Korvköttfärs och betongstövlar

Hur får man sin mycket misstänksamme och traditionelle man att äta konstiga korvar? Jo, man hackar ner dem i älgfärs och grillar dem. Och är ytterst noga med att INTE berätta vad man haft i smeten då maken med lyrisk uppsyn frågar vilken kryddning man använt. Man ger honom bara en pillemarisk blick och säger att det, lilla gubben, är hemligt.

Sen, då han ätit upp alla fantastiskt goda biffar kan man släppa bomben, hehe. 

Kan inte uttala namnet på dem ens...

Så här ser det nästan ut som helt vanlig kôrv...

och så här som vilken köttbullssmet som helst

Bild på biffarna hann jag inte ta då de försvann fortare än kvickt.
Så kan det gå...

Och nu, lite flärd. Att måla naglarna var inte igår. Faktiskt inte sen februari då jag och och bildörren hade en konflikt....
Pekfingernageln är ju inte världssnygg men snart så...Tyvärr så har jag dålig känsel i fingertoppen än. Känns som sockerdricka, liksom. Förhoppningsvis får jag tillbaks känseln.

Igår förlöste jag dessa små godingar. Gjorde latexavgjutningar av Gubbens första gummistövlar i sista stund innan de föll i bitar. Nu är de förevigade som ljushållare av betong.

Tretorn  st. 20

Äntligen fick jag tummen ur och satte upp gardiner i nya uterummet. Och tänk så jag letade efter de fördömda gardinerna innan jag fann dem....i uterummet på baksidan. Där finns nu en annan lösning. Inte färdigt dock.

Gubben överraskade i fredags med en ny grilltunna. Vår klotgrill rostade ju sönder till vår stora sorg för ett tag sen. Kolgrillat har varit saknat, vill jag lova.

Efter premiärgrillningen var jag snabb som tusan att diska alla delar. Skulle kanske ha haft lite bättre koll på hur de satt innan...Kunde inte för mitt liv få dit dem igen...

Tur man har en Gubbe med tekniskt kunnande...och minne.

Lite behagligare i uterummet nu....

Inte bara husse och matte som gillar uterummet...

Kan man få beställa?

I morgon är det ny arbetsvecka men utan elever. De gick ju på sommarlov i fredags. För första gången var jag inte med på avslutningen i kyrkan. Tog en ledig dag eftersom mitt jäkla knä har börjat bråka med mig igen. Försökte springa ifrån en regnskur i förra veckan och då small det i knäet igen. Och jag som trodde det snart skulle vara läkt...Tji fick jag.

Har fått order av min sjukgymnast att inte träna annat än motionscykel utan belastning. 

UHHH va kul...not. 

Och helst inte stå och gå så mycket. Hörde ni det, hundarna?

Nåja, det kunde ju vara värre, det kunde ju vara mitt i vintern och dragkedjan på kängorna kärvar så fingrarna blir sönderskavda, man finner bara en av vantarna och bilen startar inte. 

Helt plötsligt så känns inte ett fördömt ömmande knä så jobbigt längre. Solen skiner och jag kan sätta mig och bara VARA. Inte ofta jag tar mig tid till sån lyx.

Hmmm....jag får helt enkelt tacka min vänstra menisk för att den fått mig att sänka tempot...

Eller inte. Jag får träsmak så fort jag sitter...