Snö, slask och annat elände

 Gokväll på er, mina godingar!

Hoppas ni klarat er från halkolyckor under denna äckelpäckliga vinter! Det är väl ingen hemlighet att jag H A T A R vintern! Dubbelhatar just nu! 

Vägen som gud(eller kommunen) glömde är min väg två gånger om dagen. Trots fyrhjulsdrift på nya, fina bilen så hjälper det inte då det råder skridskobana på vår smala feldoserade, krokiga väg. Hemfärden idag tog ca 1 timme!!!! Vanligtvis tar färden högst 30 minuter.

I måndags snöslaskoväder, därför inställd vinterfriluftsdag för våra elever. Har aldrig hänt vår skola tidigare, i alla fall inte under mina 28 år på skolan. Föräldrastorm, såklart med olika åsikter...För min del fick jag vetskap om läget först då jag körde in på jobbparkeringen. Ingen dog så för mig och mina medarbetare fortsatte dagen enligt ordinarie schema men de upprörda samtalen fortsatte att drälla in. Och till råga på allt var lokaltrafiken inställd...

Eftersom det var planerat för vinterfriluftsdag så hade jag med matlådor till jobbet.  Efter ankomst till jobbet gick jag till personalrummet för att ställa in dessa i kylen. Då anlände samtidigt L*** från sin utestation och vi började prata med varann SAMTIDIGT som jag var på g för att skriva namnlappar på matlådorna för att ställa in dem i kylen. Vi pratade en stund och sen gick vi åt varsitt håll. Sen glömde jag bort dem och åt i vår matsal. '

Nästa dag kom jag ihåg dem och vid lunchen så värmde jag upp den ena, den andra innehöll ju sallad. Jag åt upp men då jag diskade ur burkarna så såg jag på locket av den ena burken att det stod L*** på!😲Fick värsta tankegrubblet! VARFÖR stod det L*** på burken? Hade jag ätit upp hennes mat, eller? Men jag kände ju igen maten...men hade jag verkligen haft champinjoner i? Jag tänkte och tänkte och mådde dåligt och mådde dåligt igen! Till slut skickade jag ett meddelande till L*** och frågade om hon möjligtvis hade en matlåda med grönt lock i vårt kylskåp? Jääääklar så jobbigt det var innan jag fick svaret att hon inte hade nån aning men skulle kolla. Senare fick jag veta att hon då hon fått mitt meddelande känt sig osäker på om hon glömt nån matlåda sen typ före jul och som då låg och kröp runt i kylen!😁 Då L**** och jag diskuterat dilemmat en stund vid ett möte i kopieringsrummet så insåg jag att jag helt enkelt projicerat hennes namn på MIN matlåda via min penna. Tjena...

Idag upptäckte jag att min kod på bankkortet helt plötsligt inte fungerade. Efter en stund dök en svag tanke upp i hövve att jag krånglat med kortkoden vid mitt senaste besök hos vetten. Eventuellt hade jag blandat ihop agriakortet med mitt bankkort med koden...

Idag var jag till frissan och då funkade kortet eftersom jag blippade 390 spänn. Blippgränsen är ju 400 så då jag en stund senare besökte Röda korset och slog till på två snygga och praktiska handväskor för 120 spänn så sa kortet Medges ej då jag slog in koden. Men va f-n! 

For hem och kollade med webbbanken. Där stod att man ändrar sin kortkod vid en bankomat. Glad i hågen for jag tillbaka till Skoghalls enda bankomat utanför ICA för att ändra kod. Fick meddelandet "Den tjänst är inte aktiverad". Även om jag haft hundratusenmiljoners kronor på kontot så hade jag ändå inte kunnat betala!! Gah!!!

Då infinner sig tanken...är detta en hackerattack eller bara en demensvarning?  Ta hand om er och BLANDA ALDRIG ihop er bankort eller koder. Det är bara ett tips...

Kram på lördagskvällen!

God lördagskväll, mina godingar!

Det var ett tag sen sist och det har en förklaring men den är inget jag tar upp här. Än.

Eller förresten...

Just nu är jag så j-a trött på snö och kyla att jag vill skrika rakt ut. Men vad hjälper det? Tror dock inte att jag är ensam om att känna denna otroliga frustration över nåt som INGEN kan påverka. 

Mer som vi inte kan påverka är att vi tydligen skall förbereda oss för krig...

För mig är det helt otroligt att vi har politiker som raserar allt som våra tidigare politiker skapat för att vårt land skall vara fredat från krig. 

Världen verkar löpa amok i konflikter och matpriserna bara stiger. Häpnadsväckande tips kommer på sociala medier om hur man sänker sina inköp, så som att köpa de basvaror som inte rusat i pris, köpa råvaror och tillaga dem från grunden.. Men tjena, att kolla priser trodde jag att alla alltid gjort och att laga mat från grunden...som min mamma gjorde. Hon var hemmafru i stort sett hela livet och fick ihop matkontot för en trebarnsfamilj utan att vi barn saknade nåt. Vi saknade inget för vi visste inte vad vi behövde sakna! En fin barndom.

Men..

Hos oss i vår fantastiska "landetbubbla" har vi helt andra saker att oroa oss över. 

Jag har i tankarna börjat planera för Humles bortgång. Hans sjukdom är obotlig, det har vi vetat sen hans första insjuknande, men under medicinering har han varit symptomfri. 

Men...

Biverkningarna är tuffa, Hans päls är tunn, trampdynorna är förtjockade dvs värsta förhårdningar och sprickor, svår artros p g a alla inflammationer. Man skulle ju som utomstående tycka att vi håller liv i en mycket sjuk hund för vår egen skull, men tro mig, den tanken har funnits i våra tankar sen han insjuknade första gången, men då måste man lära känna denna lille kämpe, för det är han! Och vi har hela tiden haft vår veterinär att tillgå.

Så har tiden gått...i fyra och ett halvt år

Humle i pyjamas

Han är vår pajashund om än väldigt liten till växten och dåligt musklad pga hans autoimmuna sjukdom som startade med diarreér för att eskalera med feber och inflammationer i lederna.

Men... 

Då vi har försökt minska kortisoner så har han fått ett återfall och blivit jättesjuk. Så sjuk att vi varje gång förberett oss för att ta adjö av honom. Men efter dropp och ökning av medicin har han på nolltid återgått till att vara vår pajas. 

Men...

Hans medicin har gett svåra biverkningar, hans levervärden börjar nu stiga men om vi sänker medicinen får han ett skov. 

Vi har nu tillsammans med vår veterinär Tove bestämt att Humle inte skall behöva uppleva några fler skov utan få sin medicin tills kroppen säger stopp, då får han somna in. Det gör ont i hela kroppen att skriva detta men det är det bästa för honom. 

Just nu tar vi varje dag som en bonus, han är pigg och glad, äter och busar, bestämmer över sin mamma och drumlige brorsa, talar i vanlig ordning om då det är dags för mat och tandborstning. 

Men...

I morgon kan det vara dags för honom att gå vidare till Regnbågslandet...det vet vi inte. och som tur är inte han heller.

Det är vårt beslut som gäller och det är oerhört jobbigt och nästan overkligt men ändå nödvändigt då det är dags.

 För Humles skull.