Livet med dubbelslag

 God fortsättning, mina godingar! 

Hoppas att er ledighet har gett er det ni mest har önskat, antingen stort släktkalas, en liten familjejul eller en jul med tända ljus, god mat och julprogram på tv-n i sitt bästa sällskap med sig själv. Det där sista har jag firat för många år sen för att jag ville, trots min fd svärmors ängsliga protester om att jag inte längre tyckte om dem. Så var det såklart inte, de låg mig varmt om hjärtat under hela deras tid här på jorden. Man släpper inte älskade personer hur som helst!

För så här var det, jag och min dotters far hade separerat och då tyckte jag inte att jag hörde dit längre, men min dotter firade ju såklart med sin pappa, farmor, farfar och alla släktingar men kom sen hem till mig på kvällen. Det viktigaste för mig var att min dotter skulle få fira som hon alltid gjort, för min del ville jag bara...vara med mig själv. Julen är så olika för oss alla och man gör det bästa av den. 

Om man har möjlighet, vill säga....

Jag är numera en privilegierad människa med fast anställning sen många år men så har det inte alltid varit. Jag har lärt mig den hårda vägen hur man får pengarna att räcka till och det har min dotter lärt sig. Och hon är läraktig! Hon kan verkligen trolla med knäna! Jag är så stolt över henne!

Jag har mått konstigt sen en tid tillbaks, typ några månader, har haft obehaglig andnöd, hjärtrusningar, tryck runt bröstkorgen. Trodde att jag fått en låsning i bröstryggen, nåt som jag fått under hela mitt vuxna liv, ELLER en mycket dålig kondition...Så kan det absolut vara.

Enligt min fysioterapeuts råd då dessa symptom uppstått så skall jag först kolla hjärtat. Sen kan jag komma till henne för manipulation av kotor. Jag har lytt hennes råd i alla år och även nu. EKG togs, som alla andra gånger, men den här gången visade de inte det där urstarka hjärtat som tidigare. EKG:t visade en massa dumheter som dubbelslag lite hur som helst. Blodtrycket var ok. 

Läkaren, en ny bekantskap för mig, tog dock hjärtarytmin på allvar och skickade mig vidare till sjukhuset för utredning. Innan julledigheten gjorde jag ett ultraljud som visade ett friskt hjärta men med en massa extraslag! Detta var inte min VC.läkare nöjd med så han har beställt ett 24-timmars EKG till mig men också ett arbetstest. Detta gjorde jag idag. 

Jag fick massor av elektroder satta på kroppen inför passet. 

Men det jag inte visste var att...

 Arbetstestet visade sig vara ett maxpulstest! Jodå, såna har jag gjort förr i min aktiva tid som elitmotionär. Men det var många år sen. Det märkte jag mycket konkret idag. Under tiden togs blodtryck och pulsen visades i en display. Skämmes, tänkte jag. Alltså, hur mycket saknade jag min vältränade kropp då jag satt på cykeln, tror ni?! Men om jag varit  lika vältränad som förr, då hade jag ju aldrig behövt vara där och göra testet...

Nu är mina ben som mos efter testet och jag har bestämt att jag skall fan i mej ta tag i min kropp och hälsa för så här dålig kondition vill jag inte ha! För jag TROR, killgissar dock, att det handlar om dålig kondition, helt enkelt. Jag vägrar tro nåt annat! 

Fast...varför krånglar hjärtat, är min undran...för jag är allt lite orolig jag...

Sååå

Ta hand om er!

Snart jullov...

 Gokväll, mina godingar! 

För mig är det nedräkning, både för jullov men också för tack å hej för evigt. Nej, jag skall alltså inte DÖ utan gå i pension i sommar. 

Men en sak i taget. 

Nu stundar jullov, vecka 51 sen är det JULLOV för både personal och elever. Bästa lovet, enligt mig. det har jag alltid tyckt under mina 30 år inom skolan. Orken är helt slut efter ht(höstterminen)för alla, elever som personal. 

Dessutom ligger julhelgen perfekt då det gäller ledighet. Jag har bara behövt ta tre semesterdagar t o m v 2. Ja, jag vet, jag är yrkesskadad och kommer att få svårt att ha koll på vardagen efter att jag avgått från skolan. Fast det kommer jag väl inta att behöva, eller? Hmmm...

Men...

Nu till dagens händelser. 

Vaknade som vanligt minst en halv timme före alarmet. Som alltid, Gosade med våra pälsklingar. Glittra körde alla tassar i luften och lät WRAHOAR. Flera gånger. Husse snarkade vidare som om inget hänt. Hur kan han inte höra? 

Jodå, han hörde men ville inte höra. 

Han förlorade...😂

Efter att husse stigit upp 07.00 så var allt som vanligt. 

Men så for husse och Glittra på äventyr på eftermiddagen för att komma åter i morgon.

Glimma blev därför överlämnad till matte på skolan där inget verkar vara som som förr. 

Hon var mycket skeptisk till mattes nya kontor även om hon blev överväldigande mottagen som den prinsessa som hon ändå är av mattes chef Maria.

Nu har vi landat i soffan, Dumle, Glimma, katten Syrran och Glimma. Vet inte vart Blixten tagit vägen men vi myser, han dyker nog upp snart. 

Mörkt, regnigt som en typisk november...

 Go helg, mina godingar!

Mina blogginlägg har inte direkt duggat tätt men jag tror att ingen har förtvivlat över det.

Nu kommer här en resumé sen mitt förra inlägg, för er som är intresserade. 

Hösten är i min värsta period och jag är i low mood likt varje år vid samma tid. Det är sen gammalt, liksom.

Så...

Det finns för mig INGET som är bra med november! Mörkt då jag åker till jobbet, en fruktansvärt vidrig resa då jag aldrig vet om jag hinner bromsa för en svartklädd person gåendes över övergångsstället där blinksignalen aldrig har funkat.

Jag blir TOKIG på att folk inte har reflexer då de har den bästa reflexen i handen då de rör sig vid vägarna, Ficklampan på MOBILEN! Ge er tillkänna, för faan!

Jo då, jag har kontaktat vår kommun ett flertal gånger angående dessa blinkfunktioner vid övergångsställena på Öa som ger helt fel indikationer och fått svar av en person som nog inte borde vara en kontaktperson till kommuninnevånarna...Hoppas att kommunen har anställt en mer socialt kompetent person för bemötande av  kommuninnevånare... Och framförallt att de löser problemet med övergångsställenas varningsblinkers. Jag väntar otåligt.

Nu över till nåt helt annat.

Jag har behövt ta bort en tand som besvärat mig till och från sen mitt första besök hos men dåvarande tandläkare. Jag önskar att hon hade haft bättre kunskap om tänder...

Min tandhistoria sen 2019 är nu till ändo. För att göra en historia kort; min fd tandläkare(privat DYR tandvårdskedja) gjorde en praktvurpa med min tand som hon rotfyllde och slutförde TROTS att hon var osäker på om alla rötter var döda. Jag har haft problem med smärta till och från sen 2019 efter att problemet uppstod efter att jag haft corona och var jättesjuk under flera månader. 

Vågade till slut inte boka ny tid hos henne då tanden bråkade utan började leta efter en ny klinik, men hur vet man vilken som är bäst? Ni anar inte hur noga jag var med att finna en klinik som jag skulle kunna lita på?

Men till slut...

Föll valet på Våxnäs folktandvård och jädra i dä! Vilken femetta! Jag har blivit sååå väl bemött och behandlad av både hyggor och tandläkare. Som det skall vara, eller hur? 

Nu är det fredag kväll, jag har landat i hemmet, hundarna har hälsat mig välkommen hem, ja även Göbben och dessutom har han hjälpt mig in med alla kassar, han kan allt Göbben min...nåja...vissa luckor har han ju, men det har eventuellt även jag, hmmm...😉

Jag har ju bestämt sen länge att gå i pension vid vt-2026(yrkesskada sen alla år att skriva veckonummer och ht och vt. så är det inom skolvärlden) Jag har behövt en lång tid att inse att det finns ett härligt liv utan Ilandaskolan för mig.

Och...

Jag har haft tid att fundera på vad jag skall göra som pensionär och det handlar såklart om husdjur, det är det viktigaste i mitt liv och även Göbbens, såklart. 

Våra funderingar att para Glimma är nedlagda. Det är inte rätt för oss, hon har 0,1 på armbågar och det är inte rätt att avla på detta men ärligt, jag är inte ledsen för jag skulle inte vara den bästa uppfödaren. 

För...

Jag skulle ju behålla alla valpar!

Men även om hon slipper bli parad och föda en massa kullar valpar(jag kan bara ge henne lyckönskningar) så är det kul att ställa ut henne. bara för att, liksom. 

Men nu övergår höst till vintern som en smäll på käften likt varje år och vår lilla flock håller ställningarna på ett eller annat sätt. Dumle springer över vårt lock till spabadet och ändrar temperaturen till en spännande temperatur....men vem har sagt att livet skall vara likt en motorväg? 

Go helg på er, mina godingar!

Hösten...

 Go lördagskväll, mina godingar!

Att hösten är i gång är nu ett faktum. 4 oktober och hösten visar sin fula nuna med regn och storm. Hundarna lägger öronen bakåt vid kisspauserna, gör sitt behov och rusar sen till dörren för att komma in!

Ni som känner mig vet att denna årstid är tung för mig och har alltid varit sen unga år. Hösten-den vackra med fina färger och hög luft förbytts helt plötsligt till en enda grå, regntung och svart verklighet under flera månader. Idag är en sån där tung dag. 

Men...

Ibland får man perspektiv på sina egna problem. 

I fredags hade jag en bokad vikarie som jag sen tidigare haft mycket bra relation med. Hon har alltid varit professionell under sina lektioner, alltid haft goda vitsord. 

Under dagen kom hon in till mig och ville berätta om sin livssituation. Jag blev lite överlumpnad men visade såklart in henne till mitt kontor. Hon berättade om sin situation som vikarie inom skolan, hennes dagsersättning som ensamstående som var under all kritik...jag kunde bara krama om henne! Jag ÖNSKADE av hela mitt hjärta att jag hade kunnat hjälpa henne, men hur? 

Min fråga är: Hur är det möjligt att människor i Sverige, oavsett härkomst, med hög utbildning inte skall kunna försörja sig själva? Hon fick en sista kram av mig då hon gick för dagen men hennes öde har inte försvunnit i mitt huvud. För jag vet hur det är att vara fattig, bara haft till hyran, tiggt pengar till mat till ungen av sin pensionerade mamma för sitt uppehälle, att ge katterna havregrynsgröt till mat eftersom pengarna behövde gå till vår egen mat. Jodå, jag vet och det jag känner därför nästan skuld över att jag har det så bra idag då hon kämpar för sitt uppehälle trots att hon jobbar för sitt liv!

Här sitter jag en lördagskväll och gnäller över väder och vind.

Men...vi har det ju så himla gott!

 Gubben kollar tv, hundar och katter har fått mat, myser, jag sitter och bloggar, maten puttrar och snart skall vi äta och mysa tillsammans i soffan. 

Men....

Mitt samvete gnager...

Lite ditt och datt...som alltid.

 Halloj mina godingar! 

Här duggar inte inläggen tätt, vill jag lova, men utanför fönstret inte bara duggar det, regnet vräker ner. 

Har ingen bra förklaring på mina glesa inlägg..mer än att jag inte hatt nött å värde å berätte.

Visst är det härligt att läsa text på värmländska!😁 Det är knappt att man själv förstår det man skriver fast man är född, uppvuxen och kommer att bli begravd i Värmland. Och att läsa...det kräver koncentration!

Jag har en favoritförfattare som skriver på värmländska, David Liljemark, född och uppvuxen i Skåre av mamma Gunnel, min slöjdlärarinna och pappa Mats som var So...förlåt OÄ-lärare under min skoltid. 

David är förutom författandet musiker, serietecknare och kortfilmsregissör. Tydligen har han också skrivit barnböcker. Produktiv man, med andra ord. 

Min första bekantskap med honom var en liten tunn bok med titeln Tillbaka till Ilandaskolan, den ligger i min jalusihylla på jobbet, den är skriven i dialogform rakt igenom och handlar om hur det var att gå på Ilandaskolan under 1980-talet. Jag har INTE lagt in den som utlåningsbar i mitt biblioteksprogram! Kränkande kommentarer rakt igenom men tyvärr så sann.

Den ger en bild av hur jargongen mellan elever var på 1990-talet och som jag tror, alltid har varit och kommer att vara, Hård, tuff och kränkande. 

David har också gjort en fantastisk seriestrip, på värmländska såklart, om Skåres alldeles egna helbrägdagörare F A Bolzius(1836-1910)skrothandlare, orginal och Sveriges mest kände, håll i er nu; helbrägdagörelsepredikant! Ingen särskilt ofta använd titel...men han var en man som satte så djupa spår att han fått en gata uppkallad efter sig i Skåre. Inte illa.

         

Sen har han också gjort detta mästerverk! 

Jag har läst den massor av gånger och skrattar lika mycket varje gång. 

Men...

Det var ju inte detta jag hade tänkt skriva om från början, tänk så det kan slira iväg...

Ni skall jag försöka följa min första tanke...nu skall vi se...vad var det nu jag hade tänkt skriva om? 

Paus....en lång en...

Nu är jag tillbaka!

Var var jag nu?

Jo, det där med hundutställningar...Inget som vi har varit vana vid, jag och Göbben. Vi har ställt Glittra, Humle och Dumle eftersom det varit ett krav för att de skulle bli godkända som eftersökshundar. Tydligen borttaget nu. Tur för det var ingen rolig tillställningen med Glittra och Dumle...😥 Men härhemma är de goaste vovvarna, det är huvudsaken.

Så fick vi då det där lilla bruna yrvädret Glimma som har visat sig vara en riktig femetta på alla utställningar vi vågat ställa henne i. 

Att hon har skött sig så bra hävdar jag är en man vid namn Magnus Boströms förtjänst. Han är ett proffs på utställningsträning, han kan hantera den mest bångstyriga hund så den blir from som ett lamm!

 Han är i Sverige endast under sommaren för att sen bo resten av året utomlands så jag och många med mig är oerhört glada över att han tar sig tid att träna oss med våra hundar då han är i Karlstad. Jag började redan förra sommaren då Glimma var en skitunge och det har verkligen gett resultat. Hon är mer bekväm i ringen än husse eller matte.

Regerade på valpkursen.

Jag och husse, är utan handlersvana, nåja, jag har ju lärt mig lite på ringträningen så jag har lite försprång ändå... Men vi liksom bara gör som domaren säger och det har ju funkat. Men tänk om vi hade varit proffs? 

För det finns ägare...då snackar vi proffs! Men det finns gränser för allt och vi kommer aldrig att klä oss i glittriga dräkter för att visa vår hund på en utställning! Jösses, alltså...

Vi håller oss på jorden och förutsätter att domarna ser hunden, utan paljettutstyrd ägare som är O T R O L I G T sugen på att vinna pris för sin hund. För detta spektakel med utstyrsel av ägare och hund är för oss helt bort i stöll(värmländska, häpp!) Sist glömde jag till och med borsten. Bruningen fick klara sig utan piffad päls och svans. Det gick ju bra ändå.

Men...

Eftersom vår bruna lappis har fått fina utmärkelser på alla utställningar(trots sina amatörhandlers) hon deltagit i så har vi steppat upp inför vidare utställningar och skaffat ett utställningstält! Jajjamen! 

Kolla så fint!

Och ett JÄTTESTORT paraply med sånt där reflekterande material som gör att solens strålar inte kan nå oss därunder. Visst är det magiskt? Nu är vi på gång! 

Det magiska paraflaxet

Tältet var ju dretlätt(värmländska igen) att få upp, det liksom bara fluffade upp av sig själv då man tog det ur väskan. 

Men...

Att vika ihop det till samma pytteformat som det var från början...där högg vi i sten.

Kolla den lilla runda tingesten, det är
tältväskan...

Instruktionen var skriven på engelska i typsnitt 10, vi fann istället en film på Youtube där en människa visade tre(3!) olika sätt att fälla ihop tälteländet! Hur f-n skall man hinna med att kolla instruktionen samtidigt som man försöker vika ihop tältet? 

Göbben tappade det totalt och ville bränna upp tältfanskapet medan jag MYCKET pedagogiskt...lät det ligga kvar på marken. 

Efter en vecka...

Flyttade jag det till altanen. Kollade då och då filmen med den beskäftiga kvinnan som inte gjort annat i hela sitt liv än att fälla ihop ett jävla popuptält på tre olika förbannade sätt, men jag blev ändå inte klokare!!! 

Men så...en dag då solen sken och allt var frid och fröjd hände det sig att Göbben tog tag i saken och bara VEK IHOP TÄLTET. Sen förkunnade han; fråga mig inte hur jag gjorde...

Nästa gång vi skall ställa Glimma och behöver tältet så kanske hon klarar att fälla ihop det, det är ju hon som är anledningen till allt detta?

Vår stjärna Glimma

Nu har jag erkänt för mig själv att det är höst. Jodå, så är det! 

November-och julkaktusarna har fått komma in till glasaltanen efter att ha haft sommarvistelse på lekstugans förstukvist, första steget innan kalla hösten infaller, pellisarna har fått släktkalas i fönstren i farstun, där kommer de att stå hela vintern likt alla år vi bott här. 

Släktträff

Mycket skulle göras på våra ägor men så hände det sig att frua i huset ännu en gång fått axelpaj(vet inte om det är värmländska eller bara ett hittepåord...tror på det senare) 

Nåja, strunt samma...

Att bli oförmögen att utföra de mest enkla rörelser som att; tvätta håret, fylla på vatten i kaffebryggaren, borsta tänderna, byta växel i bilen, kratta äppelkart, plocka in nydiskat i hyllor över huvudet eller framför kroppen...

Det finns säkert ännu fler saker jag inte kan göra som jag inte upptäckt än. 

Men...det kunde ha vart värre. Tänk om jag inte haft några armar alls!!!

Så...

Jag tänker positivt precis som Life of Brian:

 Ha nu en förträffligt härlig helg, mina vänner!