Att höra är guld

Måste bara få berätta hur det är att bli gammal. Inte sådär JÄTTEGAMMAL så ens anhöriga i lönndom ordnar äldreboende till en, utan mer att man upptäcker okända skavanker typ utslag, knottror, hudförändringar, knölar(uhhhhm, farligvarning!!!!)
Eller täppt öra.

Jag har ett täppt öra som kloppar och knastrar hela tiden.
Och kliiiga utslag i hårbotten.
Örat kliar som tusan och har gjort under en lång tid.
Jävla öra, har jag tänkt och hoppats på att det skulle lugna sig.
Attans heller!
Hårbotten likaså. Trodde det var nåt dumt hårvårdsjox som jag var allergisk emot, men icke....

Så jag bokade tid för en ordentlig koll hos min eminenta husläkare Ulla..
Idag var dagen då jag skulle få hjälp att slippa klia mig som om jag var loppbesmittad valp.

Först örat.
Ulla kollade och grejade. Hmmm, sa hon. Du har allt en riktig klump därinne.
-Jotack, jag vet, sa jag. Det har jag nog märkt.
Hon fick tag på ett litet verktyg och försökte dra ut klumpen.
AJJJJJ!
Nä, vi får spola bort den där, sa Ulla.
Sagt och gjort.
Så kom då den fantastiska distriktisen Elisabeth med massor av bra grejer att spola ett öra med.
Men inte MITT öra.
Nähä.
Mitt öra är icke ett vanligt öra och KRÄVER den ypperligaste expertis för att ge med sig.
Den väna Elisabeth spolade så vi höll på att drunkna, både hon och jag, men den attans klumpen vägrade ge upp.
Efter 30 minuter kom Ulla ångandes och öppnade det grova artilleriet, att SUGA ut den attans klumpen!
Nu var det allvar!
Inga ursäkter fanns längre för Klumpen att hänga kvar i mitt öra.
Själv kände jag en viss yrsel och en aningens nervositet hur den där sugningen skulle kännas...
Jag fick lägga mig på rygg och vrida huvudet åt höger.
I detta läge tog det ett tag att komma ihåg höger....

Så var Ulla igång, med stor tillförsikt.
Det kittlades nåt alldeles fantastiskt överjävligt, men vet ni, den attans Klumpen vägrade ge med sig!
Den satt som BERG!
Ulla drog nu igång en offensiv med verktyg från Gestapos hemliga gömmor.
Hon körde sugen så det sjöng i huvudet på mig, men Klumpen verkade ha hullingar..
Men Ulla är en envis tjej och till slut så hade hon ändå haft sönder Klumpdjävulen en smula. Jag kunde t o m höra!
Jag fick ett recept i handen och en återbesökstid på vägen ut och vi sa tack och adjö.
Glad i hågen gick jag till apoteket för att lösa ut befrielsemedel för tid och evighet. Medikamenter för min kliande hårbotten och så grova grejer för mitt attans öra. men först måste MiniKlumpen bort. Fick därför en flaska med dundermedel.
Detta dundermedel skulle sprutas pronto i mitt öra direkt vid hemkomst för att efter det kunna sprutas med kortisonmojjan.
Direkt vid hemkomsten lydde jag därför doktors order och tryckte in Klumpdestroyern i mitt vänstra öra.

Nu hör jag INGENTING och har inte gjort sen dess.

Vi Hörs...nej, vad säger jag,,,,,vi SES i möra!