Sista semestern

 Hallo, mina godingar! 

Idag stängde jag dörren till kontoret för min sista semester. 

Hej då för i sommar!

Ja jo, jag erkänner att det känns konstigt att tänka så men så är det ju, inget att hymla om. Nästa sommar lämnar jag min kära arbetsplats sen 30 år tillbaks för att göra..tja, vem vet? Men det är långt till nästa sommar så just nu fokuserar jag på sista skolåret. 

Fast...

Jag har börjat röja. Döstäda, om ni så vill. Och känner ett behov att knyta ihop säcken. Det kommer jag säkert att göra då det är skarpt läge nästa sommar...

Men...

Nu kommer en kort(allt är ju relativt) resumé över min tid på Ilandaskolan. Ta en fikapaus om ni vill, finns inga reklampauser men det är helt okej att scrolla ner till sista raden då ni svalt den sista slurken om ni känner er uttråkade. Jag bjuder på det. 

Men för mig är det viktigt att få skriva av mig min historia över ca 30 år.

Men här kommer del 1:(behöver nog en del 2 faktiskt, det kan eventuellt bli en 3;a...)

Min första dag på skolan var den 25 november 1996. Jag blev oerhört väl bemött av dåvarande rektor Mats L(Frid över hans minne då han nyligen gått bort) som dessutom hälsade mig välkommen via allanropet, ett åldersstiget högtalarsystem som var hightec på den tiden. Det har INGEN annan blivit, i alla fall inte efter min ankomst! 

Jag blev satt i biblioteket som var obemannat efter incidenter med en tidigare anställd. Den stackar´n hade inte haft det lätt med jobbiga elever. Så kom jag via Hassela solidaritet som hänvisade mig till en behövande skola. Ilandaskolan. Att tilläggas är att jag var utbildad friskvårdskonsulent...😜

Men...

För mig, som tonårsförälder till en strulig unge var detta vardag och jag kände mig välkommen. Av eleverna...Många av dåtidens pedagoger var inte som våra nuvarande...förutom vissa. Såklart. 

Jag minns ett år då sju av våra yngre, jätteduktiga lärare skulle gå vidare till andra skolor. Jag var helt bedrövad! Kände sorg på riktigt! 

Men jag har blivit härdad under årens gång. Man mister fina kollegor men istället kommer nya fina. Fast ibland har det ju blivit nitlotter...

Ja, många år har gått och många fina människor har försvunnit från oss, antingen till andra jobb eller som saknade via dödsrunor. 

Nu skall jag njuta av min sista semester som medarbetare på Ilandaskolan och önska alla mina medarbetare och alla mina vänner en RIKTIGT HÄRLIG SOMMAR!

För...

Kom ihåg; v. 45 börjar vintern!

Hahahaha!😂

Midsomrar jag minns...

Nu har alla ungar haft sommarlov en vecka och deras lärare har idag fått sin välförtjänta sommarledighet. För egen del jobbar jag en vecka till. Jag har till hjälp våra fantastiska resurser Lotta och Richard! Ärligt, hur skulle vi klara oss utan dem? De år GULD!

Jag behöver planera för ht-2025, förövrigt min sista hösttermin...Det känns fortfarande overkligt men nästa sommar tar jag semester för evigt. Men jag har redan börjat städa bort mig själv så min efterträdare får det lättare än jag hade för 30 år sen. Men det var andra tider då, det får vi inte glömma.

Nu över till nåt helt annat...

I morgon är det midsommarafton. Vår granne har bjudit in oss på firande med honom och hans barn med familjer. Kommer att bli jättekul! 

Trots att tant och farbror Ahlborg brukar somna i soffan vid 20-tiden...

Nåja, de får väl väcka oss om vi somnar till...

Hur vi löser en löpande tik bland deras två hanhundar löser vi imorgon.

Just nu sitter jag på altanen och har dragit igång spotify. Fick olika tips och såklart valde jag 70-talsmusik. OH MY GOD!!! Vilka minnen som dyker upp i hövve!! 

Midsommar på 70-talet, innan vuxenlivet. Hade just gått ur gymnasiet och hade fortfarande MYCKET att lära mig om livet. Nåja...det är en annan historia som jag kanske tar upp en annan gång...

Nu återgår vi till midsomrar...

Ett ständigt planerande av midsommarfirande på campingplatser, folkparker, hemma hos nån kompis med eget boende eller nån med tillgång till sommarstuga. Alkohol var den viktigaste delen av hela helgen. Mellanöl fanns under en tid, skitäckligt men vad var alternativet, liksom? Jo, fulgrogg av nån billig sprit och juice eller läskeblask. Därav anledning till att jag inte gillar juice och läskedryck...eller starksprit heller, för den delen.

Midsommar 1980.

Stillsamt firande med liten tjejbebis. Barnvagnspromenad och plockande av blombukett. 

Midsommar typ 1986-isch och framåt

Härliga midsommarfiranden med mitt ex och hans syskon med sambos i samband med midsommartravet i Årjäng. Som helt ointresserad av trav så fann jag ändå min plats bland alla. Vi hade många år av härliga firanden i Årjäng.

Men så...

Separerade vi.

Livet förändrades såklart för oss alla.

Nu har vi gått vidare sen länge, mitt ex och jag och herreguuuud, det är ju för bövelen  år 35 sen!!!! 

Varför sitter jag därför och skriver om detta?

Men det kom bara över mig en dag som denna inför en storhelg. Det känns liksom som att jag ville summera mina midsomrar. Eller min ungdom...eller nåt.

Hade ett så bra samtal med en klok person på jobbet idag, en person som haft en stor uppförsbacke i livet men rest sig. Eller inte bara idag, hon är klok alla dar.

Eller så här, livet går vidare i olika faser och firanden tar sig olika uttryck för oss alla. 

Nåt som dock aldrig kommer att förändrats för mig är maskerader. Att klä ut sig. Förfärligt! Att festa med människor som verkar känna en men inte ha en aning om vilka de är, usch och fy, så hemskt!

Jag har ett tidigt minne av en tomte i ett fönster en sommardag. Jag var typ 2-3 år och en kompis till min bror ville skoja med honom. Jag var den som upptäckte hans tomtemaskklädda ansikte vid vår entré. Minnet har etsat sig fast i mitt minne. Mycket har jag glömt från min barndom men DET kommer jag glasklart ihåg! Har erhört svårt för tomtar sen dess. Min mamma har berättat att jag skrek tills jag tappade andan. 

Åhh, jag måste berätta en kul grej!

Efter min vurpa med ansiktet i golvet kom jag inte in i min mobil via ansiktsigenkänningen!😂

Nu har jag fått nya fräscha blånader med hjälp av Glimmas tassar, oreglerliga grenar och allt som man kan stöta ihop med. Men det är okej så länge som jag inte förändrar både ansikts-och fingerigenkänning OCH slår i hövve så hårt att jag glömmer koden...😂

Ni som känner mig vet ju att jag har en trist sjukdom som heter EDS där bindvävens kollagen är defekt vilket innebär stora blåmärken vid minsta stöt, långsam koagulering, urledvridna kotor, muskelinflammationer och smärtor i fötter och händer. Just nu har jag en fin blaffa på min högra arm efter att Glimma gett mig lite tuff kärlek. Mitt högra ringfinger är svullet och blått efter en bristning i ett blodkärl då jag satt vid datorn och jobbade. Att uppvisa nya, mörkblå blåmärken varje dag är halvkul då det finns alldeles för  många kvinnor bland oss som blir misshandlade i sina relationer. Men så är ICKE fallet för mig, snarare tvärtom, Göbben plåstrar om och försöker hålla koll på sin klantiga maka så gott det går så hon inte slår ihjäl sig. Såg förresten att även han hade en rejäl blaffa på armen efter sammanstötning med en stor gren. Och då var det min tur att plåstra om. Ge och ta, så enkelt är det.

 

Ën vecka senare...

 Efter min vådliga vurpa i torsdags så kom som ett brev på posten...eller snarare ett mejl i mejlboxen😉en rejäl förkylning med extra allt. Det verkar som att det har blivit mitt signum att då jag vid de få tillfällen som jag blivit sjuk, drar jag till med två sjukdomar samtidigt! 

Förra gången, v3 om jag minns rätt, fick jag den värsta magsjuka ever och DIREKT efter sista spyan tog värsta influensan vid. Låg i sängen i en vecka, orkade inte ens vända på mig, orkade inte svara då Göbben pratade med mig. Att gå på toa var dagens stora styrkeprov. Men tänk, jag överlevde! Och det har jag såklart gjort nu också. Vi är ett stönigt släkte vi Lindebergare, sägs det...😉

Den här gången hade jag som tur var just påbörjat en bok som höll mig sysselsatt...alldeles för kort tid. Den fängslade mig nåt så oerhört, mina tankar for tillbaka till sekelskiftet där handlingen utspelade sig, hur människor levde i de olika samhällsskikten, hur orättvist lagarna behandlade befolkningen, framförallt kvinnorna. Min mamma sa alltid att jag hade väldigt livlig fantasi...hmmm

 Men nu är boken utläst och nästa del i serien finns att förbeställa. Mäh! Skriv på för tusan, jag vill ha den NUUUUU!

LÄÄÄÄÄS!

Men NU vänder vi blad, tycker jag!(älskar den där frasen😂)

Idag har jag mått hyfsat bra och är därför redo att göra entré på jobbet imorgon, visserligen något tilltufsad men vid gott mod. Då jag börjar putsa och feja hemma in absurdum så är jag uttråkad, det är sen gammalt. 

Tänk så fint våra kranar glänser numera!

Idag var det dags för Glimmas höft och armbågsröntgen. Det är viktigt att veta hur höfter och armbågar ser ut på våra vovvar. Man eftersträvar ju alltid A-höfter och armbågar för att vovven skall slippa problem i framtiden. 

Hon är rejält tagen efter sederingen och har fortfarande inte hämta sig trots att det gått 4 timmar. Detta är något vi behöver ta med oss i framtiden. Inga av våra andra hundar har varit så tagna av sedering som lilla Glimma.

Helt utslagen

Under förmiddagen hann jag med en liten(hmmm) inköpsrunda till Dollar store. Villhövde en massa saker...kom ut med tre mattor till sovrummet och lite annat nödvändigt...för ca 700 spänn. 

På hemvägen gjorde jag ett besök till nyöppnade Kilene blommor, har tänkt göra detta länge men glömt bort, varit lat, eller slagit skallen i. Men idag hände det och jäääääädrar så fina blommor!

350 spänn senare är jag så nöjd! 

Gör ett besök, vettja, ni kommer inte att bli besvikna! Gör en insats för våra små, lokala företagare vettja!

Ja ni, snart är det 6 juni, vår nationaldag. Den 6/6 2023 bröt jag foten då jag cyklade uppför en trottoarkant.

 Jättesakta. 

Ja, ni förstår hur det står till med min balans. Och näe, jag behöver inte vara full för att bli yr. Så kan ju folk fundera och prata. Jag vet.

Men...

 Ett ovälkommet arv efter min mamma som hade svindel, trillade stup i kvarten och var yr titt som tätt under hela min uppväxt. 

Men mamma, det är inte ditt fel så ta inte åt dig om du läser detta där uppifrån. Du kämpade på med yrseln och blodsockerfallen precis som jag har gjort under alla år. Så synd att du inte berättade för mig. Fast du visste säkert inte varför det var som det var, eller hur? Bry dig inte mamma, jag får lära mig av misstagen själv.

Vi ses då min tid kommer, mamma! Tills dess, Kram och oroa dig inte över mig, jag har min göbbe som ser till mig om jag klantar mig!

Att lägga näsan, eller hela ansiktet i blöt...

 Hej där, mina godingar, i finvädret! Hoppas ni njuter av solskenet på bästa sätt. 

Själv sitter jag i skuggan...Har dragit på mig en förkylning och den har jag bestämt skall försvinna utan bihåleinflammation. Så skugga gäller. 

Men vem har sagt att benen är förkylda så därför har jag suttit i skuggan med benen i solen.

Nåt som jag trilskas med allt mer är blodsockerfall titt som tätt. På senare tid har det varit väldigt tätt. För er som inte vet hur det känns då man får ett blodsocker fall så kommer här en förklaring; Man börjar få olustkänslor, hjärtat skenar, kallsvetten kommer, panikkänslan efter att få tag på nåt att stoppa i munnen för att förhindra totalt kollaps ligger nära. Helst skall man äta nåt salt, sött och fett. Eller bara vad tusan som helst bara man får stopp på obehaget. Om inget av detta hjälper så tuppar man av. Helt enkelt.

Som...

I torsdags var det den stora dagen för oss att ställa i ordning vår hügelbädd för potatisodling. Jädrar så taggade vi var! Gubben fixade ny fin ram och stolpar för hundsäkring medan jag skottade massor av skottkärror hästskit och fyllde upp. Då det blev lite dötid tog jag en sväng med spaden runt ett träd som Göbben klagat på att han inte kan klippa runt. Grästuvor är j-igt jobbiga att handskas med. Det är sen gammalt. Nåja, är en stönig så är en....

Kolla vårt potatisland!
Hundsäkrat och allt!

Fontänpilen behövde lite omtanke runt roten...

Men vilka rötter....

Men vem ger upp, inte JAG!

Vi körde på, Gubben och jag, hela dagen faktiskt. Utan matpaus. Såna är vi, gubben och jag, men han har inga blodsockerproblem som jag. Han kan jobba en hel dag utan mat, det kan inte jag. Men det glömde jag som vanligt....

Det blev sååå bra och vi var såå nöjda! Efter detta styrkepass tyckte vi att ett böbbelbad vore gött. Sagt och gjort. Vi bubblade våra trötta kroppar och delade en flaska Cava. Härligt!

Förrädarna väntade kl.20.00 så vi gick upp för att göra middag. 

1. Göbben såg på TV, hörde en duns och fann mig på altanen i en stor blodpöl! Jag hade trillat rakt framåt och tagit emot mig med ansiktet...Jag var kanske ingen vacker syn före, men NU...mina glasögon trycktes in i ansiktet på mig så just nu har jag en pandalook. Inget är brutet men är öm och svullen men vid gott mod. Ser faktiskt lite ut som Glimma...fast hon är ju gullig hon!

Pandalook

Gullig Glimma

Och hej, var inte oroliga, jag KOMMER att boka tid på vårdcentralen. Om jag kommer fram...men det blir ett annat inlägg.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Time fies...

Regnet kommer och går, ibland ösregn som övergår till ett stilla duggregn och som odlare med egen brunn så välkomnar jag allt vatten från ovan...i lagom mängd. 

Lagom mängd är ju inte helt enkelt utan beroende på vem man frågar och i vilket syfte. 

Skall förklara; Förra helgen satt jag ut mina tomatplantor och paprikaplantor i pallkragarna där de skall frodas och ge oss en riklig skörd. Efter plantering och en rejäl giva av brunnen hästskit så förväntar jag mig att plantorna tar sig. Regn är därför välkommet...men inte HELA tiden! Nån måtta får det väl va! Solljus och värme är viktigt för oss alla men framförallt för våra grönsaker. 

Jag är lite egoistisk där...jag vet, krig, världssvält, människor och djurs vällevnad finns ju som ett stort svart moln över mig men ibland så vill jag få nån sorts vila från alla eländigheter och bara få...vara. Inte bry mig, utan bara...rensa lite ogräs. Ni anar inte hur skönt det är för själen att rensa ogräs. Man låter hjärnan gå i standbyläge och bara står på knä och rycker fulväxter ur rabatten. Fast det finns ju gränser som att alla pallkragar varit överfulla av ogräs trots markduk underst...

Sååå...

Idag har jag rensat två stycken, öst över all jord i den ena, lagt tjocka lager med kartong underst i den tomma, öst tillbaka all jord i den första för att lägga kartong i den andra. Nu jädrar skall väl inte de attans rävrumporna få en chans ändå! 

Men tänk om:

Man var Ogräspolisen och bara sa: Hörrni! Hur kommer det sig att ni är här? Jag har INTE gett er tillåtelse att beträda denna mark så varsågod och försvinn för annars blir det inte kul, då tar jag fram mitt vapen gasolbrännaren! Tänk på det ni! Och rävrumpor, maskrosor, kirskål och deras anhang drar slokande iväg som en avlöning till nån annans trädgård som helt plötsligt en dag kommer att vara full av fulväxter. 

Drömma går ju...

Tomaterna och paprikan verkar överleva i alla fall. 

Då jag var ung så var jag av åsikten att man är lite dum i huvudet om man har kalas för sina husdjur. 

Det var innan man fick huset fullt av hundar och katter...

Dum i huvudet eller ej så firade vi igår vår lilla yrhätta Glimma som fyllde ett år. Hon är vår alldeles fantastiska lilla solstråle! Att vi bestämde oss för att skaffa en valp så tätt inpå Humles bortgång har underlättat sorgen efter honom, han är saknad för den han var, vår alldeles speciella och kloka spelevink. 

Glimma och presenten Unicorn

Sorgen efter ett älskat husdjur är oerhört jobbigt, inte bara själsligt utan även kroppsligt precis som då man sörjer en nära anhörig. Då vår första vovve Vaski behövde somna in juli 2018 så var jag inte mig själv på flera månader. Kunde inte se våra promenadstråk eller hans älskade hunddagis utan att falla i gråt. Kan fortfarande falla i gråt av saknad. 

Vaski, för alltid saknad

Inte att förglömma mina första katter Toker och Blyger. Blyger somnade in 2009 pga att han fick beteenderubbningar och kissade överallt inomhus. Detta var innan Feliway. 

Toker fick åldersrelaterade problem och fick somna in vid 19 års ålder men hans bortgång kommer jag aldrig att glömma! Jag var chockad över hur känslokall veterinären var inför avlivningen! Hon tyckte att jag skulle lägga honom på det kalla bordet istället för att ha honom i min famn ifall han skulle kissa i mitt knä under sövningen! Hon fortsatte med att ge honom lugnande vilket gav honom illamående och kräkningar, inget som katter skall behöva utstå under den sista tiden i livet. Jag sket i hennes råd och hade honom i knät under hela tiden. Han hade ett fruktansvärt svårt avslut på livet och jag har ALDRIG förlåtit veterinären för detta!

 Sen har vi behövt ta adjö av Cissan, Klinga, Lummi och till sist Humle och alla förutom Cissan som blev så svårt skadad av en bildåre att hon akut behövde få somna in, har de fått fina avslut i lugn och ro här hemma. Och min kropp och själ har gått sönder varje gång. 

Men man repar sig ju. För så är ju livet för oss människor och även för djuren. 

Men...

Vår Glittra har tagit alla avsked från alla sina vänner väldigt hårt. Hon har varit så låg att vi sökt veterinär för hennes problem men inga tester har visat något konstigt. 

Nu, ÄNTLIGEN, har hon blivit sig själv igen! Hon busar med Glimma och Dumle, är snabb som vinden och säger ifrån som den Drottning hon är. Så skönt för oss tvåbentingar som oroat oss sen september 2022!

Glittra

Vi har skaffat städhjälp.Våra nya medarbetare heter Jing, Jang och Ding och har varsitt område att bossa över. Jing härskar över vår övervåning med beröm godkänt, Yang har som ansvar att härska över källarvåningen där gästrum, tvättstuga och dusch ingår. 

Då Ding fick sitt område i markplan tilldelat så visste vi ännu inte att han hade nedsatta funktioner som tex att anpassa sig till höjder och trånga utrymmen. Under detta inlägg har jag i snitt 20 gånger räddat Ding från diverse dilemman som att fastna under soffan, kilat in sig under diskbänken och fastnat under garderobsdörrarna. Nåja, han gör sitt jobb om än på sitt eget speciella sätt och bara man håller ett vakande öga på honom så blir det nog bra.