Ditt och datt...

 Hejhopp, mina godingar!

Här duggar inte inläggen tätt men ibland skenar livet iväg utan att man inte ens hinner fundera på vad man har att delge sina följare. Jag är väl inte den enda som tycker vädret med regn och slask suger rejält just nu, men samtidigt känner en otroligt längtan efter våren...Den som har sunt förnuft vet ju att slasket alltid infinner sig innan vårens inträdande. 

Men ändå...

Men måste ju få klaga, eller hur!!!!!! 

Fast det hjälper ju inte ett skit, eller hur? Och har aldrig gjort. Men visst är det en källa till gemenskap? Har man inget annat att klaga på så är väl vädret perfekt att gnälla över, eller hur?

Här hemma kan jag numera förflytta mig över våra ägor utan att riskera brutna ben eftersom Gubben grusar flitigt. Vid temperaturväxlingar kan det hända att gruset smälter ner i isen och då har jag lärt mig att förflytta mig likt en pingvin. Det funkar faktiskt jättebra! Inte ett enda missöde på hela vintern.

För...

Det där med brutna kroppsdelar har jag ju lyckats med ett flertal gånger.

En cykeltur med otur
vid trottoarkant...

Min första brutna tå hände sig då jag behövde rädda katten Syrran från en superstressad Lummi(lilla Lummistump mådde skitdåligt av allt oväsen på vår förra adress), den andra brutna tån hände sig då jag vid hastigt ösregn skulle ta in klädställning med nytvättat från altanen till glasaltanen SAMTIDIGT som en viss kattunge vid namn Blixten försökte smita ut. Ja, så var det då den brutna foten förra sommaren där en cykeltur resulterade i gips under en tid...Nu planerar jag starkt för en sommar utan brutna korppsdelar!

Nåt annat....

Jag har under lång tid funderat och faktiskt irriterat mig över att jag inte får upp annat än reklam och tävlingar på facebook och instagram. Var har alla inlägg från mina vänner tagit vägen? Skriver de inget, eller? De som jag aldrig ser ett inlägg ifrån tar jag bort, varför vara med om man aldrig är aktiv och bara kollar vad andra skriver? Men så blir jag fundersam..Är det Meta som bestämmer över oss "fbslavar"?Tänk om jag tagit bort vänner som inte kommit upp i flödet pga META? Jag har tex inte fått födelsedagsaviseringar på hur länge som helst! Att dela till Insta har jag ställt in sen länge men det är ytterst sällan som mina inlägg delas dit. Jag är MYCKET tveksam till alla sociala medier just nu!

Nu har jag grottat ner mig i alla inställningar och hoppas på att jag i fortsättningen kommer att få se inlägg från mina vänner och inte en massa delningar och reklam. Då jag ändå höll på så blockade jag Radsit, adressändring,se, skatteverket och adressändring.se. Varför måste man vara synlig överallt? Hade ingen aning om att vem som helst kan gå in och ändra ens adress eller skriva sig på ens adress.om de har lust. Tror inte att nån av mina vänner och bekanta skulle vilja göra nåt dylikt...men nåt okänt miffo? Om alla uppgifter ligger synliga på nätet så kan ju random person hitta på saker...nu har jag i alla fall gjort det lite svårare. 

Ibland önskar jag att jag var mormor och det bara fanns kontanter och inget internet. Inget krångel, bara en sedel och motgift. tack och adjö, välkommen tillbaks! Mormor, jag saknar dig och din tid💓Fast kanske inte tiden...du fick inte vara vänsterhänt, inte tala finska i skolan då du bodde i Torneå på svenska sidan men finskan var det som talades hemmavid....Nå, livet fortsätter för mig hela tiden men då det är dags så se vi igen Mormor💓

Ni som följt resan med vår Humle vet ju hur det är. Han är fortfarande världens piggaste men också en  mycket sjuk hund. Att se hans skrangliga kropp, utan päls på vissa delar, artrosdrabbade leder, förhårdnade trampdynor är ibland helt övermäktigt för oss och ibland bara..faller jag ihop av sorg! Jag vet ju att vi inte kommer att ha honom hos oss så länge till, och den vetskapen men inte tidpunkten...den är förjävligt jobbig, rent ut sagt! Men...han är ju vårt solsken, han "pratar" men oss, älskar att träna sin arma kropp och har antagligen ingen aning om hur det är ställt med hans hälsa eller hur det känns att vara frisk eftersom han aldrig varit just detta. Han är Humle, vår älskade Humle!💓

Humle, vår älskling💓

Det där med mat...

Jag är inte nån köksvirtuos, kan jag villigt erkänna. För mig är mat nåt att få i sig för att överleva. Om den är god är ju alltid en bonus. 

Inför förra helgen då våra kära vänner Sussie och Anders skulle komma på besök fick jag för mig att göra en pastadeg.Min tanke var att det minsann skulle vankas hemgjord lasagne! Men allt eftersom dagarna gick så blev jag ångerfull och då dagen D infann sig så växlade jag till ett säkert kort, svensk moussaka med potatis och fyllning av olika slag. Så pastadegen har legat i kylen sen dess. Denna fredag har den i sista stund blivit till en maträtt, minsann. Sååå.. På fredagskvällen har det vankats lasagne på färskpasta på Fiskvik 210. Det ni!

Halva makens lasagne blev kvar som matlådor inför kommande vecka. Om ni undrar så var min vegvariant 1/3 av degsatsen så den försvann snabbt ner i min mage. Fyllningen var jädrigt god bestående av grönkål och mozarella. Ja jädrar ni så gött!

Lördagen har visat sig med sin bästa sida med solsken och snösmältning! Hur härligt är inte det? Kanske inte sååå kul för de stackars människor som hamnat i en nystartad sjö vid Bergvik imorse...Sånt som jag drömmer mardrömmar om....Hoppas det löst sig bra för dem.

Klockan är nu 15.28 och jag sitter fortfarande på vår glasaltan, Humle ligger snarkande i soffan intill, Glittra nedanför hans plats och Dumle i soffan mot hästhagen. Solen värmer fortfarande men då kylan smyger sig på så går jag in och startar en brasa i kaminen. Livet då det är som bäst! Eller kanske inte, för den efterlängtade sommaren har extra allt!

Men längtan är väntans tider. (Kom jag på det där själv eller var det en seriös författare som myntade begreppet, tro?)

Nä, nu smyger kylan på så nu är det dags för en brasa. Blixten hälsar!

Ha en trevlig kväll, mina vänner!