Tankar efter Humle

Jag kan knappt skriva det här men Humle finns inte mer och mitt och husses hjärtan är brustna mitt itu och vi finns bara för våra andra djur just nu. Och för varann.

Glittra har tagit adjö av sin onge

Dumle tar adjö av Humle

Humle var ingen vanlig hund utan en sån där hund som man kunde prata med. 

Han fattade allt och om han inte fattade så var det inte hans utan vårt fel. Hans liv kantades av sjukdom från första stund men det var inget som han stördes av eftersom han fick hjälp varje gång han fick ett skov nånstans i kroppen. Men där i mellan var han ju den mest fantastiska hund man kan önska! Han var så läraktig att det var helt otroligt och vi högg varje halmstrå för att hans sjukdom skulle försvinna...fast det visste vi ju efter nåt år att den inte skulle, innerst inne. Tyvärr så gav hans livsviktiga medicin svåra biverkningar men vadå, att ha tunn päls är väl inte hela världen, tänkte vi. Fast ändå var det ett problem då kylan slog till. Fast vadå då? Inga problem, jag drog igång stickningsprojektet Humles tröjor och så fint han klädde i dem! 

En av alla Humles alla dräkter.

Men sjukdomen skulle bli värre...väldigt snabbt. I november kunde han fortfarande springa i hagen tillsammans med mamma och brorsan och leta godis utan problem. Men under förra veckan märkte vi att han inte längre orkade röra sig som tidigare även om hans humör var lika glatt som förut. 

Men...

Hans armbågar pekade rakt ut och hans bakdel vinglade vid varje steg och jag fick hålla mig från att inte falla i gråt varje gång han skulle ut på kiss-och bajspaus. Hans sista dag på jorden behövde han sätta sig för att vila under sin sista kisspaus innan hans vette kom och befriade honom från smärtorna. 

Jag och gubben kan inte nog tacka vetten som gick utanför reglerna och lät Humle få somna in i lugn och ro härhemma i tryggheten. 

Att skiljas från ett älskat djur är oerhört smärtsamt, det är ingen skillnad från att skiljas från en kär människa. Hjärtat brister oavsett. 

Just nu kämpar vi på, gubben och jag, med våra fina minnen av vår lilla, fina Humle och försöker ta hand om Glittra och Dumle på bästa sätt.

Kram på er från en snorgrinande matte

Ditt och datt...

 Hejhopp, mina godingar!

Här duggar inte inläggen tätt men ibland skenar livet iväg utan att man inte ens hinner fundera på vad man har att delge sina följare. Jag är väl inte den enda som tycker vädret med regn och slask suger rejält just nu, men samtidigt känner en otroligt längtan efter våren...Den som har sunt förnuft vet ju att slasket alltid infinner sig innan vårens inträdande. 

Men ändå...

Men måste ju få klaga, eller hur!!!!!! 

Fast det hjälper ju inte ett skit, eller hur? Och har aldrig gjort. Men visst är det en källa till gemenskap? Har man inget annat att klaga på så är väl vädret perfekt att gnälla över, eller hur?

Här hemma kan jag numera förflytta mig över våra ägor utan att riskera brutna ben eftersom Gubben grusar flitigt. Vid temperaturväxlingar kan det hända att gruset smälter ner i isen och då har jag lärt mig att förflytta mig likt en pingvin. Det funkar faktiskt jättebra! Inte ett enda missöde på hela vintern.

För...

Det där med brutna kroppsdelar har jag ju lyckats med ett flertal gånger.

En cykeltur med otur
vid trottoarkant...

Min första brutna tå hände sig då jag behövde rädda katten Syrran från en superstressad Lummi(lilla Lummistump mådde skitdåligt av allt oväsen på vår förra adress), den andra brutna tån hände sig då jag vid hastigt ösregn skulle ta in klädställning med nytvättat från altanen till glasaltanen SAMTIDIGT som en viss kattunge vid namn Blixten försökte smita ut. Ja, så var det då den brutna foten förra sommaren där en cykeltur resulterade i gips under en tid...Nu planerar jag starkt för en sommar utan brutna korppsdelar!

Nåt annat....

Jag har under lång tid funderat och faktiskt irriterat mig över att jag inte får upp annat än reklam och tävlingar på facebook och instagram. Var har alla inlägg från mina vänner tagit vägen? Skriver de inget, eller? De som jag aldrig ser ett inlägg ifrån tar jag bort, varför vara med om man aldrig är aktiv och bara kollar vad andra skriver? Men så blir jag fundersam..Är det Meta som bestämmer över oss "fbslavar"?Tänk om jag tagit bort vänner som inte kommit upp i flödet pga META? Jag har tex inte fått födelsedagsaviseringar på hur länge som helst! Att dela till Insta har jag ställt in sen länge men det är ytterst sällan som mina inlägg delas dit. Jag är MYCKET tveksam till alla sociala medier just nu!

Nu har jag grottat ner mig i alla inställningar och hoppas på att jag i fortsättningen kommer att få se inlägg från mina vänner och inte en massa delningar och reklam. Då jag ändå höll på så blockade jag Radsit, adressändring,se, skatteverket och adressändring.se. Varför måste man vara synlig överallt? Hade ingen aning om att vem som helst kan gå in och ändra ens adress eller skriva sig på ens adress.om de har lust. Tror inte att nån av mina vänner och bekanta skulle vilja göra nåt dylikt...men nåt okänt miffo? Om alla uppgifter ligger synliga på nätet så kan ju random person hitta på saker...nu har jag i alla fall gjort det lite svårare. 

Ibland önskar jag att jag var mormor och det bara fanns kontanter och inget internet. Inget krångel, bara en sedel och motgift. tack och adjö, välkommen tillbaks! Mormor, jag saknar dig och din tid💓Fast kanske inte tiden...du fick inte vara vänsterhänt, inte tala finska i skolan då du bodde i Torneå på svenska sidan men finskan var det som talades hemmavid....Nå, livet fortsätter för mig hela tiden men då det är dags så se vi igen Mormor💓

Ni som följt resan med vår Humle vet ju hur det är. Han är fortfarande världens piggaste men också en  mycket sjuk hund. Att se hans skrangliga kropp, utan päls på vissa delar, artrosdrabbade leder, förhårdnade trampdynor är ibland helt övermäktigt för oss och ibland bara..faller jag ihop av sorg! Jag vet ju att vi inte kommer att ha honom hos oss så länge till, och den vetskapen men inte tidpunkten...den är förjävligt jobbig, rent ut sagt! Men...han är ju vårt solsken, han "pratar" men oss, älskar att träna sin arma kropp och har antagligen ingen aning om hur det är ställt med hans hälsa eller hur det känns att vara frisk eftersom han aldrig varit just detta. Han är Humle, vår älskade Humle!💓

Humle, vår älskling💓

Det där med mat...

Jag är inte nån köksvirtuos, kan jag villigt erkänna. För mig är mat nåt att få i sig för att överleva. Om den är god är ju alltid en bonus. 

Inför förra helgen då våra kära vänner Sussie och Anders skulle komma på besök fick jag för mig att göra en pastadeg.Min tanke var att det minsann skulle vankas hemgjord lasagne! Men allt eftersom dagarna gick så blev jag ångerfull och då dagen D infann sig så växlade jag till ett säkert kort, svensk moussaka med potatis och fyllning av olika slag. Så pastadegen har legat i kylen sen dess. Denna fredag har den i sista stund blivit till en maträtt, minsann. Sååå.. På fredagskvällen har det vankats lasagne på färskpasta på Fiskvik 210. Det ni!

Halva makens lasagne blev kvar som matlådor inför kommande vecka. Om ni undrar så var min vegvariant 1/3 av degsatsen så den försvann snabbt ner i min mage. Fyllningen var jädrigt god bestående av grönkål och mozarella. Ja jädrar ni så gött!

Lördagen har visat sig med sin bästa sida med solsken och snösmältning! Hur härligt är inte det? Kanske inte sååå kul för de stackars människor som hamnat i en nystartad sjö vid Bergvik imorse...Sånt som jag drömmer mardrömmar om....Hoppas det löst sig bra för dem.

Klockan är nu 15.28 och jag sitter fortfarande på vår glasaltan, Humle ligger snarkande i soffan intill, Glittra nedanför hans plats och Dumle i soffan mot hästhagen. Solen värmer fortfarande men då kylan smyger sig på så går jag in och startar en brasa i kaminen. Livet då det är som bäst! Eller kanske inte, för den efterlängtade sommaren har extra allt!

Men längtan är väntans tider. (Kom jag på det där själv eller var det en seriös författare som myntade begreppet, tro?)

Nä, nu smyger kylan på så nu är det dags för en brasa. Blixten hälsar!

Ha en trevlig kväll, mina vänner!

Snö, slask och annat elände

 Gokväll på er, mina godingar!

Hoppas ni klarat er från halkolyckor under denna äckelpäckliga vinter! Det är väl ingen hemlighet att jag H A T A R vintern! Dubbelhatar just nu! 

Vägen som gud(eller kommunen) glömde är min väg två gånger om dagen. Trots fyrhjulsdrift på nya, fina bilen så hjälper det inte då det råder skridskobana på vår smala feldoserade, krokiga väg. Hemfärden idag tog ca 1 timme!!!! Vanligtvis tar färden högst 30 minuter.

I måndags snöslaskoväder, därför inställd vinterfriluftsdag för våra elever. Har aldrig hänt vår skola tidigare, i alla fall inte under mina 28 år på skolan. Föräldrastorm, såklart med olika åsikter...För min del fick jag vetskap om läget först då jag körde in på jobbparkeringen. Ingen dog så för mig och mina medarbetare fortsatte dagen enligt ordinarie schema men de upprörda samtalen fortsatte att drälla in. Och till råga på allt var lokaltrafiken inställd...

Eftersom det var planerat för vinterfriluftsdag så hade jag med matlådor till jobbet.  Efter ankomst till jobbet gick jag till personalrummet för att ställa in dessa i kylen. Då anlände samtidigt L*** från sin utestation och vi började prata med varann SAMTIDIGT som jag var på g för att skriva namnlappar på matlådorna för att ställa in dem i kylen. Vi pratade en stund och sen gick vi åt varsitt håll. Sen glömde jag bort dem och åt i vår matsal. '

Nästa dag kom jag ihåg dem och vid lunchen så värmde jag upp den ena, den andra innehöll ju sallad. Jag åt upp men då jag diskade ur burkarna så såg jag på locket av den ena burken att det stod L*** på!😲Fick värsta tankegrubblet! VARFÖR stod det L*** på burken? Hade jag ätit upp hennes mat, eller? Men jag kände ju igen maten...men hade jag verkligen haft champinjoner i? Jag tänkte och tänkte och mådde dåligt och mådde dåligt igen! Till slut skickade jag ett meddelande till L*** och frågade om hon möjligtvis hade en matlåda med grönt lock i vårt kylskåp? Jääääklar så jobbigt det var innan jag fick svaret att hon inte hade nån aning men skulle kolla. Senare fick jag veta att hon då hon fått mitt meddelande känt sig osäker på om hon glömt nån matlåda sen typ före jul och som då låg och kröp runt i kylen!😁 Då L**** och jag diskuterat dilemmat en stund vid ett möte i kopieringsrummet så insåg jag att jag helt enkelt projicerat hennes namn på MIN matlåda via min penna. Tjena...

Idag upptäckte jag att min kod på bankkortet helt plötsligt inte fungerade. Efter en stund dök en svag tanke upp i hövve att jag krånglat med kortkoden vid mitt senaste besök hos vetten. Eventuellt hade jag blandat ihop agriakortet med mitt bankkort med koden...

Idag var jag till frissan och då funkade kortet eftersom jag blippade 390 spänn. Blippgränsen är ju 400 så då jag en stund senare besökte Röda korset och slog till på två snygga och praktiska handväskor för 120 spänn så sa kortet Medges ej då jag slog in koden. Men va f-n! 

For hem och kollade med webbbanken. Där stod att man ändrar sin kortkod vid en bankomat. Glad i hågen for jag tillbaka till Skoghalls enda bankomat utanför ICA för att ändra kod. Fick meddelandet "Den tjänst är inte aktiverad". Även om jag haft hundratusenmiljoners kronor på kontot så hade jag ändå inte kunnat betala!! Gah!!!

Då infinner sig tanken...är detta en hackerattack eller bara en demensvarning?  Ta hand om er och BLANDA ALDRIG ihop er bankort eller koder. Det är bara ett tips...

Kram på lördagskvällen!

God lördagskväll, mina godingar!

Det var ett tag sen sist och det har en förklaring men den är inget jag tar upp här. Än.

Eller förresten...

Just nu är jag så j-a trött på snö och kyla att jag vill skrika rakt ut. Men vad hjälper det? Tror dock inte att jag är ensam om att känna denna otroliga frustration över nåt som INGEN kan påverka. 

Mer som vi inte kan påverka är att vi tydligen skall förbereda oss för krig...

För mig är det helt otroligt att vi har politiker som raserar allt som våra tidigare politiker skapat för att vårt land skall vara fredat från krig. 

Världen verkar löpa amok i konflikter och matpriserna bara stiger. Häpnadsväckande tips kommer på sociala medier om hur man sänker sina inköp, så som att köpa de basvaror som inte rusat i pris, köpa råvaror och tillaga dem från grunden.. Men tjena, att kolla priser trodde jag att alla alltid gjort och att laga mat från grunden...som min mamma gjorde. Hon var hemmafru i stort sett hela livet och fick ihop matkontot för en trebarnsfamilj utan att vi barn saknade nåt. Vi saknade inget för vi visste inte vad vi behövde sakna! En fin barndom.

Men..

Hos oss i vår fantastiska "landetbubbla" har vi helt andra saker att oroa oss över. 

Jag har i tankarna börjat planera för Humles bortgång. Hans sjukdom är obotlig, det har vi vetat sen hans första insjuknande, men under medicinering har han varit symptomfri. 

Men...

Biverkningarna är tuffa, Hans päls är tunn, trampdynorna är förtjockade dvs värsta förhårdningar och sprickor, svår artros p g a alla inflammationer. Man skulle ju som utomstående tycka att vi håller liv i en mycket sjuk hund för vår egen skull, men tro mig, den tanken har funnits i våra tankar sen han insjuknade första gången, men då måste man lära känna denna lille kämpe, för det är han! Och vi har hela tiden haft vår veterinär att tillgå.

Så har tiden gått...i fyra och ett halvt år

Humle i pyjamas

Han är vår pajashund om än väldigt liten till växten och dåligt musklad pga hans autoimmuna sjukdom som startade med diarreér för att eskalera med feber och inflammationer i lederna.

Men... 

Då vi har försökt minska kortisoner så har han fått ett återfall och blivit jättesjuk. Så sjuk att vi varje gång förberett oss för att ta adjö av honom. Men efter dropp och ökning av medicin har han på nolltid återgått till att vara vår pajas. 

Men...

Hans medicin har gett svåra biverkningar, hans levervärden börjar nu stiga men om vi sänker medicinen får han ett skov. 

Vi har nu tillsammans med vår veterinär Tove bestämt att Humle inte skall behöva uppleva några fler skov utan få sin medicin tills kroppen säger stopp, då får han somna in. Det gör ont i hela kroppen att skriva detta men det är det bästa för honom. 

Just nu tar vi varje dag som en bonus, han är pigg och glad, äter och busar, bestämmer över sin mamma och drumlige brorsa, talar i vanlig ordning om då det är dags för mat och tandborstning. 

Men...

I morgon kan det vara dags för honom att gå vidare till Regnbågslandet...det vet vi inte. och som tur är inte han heller.

Det är vårt beslut som gäller och det är oerhört jobbigt och nästan overkligt men ändå nödvändigt då det är dags.

 För Humles skull.

Mellandagar

 God fortsättning, min godingar!

Nu skall ni få höra...eller läsa, såklart, men jag och Göbben har fått en stjärna i himlen! Jojomensan! 

Så här var det; vi skulle tanka på Lambergets INGO och det är JAG som har INGOkort, Göbben har nåt annat kort...Nåväl, då jag tagit av tanklocket så hörde jag ett pipande som jag inte kunde lokalisera förrän jag skulle sätta in mitt kort och det satt ett annat kort i "vad det nu heter"grejen(fattar ni hur lost jag är som inte vet vad grejen heter?). Jag tog ut kortet och gav det till Göbben med ordern :googla namnet. Det gjorde han och ringde upp ägaren. Kan ni förstå hans glädje? Vi for och mötte honom för att överlämna hans Skandiakort. Han sa att han skulle ge oss en stjärna i himmelen! Vi väntar och funderar på när denna stjärna skall få verkningar för oss...Äsch då, vi känner oss bara nöjda med att han fick tillbaks sitt bankkort. 

Julen... 

Ja, nu är julhelgen överstökad och förhoppningsvis är mellandagarna en enda härlig vila. Vår jul är lugn och vilsam efter alla år med skjutsande och hämtande av våra ungar till höger och vänster, ja så som livet ofta är då hyfsat mognad man och kvinna träffas och barn finns med som extra bonus. De har ju sina vanor från sina "tidigare" liv som man skall försöka tillmötesgå för att göra livet så ljust som möjligt för dem. Då får ens egna liv stå tillbaka tills de är vuxna och gör sina egna val. Taxi Abborrvägen 91 lade därmed ner sin verksamhet då våra ungar fick egna boenden. 

Vi saknade dock att få rå om våra ungar i lugn och ro utan stress över att de skulle vidare ...

Så...

Därför startade vi en tradition att bjuda våra barn med respektive och deras barn, dvs Göbbens barnbarn på julfrukost för att få ha dem samlade hos oss för att äntligen få rå om dem, det hade vi ju inte haft möjlighet till under alla år då de skulle fira hos sina andra föräldrar och släktingar. Jag gjorde en kontinental frukost eftersom inte alla gillade julens alla rätter. Men också risgrynsgröt på mitt sätt då den var önskad av bonusdottern och hennes pojkar och gubbens barnbarn, för den där köpegröten är inte ätlig, enligt mig💀

 Så himla mysigt det var och vi såg fram emot detta inför varje jul!

Men...

Tyvärr så har denna tradition fått utgå hos oss. Min bonusdotter har numera tagit över julfrukosten och då är vi tillbaks på ruta ett, eftersom Göbben har sitt jouruppdrag på eftersök under julhelgen sen alla år så vi kan inte åka hemifrån då han kan bli utringd när som helst. Han kan inte ha bössan liggandes i bilen i ett bostadsområde eftersom detta naturligtvis är förbjudet och att dessutom ha nån av våra hundar liggandes beredda bak i bilen. Och hur skall jag ta mig hem om han behöver åka iväg? Så oerhört ledsamt, men så är livet😥Att strunta i ett påkört djurs lidande finns inte i varken hans eller min värld! Men...jag tänker så här, det finns ju hur många dagar som helst att träffas på för jag saknar att få ha alla samlade hos oss💓

Så...

Med förhoppningar om att vi i fortsättningen skall kunna träffas hos oss på Fiskvik!

Glittra med sina valpar hälsar God Jul!

Snön har vräkt ner och jag är hyfsat nöjd eftersom jag antagligen blev född i fel kontinent. Tyvärr fattade inte mina föräldrar detta... HUR kan nån hamna i detta snöhelvete? 

Vår böbbelköpp har också lagt ner. Ärligt...jag är såååå jävla trött på denna böbbelköpp som följde med huset att jag kan spyyyy! Vi har redan lagt ner 30 000 på detta lyxbadkar och för mig är det hyfsat onödigt att fortsätta fixa och dona för att ligga och böbbla titt som tätt. Min känsla, ta bort helvetet och bygg igen hålet efter den! Och vet ni, i källaren finns änu ett böbbelbadkar! Har aldrig ens provat! Det finns ju dusch! 

Men...

Vid eftertanke...det är allt väldigt gött att ligga där i böbbelbaljan...i månens sken med goda vänner efter en god middag och att bara bubbla och må gött...Hmmm, det är allt gött dä😁

Så efter att göbben haft kontakt med böbbelköppens enda servicegöbbe i hela Sverige så har vi fått instruktioner vad felet kan vara. Och tänk, det var rätt! Men för faan, hur skall man veta? Böbbelköppen ingick ju i huset och inga instruktioner finns att finna. Men vad tusan, att få guldkant på tillvaron som  hårt arbetande arbetare under hela sin yrkeskarriär är väl inte så fel, eller?

Nu har jag lugnat ner mig och kan tänka mig att bubbla vidare...men jösses vilken koll jag har på displayen...som jag försöker förstå...😳

Sen annars...jo, men just det! Nu är det dags att börja så chili och tomater...åh hå, där försvann de flesta följare. Nåja, man kan inte passa alla...

Men hör ni, mina godingar...Ha det så himla vilsamt inför det nya årets utmaningar!

Kraaaam på er!