Att inte ha trådlös mus...eller arbetsplats

Som om tiden backat tillbaka....Nu är vi utan skola igen. Dock inte så himla drastiskt som förra gången. Förhoppningsvis.

Men tankarna far....

Ni vet då vi packade, packade och packade. Slängde och slängde. Och efter ett år så packade och packade vi IGEN och sen packade vi upp. 

Säkert finns det fortfarande nån ouppackad kartong i nån gömma....

Så kom det sig en dag förra veckan att det luktade biltvätt av vårt varmvatten. Vår kloka chef stängde skolan direkt! Ja, vad tusan! Vem har någonsin varit med om att vattnet har luktat?

Jag är INTE avis på min chef eller för den delen biträdande rektor. De har INTE haft ett 9 till 5 jobb på ett tag...

Lektionerna är lösta på bästa sätt, och jag kan jobba från olika ställen(tack Internet) men jag saknar ju mina arbetskamrater! 

Jag vill ju att alla skall vara som en enda stor familj! Som vanligt, alltså. Jag hoppas VERKLIGEN att experterna löser detta PRONTO!!!!

Inte en flytt till, snälla? 

En liten titt på "nybygget" i mars 2014

En fundersam vikariesamordnare,  bibliotekarie
inköpsansvarig...Vart ÄR hon?

Hmmm, vad fanns här förut...

Calle, Calle, min ögonsten! Denna kille är och förblir
en av mina bästa medarbetare! Om han inte redan hade en världsbästa mamma,
så hade jag adopterat honom direkt!

Lite rullstolsrace in i det sista på Tullis innan vi stängde
och sa morsning och goodbye! Maggi och Camilla, våra
absoluta favvisar! Gulle dom! Utan dem hade allt varit mycket
jobbigare. 

 Men nu är det 2016 och vi är utan skola. Igen.
 Jag har faktiskt fuskat idag. Hmmm, några fler dar faktiskt, har jobbat på MIN skola ÄVEN om jag har order att INTE vistas där för länge.
Man vad tusan!
Jag har INTE tänkt att duscha eller dricka varmvatten! Har haft sällskap av mina eminenta städ-och vaktmästarkollegor och vi har överlevt allihop. Gött!
Jag slås av tanken: Attans vilka bra människor jag har som medarbetare! Oavsett yrkesroller.
Kom tebax nu, allihop!

Sen är det ju det här med tekniken...
Min egen dator har ju varit stand in för min "jobbdator" som är stationär.
 Suck....
Helt plötsligt stånkade min dator om att uppdatera till Windows 10. Hela tiden. Till slut så föll jag till föga och uppdaterade...
Slå mig i huvudet!!! HÅRT!!!
Fann knappt mitt skrivbord då den attans uppdateringen var klar.
Att överföra foton från mobben till datorn funkar inte och jag bara....vill slå sönder...hmmmm, nej å nej..lugn å fin...inte slå sönder...

Sen funkar inte längre min mus till datorn. Nähä? Har alltid funkat förut...
Kan strejken bero på att klantkatten Syrran välte en nyvattnad orkidé över datorn, tro?

Min Gubbe räddade mig..tillfälligtvis...med en "akutmus" som nu är kopplad till datorn.
Ett tillägg:
 JAG HATAR DATORMÖSS(musar...Ehhh, hjälp mig, vad heter det?..)
Jag får ont i armen och behöver därför den där...som är inlagd i laptopen...den där som jag inte vet namnet på, som min Gubbe har sagt namnet på flera gånger ...och som är jäkligt bra.
Jag känner all information förvandlas till en en alzemiersvind i mitt medvetande just nu...

På tal om kropp och själ...

Försökte igår göra comeback på ett golvpass på träningsmeckat. Har inte vågat mig på koreografi under lång tid. Men jag ÄLSKAR ju sånt!! Vill ju!!!
Jag var ju en riktig aerobicshoppa under låååång tid. Körde flera pass om dagen utan problem på den gamla goda tiden. Under KMTI:s start.
Det var då det.
Då jag var typ 25-40. (Nu är jag...mummel, mummel...58..).Sen, vet ni, fick undertecknad bita i det sura äpplet och inse att hon inte var som andra.
Att upptäcka att träningsvärk inte är detsamma för alla människor...
Att snurr inte är jättebra för nån med EDS även om jag gjorde det ändå för att det ingick och var så kul....med en massa skador som följd.

Fast det gör dj-igt ont i mitt vänstra knä. NU.
Ja, jag VEEEET...
Du måste lyssna på kroppen, säger många.
Jag lyssnar hellre på själen, ja!

Och jag hade så himla kul på passet igår, ÄVEN om jag inte kunde gå efteråt. Och det kan jag fortfarande inte, i skrivandets stund. Ont, det gör ont..... Det kommer det säkert att göra ett bra tag framöver.
Men vadåddå?
Själen, den själen, fick ett lyckorus.
Det var faktiskt värt ett ont knä.

Puss, Karin för ett fantastiskt pass!!!