Yttrandefriheten

Hej hopp mina vänner...och ovänner. För såna har jag tydligen.
Har jag märkt.

Vi har, vad jag vet(rätta mig om jag har fel) yttrandefrihet i vårt land, på gott och ont. För visst är det så att man ibland kan tycka annorlunda.
Oavsett vilken position man har för tillfället.

Vad gör man då? Jag kan bara tala för mig själv. Jag tar in inlägget- värderar-agerar utifrån ämnet. Ofta avstår jag från att agera och vidare kommentarer. Tar tag i "problemet" med berörd/a person/er.

Men...

Om man av nån anledning känner sig träffad så är det i min värld en bra tidpunkt att reflektera över:
-Vad är budskapet?
-Har jag gjort något fel?
-Hur kan jag rätta till det?
-Är jag orättvist beskylld?
-Vet jag överhuvudtaget vad det handlar om?
-Är det kanske så att det inte ens gäller mig själv utan nån annan i min närhet?
-Är detta ett bra tillfälle att reflektera och inta fakta?
-Till och med inse att det behövs en rejäl utredning?

Jag har under en tid faktiskt haft tankar på att lägga ner min blogg helt och hållet, men det har tagit emot då jag har ett inre tvång att få skriva av mig om ditt och datt.

Att ibland stöta sig med folk är för mig obehagligt men ibland helt omöjligt att undvika.
Med åldern har jag dock lärt mig att inte lägga mig platt ner och förtvivla utan tänka: Jaja, det kanske går att lösa med ett bra samtal. Eller, som i inlägget om Svenskarnas parti
bara be dem dra åt....

Nåja, nu har jag i alla fall bestämt mig för att fortsätta att skriva i min blogg. Även om saker som kan kännas dretjobbiga för vissa.
 Men som sagt, yttrandefriheten är väl fortfarande tillåten...eller?