Då ett försvinner kommer ett annat...

Fan attans dret...😒
Jag började skriva ett inlägg igår som jag fortsatte på idag. Var nästan färdig då jag råkade hm...liksom dutta till på nåt på tangentbordet och så var allt borta!
Kan man skylla på datorn då?
Nu har jag ingen lust att försöka komma ihåg vad jag skrev utan nu får det bli nåt helt annat.
Synd för er, eller inte😆

Midsommarafton.
Vackert väder.
Corona.
Jag och Göbben har träffat mina barnbarn med föräldrar i Rudskogens förskolas park. Där vankades det en överraskning för de små.
Midsommarskelettet, Tomtens bästa kompis, kom med presenter till dom som har klarat att kissa och bajsa i pottan jättemånga gånger!
Plötsligt kom skelettet sakta vandrande i skogsbrynet och David blev först lite ängslig. Men med lite övertalning av mormor så gick vi fram och vet ni, skelettet hade en present, en stor en och förklarade vilken duktig kille David varit. Jag är väl partisk som mormor till David men han är en sån fantastiskt fin onge! Från början rädd till att närma sig skelettet, sen att bli förundrad då den pratade med honom så likt mamma. Att ta paketet var dock för mycket så det fick mormor ta.
Men efter att ha fått paketet var det inga problem att tacka skelettet och säga hejdå. Då han lyckats öppna endast en liten flik på paketet så upptäckte han ju att det var en MONSTERTRUCK! Från lugn och fin till hysteriskt glad liten pojk!
Lilla Junia hade dock inga problem att ta emot sin present. En liten gosekanin. Den kollade hon på under 2 sek, sen slängde hon den på marken. Det fanns ju mer intressanta saker att upptäcka. Som att trilla och slå sig hela tiden och bli heligt förbannad!
Hon är en riktig Lindebergare, den ongen, som sin mamma!
Och mormor...💪💓

Det är en sorg att vi inte fått träffa lille Nermin än. Göbbens nya lille barnbarn och mitt styvbarnbarn.
Det känns verkligen i hjärteroten! Vi har heller inte fått gratulera Neo, Nermins ena storebror och det känns jättesorgligt. Han fyllde år för länge sen men den där Coronan ställde till det och gör det ju än.
Men förhoppningsvis så kommer viruset att försvinna inom kort och vi kan börja träffas igen.
Förhoppningsvis så har vi lärt oss nåt av denna pandemi.
Såsom att vi skall ta vara på våra nära och kära och inte ta dem för givet.
Att inte bara höra av sig då det gäller bemärkelsedagar eller storhelger utan bara helt utan anledning
fråga hur det är eller komma på obokat besök och bara mysa.
Förhoppningsvis kommer vi att få uppleva detta inom kort.

Men hoppsan, nu är ju klockan 17,13!
Dags för Små grodorna!

Ha en fantastiskt fin midsommar, ta hand om er, drick och ät lagom och ha det bara bäst!