Att aldrig bli klar...

Hej allihopa!
Nu är jag inne på min 6:e semesterdag och vet ni, jag har hunnit massor! Men är inte riktigt färdig...

Det där att bli färdig med saker och ting är inte min starka sida. Har aldrig varit, faktiskt.
Att ha en trädgård är därför perfekt för en sån som mig. I en trädgård händer ju saker hela tiden. Växter vissnar och skall klippas bort för att andra växter, och inte skräpet, skall bli i fokus. Och så kan man flytta om...eller lägga ner rabatter man tröttnat på. Lätt som en plätt!

Nu har mina älsklingsblommor-dagliljorna, börjat slå ut.
Jag kan stå och glo på dessa snyggingar hur länge som helst. Tills folk tittar konstigt på mig...
Detta är de enda växter som jag aldrig slänger eller ändrar plats på.
Men dela dem måste man för att de inte skall hålla sig fina.

Åhhhhh.....

Sparka inte fotboll med den bollen bara...

Gult är inte min favoritfärg på blommor.
Ogräsvarning liksom, men den här dagliljan
får vara med. Kanske för att den för tankarna
till kantareller...

Men här har jag äntligen fått bort den taggiga och vildvuxna
Louise Bugnet. En gång i tiden en mycket vacker ros, men som med tiden
 blev förvildad och skickade grenar i på vår altan. Man var nästan rädd att
den skulle strypa en. Har väl sett Little shop off horror för många gånger...
Men titta där, en betongblobba!

Rabatten känns mer harmonisk nu då den attans rosen är väck. Det bortre
fönstret syntes inte eftersom rosen var gigantisk.

Här var det förut gräs, förlåt mossa....
Det fick bli bark och lite betonggrejer istället. Plattorna är
gjutna i blomfat med reliefmönster.
Nallis är ett fynd från solareturen som jag doppat i betong. Ärligt...det kändes lite jobbigt att
stänga in nallis i all betong...Har jag sett för många otäcka deckare, månne?
Färg fick Nallis nyligen efter att ha varit
betongnaken i flera år. Fågelbadet gjorde jag för många år sen och det har jag piffat upp med ny färg.
Ja, just det, drakäggen fick bli gömställe för en liten hare. I morgon kanske en liten
betongdocka...eller nåt annat. Vem vet? Spänningen stiger....

Här har jag gallrat rejält! Särskilt nävan som är snigelfavorit.
En liten tuss fick vara kvar...Fast i morgon kan den vara borta.
Var nämligen på snigeljakt igår kväll....Sen har studentnejlikan fått
sparken från vår trädgård. Tröttsam växt som är gränsfall till ogräs.

Liljorna skall föryngras och därför har jag sållat rejält. Till min hjälp har jag haft
liljebaggarna...

Cappuccinoliljorna har av nån anledning inte fått påhälsning av liljebaggarna.
Knepigt, eftersom de står i samma rabatt

Här anlade jag för många år sedan en upphöjd rabatt.
Jädrar, så fin den var! Men inte de senaste 2-3 åren....Fy tusan, bara rötter och ogräs. Och grenar långa
som E 18. Och vassa var det jävlarna!
Istället för solbränna ser jag ut som jag har använt de sjusvansade katten på ryggen.
Nu får det bli gräsmatta igen. Sen eventuellt en skärm att gränsa av till grannen
eftersom de har attans svårt att hålla ungarna sina från våra hundar, TROTS att
vi sagt massor av gånger att hundarna vaktar vår sida och det kan hända olyckor då ungarna
sticker armarna mellan staketspjälorna till vår sida. Hur svårt kan det va?
Nåja, eftersom de har vådliga problem att hålla ordning på ungarna så får vi fnula ut(tänk vilka nya ord jag kommer på hela tiden) nåt bra sätt att spärra av. För tillfället har jag ställt dit tidernas bästa uppfinning, dock fula som stryk, KOMPOSTGALLER!! De räckte dock inte hela vägen då jag äntligen var färdig.

Samma sak gällde äppelträdrabatten. Bort med alla växter och dit med bark och betong.
Kantstenarna är gjutna i champinjontråg. Blomkrukorna är glassbyttor och hatten
gjuten och ommålad i koppar.
Och så godingen Vaski som linslus. Han är INTE i betong, mattes hjärtegryn!

Har för länge sen slutat köpa nya växter till trädgården förutom en och annan krukodlad gröning.
Sen är jag lite såld på att sätta fröer på våren. Den där känslan man får då det växter så det knakar, är svårslagen. Och då man äntligen har fattat att man kanske inte skall använda påsen likt en saltströare
utan så glest och eventuellt SPARA några frön...då har man kommit ett snäpp högre i odlarhimlen.

Det här är ett spännande projekt.
Köpte två likadana till jobbet. Om man
hela tiden plockar bort skotten som kommer
nedtill och så kommer kronan att bli större
och större och stammen att växa ihop.
Idag ansade jag kronan för första gången.
Än har den inte dött....

Här har vi sallad, tomater och auberginer.
Ruccolan fick jag gallra bort då den tydligen hade haft
middagsgäster...

Ingen sommar utan chiliodling.
Fick tyvärr inte tag på så många sorter i år
men en söt och en het sort blev det i alla fall.

Och nu tillbaka till det där med att aldrig bli klar, eller snarare, inte VETA när man är klar. Mina "glasslådekrukor" var mina första betongalster. Jädrigt lätta att göra, men tråkiga att se på. Mina nästa alster var "islådehjärtan". Dretlätta, de också. Så fick jag en lysande idé! Jag sätter fast hjärtan på lådorna! Ja, jädrar, vilken smartskalle jag var.....
Fast de var allt fortfarande lite tråkiga.
Men nu då, efter flera års tråkburkar, fick jag den storartade idén att MÅLA hjärtan(en/a?va f-n heter det egentligen?)och limma på stenar. Ja, men tjena hej, så finurligt och så himla snabb i tanken jag är då...
Nu är jag nöjd!


Tror jag......

Utan blomma

Med blomma. Inte så himla pjåkigt

Snodde några punkade bollar från ett hemligt ställe och betongade ihop den här samlingen. Ja, det blev lite betong över till två ljusstakar också.
Vad tror ni jag använde för form? Gissa?...................................................................................................................
Ok, jag säger´t; Två mjölkförpackningar. Dekorerade med tygbitar från min Braåhalåda och doppade i skulpturlim.
Skulpturlim var jag bara tvungen att prova! Ett av mina många "nödvändiga" inköp.
På nätet, såklart.
För ett tag sen gjorde jag ett annat köp. Det visade sig inte uppfylla mina förväntningar alls. Inga vettiga instruktioner varken i förpackningen, hemsidan eller då man googlar. Eller......
Är jag dum i huvet?
Oj, jag glömde att skriva vad det var. Jo, ett rostningskit. Det ingår 3 flaskor och man skall i tur och ordning blaska på dessa på objektet och så skall det bli som naturligt rostigt. På 45 minuter.
HAHA!
Då får man ju sitta och glo på grejen så man kan stoppa processen i tid. Har inte jag tid med. Måste ju hålla på att ändra en massa saker ju!
Och gå ut med hundar.
Och plocka.
Laga mat.
Tvätta...
Ja, ni vet allt det där man kan i sömnen...
Kort sagt, det var inte min grej det där rostningskitet. MEN tänkte ändå ge det en sista chans på de stelnade tygrosetterna på ljusstakarna.
Behöver jag säga nåt?
Akrylfärg och Biltemas sprayfärg is da shit i min värld!

Vissa av objekten skall få nytt hem på jobbet. Säger inte vilka.

Rostade tåget och lövet...Står som monument över mitt misslyckande
som rostare.  Bättre att göra det i brödrosten, kanske?

Det här inlägget har tagit mig tre dar att skriva. Mycket beror på att jag har behövt byta bilder då det skett vissa ändringar. Men nu tror jag att jag fått till det ganska så bra.
Bäst att skicka innan jag kommer på nåt nytt!

........fast det går ju alltid att redigera........hmmmmm

Tackåhej
Leverpastej(var bara tvungen!!!)