Hon som älskar de tre årstiderna...: Att börja om...och fortsätta

lördag 30 januari 2016

Att börja om...och fortsätta

Igår var dagen då jag tog tag i min träning. Ja, det är sääääkert!!

Träningsryggan har varit packad sen länge och legat bak i bilen. Att avboka ett träningspass har blivit en konstart i mitt liv under hela hösten. Men nu är det slut med det!!!

Back to normal, helt enkelt.

Överraskning nr 1: Nya spinningcyklar. Jag kände mig VERKLIGEN som en nybörjare då jag kom in i salen. De visade sig dock vara helt fantastiska. BÅDE att ställa in och att cykla på.

Överraskning nr 2: Jag ORKADE hela passet utan dödslängtan!!!

Tack Petra, för det!

Nu har jag och Gubben bokat Jessicas spinning på söndag. SÅ DET SÅ!!

Annars så....

Var Gubben och jag bjudna på middag hos en eftersökskollega till honom igår. Mycket trevligt.

Mat och dryck. Prat och skratt. Bjuddrycken för herrarna i form av Whiskey var god, mycket god....igår. Idag har Gubben varit en spillra av sig själv. Jag som inte gillar spritdrycker och alltid tackar NEJ har känt mig som riktig HÄLSOFREAK.

Han vilar än....

En dag hade jag lite tid över för...allt eller inget. Jag tog en tur till Gengåvan. I bakhuvudet hade jag en liten byrå att ställa finlampan på i vardagsrummet.

Jag är inte den mest tålmodiga då det gäller att gå i affärer, Så min vana trogen skenade jag igenom affären - både över- och undervåning, utan att finna nåt passande.

Men tänk, ibland tror jag nån är med och hejdar mig...för precis vid utgången föll mina ögon på en silverbricka med små koppar till...ståendes på en liten utsökt byrå! Jag tvärnitade och kollade om den var till salu och det var den. Nu står den i vårt vardagsrum och pryder sin plats med finlampan ståendes ovanpå.

Då man väntar på nåt gott, heter det ju, och vi har verkligen väntat på vår lampa som vi beställt till vårt badrum. Nu sitter den på sin plats över spegeln i badrummet. Inte helt oväntat var det min Gubbe som satte upp den. Han är en hejare på sånt, han. Det är inte jag. Vill inte ens tänka tanken vad som skulle hända om jag ens försökte...

Idag har jag verkligen fyndat! 20 st tulpaner för 69. Jag vet inget mer vårlikt än tulpaner, älskar verkligen dem.

Vet inte vad som flög i mig idag, men jag fick lust att städa altanen på framsidan! Vårkänslor antagligen.
Medan Gubben låg och ojade sig över sin huvudvärk så körde jag dammsugaren över hela huset OCH altanen. Gud så nöjd jag kände mig. Glorian kändes helt rätt på huvudet!

Och då jag ändå höll på med städningen så föll min blick på våra krukväxter, av oss sorgligt bortglömda...Lite vatten, kanske? Eller komposten?
Några fick en chans av mig, medan andra gick vidare till Trädgårdshimlen.
Azalean som jag fick av vår hunduppfödare-Inger som besökte oss i mellandagarna, har jag verkligen tagit ansvar för. På köksbordet var det omöjligt att ha den, då Syrran Katt tuggade på den hela tiden. Azalea är giftig för katter.
Det vet inte Syrran.
Det vet jag.
Därför har azalean fått en ny plats på fönsterbänken i tvättstugan där inga katter har tillträde.
Varje dag då jag åker till jobbet så ger jag den en skvätt vatten som den goda blommatte jag ändå är, och tänk, den är så himla tacksam så det är inte klokt!
JAG, som är känd för att döda alla blommande krukväxter är MYCKET nöjd med min insats. Men nu är utmaningen att hålla azalean vid liv i en herrans massa år. För detta skall alla medelålders kvinnor klara.
Har jag hört....
Ja ja, nån måste ju bryta mönstret. Kan det bli jag?
Spänningen stiger....

Det är inte lätt att vara husdjur i vårt hus då matten drar igång en städoffensiv. Dammsugaren är och förblir en fiende för allihop och de flyr med panik i blicken då den närmar sig.
Då anfallet äntligen är över så faller de ihop och sover som stockar.
Vissa gömmer sig så väl att man inte finner dem. Skrållan och Lummi, hallååååå?