Idag känner jag mig lite nedstämd trots att vädret är vackert och vårens första knoppar har dykt upp lite här och där. Den 8:de mars är ju den internationella kvinnodagen, en dag som skall uppmärksammas, för egen del så tycker jag att alla dagar skall vara internationella kvinnodagar precis som Mors dag och för jämlikhetens skull även Fars dag.
Fast för mig är denna dag dagen då vi lät Humle gå vidare till Regnbågslandet. Den sista tiden bad han om att få slippa smärtorna, det visade han tydligt. Hans sista vecka lät jag honom få en upplevelsevecka, han fick godaste maten och godiset, fick hela min och husses totala uppmärksamhet och då fredagen kom så var det så tydligt att hans blick sa: Jag mår inte så bra, kan ni hjälpa mig att slippa ha ont som ni alltid gjort förut? Och 10.30 fredagen den 8 mars 2024 kom så hjälpen, hans finaste veterinär, som varit med under hela hans långa sjukdomsresa och gav honom hans sista smärtlindring.
 |
| En nostalgitripp i spiltan och hundgården. |
 |
| Matte, jag har ont och behöver vila. |
 |
| Vilar men vet inte att om en liten stund så kommer han att få träffa Lummi och Klinga |
 |
| Äntligen utan smärta. Desto mer smärta i våra hjärtan! |
 |
| Hej brorsan! Varför ligger du där? |
 |
| Vad har hänt med Humle? Varför ligger han där? undrade Glittra Hon har haft en tung period efter alla förändringar i flocken. |
Tack från hjärtat finaste T! Vi har lovat att inte avslöja veterinärens identitet och det håller vi självklart.
Inte det mest upplyftande inlägget men sånt är livet. Upp och ner.
