Snöjävel

 Go lördagskväll på er mina godingar! 

Nån som missat vad jag tycker om vintern? Jaså? 

JAG HATAR DEN!!! 

Så var det sagt.

I fredags upptäckte jag att vår fågelmatsstation hade blåst omkull. Och inte bara det, huvudstaget hade gått av! Blev såååå himla ledsen! Jävla snöstorm!

Fågelmatstationen kaputt!

Som tur är så har pippina
funnit sitt nya matbord

I torsdags, min första arbetsdag i år, var altanen så igensnöad att jag var tvungen att skotta framför hundarna så de skulle ta sig ut för rastning. De var inte helt nöjda av att STÅ och bajsa...

Inte läge för att mysa i solhörnan...

Då det var dags för mig att åka till jobbet fick jag kämpa med all kraft för att få upp ytterdörren. Fick skotta mig fram till bilen med påföljd att mina axlar "lossnade" igen! Fick hjälp av min nyvakne make att köra upp bilen från vår uppfart då jag inte är världsbäst på att köra i lössnö i uppförslut. men det är han, så jag kom till jobbet denna första arbetsdag. Han tillbringade resten av dagen med att köra snöslungan...

Jag har haft en så jädrans lång rehab för att få ordning på denna skada sen förra årets snöskottning. Kunde inte lyfta armarna över huvud taget utan en explosivt skärande smärta i båda axlarna så det svartnade för ögonen! Fick övningar av min fysioterapeut som jag körde slaviskt ca 6 mån.i gillestugan och passade på att ta med Humle som också hade ett rehabbehov Tydligen har jag denna skada gemensamt med elithandbollsspelare, enligt min fysioterapeut...Jag som knappt kan kasta en boll åt rätt håll😆 

Och snön bara fortsatte vräka ner...😡

För att fokusera på nåt annat så har jag plockat bort julen. I fredags for alla tomtar och ljuslyktor, i lördags rök julgardinerna och vår amerikanska blingblinggran. Till nästa år kommer förresten en vit ljusslinga att inköpas. 

Vårgardiner upp!

Egna skapelser på toan.
Ta en tom flaska, sprutmåla. 
och sätt i en batterislinga.
Färdigt!

Känslan då alla julsaker är bortplockade är befriande. Men det där svänger, ibland kan det kännas vemodigt medan man andra år ser extra mycket framåt. I år är jag inte vemodig utan ser otroligt mycket framåt och längtar så himla mycket efter våren och sommaren. 

Älskar dessa smidesfigurer som jag fått i present av min dotter 
för många år sen.

Alla tomtar är väck och Linus på linjen är åter på plats tillsammans med alla ljuslyktor

Som  trädgårdsnörd börjar jag redan nu att planera för växtsäsong 2023 så just nu har jag fullt upp med att planera för årets grödor. Snart skall chili, paprika och tomater förodlas och i år skall jag inte så alla fröna i påsarna...😉 

Är lite sugen på att
göra en hügelbänk, eller
limpa som en del kallar den

Men första skall vårens finisar dyka upp dvs om rådjuren inte finner dem först...de har ju gjort täta besök i vår hage under hösten och vintern. Nåja, vi får väl se.

Här tror jag att tullisarna får vara för rådjuren, de gillar
ju inte pingstliljor

Som en fet smäll på käften av vädergudarna så regnar det idag. All snöskottning helt i onödan...

Snart 2023

 Nyårsafton.

Har alltid tyckt bäst om nyårsafton, ja, kanske inte som liten men som vuxen har nyår betytt så mycket mer än julafton för mig. Julaftonens julklapps- och traditionshysteri är över och man kan bestämma själv hur man vill fira sin alldeles egna Nyårsafton. 

I vårt lilla tvåpersonshushåll har vi ändå dragit ner på alla måsten. Vi gör de rätter som vi älskar mest av allt och då ingår inte de där traditionella rätterna som tex leverpastej, julkorv, revbensspjäll, sill, mm. I år köpte vi därför ett litet paket färdigskivad skinka, ja, varför köpa en hel skinka då det endast är jag som äter kött, hävdade han. Förr om åren då vi köpte en hel skinka så åt han skinka tills han nästan fick tryne och grisknorr😉 

På årets julbord trängdes istället potatisgratäng, grönkålspaj, champinjonpaj, en pastasallad med rödlök, hackade jordnötter, turkisk yoghurt och majjo, rödkålssallad med rödlök och apelsin, linsbullar, viltköttbullar, älgstek kryddad med mortlade senapsfrö, lagerblad, svartpeppar, timjan, salt, vitlök, citronzest och olja, prinskorv och sojakorv...har säkert glömt nåt...jo, för tusan BRYSSELKÅL! Ingen jul utan brysselkål!😅

 För mig, alltså, Göbben avstår av någon anledning alltid denna runda lilla goding, hävdar att de inte räcker till honom...😉 den anledningen har han dock snott från mig, den användes flitigt av mig då min dotter var liten och jag lagat ris tex, jag avskyr ris men ville ju att hon skulle lära sig att äta så varierat som möjligt. Det funkade rätt länge faktiskt.😁

Nyårsaftonen har vi i många år firat i lugn och ro. De där åren då man ville festa in det nya året är för länge sen förbi. De blev ju nästan aldrig som man ville. Gick man på lokal så smälldes det bomber på dansgolvet och hade man fest hemma, jag hade ju tidigt egen lägenhet, så var det alltid nån som blev klapp kanon och spydde och/eller somnade innan tolvslaget. Hände aldrig mig, kan tilläggas, tro´t om ni vill...

 Och det där med raketer och smällare...jag har ALLTID avskytt smällare och raketer! Är otroligt skotträdd. Det enda jag kunde acceptera och tycka var fint var då mamma och pappa tog med mig i bilen och for till Deje på valborgsmässoafton för deras traditionella valborgsfyrverkeri. Men annars, smällare och sån skit, nej tack! Är man också djurägare så är det än viktigare att avstå detta smäll och dunderkalas! Lummi som under många år var en fantastisk eftersökshund och van vid skott blev under ett spårprov överraskad av hemvärnets övning, spårläggaren hade ingen aning om att de skulle ha övning och lade spåret precis intill deras övningsbana. Precis då Lummi och husse passerade övningsbanan brassade de på och Lummi nästan tuppade av av skräck! Husse fick bära henne till bilen och sitta och lugna ner henne en bra stund, efter detta var hon paniskt rädd för alla höga ljud. 

Då smällen kommer vid fel tillfälle så fattar inte hunden vad som händer. 

Vid nyår fick vi höja ljudet på tv-n, dra ner persiennerna, prata högt och positivt, lägga några kluriga godisspår inomhus. 

Men även under eftermiddagarna då folk kom hem efter jobbet så låg hon under vardagsrumsbordet och boffade och skakade. Barnens stoj på gatan gjorde henne till ett vrak varje dag. Stackars lilla Lummi! Men...då vi flyttat till landet så försvann ljudrädslan efter bara någon månad trots 2 km till skjutbanan där det sköts varje tisdag och torsdag. Hon fick 4 lugna fina år och avslutade sitt brokiga liv där hon hade det som lugnast.💖

Lummistump, matte saknar dig in i märgen!💔

Denna julhelg började ju inget vidare med mitt försök att rädda det lilla rådjuret och sedan att bli febrig under julaftonskvällen och även under juldagen. Julaftonens julfrukost hos bonusdottern med familj där även bonussonen med familj deltog blev ändå en fin tillställning mitt i allt det trista. 

Men tänka sig, jag har tagit det så lugnt att jag lyckats läsa en bok utan att tankarna har flugit åt annat håll, nåja inte helt men har hunnit halva boken. Har också sett massor av missade program på svt.play. 

Det där med tv, alltså... Tv:n har alltid kommit som sista möjliga underhållning om inget annat funnits som förströelse för mig. Så var det i min familj och det har jag tagit med mig under alla år. Men... Det är aldrig försent att ändra sig. Nu har jag bl a sett en norsk serie om folk som bosatt sig i de mest oländiga trakter och alla avsnitt av I vår herres hage om den berömde veterinären James Herriot. Fantastiskt underhållande program.

Jag är född 1958, jag vet, det är länge sen, men det är ett faktum och det har blivit väldigt viktigt för mig med tillbakablickar. Ett viktigt projekt är att få tag på alla fotoalbum från min barndom, de finns troligen i min ena brorsdotters ägo, men jag är inte säker. Jag forskar vidare i detta och återkommer då jag eventuellt fått fatt på fotot Anja, 5 år. vattnar blommorna, Anja 3 år klappar vovven har jag i min ägo men det är i stort sett allt. 

Djurvän redan då, ellä?

Jag kämpar på för att göra slut på årets friskvårdsbidrag. För några veckor sen fick jag en himmelsk massage hos Co/Stella i V.Skagene och igår en fotmassage hos NAVET Sköna fötter som körde mig rakt upp i himmelen! 1200:-  och en fotbehandling jag aldrig kommer glömma. Ni som hävdar att ni inte kan ta fotbehandling pga kitliga fötter, prova! Ni anar inte vad ni missar!

Vår lille pälskling Humle har ju inte utvecklats till en fullt frisk lapphund trots kortison, så jag bokade en tid för ytterligare utredning. För oss har det varit svårt att veta om det varit hans autoimmuna sjukdom som gett honom problem eller hans kortison. Nu har han fått ny ordination; 1 tab kortison + 1 tab Atopica och dubbel dos Dr Baddakys fiskolja varje dag. Efterbesök om 4 veckor till vår favoritvette Martin och då hoppas jag att Humle har pälsat på sig och inte längre har ont i sina leder. 

Humle har knappt nån päls och dessutom mjäll
men värst är att han har ont i sina leder.

Allt har sin tid även om man vill skynda på. Dr Martin sa att det tar ca 6 veckor innan vi ser en förbättring...

Tålamod

Lärdom: 

*Vid hälsprickor; fotbad + fet fotkräm filas i in i förhårdnaden med sandpappersfil. Upprepa 3 dgr i sträck så skall ni få se på tusan! 

*Kolla skafferiet innan ni köper dyra fotvårdsprodukter. Salt, honung, kokos/olivolja kan med fördel användas till att smörja in sin fossingar med. Smörj, packa in i varma handdukar eller plastpåsar och sätt dig framför tv eller med en god bok...eller bara SITT STILL i några timmar! Hur svårt kan det va? HAHA! Jag vet precis hur svårt det är att sitta med fötterna inpackade i plastpåsar och helt plötsligt bli kissnödig, törstig, hungrig, eller det värsta! Hundarna behöver ut och Göbben är utflugen! Men annars så...Tips från en som numera vet; Det funkar lika bra på händerna! Heureka! 

*Kortison kan inte ges tillsammans med smärtlindrade då magen kommer att påverkas negativt. Och Humles magproblem är som bortblåsta sen lång tid tillbaks. Så...Humle får alltså stå ut med smärta i sina leder men tids nog så blir det bättre. Förhoppningsvis. 

Nu börjar det bli dags att tillaga vår nyårsmiddag. Det vankas älgfilé med samma kryddning som älgsteken på julbordet(den är jädrigt god,sa Göbben,) så nu har jag gjort den även till min lax), potatisgratäng, kantarellstuvning, den där laxbiten till mig, och BRYSSELKÅL!!!!! Jag hävdar; mer brysselkål till folket! 

Vår inbjudne granne är tokförkyld så Göbben kommer att gå in till honom med en tallrik godsaker senare.  

Hör ni, nu har ni säkert en massa att ordna inför ert nyårsfirande så därför avslutar jag nu med ett rungande:

Ingen Franciskus den här gången....

 God fortsättning, mina vänner!

Vår start på julhelgen kunde ha börjat bättre än den gjorde. Då jag på fredagskvällen släppte ut hundarna i hagen såg jag plötsligt ett rådjur springa förbi. Tror hundarna blev lika överrumplade som jag och säkerligen rådjuret också för det sprang rakt in i vårt viltstaket och fastnade med huvudet i maskorna! Det slet och drog för att försöka komma loss men blev sen liggandes helt stilla. Jag skrek till hundarna att gå in och döm om min förvåning då de gjorde detta! Gullhundarna💕

Jag närmade mig rådjuret och såg att det levde, försökte lirka ut huvudet ur maskorna, vet inte var jag fick sån kraft ifrån men drog och slet isär de grova trådarna, vek fram öronen på det arma djuret för att lättare få loss huvudet, den blicken jag fick kommer jag aldrig att glömma😢 Till slut var rådjuret befriat men låg helt stilla så jag sprang därifrån för att låta det lugna ner sig. Skyndade mig in efter maken som inte hört mitt hojtande utifrån, jag berättade vad som hänt och vi skyndade tillsammans ut för att se om det tagit sig därifrån via grinden jag öppnat. Men nej då, det låg kvar på samma ställe då min man kom fram till det, min förhoppning att det bara var chockat och skulle hämta sig om det fick vara ifred grusades därmed. Min man fick avsluta dess lidande på plats och jag tillbringade resten av kvällen gråtandes. Den blicken....

Vaknade med en aning huvudvärk på julaftonsmorgon, kände mig inte riktigt på topp men vi for på julfrukost till min bonusdotter med familj. Där hade småbarnen fullt upp med att roa oss och det gick några trivsamma timmar utan att jag tänkte på det arma rådjuret. 

På eftermiddagen kom febern...Resten av kvällen tillbringade jag under ullfilten medan brasan sprakade i kaminen. Känner mig skruttig även idag så...

Nu har jag skickat maken att köpa covidtest. 

Nåväl, det finns de som har det värre, tex i Ukraina, människorna där skulle nog vara glada för huvudvärk och feber istället för den verklighet de just nu lever i.

Julfrid till er, mina vänner!

Tankar i adventstider...

Go lördagskväll, mina vänner! Första advent stundar och jag har i vanlig ordning fuskstartat redan under fredagskvällen...eller faktiskt redan på torsdagskvällen med att byta till julgardiner!!! Herre jestanes! Att min make dissar mig för detta tilltag varje år hör också till traditionen!😁 

På tal om Göbben...För en stund sen satte han på tv-n och började kolla på fotboll för att sen gå in till grannen..hur tänkte han där? Försöker han smygträna mig i att gilla fotboll? Jag säger bara:

HAHA! 

SÅ länge jag har makt över fjärrkontrollen och dessutom kan streama så kommer sport att ligga oerhört långt ner på prioriteringslistan for ever.😁 Jul med Ernst syns för tillfället på vår tv-skärm via streming och tänk så mysigt det känns i kroppen då denna man får husera i nån tv-kanal vid juletid. Tänkvärt är att jag bara för några år sen skydde Ernst alla program som pesten! Det är ALDRIG försent för eftertanke och förändring, mina vänner. 

Vårt fd hus är till försäljning! Redan!!!!! Hur är det möjligt?!?! "Vårt" fina hus har legat på hemnet jättelänge! Detta hus som vi designade som det enda av alla hus i kvarteret! Inga andra hus i området har samma smarta lösningar som vårt, enligt oss, alltså...

Ritningarna stämmer inte på Hemnet för Göbben ritade ju om hela köket efter mina önskningar, trappan till övervåningen vändes för att öppna upp vardagsrummet, badrummet blev som en dröm och efter vår gigantiska vattenläcka 2015 så fick vi trots alla motgångar och elände få som vi ville, en stor tvättstuga med extra allt genom att "offra" ett rum. Vårt hus blev verkligen som VI ville! Men huset stod ju på alldeles för liten tomt och att bo på landet var för oss båda en så stor dröm att då vi fick möjlighet att få köpa vår fina gård så kände lyckan ingen gräns! Och så känns det fortfarande och kommer att kännas tills vår tid är....ja, ni vet...

Men ändå drömmer jag...

I drömmens värld är allt tillåtet som att: Smyga runt i trädgården och rätta till saker de har ställt på sitt(fel) sätt, prova dörrhandtaget på altanen och TADA det är öppet! Jag går in och kollar runt, är inte nöjd med deras möblering så jag fortsätter runt i huset och "rättar till" Ja, man måste ju kolla om de förvaltat ens hus på rätt sätt, eller hur?😉 Rätt som det är, men inte alltid, blir jag påkommen, husets ägare eller barnen kommer hem och jag får förklara mitt intrång och be om ursäkt med skammens rodnad i ansiktet men trots detta så fortsätter jag ändå att hemsöka huset om nätterna då och då. Efter att huset blivit utlagt till försäljning så har drömmarna förändrats. Nu finns jag i bakgrunden vid visning av huset, ger goda råd och baktalar ägarna å det grövsta beträffande trädgården! Ja, jösses, vad ens undermedvetna kan ställa till det för en! Hoppas att huset får en ägare som förvaltar det väl så jag slipper hemsöka dem i  fortsättningen!😂

Tiden går och det är snart 3 månader sen våra pälsklingar Klinga och Lummi fick somna in, 

Livet har gått vidare efter att den värsta chocken lagt sig efter den där lördagskvällen den 17/9 då vi insåg att våra två finaste vänner behövde somna in akut. Klinga skulle inte ha klarat natten utan oerhörda plågor pga en snabbväxande tumör som tryckte ihop ändtarmen samtidigt som Lummi hade en inbokad tid för insomning onsdag veckan därpå pga svåra tandsmärtor som inte kunde åtgärdas pga hennes höga ålder.

De fick in somna tillsammans som de bästa vänner de alltid varit. Jag känner fortfarande så himla många OM då det gäller deras sista resa; Varför gjorde vi inte så här, varför lät vi inte de andra två vovvarna vara med och ta adjö. Och kissarna...Jag vet inte jag, nu är det försent och vi får leva vidare.

Deras urna står nu tillsammans med alla våra ängladjur på byrån i övre hallen och jag kan ärligt säga att jag pratar med dem varje gång jag går förbi. Ni kan tycka att jag är helt knäpp men för mig är det terapi för själen och gör att saknaden mildras allt eftersom. Att vara husdjursägare är detsamma som att var förälder, enligt oss och förhoppningsvis även alla andra djurägare. 

Att sakna...

Jag går ner i tvättstugan och ingen Klinga följer med mig i hälarna. Hennes fina älskvärda personlighet  var hennes signum. ALLA älskade henne, människor, katter och hundar. Och JAG älskade henne nåt så oerhört att hjärtat brister bara jag skriver om henne! Lilla Klingeling, mattes älskling💔

Jag kommer hem, parkerar bilen och Lummis ljuva stämma ljuder inte...Lummi var vår utmaning från att vi fick hand om henne för alltid då hon var ca 5 år. Hon var superstressad men supergosig samtidigt. Att vara hund är inte alltid så himla enkelt då livet inte gett en de bästa förutsättningar som hund. Hon blev husses bästa eftersökshund tillsammans med vår första lappis Vaski men i övrigt hade Lummistump svårt med höga ljus mm. Därför känner jag att vi ändå gav henne en chans att få vila utan stress hennes sista år genom att flytta ut på landet. Under dessa år kunde hon slappna av, rädslan för höga ljud försvann helt och hållet och fick äntligen visa alldeles speciella personlighet, hennes finurlighet och klokhet, ja, hon var fantastisk och jag saknar henne nåt oerhört!

För att inte förglömma alla fecebookminnen som dyker upp titt som tätt...

Ja det finns massor av tillfällen då jag faller ihop av saknad och just nu är det jättetufft. Mina tjejer är så saknade att det inte är klokt men mitt sunda förnuft säger samtidigt att de behövde somna eftersom de hade ont. Men vad hjälper det då saknaden är så påtaglig att man känner det i hela kroppen? 

Så kommer ett annat minne upp...

Morgonen då jag fick samtalet i bilen på väg till jobbet om att mitt 9 dagar gamla barnbarn inte vaknat upp under morgonen gör att jag fortfarande inte kan höra Cover me in sunshine med Pink och hennes dotter Willow utan att falla i gråt. Jag har tillslut förlikat mig med att han inte finns längre och talar ofta med honom vid hans grav. Idag tände jag ett ljus för honom och hans bror som inte ens hann födas. Trots att jag inte är troende så känner jag nån sorts känsla av att det kanske finns ett Regnbågsland...

Livet får vidare.

Vi människor är rustade för att klara motgångar och så måste det ju vara. 

Hur skulle det annars vara? 

Kram på er, mina vänner!

Klinga och Lummi för evigt

Klinga kom till oss som liten pälsboll för att hålla Vaski sällskap. Och tänk vilka vänner de blev! Klinga tvättade troget hans öron och han putsade hennes morrhår. Ibland kom en vit ulltuss vid namn Lummi på besök, då var det full rulle i huset! Efter något år kom hon till oss för att stanna. Hon och hennes lurviga kompisar blev fantastiska spårhundar till stor hjälp för husse i hans eftersöksarbete. Men inte bara det, dessa tre lappisar kom att vara våra allra bästa vänner och gjorde livet ljust även de gråaste dagar. De fick sin matte att gå ut i ur och skur, det hade aldrig hänt innan de kom till huset! 

Men så dyker livets mörker upp som en stor fet smäll på käften! 

Igår fick vi ta det oerhört svåra beslutet att låta både Klinga och Lummi få somna in för att få träffa Vaski på andra sidan Regnbågsbron. Sorgen är just nu bedövande, huset är så tyst då inte Lummis kakakakaka hörs längre, ja så lät det då hon andades, vår lilla ulltuss. Hennes klara skall har tystnat för evigt. Ingen Klingatass duttar mig på benet för att tigga en klapp på bröstet eller snurrar ett varv för att tigga godis.

Hennes kompisar Glittra och Humle har letat och nosat på platsen ute på glasaltanen där vi satt med tjejerna i var sitt knä då de somnade in. Ett så vackert och fint avslut men så oerhört smärtsamt för oss. Lummis tid på jorden skulle ha varit slut på onsdag eftersom hennes onda tänder och dessutom höga ålder hade tagit ut sin rätt men att Klinga så hastigt skulle ryckas bort var vi inte beredda på! 

Men hennes tumör växte så snabbt att hon inte kunde bajsa ordentligt och under gårdagen kom ingenting trots idoga försök. Hon hade jätteont! Vi beslutade att de skulle få gå tillsammans eftersom de alltid varit det i livet. Jag är evinnerligt tacksam för den hjälp med veterinär vi fick av husses spårkollega. 

Det finns inga ord över den saknad vi känner just nu!💔💔

Så söta i sina täcken

Klinga, bästa vännen för alla oavsett art

Lummi vid de tillfällen hon låg i soffan.
Passade på då Blixten sov...

Så här kommer jag att minnas henne
med det där glada leendet

Och så här kommer jag att minnas
Klinga, det vackra ansiktet med den kloka blicken

Nu är de förenade för evigt!💓💓💓

Farväl våra vackra pälsklingar och på återseende den dag vi kommer efter!

Nospussar från Husse och matte!