Plusset är att jag blir smärtfri av konditionsträning. Genomblödningen gör underverk med min kropp och dess inflammationer. Men herregud, jag kan ju inte träna hela dagen lång, heller!
Och det har jag ju provat också, på sin tid. Funkade sådär....mager som en skrika och led av ortorexi innan begreppet ens var uppfunnet.
Överträningen kom som ett brev på posten. Att återkomma till normal människa tog 1 år. Inget att rekommendera till andra...
I onsdags körde jag och Gubben ett spinningpass. Jag fick tvinga mig iväg då kroppen kämpade emot nåt djävulskt, men en gammal tränad hjärna ger inte upp så lätt. Det gäller bara att komma iväg så löser det sig.
För....
Ni skulle bara veta hur det känns då smärtan bara rinner ut ur kroppen då värmen sakta men säkert tar över. Helt förunderligt, faktiskt. Jag fattar det inte själv. Med en fantastisk instruktör som har den mest fantastiska musiken så kan inget gå fel. Då tror jag att jag inbillat mig smärtan innan.
Tills nån timme senare...
Nåväl, jag har funkat hyggligt på morgonen och därför tagit med Klinga och Lummi på värsta långprommarna. De har varit helt slut efteråt.
Alltid nåt.
Men jäklar så mycket jag skrivit om det jag INTE ville belasta er med.
Äsch också men...
Nu blir det kul!
Eller vadå, kul, det vet väl inte jag om ni tycker....
Men i alla fall...
Vi har äntligen fått ersättning av försäkringsbolaget för våra stora utlägg vid vårt ofrivilliga vattenland.
Det betyder att vi kan lägga denna vidriga period bakom oss.
Fast vi har inte fått tillbaks reservnyckeln än...
Men ÅHHH, så neg jag verkar!!!
Vi har ju varann, vi är friska(ehhh?) vi har våra husdjur som dessutom har utökats av Cissan-katt, och ett hus som är absolut säkert från vattenläckor. Vi har fått utforma vårt hus som vi hade en dröm om för länge sen. SÅ varför klaga? Nä, herregud, det finns väl värre saker att oja sig över.
Under en tid så har vår TV låtit...plåtigt. Jäkligt jobbigt, faktiskt, även om jag inte är nån TV-freak. Men de gånger jag vill se på tv så vill jag baske mig inte höra plåtljud. Idag var dagen då vi köpte en ny tv. Gubben jublade. Jag accepterade.
Jag känner mig lite rädd för att lära mig alla finesser....
Gubben har suttit hela eftermiddagen och grejat med fjärrkontroll, mobil och läsplatta. Med jämna mellanrum har han ropat: Anja, kom får du se, jäklar så bra!!!!
Hmmm, jag känner mig lite som min egen mamma...
Hon värjde sig för allt nytt...
Fast jag VILL ju lära mig.
Men inte just nu...
I morgon, kanske..
Men nåt jag är BÄST på är att nätshoppa! Jag har under min "hemmavecka" shoppat många bra saker för hemmet. Och dessutom lyckats övertyga min make om alla nödvändigheter!
Och ibland så överträffar han mig om nödvändigheten om vissa saker som inte jag uppmärksammat...som tex en ny kökslampa. Den förra verkade ju lite...tråkig....hmmm...
Den behövde bytas ut, såklart!
Att det var en liten fönsterbelysning i vårt lilla, lilla trappfönster som behövde inhandlas var ju en bagatell....
Inom kort kommer en attans snajdig lampa hänga över vårt köksbord. Jädrar, så snygg den är! Bilder kommer inom kort.
Den som myntade uttrycket att: "köpa sig lycklig" visste inte hur rätt den hade!
Adios vännerna!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar