Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

måndag 6 juni 2016

Att pyssla, gräva och fundera....

Äntligen! Som Fylking brukar utbrista.
Dels att jag fattat hur jag skall lägga in mobilbilderna i datorn efter uppdateringen. Dels att jag fått tid att plantera om mina frösådda plantor.
För TID är ju en bristvara har jag märkt. Vet inte om våra klockor går snabbare än andras....
Då man hade småttingar var ju livet en enda tidsbrist. Så är småbarnslivet, ju.
Nu, då barnen är utflugna för längesen borde jag ju ha hur mycket tid som helst, men attans heller. 
Huvudet är fullt av idéer men att hinna förverkliga dem är det si och så med.
Hmmm, där sa jag nåt...Jag kanske skall sanera bland alla idéer som ligger på lager...
Återkommer i detta ärende.

Nu över till planteringarna. 
Mina frösådda tomater och auberginer har fått nytt boende i mina spaljélådor.
Hoppas att auberginerna blir många för jag kan väl erkänna mig som missbrukare av dem. Jag grillar, steker, gör gratäng, paj, fräser tärningar, lägger tunt skivade och stekta på pizza, m.m. 


Cocktailtomater och auberginer
Chilin får bo i krukor på den inglasade altanen på framsidan. Bara att öppna fönstret och nypa en chilifrukt då de mognat.



Söt och het chili
Fyndade pellisar på Coop. 4 st för 99 spänn!!! Lycka! Två på trappan och två på soldäcket.
Lite fägring på förstukvisten...
Ja, och så lite nytt på trappan. Ser inte mycket ut för världen än men de tar sig väl.
Murgröna är giftigt som tusan så därför får den hållas utomhus där katterna inte kommer åt den

Då jag gick min dagliga tur på tomten så hade papegojtullisen slagit ut. Har inte många kvar så därför är de här extra kära. Rotar om alldeles för mycket i rabatterna och då ryker lökarna. Den vita tullisen har också mist sina kompisar...



Papegojtullisarna

Stackarn, inga vänner
Men vallmon har inte mist några kompisar. Ibland byter de namn till ogräs...som i vår tilltänkta grusgång på framsidan, tex. Får nog gräva om där, har jag en känsla av...
Men annars är nog vallmon de mest underhållande växterna i vårt trädgård. Knopparna ser inte kloka ut, och då de börjar slå ut....ännu knäppare. Då knoppen brister sticker en strimma blomblad ut, som en tunga i mungipan på nån som håller på att bli strypt, för att i nästa stadie förvandlas till solbrilleförsedd cooling och så sista stadiet, blomman slår ut i full blom som ett stort orangerött utropstecken i allt det gröna!!!





Kolla brillorna!!



Nu brakar det bara på i vår rabatt!! Sprutar ut nya blommor varje dag!!!
Fantastiskt!
Oj oj oj, så vackra!

Knopparna ser ut som....ja vad tycker ni?



Och nu återkommer jag till saneringen av pysseltankar...Här går det undan, ser ni.

Att återvinna är ju min grej så det var verkligen dags att ta vara på några av alla mina
sparade "braåhagrejer".
Som tapetrullen sen vi renoverade vardagsrummet, små, små tygbitar, schalgarn som aldrig blev nån schal eller alla konservburkar och glasburkar....

Chansade och köpte två aloeverakaktusar, ja ni vet katterna...
hade inga ytterkrukor så jag klädde de fula plastkrukorna med
tapet och guldsnöre. Man har väl sett på Äntligen hemma och Elsas
piffiga idéer...

Krossade tomater, kattmat, bönor, ja man får lätt ihop rätt många
plåtburkar på ett lite kick.




Tada!!! Ordning och reda på skrivbordet.
Så var det glasburkarnas tur att piffas.






Så där ja! 

Upp i trädet med er!

Prickig...

Suddig....

Ringar....

Tvärrandig...

och så långrandig
Har faktiskt fått till lite mer grejer så här i slutspurten av långledigheten, men det tar vi en annan gång.

Idag är det ju Sveriges nationaldag. Jag firade det med att äta en grekisk sallad till lunch.
För att bejaka det mångkulturella Sverige. OCH för att det är jäkligt gott. Hur skulle jag kunnat få möjlighet att smälla i mig grekisk sallad om inte vi haft våra grekiska vänner i vårt land?
Vi hade fortfarande ätit pölsa om inte våra nysvenskar varit. Och ungarna hade inte fattat vad pizza varit...
I fredags fick jag en påse med en sorts lök av min kurdiska medarbetare. Såg ut som minipurjo. Den finns inte att köpa utan han odlar massor av denna lök på gården utanför lägenheten. Jag använde den både i sallad och i en potatisgratäng. Jädrar så gott det blev! Då mina tomatplantor växt till sig så skall han få en påse av mig. Att lära av andra kulturer är oerhört intressant och berikande.
Jag är stolt över att vara svensk men inte alltid så stolt över mina svenska landsmän.

På min sista hundpromme fann jag till min överraskning dessa gulligt rosa och ljusblå teckningar på asfalten utanför ett radhus....
Vi bör aldrig sluta tala om innebörden av detta tecken med våra barn.
Aldrig!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar