Dädd i däsad och odt i halsed, med likväl på beded

Detta skall inte bli nåt självömkansinlägg
Men....
För ett tag sen mallade jag mig för en arbetskamrat med att inte ha varit förkyld på minst två år.
Gubben har varit förkyld säkert fyra gånger under denna tid utan att jag blivit smittad. Så därför var jag inte nämnvärt oroad då han i söndags kom hem med feber och en något ömkansvärd uppsyn. Jag som hade övermänsklig motståndskraft och allt.

Under veckan har jag jobbat, skött om sjuklingen, vallat hundar, städat, lagat mat, med en diffus trötthetskänsla i kroppen. Äsch då, bara lite mycket nu, och ingen träning hanns ju med heller. Inte konstigt att man känner sig trött då. Fast på tisdagen kändes det trångt i halsen och därför så tog jag en dusch Coldzyme, munspray mot förkylning. Bort, dumma halsont!
Men den j-a sprayen måste varit för gammal eller nåt, för halsontet blev ju värre och värre. Skitspray!

Sen har det bara gått utför med mig. Torsdag natt vaknade jag med kvävningskänslor. Det dumma halsontet hade tagit över min kropp, helt och hållet! Kravlade mig upp till jobbet, i alla fall.
För det är ju lika jobbigt att vara hemma och vara sjuk som på jobbet, så skam den som ger sig.
För mig gäller; Ingen feber-inte sjuk.
Saken är den att jag nästan aldrig får feber, men kan känna mig på dödens brant ändå.

I natt vaknade jag vid 3-tiden och kunde knappt andas. Fick inse att jag är nog sjuk nu, på riktigt, fast utan feber. Och ingen röst till på köpet. Jobbigt då jag har fallenhet för att stri.
Dret, på ren värmlandska.
Hade jag inte mallat mig och skrutit om att jag inte varit förkyld på två år så hade detta aldrig hänt, det är jag säker på.
Jag och min stora käft.

Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Eftersom jag inte orkat hålla tempot på jobbet så har jag kunnat fundera ut lite dekorationer i mitt synnerligen tråkiga, nybyggda bibliotek.

Då kom min privata mobil väl till pass. Den har en funktion som heter Paper artist, där man redigerar sina bilder från galleriet precis som man behagar. Helt fantastiskt! Sen var det ju det där med hur jag skulle få bilderna från mobilen till min dator på jobbet...JA, JAG VET, jag är helt körd på sånt där!
Men om man samtidigt är envis som synden så ordnar man till det. Nu finns bilderna på mitt skrivbord både i A4 och A3.

Här kommer ett axplock:

Jag gillar att plocka fram små färgklickar i det
övrigt svartvita.
Detta är mina rosa pioner som blommade för första
gången i somras.

En av mina liljor

...och en till

Tulpanerna och betongljuslyktorna

Den här är jag riktigt nöjd med! Spinnrocken på altanen

Samma spinnrock med annat utförande

Lite betong-och blomarrangemang från i somras

Syrran i vilsam pose

Frivillig elev som kanske får äran att sitta på väggen
i Bibblan. 

Nyss läste jag en blogg av en positiv och härlig tjej, tillika instruktör på mitt träningsmecka. Jag brukar läsa den ofta men på sistone har jag inte hunnit. Nåväl, nu hade hon fått städmani och rensat alla lådor och skåp, plockat bort på diskbänken och verkligen grejat. Hon tycker själv att hon är en slarvmaja som rör till det och har sig. Men nu skall det bli andra takter.

Oj, oj, så jag önskar att jag var lite mer slarvmaja!
Det blir orosvarning i mig då det ligger saker(Gubbens snus och små post-itlappar på "min" finbänk i köket).
Då jag lagar mat så plockar jag genast undan det jag använt och torkar därefter bänken. Flera gånger. Då min dotter har lagat mat hos oss, förövrigt otroligt god mat, så har hon kört ut mig ur köket eftersom jag surrar omkring henne och plockar undan, diskar och torkar. Såklart otroligt stressande, jag vet, men jag kan inte hjälpa det!
Jag är den som ALDRIG har städat färdigt. Jag tycker att alla andra har det så fint, piffat och välstädat så därför strävar jag på. I oändlighet.
 Även på jobbet har de nog börjat misstänka mig som städmissbrukare...
Tänk, så skönt det skulle vara att bara....inte bry sig. Fast då skulle ju främmande organismer ta över vårt hem och ge oss gröna öron, eller nåt....

Fast värst vore det om det kom besök och de såg hur det såg ut på vår köksbänk...
Som idag, då där står tomma plåtburkar som skall ut till återvinningen, fast jag inte orkat bära ut dem och en amaryllislök som skall sparas eftersom den var nåt alldeles fantastisk fin då den blommade, dessutom en julgåva från käraste styvdottern. Ja, ni ser ju själva hur rörigt det är...

Oj, de där flaskorna är ju attans störande också.,
men jag tror jag skall spara dem till nåt pyssel...

Nu, då jag är sjuk så är jag ju tvungen att stanna upp och reflektera. Det har ju inte hänt något förfärligt trots att jag inte orkat plocka bort de där attans skämsiga burkarna.
Och om jag tittar åt ett annat håll så slipper jag se dem...
Lättare sagt än gjort, men jag försöööööker.


Opps, nu såg jag dem igen!

Men hörrni, kära vänner, ta nu hälga och hand om varann!
Och då ni druckit upp så ställ genast glaset i diskm.....