade vi en jul-och nyår i Glimmas tecken. Och min inflammerade käkled med följdsmärtor i nacke och bröstrygg. Jojomensan, varför inte ta hela baletten då man ändå håller på? 

Glimmas problem är en separationsångest de luxe + en möjlig kennelhosta, mina är mer konkreta, typ stressrelaterade tandpressande. Jag kämpar på med ett stretchprogram och Gubben har tryckt bort mina låsningar i bröstryggen titt som tätt. Beställt bettskena på nätet. Väntar otåligt.

Glimmas separationsproblem kämpar vi med just nu eftersom vi är lediga ett tag till.  Vi är helt novis på detta problem efter att ha haft sex hundar innan henne som aldrig haft detta problem. De har ju alltid haft sällskap av varann men för Glimma räcker det inte trots att hon har både Glittra och Dumle som sällskap. Hon tuggar sönder de mest konstiga saker som man inte ens i sin vildaste fantasi skulle tänka att man behövde hundsäkra och kissar inne trots att hon är är rumsren sen länge. Dessutom verkar det som hon har fått kennelhosta, dock inte konstaterad än men hon hostar så hon spyr slem, särskilt på natten, adjöss nattsömn för matten men Lilla Gumman har det värst!💓För kännedom; hon har en vettebokad tid på torsdag efter nyår.

Inför min julledighet hade jag likt ALLA tidigare lov planer för att läsa, sy, sticka( återkommer till det senare i inlägget), baka matbröd, träna alla hundarna, tvätta och dammsuga bilarna, vara en vänlig och godmodig maka till min Göbbe(frågor till honom)

Nr 1; Läsa bok; Har börjat på Denise Rudbergs första del i serien om Marianne Jidhoff; Ett litet snedsprång. Går sådär...Är inte lika imponerad av denna bok som av hennes fantastiska serie Kontrahenterna, för att inte tala om Dancing Queen och Killer Queen. Men jag dissar inte hennes serie än. Hon får en chans till.

Sy; HAHAHA!! 

Sticka: Där har jag ett projekt på gång.

 Under Humles sista tid hos oss( åhhhh så svårt det är att skriva om detta men jag gör det ändå😭) )så behövde han ju kläder eftersom hans päls föll av pga hans livsviktiga medicin. Jag stickade därför tröjor och benvärmare till honom för att han inte skulle frysa då det under hans sista tid i livet behagade att bli den mest kalla och snörika vinter sen länge. 

Humle i sin favoritpyamas

Humles sista vecka,
jag försökte göra den så fin för honom
som jag bara kunde för jag visste ju
när hans tid jorden skulle vara över💗

Hans favorittröjor finns i hans minneslåda men de andra som han inte hann bära har jag kvar och tänker att de kanske finns andra vovvar som behöver skydd från kyla. Jag är medlem i flera djurräddarorganisationer men den jag värnar extra mycket om är Black Dog Foundation-Seniorhundarnas fristad. Grundaren av seniorfristaden heter Sandra Tigerlind och hon är en eldsjäl för alla övergivna seniorhundar. Gå in på hemsidan så ser ni hennes oerhörda arbete för övergivna hundar och framförallt är seniorer. 

Humle, mattes älskling, hann bara vara modell för den här tröjan😢

Humle finns inte mer på jorden och sorgen finns konstant hos mig även att den mildras allt eftersom...

Men...

Jag kan inte sluta sticka hundtröjor! 

Humles behov blev en sån stor vana att jag inte kan sluta sticka hundtröjor! Utan hans tröjor skulle han inte kunnat ha gått utomhus under kylan och för mig var hans behov det viktigaste i livet!

Sååå...Här kommer ett axplock av de tröjor jag hunnit sticka.

Stl pytte, typ minivovve

Stl S

Jag tänker att om nån vill köpa en hemstickad tröja av mig till sin hund ger de till köpesumman, minst 200:- till denna organisation. Att bidra till ett bättre liv för övergivna hundar ger mig en oerhörd ro i själen. 

Tyvärr kan jag inte skapa fred i världen men kanske för några övergivna gamla vovvar.

Mitt hjärta värker för alla hjälpande i hela världen men jag måste välja, det är fruktansvärt att inte kunna hjälpa alla men det är ju omöjligt, tyvärr. Jag önskade att jag vann på de där postkodslotterna jag haft i massor av år, för då skulle jag kunna hjälpa många fler. 

Glimma hälsar att dräkten
är jättefin men väldigt varm...

Såååå, mina bästisar, för min skull, ge ett bidrag till någon av alla seriösa organisationer som ni värnar om! De behöver oss för att överleva!

Kram och nospussar från oss alla, två som fyrbentingar!

Med tappad haka...

Gokväll, mina godingar!

 Så var det fredagskväll igen. Och ingen vanlig fredag utan fredagen den 13:de och dessutom Lucia. Undrar om detta otursdatum har inverkat på något luciatåg? Är skeptisk, faktiskt. Olyckor händer ju varje dag så varför skulle fredagen den 13:e vara ett undantag? 

Själv vet jag inte med mig att jag haft någon särskild otur just den dagen...Oturen har infallit vid de mest skilda tidpunkter. Såsom min första biltur i en gammal Simca med ett pinfärskt körkort i plånboken. Fick punka i Bergviksrondellen. Detta var tidigt 90-tal innan mobiltelefonernas tid och en onsdag. 

Under en tid har jag haft stigande smärtor i vänster käke. Har misstänkt en tand som spökat under många år. Igår morse fick jag nog och ringde min tandläkare och fick tid på eftermiddagen, Efter en noggrann undersökning så hävdade tandläkaren en inflammation i käken och dess muskler beroende på att jag pressat ihop tänderna. 

Efter en mycket stressig period under hösten då jag inte haft tid att ha koll på varken kropp eller själ så var det en hyfsat träffsäker diagnos. Fick en skyddande beläggning på den specifika tanden och ett stretchprogram för käkmusklerna. Detta program kommer jag att följa slaviskt vilket innebär att man kan överraska mig då jag övar med hängande haka eller storgapande käft. Skall försöka göra dessa övningar i lönndom men jag förvarnar för säkerhets skull. 

Jag är inte lagd för att beklaga mig men...det är inte kul att ha så ont i käken att jag inte orkar vara med på vår julfest! Att få umgås med mina medarbetare under trevliga former är en lyx och en återhämtning för oss alla. 

Men...

Jag tänder massor av ljuslyktor i hela huset för att mysa med min Göbbe och alla mina pälsklingar och...tar en Ipren och två alvedon.

Ha en Fin luciakväll mina godingar!

November...

 Gokväll, mina vänner! 

Det var ett tag sen men nu har jag fått nån form av extraenergi, den kan försvinna hur snabbt som helst så nu gäller det att smida medan järnet är varmt! Hmmm, det där var väl ett uttryck som är okänt för våra unga? 

De har mycket att lära, de där ungdomarna😄

November...värsta månaden för mig. Alla vackra höstfärgade löv har fallit av träden, fukten träffar en som en smäll på käften varje morgon då man behöver gå utomhus. De sista ruttna äpplena behöver krattas upp och slängas i skogen så rådjuren inte kommer på besök i vår hage.'

 Kommer ALDRIG att glömma det lilla rådjuret som fastnade med huvudet i staketmaskorna och jag behövde lirka loss det. Hur jag orkade dra isär maskorna i nätet fattar jag fortfarande inte! Men de ögonen...finns för evig i mig💔 Den lilla behövde gå vidare till Regnbågslandet och springer nu på de gröna ängarna tillsammans med alla vår pälsklingar. Jag vet, är inte dum eller nåt medium, men som djurägare så måste man ha en ventil för att kunna hantera sin sorg och saknad. Det gäller inte bara djur utan även människor. Såsom mina två barnbarn...💔💔

Advent är min räddning för då kan jag plocka fram alla ljusstakar och stjärnor, tomtar, ljuslyktor och ljusslingor för att skina upp det konstanta mörkret. 

Så har det inte alltid varit. 

Som liten unge var jag bara förväntansfull inför julen, att mamma slet livet ur sig för att koka, steka, sylta och baka hade jag ingen aning om. Ingen av oss tre ungar var bortskämda med massor av julklappar. Det var inte vanligt att överösa ungarna med julklappar på den tiden. Önskelistor hade inte uppfunnits, i all fall inte i vårt arbetarhem. Mina föräldrar, rättare sagt mamma, hade koll på vad vi önskade och om vi hade tur så fick vi vår önskan uppfylld samma år eller nästa.... Av detta lärde jag mig att hantera motgångar. 

På den tiden...😕

Men så jävla gammal är jag väl ändå inte?

Joo, det är du ju! Men du är ju inte sänkt bara för det, eller?

Hmm...

Där fick ni nåt att fundera på för nu, mina godingar, skall jag ta helgen tillsammans med min gubbe och våra pälsklingar! Brasan är tänd, likaså alla värmeljusen, maten står på spisen. Inte riktigt som på mammas tid men nästan...om det inte vore för att göbben sitter och surfar på mobilen...vet inte vad min pappa gjorde då mamma stod vid spisen 1969...

Nu backar jag 50 år bakåt i tiden och ser min pappa sittande vid vår Telefunken kl 18.00 då sändningarna började med nyheter. Efter dem var det middag. Sen umgicks vi. Ibland visades nåt intressant eller spännande program och då låg jag under vardagsrumsbordet,(redan då fruktansvärt närsynt)och kollade tills jag somnade. Sen vaknade jag i sängen morgonen därpå..

Ja, herregud, så tiderna har förändrats, både på gott och ont. 

Just nu är det gott, hoppas detsamma för er!