Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 13 januari 2018

Liten uppdatering

God fortsättning på nya året, mina vänner! Idag är det 20:a knut vilket betyder att man minsann skall skaka ut julen. Hmm, det gjorde vi redan på nyårsdan...förutom ljusslingorna utomhus, det får sitta tills ljuset återkommer.
Ni som har följt våra vedermödor med våra vovvar får här en uppdatering angående deras hälsa:
-
Vaski har återfått livsandarna efter att ha fått medicin och orkar numera minsann gå på promme  i minst 20 minuter utan att behöva vila massor av gånger. Han är en kämpe, vår Vaski och att få ha honom med oss är en ynnest.


-Klinga har efter sin stora operation bara gett oss positiva indikationer MEN vi har ännu inte fått  det senaste provsvaret OM den jävla tumören spridit sig, men har återbesökstid på måndag. Förhoppningsvis har provsvaret kommit då. Och är positivt.
Men vaddå? Hur skall man kunna hålla ordning på tungan då
man inte har några tänder som tar emot? Försök själv får ni se..


Och ni som läst om min kollaps i november kanske har funderingar på hur det är med mig...eller?
Tja, vad säger man? "Huvudet upp och fötterna ner", eller?
Nä, vet ni, det är inte okej..än, men jag jobbar på det. Bara så ni vet....Som högkänslig så är det inte alltid så himla enkelt att komma igen.

I måndags såg jag filmen Ted-för kärlekens skull. Jag blev helt betagen över denna hyllning till denna fantastisk artist! Ted fantastiskt gestaltad av Adam Pålsson men inte bara han utan hela skådisensemblen gjorde fantastiska prestationer. En hyllning till en fantastisk person och artist!
 Och tänk....jag var en av dessa tokiga småtjejer som JAGADE honom in i säkerhet efter hans framträdande i Mariebergsskogen på 70-talet. Att se vilken ångest han fick vid dessa "kravaller" får mig att må dåligt, faktiskt. Som tonåring är man alldeles för omedveten vad ens uttryck och utspel kan leda till.
På ålderns höst har jag mycket svårt att hålla tårarna tillbaka och då jag hör hans musik så känner jag en stor sorg och saknad. över att han inte längre finns med oss.
Nu ljuder hans ljuder hans musikskatt via spotify och jag bara älskar det! Men ibland så faller tårarna...

Har ni märkt att det börjar bli ljusare? Då jag åker från jobbet är det inte längre becksvart och det ger mig framtidstro. Att det råkar komma snö gör inget eftersom det gör livet lite ljusare för mig även om det är emot mina principer som den vinterhatare jag ändå är.

Jag har upptäck att jag förköpt mig på ostar. Vet inte hur det gick till...Men i alla fall...nu har jag insett att jag har alldeles för mycket ädelost i kylskåpet och har därför börjat smussla in ädelost i lite allt möjligt. Det får inte märkas för mycket eftersom min kära make inte gillar ädelost, men vid ett tillfälle för nån tid sen då jag smusslat in ädelost i maten så hävdade han att det var det godaste jag gjort! Så han är inte allergisk i alla fall.
Vill ju inte ta död på min make!
Idag har jag gjort en potatisgratäng. Hmm...inte märker han väl om det är ädelost i istället för cheddar eller annan mesig ost? Vad tro ni?
Ädelost

Ingen ädelost....
Skvallra inte nu, för tusan!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar