God fredagskväll på er, mina godingar!
Jag sitter faktiskt inomhus just nu. Jag vet, det är nästan brottsligt då naturen visar sin absolut bästa sida men om jag satt ute på altanen så skulle jag inte se vad jag skrev pga solens strålar. Ja, man kan ju tycka att jag är helt crazy som hellre går in för att skriva ett attans blogginlägg än sitta ute och njuta.
Men...
Jag har faktiskt ett fullt legitimt försvar i form av snor-nys och andningsnöd. Som liten och ända tills 30-årsåldern var jag en fullständigt allergifri Anja.
Nej, förresten, nu glömmer jag ju den där tonårstiden då man var tvungen att passa in i gänget på något sätt...vad skulle man hitta på? Jo, eftersom ens mamma rökte så kunde det väl inte var fel att sno några ciggisar av henne och stoltsera med i rökrutan? Jodå, så gammal är jag att det fanns rökruta på skolan. Bara det att hon rökte Ritz-ofilterat, hemska grejer!!! Detta var ju ohållbart så istället fick jag gå över till att sno några kronor ur hennes plånka för att köpa en liten Commerse. Ni märker villken brottsling jag var! Både missbrukare och ekonomisk brottsling!
Inte mer än rätt att jag i vuxen ålder blivit gravt allergisk mot rök, av alla de slag. Eller hur? Karma, liksom.
Nåja, över till här och nu. Våra vackra buskar blommar så vackert att ögonen tåras. Ja, just det, de doftar också...
Men skit samma med doftande buskar och rök så länge som jag inte är allergisk mot pälsdjur!
Jag kan villigt erkänna att det inte är nån vila att bo på en gård. Men det är nåt man valt för ens sinnesros skull. Arbetet på gården är en form av rekreation även om det känns i musklerna. Jag gräver, svär, gräver igen och blir nöjd över mitt arbete, sen upptäcker jag nåt nytt som behöver åtgärdas, tex att nån av hundarna gjort ett grävprojekt i nån rabatt...
Men...
Livet här på landet lunkar på i lugn och ro utan stress.
Ta det lugnt, mina godingar, ni hinner, och det ni inte hinner är inte en livsnödvändighet. Om ni inte är hjärtkirurger förstås...men nån sån känner jag inte!
Kraaaaaam på er!
