Lite ditt och datt...som alltid.

 Halloj mina godingar! 

Här duggar inte inläggen tätt, vill jag lova. Har ingen bra förklaring...mer än att jag inte hatt nött av värde å berätte.

Visst är det härligt att läsa text på värmländska!😁 Det är knappt att man själv förstår det man skriver fast man är född, uppvuxen och kommer att bli begravd i Värmland. Men att läsa...det kräver koncentration!

Jag har en favoritförfattare som skriver på värmländska, David Liljemark, född och uppvuxen i Skåre av min egen slöjdlärarinna Gunnel och pappa Mats som var So...förlåt OÄ-lärare under min skoltid. 

David är förutom författandet musiker, serietecknare och kortfilmsregissör. Tydligen har han också skrivit barnböcker. Produktiv man, med andra ord. 

Min första bekantskap med honom var en liten tunn bok med titeln Tillbaka till Ilanda, den ligger i min jalusihylla på jobbet, den är skriven i dialogform rakt igenom och handlar om hur det var att gå på Ilandaskolan under 1980-talet. Jag har INTE lagt in den som utlåningsbar i mitt biblioteksprogram! Kränkande kommentarer rakt igenom men tyvärr så sann.

Den ger en bild av hur jargongen mellan elever var på 1990-talet och som jag tror, alltid har varit och kommer att vara, Hård, tuff och kränkande och förödande för många. 

Men...

Han har gjort en fantastisk seriestrip på värmländska, såklart, om Skåres alldeles egna helbrägdagörare F A Bolzius(1836-1910)skrothandlare och Sveriges mest kände, håll i er nu; helbrägdagörelsepredikant! Ingen vanligt använd titel...men han var en man som satte så djupa spår att han fått en gata uppkallad efter sig i Skåre. Inte illa.

Men...

Det var ju inte detta jag hade tänkt skriva om från början, tänk så det kan slira iväg!

Ni skall jag försöka följa min första tanke...nu skall vi se...vad var det nu jag hade tänkt skriva om? 

Paus....en lång en...

Nu är jag tillbaka efter middag för mig och hundarna. Ja, vi måste ju ha mat, för tusan! Kan ju inte leverera på tom mage, juh!

Nu så, är jag som fôlk igen! Vi är mätta i magen, både jag och hundarna. 

Var var jag nu?

Jo, det där med hundutställningar...Inget som vi har varit vana vid, jag och Göbben. Vi har ställt Glittra, Humle och Dumle eftersom det varit ett krav för att bli godkända som eftersökshundar. Tydligen borttaget nu. Tur för det var ingen rolig tillställningen med Glittra och Dumle...😥

Men de är världsbästa vovvarna hos oss!👅👅

Men så fick vi då den där lilla bruna gosegumman Glimma som visat sig vara en riktig femetta på alla utställningar vi vågat ställa henne i. 

Att hon har skött sig så bra hävdar jag är Magnus Boströms förtjänst. Han är ett proffs på utställningsträning! Han är i Sverige under sommaren för att sen bo resten av året på Irland så jag och många med mig är oerhört glada över att han tar sig tiden att träna oss med våra hundar. Jag började redan förra sommaren då Glimma var en skitunge och det har verkligen gett resultat. Nu är hon mer bekväm i ringen än husse eller matte.

Regerade på valpkursen.

Vi är ju vanliga människor, jag och husse, utan handlersvana. Vi liksom bara gör som domaren säger och...låter de se vilken fin vovve vi har.  

Hmm...Så ser man på andra ägare...då snackar vi proffs! Där känner vi, både Gubben och jag att vi backar. Vi kommer ALDRIG att klä oss i glittriga dräkter för att visa vår hund på en utställning! Jösses, alltså...

Men ändå vill vi visa vår fina lilla lappis för hon är vår primadonna.

Men...

Vi håller oss på jorden, Gubben och jag och förutsätter att domarna ser hunden, inte en paljettutstyrd ägare som är O T R O L I G T sugen på att vinna pris för sin hund. För detta spektakel med utstyrsel av ägare och hund är för oss helt bort i stöll(värmländska, häpp!)

Men...

Eftersom vår bruna lappis har fått fina utmärkelser på alla utställningar(trots sina okunniga handlers) hon deltagit i så har vi steppat upp inför vidare utsällningar och skaffat ett utställningstält! Jajjamen! Nu så är vi på gång!

TADA!!! Utställningstält! Och ett JÄTTESTORT paraply med sånt där reflekterande material som gör att solens strålar inte kan nå oss därunder. Visst är det magiskt?

Det magiska paraflaxet

Tältet var ju dretlätt(värmländska igen) att få upp, det liksom bara...fluffade upp sig själv då man tog det ur väskan. 

Men...

Att vika ihop det till samma pytteformat som det var från början...där är vi inga proffs, Göbben och jag. 

Instruktionen var skriven på engelska i typsnitt 10, vi fann en film på Youtube där en människa visade tre(3!) olika sätt att fälla ihop tälteländet! Hur f-n skall man hinna med att kolla samtidigt som man försöker följa instruktionen? 

Göbben tappade det totalt och ville bränna upp tältfanskapet medan jag MYCKET pedagogiskt...lät det ligga kvar på marken.

Har nu flyttat det till altanen. Kollar filmen med den beskäftiga kvinnan som inte gjort annat än fällt ihop ett jävla popuptält på tre olika förbannade sätt men jag blir ändå inte klokare!!!

Kanske Glimma klarar det, hon som är anledningen till allt detta?

Vår stjärna Glimma

Idag har jag erkänt för mig själv att det är höst. Jodå, så är det! 

November-och julkaktusarna har fått komma in till glasaltanen efter att ha haft sommarvistelse på lekstugans förstukvist, första steget innan kalla hösten infaller, pellisarna har fått släktkalas i fönstren i farstun, där kommer de att stå hela vintern likt alla år vi bott här. 

Släktkalas!

Mycket skulle göras på våra ägor men så hände det sig att frua i huset ännu en gång fått axelpaj(vet inte om det är värmländska eller bara ett hittepåord?) 

Nåja, skit samma! Att bli oförmögen att utföra de mest enkla rörelser som att; tvätta håret, Fylla på vatten i kaffebryggaren, borsta tänderna, byta växel i bilen, kratta äppelkart, plocka in nydiskat i hyllor över huvudet eller framför kroppen...

Det finns säkert ännu fler saker jag inte kan göra men de har inte dykt upp än...

Men som alltid håller jag med Life of Brian..

 Ha nu en förträffligt härlig helg, mina vänner!