Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

fredag 8 juli 2016

S E M E S T E R....och lite till

Idag är det ett datum att glädjas åt, men också att få rysningar av. Jag gläds över att semestern börjar, men ryser över det här:
http://vinterhataren.blogspot.se/2015/07/har-kommer-det-negativafor-er-som-ar.html

För exakt ett år sen fann jag den av mögel lurviga väggen som vände upp och ned på vårt liv i ett halvår men i vårt minne för evigt. Efter ett gigantiskt jobb av Gubben så var vi inflyttade till HELA huset vid lucia 2015. Om inte, så hade vi säkert fått vänta till mars-april 2016....

Men det verkar som om Ulf-Göran aka Byggare Bob förföljer oss. På min facebook kommer han ideligen upp som "personer du kanske känner" ! Jag är livrädd att halka med fingret och skicka vänförfrågan till honom!!
Eller som då maken vaknade tidigt en morgon i typ...april-2016 och Byggare Bob hojtar glatt i luren! Han hade ringt fel....Men varför ha kvar sina f d kunder i mobilen?
Men då jag i mars ringde honom tre gånger för att få tillbaka nyckeln till huset, då var allt som vanligt, dvs han svarade inte, ej heller återkopplade på mina intalade meddelanden.
Då mejlade jag honom och påtalade vikten av att vi OMGÅENDE ville ha tillbaka våra husnycklar eftersom deras arbete avslutats långt innan jul. Jag tycker att jag fick till avslutet på mejlet väldigt bra med; Jag och Tommy ser fram emot att återfå våra nycklar inom det snaraste.
Mvh.....bla bla bla
Visst är det bra?

Inget svar.
SÅ minsann ringde han MANNEN i  vårt hus och snackade så där frejdigt med honom som män emellan gör....ja, jävlar...
Vi har lite att jobba med, vi tjejer, tanter, gummor. För det går fortfarande år 2016 omkring män med värderingar anno 1800-talet. En del är bara tonåringar....

Oj, ni märker att jag ältar, eller hur?
Hade verkligen inte tänkt lägga ner så många ord på denna pajas till kvinnoförminskare....men det sket sig lite....

Men nu över till nåt helt annat!

Nu har jag semester! På riktigt!
 Jag tjuvstartade ju förra veckan. Vi har ju helt olika semesterperioder i år Gubben och jag, men förra veckan stämde ihop så då var det väl inget att snacka om, eller?

Nu förstår ni, har jag tagit med värsta stora högen med böcker. De skall läsas. Om tid finnes. Och lust.
Jag skall erkänna en sak för er; Jag är periodare!!
Skämsigt värre, men det är sant. Och som språkpolis är det än värre att använda "hittepåord" som "skämsigt"...
Jag är antagligen helt förtappad som bibblotant.
Förhoppningsvis finns en genväg till skärselden light för såna som mig...

MEN i alla fall, då jag kom hem, lite lagom semesteryr och förväntansfull att få vistas ute på vår tomt tillsammans med våra husdjur, så fann jag mig i ett inferno av tokgrinande grannungar!
Återkallade mina planer!
Vi stannar inne, sa jag till alla husdjur.
Satte mig för lite pyssel på den bakre glasaltanen.
Så kände jag helt plötsligt en härlig bris genom huset..
Ehhhh....
Gick upp för att hämta nåt och upptäckte då.....
ATT YTTERDÖRREN STOD PÅ VID GAVEL!!!!
Vart är rödingarna? Var min första tanke.
Borta med vinden, insåg jag efter efterforskningar. i hela huset.
Att mista TVÅ katter orkar jag inte med!
 Skrållan är vår enda utekatt och hon är kassaskåpssäker. Hon kommer alltid då man ropar.
Hon stod på uppfarten och glodde på mig då jag gick och ropade på "rödingarna", som om hon trodde att jag fått fnatt.
Det hade jag nog också....
Men så....
Efter ca 30 minuter stod de båda rymlingarna på trappan och ville in!
PUH!!!

Åhhh, höll på att glömma mitt j-a knä. Gick på värsta roliga passet i typ....mars. Vänstra knät började bråka efter halva passet men det sket jag i. Vad då då? Man är väl ingen mes heller?
Höll på att inte ta mig ifrån lokalen efteråt.
Men kul var det! Passet, alltså....
Sen har min menisk varit kaputt.
Idag var mitt andra besök hos Lotta, min sjukgymnast. Kaputt, sa hon om min menisk. Du måste få den röntgad och sen så...vet jag inte.
Fortsättning följer...
Ont som f-n gör det i alla fall. DET är jag säker på.

Men NU....SEMESTER!

Ha det gött, kära vänner!









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar