Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 21 september 2018

Snopen fredag...

Fredagsmiddag....
Jag tror att jag fått utslag av min aversion mot fredagsmysmiddagar. 
Ett psykosomatiska tillstånd av att under oerhört många år behövt fundera halva da´n på mysmat för att sen trängas bland andra hysteriska fredagsmyshandlare som är ute i samma ärende- att inhandla FREDAGSMYS, har yttrat sig i kliande skorpor i min hårbotten. 
Att sen behöva tillreda dessa f-bannade fredagsmysisar kan ju få den mest hårdhudade, heltidsarbetande kvinna till ett mindre sammanbrott efter att ha försökt få sin själs älskade att komma till undsättning med tips om nån snabblagad och god avslutning på arbetsveckan och då fått till svar; 
-Vad tycker du? 

En majoritet av Sveriges befolkning kör väl tacos, antar jag. 

Jag avskyr tacos! Hur kan man äta sån dret? Man skall tydligen kunna få plats med köttfärs, salsa, guacamole, majs, hackad gurka och champinjoner och nåt mer som ni kanske kan komma på själva, i ett skört majsskal passande i handflatan...och sen klara av att få in detta i munnen utan att skalet spricker och fyllningen hamnar i knäet, på bordet, golvet eller i munnen på hunden/arna. 
Tjena...Med böjd plasthaklapp och i nyktert tillstånd kanske man klarar detta men vem har inte samtidigt öppnat 1( 2, 3...) vinflaska/or till myset?

Men...

Idag fick jag en uppenbarelse!!! Halvvägs från jobbet kom jag på en hyfsat lättlagad och inte alltför ofta sedd, lagad och uppäten rätt i vårt hushåll! 
Lasagne.
 På mitt vis, alltså. 
Inte med becamelsås och krångel, nä, jag har fått ett fantastiskt tips från en bekant som jag kört ett antal gånger...inte många, men ändå...
Så kom det sig att jag kompletteringshandlade efter hundrastning, där förresten två av tre hundar inte ville gå ut då det regnade och blåste. Vad är det för fel på dem!!?? 
Nåväl, skit samma, jag for och inhandlade de nödvändiga ingredienserna till lasagnen typ grädde, resten hade vi hemma. Fast då jag ändå var i affären så kom jag på några andra bra grejer som vi nog behövde. Såsom en blombukett(viktigt att fira in helgen, juh) kattmat(eftersom den ena katten är kräsen i bött) och jordnötter till älskade maken(och mig om han somnar...), alltsammans till summan av 206:-. 
Dyr grädde på Coop...

Att färdas på Hammarö är numera ingen lek, man får med dödsförakt slänga sig ut i rondeller och korsningar för att kunna komma hem inom en rimlig tid, i alla fall innan mörkrets inbrott. 
Idag vann jag racet och kom hem i hyfsad tid. Låg före i schemat innan Gubben skulle anlända hemmet. 
Jag tog tag i de husmoderliga plikterna med dammsugning, plocka, plocka, plocka och utfodring av intill döden hungriga vovvar. Klockan 18.00. De kan klockan, de tokarna!

Så hörde jag Makens bil vika av in på vår gata(kan ni förstå vilket ljud den bilen avger!!!) och så dundrar han in och hojtar: Nu har jag bråttom, jag skall ju ut med jobbet nu!!

Ehhh...
Hade glömt det ja...

Men som den snabbtänkta maka jag ändå ÄR så gav jag honom en PÖSS  och rådet att beställ nåt riktigt DYRT.
Själv har jag spolat lasagnen och i ugnen ligger en sötpotatis och en lök och svettas tillsammans med lite olja. Det kan de göra ett tag till, för jag har ju en blogg att sköta. Ja, herregud, det är väl ändå inte maten som bestämmer över oss människor!
Kram mina kära goingar och sätt inte tacosen i halsen!



lördag 15 september 2018

Livet runt 60

Nä men hej, mina vänner!
Nu minsann sitter jag ner och har lite tid över för lite bloggande. Kan beror på att min Gubbe nyss for ut på eftersök på påkört vilt...

Det där med tid....

Då barnen för länge sen flyttat ut och vi har ett hushåll på två(2) personer så borde jag väl ha massor av tid över för alla mina hobbies, eller?
I de bästa av världar så vore det så...
Men...
ICKE!
Vi jobbar och rastar hundar.

PUNKT

Nä, nu är jag allt lite dramatisk men det där med tid är ett dilemma, svårt att lösa, helt enkelt. Men vi har förhoppningar på en lösning och det är att flytta.
För vårt fortsatta välbefinnande har vi nu fått vårt hus värderat och också gjort klart med ett samarbete med mäklaren. Vi har inte bråttom, nu stundar vintern och om vi inte får napp på nåt bra boende på landet innan tjälen så får det vänta till våren.
Varför, undrar ni säkert...
Men hallå, alltså!! Jag måste ju ha med en massa växter från trädgården, juh!!!
Tex bröllopspresenten från jobbet-den fantastiskt vackra rosen Karen Blixen, morsdagspresenterna-pionen och rosen, sen alla dagliljor som skall delas! Ja, ni förstår dilemmat, eller hur?


Vi älskar vårt hus så himla mycket!!!! Vi har verkligen fått till det på VÅRT sätt och vi är så himla nöjda med resultatet!
Om det stod på en annan plats ute på landet...utan grannar inom behörigt avstånd så skulle det vara perfekt! Våra hundar skulle slippa känna vakta hela tiden, framförallt Lummistumpan...
 Inte så att vi är folkilskna eller så men i vår ålder känns det lite akut att kunna få möjlighet att förverkliga vårt drömboende innan det är försent. Vi är ju inga ungdomar direkt, Gubben och jag och därför är det viktigast just nu att få ett boende där våra hundar och katter kan må bra och därmed VI, för DET är det viktigaste i vårt liv.

Nu över till nåt helt annat..
Det där med helgmiddagar, alltså.
Nu har jag för vilken gång i ordningen handlat SAMMA saker som alltid på Willys. En bra butik, inget fel på den, men ärligt, varför är det så himla svårt att komma på nåt nytt inom matskapandet? Jag köper samma, samma ingredienser varje gång!
Min dotter är kock och fantastiskt finurlig med tips och recept, men vad hjälper det...hennes recept fastnar inte i mitt hövve, helt enkelt, även om jag önskade det.
Jag är väl inte tillräckligt matintresserad, antar jag. Mer än att äta, för midjemåttet har inte krympt...

Så nu vankas POTATISGRATÄNG innehållande en 3:a grädde och lite piff av Bonjourost med vitlök och soltorkad tomat. Det där med osten kom jag på alldeles själv och är fantastiskt stolt över😀



Undrar just hur många potatisgratänger jag gjort på helgdag under alla år? Eftersom jag inte är nåt mattesnille så får väl denna frågeställning bli en gåta som aldrig blev löst....
Fast...vem bryr sig?
De var fantastiskt goda, feta som f-n!

Ha det gött mina vänner!