Lite ditt och datt...som alltid.

 Halloj mina godingar! 

Här duggar inte inläggen tätt, vill jag lova, men utanför fönstret inte bara duggar det, regnet vräker ner. 

Har ingen bra förklaring på mina glesa inlägg..mer än att jag inte hatt nött å värde å berätte.

Visst är det härligt att läsa text på värmländska!😁 Det är knappt att man själv förstår det man skriver fast man är född, uppvuxen och kommer att bli begravd i Värmland. Och att läsa...det kräver koncentration!

Jag har en favoritförfattare som skriver på värmländska, David Liljemark, född och uppvuxen i Skåre av mamma Gunnel, min slöjdlärarinna och pappa Mats som var So...förlåt OÄ-lärare under min skoltid. 

David är förutom författandet musiker, serietecknare och kortfilmsregissör. Tydligen har han också skrivit barnböcker. Produktiv man, med andra ord. 

Min första bekantskap med honom var en liten tunn bok med titeln Tillbaka till Ilandaskolan, den ligger i min jalusihylla på jobbet, den är skriven i dialogform rakt igenom och handlar om hur det var att gå på Ilandaskolan under 1980-talet. Jag har INTE lagt in den som utlåningsbar i mitt biblioteksprogram! Kränkande kommentarer rakt igenom men tyvärr så sann.

Den ger en bild av hur jargongen mellan elever var på 1990-talet och som jag tror, alltid har varit och kommer att vara, Hård, tuff och kränkande. 

David har också gjort en fantastisk seriestrip, på värmländska såklart, om Skåres alldeles egna helbrägdagörare F A Bolzius(1836-1910)skrothandlare, orginal och Sveriges mest kände, håll i er nu; helbrägdagörelsepredikant! Ingen särskilt ofta använd titel...men han var en man som satte så djupa spår att han fått en gata uppkallad efter sig i Skåre. Inte illa.

         

Sen har han också gjort detta mästerverk! 

Jag har läst den massor av gånger och skrattar lika mycket varje gång. 

Men...

Det var ju inte detta jag hade tänkt skriva om från början, tänk så det kan slira iväg...

Ni skall jag försöka följa min första tanke...nu skall vi se...vad var det nu jag hade tänkt skriva om? 

Paus....en lång en...

Nu är jag tillbaka!

Var var jag nu?

Jo, det där med hundutställningar...Inget som vi har varit vana vid, jag och Göbben. Vi har ställt Glittra, Humle och Dumle eftersom det varit ett krav för att de skulle bli godkända som eftersökshundar. Tydligen borttaget nu. Tur för det var ingen rolig tillställningen med Glittra och Dumle...😥 Men härhemma är de goaste vovvarna, det är huvudsaken.

Så fick vi då det där lilla bruna yrvädret Glimma som har visat sig vara en riktig femetta på alla utställningar vi vågat ställa henne i. 

Att hon har skött sig så bra hävdar jag är en man vid namn Magnus Boströms förtjänst. Han är ett proffs på utställningsträning, han kan hantera den mest bångstyriga hund så den blir from som ett lamm!

 Han är i Sverige endast under sommaren för att sen bo resten av året utomlands så jag och många med mig är oerhört glada över att han tar sig tid att träna oss med våra hundar då han är i Karlstad. Jag började redan förra sommaren då Glimma var en skitunge och det har verkligen gett resultat. Hon är mer bekväm i ringen än husse eller matte.

Regerade på valpkursen.

Jag och husse, är utan handlersvana, nåja, jag har ju lärt mig lite på ringträningen så jag har lite försprång ändå... Men vi liksom bara gör som domaren säger och det har ju funkat. Men tänk om vi hade varit proffs? 

För det finns ägare...då snackar vi proffs! Men det finns gränser för allt och vi kommer aldrig att klä oss i glittriga dräkter för att visa vår hund på en utställning! Jösses, alltså...

Vi håller oss på jorden och förutsätter att domarna ser hunden, utan paljettutstyrd ägare som är O T R O L I G T sugen på att vinna pris för sin hund. För detta spektakel med utstyrsel av ägare och hund är för oss helt bort i stöll(värmländska, häpp!) Sist glömde jag till och med borsten. Bruningen fick klara sig utan piffad päls och svans. Det gick ju bra ändå.

Men...

Eftersom vår bruna lappis har fått fina utmärkelser på alla utställningar(trots sina amatörhandlers) hon deltagit i så har vi steppat upp inför vidare utställningar och skaffat ett utställningstält! Jajjamen! 

Kolla så fint!

Och ett JÄTTESTORT paraply med sånt där reflekterande material som gör att solens strålar inte kan nå oss därunder. Visst är det magiskt? Nu är vi på gång! 

Det magiska paraflaxet

Tältet var ju dretlätt(värmländska igen) att få upp, det liksom bara fluffade upp av sig själv då man tog det ur väskan. 

Men...

Att vika ihop det till samma pytteformat som det var från början...där högg vi i sten.

Kolla den lilla runda tingesten, det är
tältväskan...

Instruktionen var skriven på engelska i typsnitt 10, vi fann istället en film på Youtube där en människa visade tre(3!) olika sätt att fälla ihop tälteländet! Hur f-n skall man hinna med att kolla instruktionen samtidigt som man försöker vika ihop tältet? 

Göbben tappade det totalt och ville bränna upp tältfanskapet medan jag MYCKET pedagogiskt...lät det ligga kvar på marken. 

Efter en vecka...

Flyttade jag det till altanen. Kollade då och då filmen med den beskäftiga kvinnan som inte gjort annat i hela sitt liv än att fälla ihop ett jävla popuptält på tre olika förbannade sätt, men jag blev ändå inte klokare!!! 

Men så...en dag då solen sken och allt var frid och fröjd hände det sig att Göbben tog tag i saken och bara VEK IHOP TÄLTET. Sen förkunnade han; fråga mig inte hur jag gjorde...

Nästa gång vi skall ställa Glimma och behöver tältet så kanske hon klarar att fälla ihop det, det är ju hon som är anledningen till allt detta?

Vår stjärna Glimma

Nu har jag erkänt för mig själv att det är höst. Jodå, så är det! 

November-och julkaktusarna har fått komma in till glasaltanen efter att ha haft sommarvistelse på lekstugans förstukvist, första steget innan kalla hösten infaller, pellisarna har fått släktkalas i fönstren i farstun, där kommer de att stå hela vintern likt alla år vi bott här. 

Släktträff

Mycket skulle göras på våra ägor men så hände det sig att frua i huset ännu en gång fått axelpaj(vet inte om det är värmländska eller bara ett hittepåord...tror på det senare) 

Nåja, strunt samma...

Att bli oförmögen att utföra de mest enkla rörelser som att; tvätta håret, fylla på vatten i kaffebryggaren, borsta tänderna, byta växel i bilen, kratta äppelkart, plocka in nydiskat i hyllor över huvudet eller framför kroppen...

Det finns säkert ännu fler saker jag inte kan göra som jag inte upptäckt än. 

Men...det kunde ha vart värre. Tänk om jag inte haft några armar alls!!!

Så...

Jag tänker positivt precis som Life of Brian:

 Ha nu en förträffligt härlig helg, mina vänner!

Ditt och datt, helt enkelt...

Jaha, mina godingar, då är det väl dags för de flesta av er att gå upp typ vid 06.00 och hasa ur sängen för att ladda bryggar´n för dagens första och viktigaste kaffekopp, eventuellt göra morgonens toabesök innan dess, det beror på hur kaffesugen man är...eller nödig.

Jag har jobbat en vecka och eftersom jag är morgonpigg in absurdum så var det inga problem att gå upp vid 06.00. Då har jag varit vaken i minst en halvtimme. 

Eller 4 timmar...

Det är dock inte kul att vakna vid 02.30 av att katten Syrran tassar uppför trappan(ja, jag hör hennes steg trots hennes vikt på 2,5 kg,( ja, jag är lättväckt...) och upp i sängen för att traska rakt över min kropp och spinna HÖGT i takt med Göbbens eventuella snarkningar. Ja, sen hör jag en vovve slicka sina tassar eller nåt onämnbart ställe, tranorna som har party på åkern intill, tidningsbudet kommer vid 03.30(tacka vet jag e-tidning!), sen kan det uppstå kattgruff och då är jag tvungen att kolla om verkligen! Blixten är inne TROTS att jag vet det! Så...

Då alarmet ljuder står jag därför redo likt en tapper soldat som gör sin plikt. Det där sista var ljug(vet att det inte heter ljug utan lögn men jag känner mig lite rebellisk😉) 

För...

Innan jag går upp gosar jag med alla vovvar och kissekatter som hoppar upp i sängen då de hört alarmet. En stund jag aldrig vill vara utan! Glimma lägger sig intill mitt huvud och lägger tassen på mig för kli på bröstet, Glittra sitter intill och försöker få min uppmärksamhet från den där lilla, bruna, bortskämda odågan, Dumle ligger vid mina fötter och rullar runt och grymtar för sin gosestund allt medan husse snarkar vidare och missar denna heliga stund!

Fast...

Han får nog sin gosestund med lappisgänget då det är hans tur att gå upp. Katterna skiter dock i honom, hävdar han.

Att jobba på en skola då det är skollov är en underlig upplevelse, både underbar och inte...man hinner göra massor, man blir aldrig avbruten, man kan fundera och planera. Men efter en vecka så längtar man efter liv och rörelse, efter kollegor och elever. 

Och...

På måndag kommer hela personalgänget tillbaks och det är lika kul som då man själv gick i skolan och kom tillbaks från sommarlovet och fick träffa alla kompisar igen!

Och det här året är ju mitt sista på skolan så nu skall jag f-n i mig njuta av varje ögonblick! Även då det suger!😄

Ikväll är jag gräsänka. Det innebär att jag har ätit en sallad, skulle aldrig börja joxa med stekpannor och grytor för att få i mig lite livsnödvändig näring. Nähä, matlagning är prio långt, mycket långt ner på min oskrivna lista. 

Men ändå...

Har jag insett att jag har fått bilringar! WTF!!! Hur gick det till då jag knappt ätit annat än sallad i sommar? Hmmm....Dressingen? Rosévinet? 

Folket borde få information om detta!

Vassa? Finns den redan? Åh f-n! Har jag missat tydligen...

Nu har jag bestämt att denna förtappade kropp skall få se på annat och sluta dallra men inte hur snabbt som helst, dallret bör luras att försvinna långsamt ty annars kan det lura runt hörnet och då man minst anar har det likt en oerhört ovälkommen gäst återtagit sin fd plats. Jag vet av erfarenhet...

Den här första helgen efter min första jobbvecka och jag är alltså gräsänka. Min Göbbe har blivit bjuden av en kompis på Ronny och Ragge, vet inte vad spektaklet kallas...men hoppas att alla blir nöjda som har betalt dyr biljett. 

Själv njuter jag på glasaltanen av massor av musik på Spotify, levande ljus, alla pälsklingarna ligger och vilar, mörkret sänker sig och alla solcellslampor i hela trädgården lyser så vackert. 

Livet är gött och snart kommer Göbben hem igen!

Ha en fantastiskt härlig helg alla mina vänner!