Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 14 maj 2016

En massa tankar..eller strunt, helt enkelt

Mitt liv kantas av teknikstrul. Eller så är det så att jag fattar dåligt...har början till demens...eller är utsatt för en kupp....eller alltihop! Om så är fallet så finns det en möjlighet/risk att jag lider av paranoia. 
Men efter den där dumma uppdateringen till Windows 10 så är jag helt "bort i stöll". Nu kan jag lägga in bilder men att finna dem....ÅHHHHHH, så krångligt.
 Andas, andas....lugn å fin nu...
Och på jobbet brottas jag med nya mejlen där meddelandena lägger sig där de vill...

Men vänta nu....det här skulle ju bli ett positivt inlägg! 
Jag var ju så himla glad och tillfreds då jag startade datorn. Hade en massa bra uppslag i huvudet.
Men den hamnade långt bak i listan då jag inte fann bilderna jag lade in igår. 

Men hejåhå! Nu börjar jag om!

Ibland undrar jag hur det är att bara vara...
Ja, ni som vet...att inte ha massor av projekt i huvudet hela tiden, som dessutom fylls på så snart ETT projekt är slutfört. 
Hur är det egentligen?
För mig har det alltid varit kreativa saker på gång i huvudet.
ALLTID.
Men att förverkliga alla ideér är en annan sak. Och då de dessutom fylls på hela tiden så ligger jag liksom alltid lite efter...
Mina projekt:
*Trädgården, eftersom förra året försvann i en gigantisk vattenläcka med tillhörande psykbryt. Där behövs nu vändas rabatter, läggas NER rabatter, ändras rabatter, grävas ur kompost, delas och planteras om perenner, klippas buskar och träd...och så tillkommer ALLTID piffningen. Man måste ju piffa sin trädgård! Eller hur? Jag brukar piffa med glasburkar, betongnallar etc. 
Fast...Gör inte ALLA det?

*Att sy: en massa snygga plagg att sätta på mig själv. De skall passa nåt alldeles utomordentligt perfekt då den där mjukisringen runt midjan har förvandlats till en metallhård midja. Igen. För den har ju funnits, men i ett obevakat ögonblick luckrades den upp....

*Att virka och sticka:
Har en dröm om att virka en sån där fin flodhäst i afrikanska rutor. De är så himla fina! Men jag kan  ju inte läsa en beskrivning...
Ja, nu fick ni veta hur det är ställt i hövve på mig. Men så är det! Har aldrig kunnat få ut nåt vettigt av en beskrivning. Antingen beror det på mig....eller så är ALLA beskrivningar gjorda av inkompetenta människor. Hmm....
Jag har fuskat i många år och klarat mig hyfsat kan jag tycka. 
Hade under en tid en granne som kom till mig varje gång hon behövde maska av. Hon stickade tröjor till sin familj hela tiden, men kunde inte öka eller minska eller maska av. Hon var så himla glad över min hjälp. Men man kan inte leva på gamla meriter så nu behöver jag, om jag vill komma ikapp i min "attgöralista" lära mig att LÄSA EN BESKRIVNING.
Eller så kollar jag Youtube....

Jobbet: Jag har en idé om att pynta vår utegård vid cafeterian. Jag brinner av iver att göra den trivsam!!!! Min käre make har fixat så vi kan få en utemöbel där, men sen behövs ju PYNT!!! Mitt huvud är fullt av ideér som kommer och går. Vad passar till ungdomar? Vad passar till vuxna? Vad kan passa för ALLA? 

Det där med betong...
Jag är, och kommer nog alltid att vara helt såld på betong. Jag gillar det råa materialet. Man kan låta det vara som det är eller dekorera det efter sin egen smak. Och billigt är det. Men tungt...
Ingen bra kombination för en människa med EDS OCH en inbyggd stönighet.
Men att vara lycklig är OCKSÅ viktigt!
Och då jag skapar så är jag oerhört lycklig.
Men vägen dit är inte alltid nån motorväg....

Jag är lite nyfiken på en sak:
Vad gör er lyckliga?
För visst finns det väl nåt speciellt som gör oss extra lyckliga? 
Det där med barnen och familjen är ju som det är. Ingen kan väl säga emot att DET är lycka.
Men...
Vad kommer sen?
Mata duvorna?
Nej, för min del får duvorna skaffa sin mat på egen hand ett tag till.
Men igen...vad gör er lyckliga?

 Att åldras är en överraskning varje dag för mig. Jag vet inte riktigt vilken del jag hör. Jag är ju gammal.. eller kanske medelgammal men i hövve är dt si och så.
Är det ok att ha kort kjol eller shorts på jobbet, tex?
Nä, inte för mig, men för 10 år sen så var det ok. Även om mina ben såg likadana ut då som nu. 

Men nu har jag väl ändå kommit från ämnet...men sån är jag, ingen ordning i hövve...eller?
Tex att tycka att Mello är helt ok. Efter att ha bojkottat detta spektakel under en massa år så har jag helt plötsligt fått en annan syn på detta spektakel. Om än med gråa glasögon.

Bara en sån sak som att jag just nu spelar Olle Adolphson på spotify..
Ja, jädrar så gammal jag måste vara! Men ni som inte lyssnat på hans låtar: Gör det! 
Det skadar inte utan tvärsemot, berikar. Vilken kille! Lyssna särskilt på " Det gåtfulla folket". Jag ryser av den!
Och då ni ändå håller på så lyssna på "Nu är det gott att  leva"

Ha en fantastisk helg, mina kära vänner!






















tisdag 3 maj 2016

Att inte ha trådlös mus...eller arbetsplats


Som om tiden backat tillbaka....Nu är vi utan skola igen. Dock inte så himla drastiskt som förra gången. Förhoppningsvis.
Men tankarna far....
Ni vet då vi packade, packade och packade. Slängde och slängde. Och efter ett år så packade och packade vi IGEN och sen packade vi upp. 
Säkert finns det fortfarande nån ouppackad kartong i nån gömma....

Så kom det sig en dag förra veckan att det luktade biltvätt av vårt varmvatten. Vår kloka chef stängde skolan direkt! Ja, vad tusan! Vem har någonsin varit med om att vattnet har luktat?

Jag är INTE avis på min chef eller för den delen biträdande rektor. De har INTE haft ett 9 till 5 jobb på ett tag...
Lektionerna är lösta på bästa sätt, och jag kan jobba från olika ställen(tack Internet) men jag saknar ju mina arbetskamrater! 
Jag vill ju att alla skall vara som en enda stor familj! Som vanligt, alltså. Jag hoppas VERKLIGEN att experterna löser detta PRONTO!!!!
Inte en flytt till, snälla? 


En liten titt på "nybygget" i mars 2014

En fundersam vikariesamordnare,  bibliotekarie
inköpsansvarig...Vart ÄR hon?

Hmmm, vad fanns här förut...

Calle, Calle, min ögonsten! Denna kille är och förblir
en av mina bästa medarbetare! Om han inte redan hade en världsbästa mamma,
så hade jag adopterat honom direkt!


Lite rullstolsrace in i det sista på Tullis innan vi stängde
och sa morsning och goodbye! Maggi och Camilla, våra
absoluta favvisar! Gulle dom! Utan dem hade allt varit mycket
jobbigare. 
 Men nu är det 2016 och vi är utan skola. Igen.
 Jag har faktiskt fuskat idag. Hmmm, några fler dar faktiskt, har jobbat på MIN skola ÄVEN om jag har order att INTE vistas där för länge.
Man vad tusan!
Jag har INTE tänkt att duscha eller dricka varmvatten! Har haft sällskap av mina eminenta städ-och vaktmästarkollegor och vi har överlevt allihop. Gött!
Jag slås av tanken: Attans vilka bra människor jag har som medarbetare! Oavsett yrkesroller.
Kom tebax nu, allihop!

Sen är det ju det här med tekniken...
Min egen dator har ju varit stand in för min "jobbdator" som är stationär.
 Suck....
Helt plötsligt stånkade min dator om att uppdatera till Windows 10. Hela tiden. Till slut så föll jag till föga och uppdaterade...
Slå mig i huvudet!!! HÅRT!!!
Fann knappt mitt skrivbord då den attans uppdateringen var klar.
Att överföra foton från mobben till datorn funkar inte och jag bara....vill slå sönder...hmmmm, nej å nej..lugn å fin...inte slå sönder...

Sen funkar inte längre min mus till datorn. Nähä? Har alltid funkat förut...
Kan strejken bero på att klantkatten Syrran välte en nyvattnad orkidé över datorn, tro?

Min Gubbe räddade mig..tillfälligtvis...med en "akutmus" som nu är kopplad till datorn.
Ett tillägg:
 JAG HATAR DATORMÖSS(musar...Ehhh, hjälp mig, vad heter det?..)
Jag får ont i armen och behöver därför den där...som är inlagd i laptopen...den där som jag inte vet namnet på, som min Gubbe har sagt namnet på flera gånger ...och som är jäkligt bra.
Jag känner all information förvandlas till en en alzemiersvind i mitt medvetande just nu...

På tal om kropp och själ...

Försökte igår göra comeback på ett golvpass på träningsmeckat. Har inte vågat mig på koreografi under lång tid. Men jag ÄLSKAR ju sånt!! Vill ju!!!
Jag var ju en riktig aerobicshoppa under låååång tid. Körde flera pass om dagen utan problem på den gamla goda tiden. Under KMTI:s start.
Det var då det.
Då jag var typ 25-40. (Nu är jag...mummel, mummel...58..).Sen, vet ni, fick undertecknad bita i det sura äpplet och inse att hon inte var som andra.
Att upptäcka att träningsvärk inte är detsamma för alla människor...
Att snurr inte är jättebra för nån med EDS även om jag gjorde det ändå för att det ingick och var så kul....med en massa skador som följd.

Fast det gör dj-igt ont i mitt vänstra knä. NU.
Ja, jag VEEEET...
Du måste lyssna på kroppen, säger många.
Jag lyssnar hellre på själen, ja!

Och jag hade så himla kul på passet igår, ÄVEN om jag inte kunde gå efteråt. Och det kan jag fortfarande inte, i skrivandets stund. Ont, det gör ont..... Det kommer det säkert att göra ett bra tag framöver.
Men vadåddå?
Själen, den själen, fick ett lyckorus.
Det var faktiskt värt ett ont knä.

Puss, Karin för ett fantastiskt pass!!!