November...

 Gokväll, mina vänner! 

Det var ett tag sen men nu har jag fått nån form av extraenergi, den kan försvinna hur snabbt som helst så nu gäller det att smida medan järnet är varmt! Hmmm, det där var väl ett uttryck som är okänt för våra unga? 

De har mycket att lära, de där ungdomarna😄

November...värsta månaden för mig. Alla vackra höstfärgade löv har fallit av träden, fukten träffar en som en smäll på käften varje morgon då man behöver gå utomhus. De sista ruttna äpplena behöver krattas upp och slängas i skogen så rådjuren inte kommer på besök i vår hage.'

 Kommer ALDRIG att glömma det lilla rådjuret som fastnade med huvudet i staketmaskorna och jag behövde lirka loss det. Hur jag orkade dra isär maskorna i nätet fattar jag fortfarande inte! Men de ögonen...finns för evig i mig💔 Den lilla behövde gå vidare till Regnbågslandet och springer nu på de gröna ängarna tillsammans med alla vår pälsklingar. Jag vet, är inte dum eller nåt medium, men som djurägare så måste man ha en ventil för att kunna hantera sin sorg och saknad. Det gäller inte bara djur utan även människor. Såsom mina två barnbarn...💔💔

Advent är min räddning för då kan jag plocka fram alla ljusstakar och stjärnor, tomtar, ljuslyktor och ljusslingor för att skina upp det konstanta mörkret. 

Så har det inte alltid varit. 

Som liten unge var jag bara förväntansfull inför julen, att mamma slet livet ur sig för att koka, steka, sylta och baka hade jag ingen aning om. Ingen av oss tre ungar var bortskämda med massor av julklappar. Det var inte vanligt att överösa ungarna med julklappar på den tiden. Önskelistor hade inte uppfunnits, i all fall inte i vårt arbetarhem. Mina föräldrar, rättare sagt mamma, hade koll på vad vi önskade och om vi hade tur så fick vi vår önskan uppfylld samma år eller nästa.... Av detta lärde jag mig att hantera motgångar. 

På den tiden...😕

Men så jävla gammal är jag väl ändå inte?

Joo, det är du ju! Men du är ju inte sänkt bara för det, eller?

Hmm...

Där fick ni nåt att fundera på för nu, mina godingar, skall jag ta helgen tillsammans med min gubbe och våra pälsklingar! Brasan är tänd, likaså alla värmeljusen, maten står på spisen. Inte riktigt som på mammas tid men nästan...om det inte vore för att göbben sitter och surfar på mobilen...vet inte vad min pappa gjorde då mamma stod vid spisen 1969...

Nu backar jag 50 år bakåt i tiden och ser min pappa sittande vid vår Telefunken kl 18.00 då sändningarna började med nyheter. Efter dem var det middag. Sen umgicks vi. Ibland visades nåt intressant eller spännande program och då låg jag under vardagsrumsbordet,(redan då fruktansvärt närsynt)och kollade tills jag somnade. Sen vaknade jag i sängen morgonen därpå..

Ja, herregud, så tiderna har förändrats, både på gott och ont. 

Just nu är det gott, hoppas detsamma för er!